Barndomskamraten som hörde av sig
-Han har flyttat till Göteborg, han bor i något sorts jävla kollektiv, snappade jag upp att Löken sa om någon? Sin son?
-Han skulle till Borås, men sedan har jag fan inte hört något ifrån honom, hörde jag Sigge säga när jag gick förbi.
De gick när jag gick också. Sigge hade bara cyklat och Löken bara pratat.
EfTer gymmet tog Kristina och jag bilen till Statoil för att tvätta av bilen efter vinterns gyttjebad som bilen gått igenom. Men eftersom det var sex bilar före till biltvätten så jag struntade i tvätten och bilen fick den fortsätta vara nergeggad brun lera. Vi stannade inte heller till vid Blomsterlandet som Kristina tänkt. Hon tyckte det var på tok för kallt att plantera blommor. I stället för att köpa blommor cyklade vi till Korpens Lustgård i centrum och såg på konst. Det var inte särskilt vacker konst. Jag hade kunnat måla de där stadsmiljöerna själv.
På morgonen såg jag att jag fått mail från min ungdomskamrat Anders. Det var decennier sedan jag hörde något ifrån honom. Vi ska ju ha klassfest i maj, det var 30 år sedan vi slutade grundskolan.
Jag bidar min tid i Falköping 1977.