Vaccination och lite om Stieg Larsson
Dr. Lennart Björk ropade in mig efter en kvart. Var där precis åtta. Han kom instapplande på kryckor klockan 8.15
"förbannat", hörde jag honom säga från sitt tjänsterum när jag satt och väntade.
-Vad heter du, frågade han när jag kom in.
-Klas Petersson
-Det är samma namn som på ett åkeriföretag, sa han.
På väggen hängde inramade kopior av dagens ros, en bild på ett fotografi av en långtradare, masker från Afrika och ett fotografi på en ung man som joggade.
Klockan var kvart i nio när jag kom till jobbet.
Sysslade med periodika på förmiddagen och då fick jag The New York Times Book Review i min hand. I nummer 30 209 påsidan 3 står det om Stieg Larsson "The girl who played with fire". "Sizzling" (the independetnt), "As good as crime writing gets", (Timeas literary supplement), "Will have readers on the edge of their seat" (Sunday Times), "The best thriller I've read in ages", (Eavning Herald).
På eftermiddagen hämtade jag och ställde upp böcker på våningarna 1-9A. Jag och kololegan Roy letade oss fördärvade efter några årsberettelser från Lund från 40-talet. Till slut hittade R. en tunn knytkapsel högt uppe nära taket.
Undrar varför de flaggade med halv stång utanför polishuset?
Nu har jag läst boken "Konsten att vara snäll" av Stefan Einhorn. Det var en lättläst och nyttig bok. Känner igen mycket av vad som står. Konflikter är till exempel aldrig bra, det bara skapar problem i stort och smått. Jag var lite fundersam först för han hade så många exempel tagna från sitt eget liv som läkare. Men det kan också finnas snällhet som leder fel som när Neville Chamberlain skrev ett fredsavtal med Hitler och Hitler svarade med att anfalla Polen.
De sista sidorna är mycket om att ha Empati och hjälpa andra utan att kräva något i gengäld. Det är en mycket läsvärd bok.
Det lönar sig att göra lite extra på arbetet. I slutet citerar han Desmond Tutu i hans bok Ingen framtid utan förlåtelse.
"'Då man är generös, gästvänlig, vänlig, omtänksam och medlidsam... En person med ubuntu är öppen är öppen och tillgänglig för andra, bejakar andra, känner sig inte hotad av att andra är duktiga och goda, för han eller hon har en inre säkerhet som beror på att han eller hon hör hemma i ett större sammanhang.'" (Stefan Einhorn, Konsten att vara snäll, s. 201.)
Dr. Björk kanske hellre ville vara långtradarchaufför. Tänkvärt om Eindhorn.