Vännen vid plastcontainern
-Du får inte stå där och fippla, utan skynda dig så du inte får en istapp i huvudet, sa Kristina när jag letade rätt nyckel och hängde på kassar med skräp på styret på min cykel.
Jag kom helskinnad till återvinningsstationen trots all snö. Men jag är van att cykla sedan barnsben. Jag minns min första cykel, en röd med tre hjul. Den skruvade jag loss hjulen på sedan och gjorde om till lådbil.
Det var fullt i containrarna för plast.
-Här var det fullt, hörde jag en röst från andra sidan containern. När jag tittade vem det varit såg jag en man med grått skägg.
Det är inte ofta det händer, men när en främling tilltalar mig på det viset känns det nästan som jag fått en ny kompis. Jag tror inte det hänt att någon tilltalat mig vid sopcontainern sedan en granne började prata med mig för åtta år sedan.
-Ja, jag puttade in lite gammallt skräp så gick det att peta in lite mer plast, sa jag.
Sedan cyklade jag vidare till Ica och köpte mat för veckan. Hälsade på finnen som säljer Bingolotter.
Nu lyssnar jag på Scheherazade av Nikolai Rimsky-Korsakov och ska snart fortsätta läsa en bok av Göran Hägg.
Art Ensemble of Chicago