Bofinken i lövverket

Gryningen reser sig över Gerdsken när jag cyklar till stationen. På sjön simmar en skäggdopping och en brunand. Där det börjar bli mer buskigt längsGerdskenstigen hör jag en Bofink. "Snälla mamma kan jag få gå på bio i kväll", om du säger det snabbt blir det som bofinkens läte.


Om studenterna är nonchalanta och talar i telefon och visar arrogans kan jag av och till visa en bestämd sida.

-Kan jag få ta med mig boken över (till handels) och kopiera?

-Nej, det är en referensbok... alltså ej hemlån.

Jag kan bli lite grinig när någon mopsar sig och pratar med andra som om bibliotekarien inte finns.

-Det är så dyrt här.

-Du kan kopiera här eller också får du ordna det på annat vis.

-Kan man göra dubbelsidigt då?

-Nej det går inte på den här.

En forskare kommer emellan med en hög ur serien Qualitative media research.

-Den här serien måste ni behålla när biblioteket läggs ner, den är jättebra.


Rättshaveristen är här och skriver sina brev. En del tycker det är jobbigt att hon hammrar så hårt på tangenterna, men hon är trevlig i alla fall.


Några studenter kommer och frågar efter en uppsats från Förvaltningshögskolan.

-Aj då, ingen exemplarpost i datorn, säger jag, bara en huvudpost... personen som katalogiserade denna 2004 jobbar inte här längre.

-Hur gör vi då?

-Vi får fråga om den ligger på han som har hand om förvaltingshögskolan har den på sitt rum?

Allmänt | |
#1 - - Anonym:

Man undrar ju vart Rättshaveristen tar vägen när ni stänger butiken. Kanske sätter hon sig på ett annat bibliotek varifrån hon sedan bombarderar myndigheterna med klagomål om er nedläggning?

#2 - - megafånen:

Jo, det är megafånen som tjatar här ovan. Namnet föll bort.

Upp