brevet

Drömde på däck och tidskrifter på natten. Klockan kvart i sju på morgonen stod jag med bilen utanför Däckarna vid Börjessons bil. Några minuter i sju började de skruva av och på däcken. Undrar hur det är att arbeta med däck varje dag och inandas gummi? Jag får lite vårkänsla när däcken byts från vinterdäck till sommardäck. En stark man som jag kände igen från gymmet kom in och tittade på lastbilsdäck. Han är en av dem som lyfter mest i bänkpress på gymmet. Han verkar ju lyfta däck och då blir du muskulös antar jag.

På perrongen träffade jag min pendlarkompis Berit och det var längesedan. Tiden bara rinner på och åren går. Årstiderna är sig ganska lika. Skönt att den här förfärliga vintern är över. Våren är en knoppningstid och naturen vaknar till liv.

Åt lunch på kinarestaurangen Mandarin. Maten är inget speciellt, men den liggetr nära jobbet. Bara sex gubbar satt där och åt. Uppmuntrande med den glade servitören som balanserade brickan på pekfingret. Tevligt när hon jag kallar "Porslinsansiktet" kom och hälsade vänligt. Uppmuntrande när jag hörde någon i hissen hosta och harkla sig och en doft av Axe deodorant. Då förstod jag att Hans var i hissen. Han var 24 år när han började arbeta på det här biblioteket, det var 32 år sedan han började.
-Du arbetar i gamla samlingarna hela dagen ser jag, sa jag.
-Det är straffkommendering.
-Det tror jag inte det behövs en rutinerad person de här dagarna när det varit så många beställningar och många böcker att styälla upp.

Efter jobbet gick jag till den danske frisören som jag anlitat de senaste åren. Det är avkopplande att prata om semester och arbete med honom.

   När jag kom till Alingsås lade jag märket till att bilen var förfärligt smutsig. En gegga av grus och sand över lacken som om den genomgått ett gyttjebad. Den stod bredvid en vacker, nytvättad, blå Toyota Urban Cruizer.