Inga smällare för mig

Jag låter väl tråkig men jag ska inte berusa mig i natt, bara ett glas champagne vid tolvslaget.
    Inget kul att berusa sig, kan lika gärna läsa en bok av Charles Bukowski.

Jag var på väg att skriva att jag ångrar alla gånger jag druckit alkohol men jag gör det inte, men det var ju en erfarenhet. Visst ställer det ofta till bekymmer med sprit. Men det var ganska roligt på Stärnerbänken nära krogen Kvarnen i Stockholm, eller i Eastbourne när jag var på språkresa, eller vid tunneln Snicken i Falköping då jag som tonåring festade med "Birkola" och hans gäng. Jag hade samlat ihop en skvätt, jag vet inte vad det var, ut varje flaska i pappas vinkällare. Det söps något fruktansvärt på Beckombergas (ett sjukhus) studenthem, det var då jag bestämde mig för att sluta med det här med alkohol och livet har blivit mer harmoniskt och trevligt. Alkohol är inget jag rekommenderar.

   Skall inte heller smälla av några raketer. Såg hur rädda alla hundar blev. Jag kan inte förstå meningen med det, dessutom hörde jag att det släpps ut 300 ton miljöfarligt avfall av alla raketer bara i Sverige.
  Men jag erkänner att jag också smällde när jag var barn i Falköping. Tog efter Putte som jag minns stoppade ettöres smällare i jackan så det såg ut som det smällde på honom. Minns att hans jacka brann upp. 

  Men så växer jag upp och kan inte se vitsen med det. En bra film och en god bok så är jag nöjd. Och sedan kommer ju min gamle kompis
Gösta . Och sedan har jag ju min fru Kristina och det är ju roligt varje dag med henne. 

Önskar alla ett gott nytt år!

Gripande film om Marie Antoinette

Är färdig med Amos Oz läsvärda bok "En berättelse om kärlek och mörker" och har börjat på den underhållande boken "Damernas detektivbyrå" av Alexander McCall Smith. Den handlar om Botswanas första kvinnliga detektiv.

Igår såg jag en gripande filmatisering om Marie Antoinette.

Filmen som visades på TV i går kväll gjorde riktigt starkt intryck på mig.  Det var en film om Marie Antoinette (född 1755 i Wien giljotinerad 1793 i Paris). Jag vet inte mycket om henne, i mina historieböcker stod det egentligen bara att hon var Drottning av Guds nåde i Frankrike. Hon hade faslig otur egentligen. Som barn förflyttades hon från Österrike till Frankrike för att gifta sig med den tafatte kronprinsen Louise Auguste. Hon blev direkt hemmavarande i slottet Versailles utanför Paris. Hon fick inte se någonting av folket eller hur de breda lagren hade det. I filmen var det först när pöbeln kom och skanderade sina glåpord mot kungahuset som hon såg folket. 1793 klippte de av henne håret och hon fördes baklänges i en kärra till avrättningen. Marie Antoinette som inte visste något om var som försiggick utanför slottet Versailles. Hon visste inte att folket svalt samtidigt som folket i hovet levde lyxliv.

   Efter revolutionen började ett skräckvälde i Frankrike där folk avrättades på löpande band.
    Så småningom kom Napoleon och drog ut i strid och fransmän dog som flugor ute på slagfälten.

   Ingen kan försvara lyxlivet i Versailles, de borde i tid lyssnat på folket. Men det här skräckväldet fruktansvärt. Åter igen är demokrati det enda vi känner till som fungerar skapligt.


Om "Magic" av Bruce Springsteen

Jag köpte Bruce Springsteens skiva "Magic" för några veckor sedan. Idag läste jag bloggen Megafånen som hyllar skivan och menar att det är årets bästa. Själv tycker jag "Magic" är ganska hård och oroande. Då tycker jag "The Wild the Innocent & The E Street Shuffle" från 1973 är bättre. En trevlig skiva med fina harmoniska kärlekssånger som "Rosalita (come out tonight)", är bättre. Den fantastiska "Born to Run" lyssnar jag hellre på än den tungsinta "Magic".
   Själv köpte jag en skiva i går där Glenn Gould spelar Beethovens sonater. Men smaken är ju olika och jag föredrar något mer rogivande en "Magic". Men "Radio Nowhere" är i och för sig svängig.

Jag piggades upp av att läsa bloggen Positive News på morgonen. Jag läste länken till Stjärntecken och det var ganska trevligt.

Att leva i det innevarande ögonblicket

Blev väldigt glad över en positiv kommentar från bloggen Positive news i morse. Jag var ju lite moloken så där över en diskussion med Gösta om vad du får ha med i en blogg.


Började dagen med att gå på Sportlife gym. Även ifall det först tar emot så är det en bra början på dagen. Tänkte på att de yngre som är tatuerade gärna visar sina tatueringar. På gymmet idag var det en kille jag sett förut. Han är i 30-årsåldern och kraftig, ser trevlig ut, men jag märker också att han försöker kavla ner ärmarna på tröjan så det syns så lite som möjligt av tatueringarna. Jag har lagt märke till det fenomenet tidigare. Nåja, det var trevligt på gymmet i alla fall.


Gick till Ica och handlade. I fiskaffären hade de en djuphavsabborre. Det var en grotesk röd sak med stora ögon.


En bok jag alltid återkommer till är Wayne D. Dyers "Älska dig själv. Eller inte sämre än man gör sig". Boken är tyvärr utgången så Kristina tycker inte om att jag stryker under i den. Dessutom har jag fått en fläck sillsallad i den eftersom jag läser samtidigt som jag äter.

"När man skall öva självkärlek måste man börja i sitt inte. Du måste lära dig att styra ditt tänkande. Detta kräver åtskilligt "nu"-medvetande vid de tillfällen du beter dig på något jagfördömande sätt. Om du kan komma på dig själv just när du gör det, då kan du börja utmana den tanke som ligger bakom ditt beteende."

  Du upptäcker att du just har sagt något i stil med: "Jag är egentligen inte så klipsk, jag antar att jag hade tur som fick en femma på den där skrivningen. "Larmklockan börjar ringa inne i huvudet på dig. "Nu gjorde jag det igen-betädde mig på ett jagföraktande sätt. Men nu är jag medveten om det och nästa gång skall jag hindra mig deån att säga de där sakerna jag har sagt i hela mitt liv." Wayne D. Dyers " (Älska dig själv. Eller inte sämre än man gör sig" s. 61)

"Det innevarande ögonblicket är din nyckel till en förståelse av dina "skuld", och "oros" aktiviteter. Lär dig leva i nuet och slösa inte bort dina innevarande ögonblick på handlingsförlamande tankar kring framtiden eller det förflutna." (IBID. 139)

I och för sig skulle jag kunna kommentera Dyer. Är det innevarande ögonblicket trevligt för en uteliggare som vaknar under en pressenning? Eller någon som blivit utsatt för en självmordsbombare? Men texten läser du ju för att må bra för stunden. Uteliggaren läser nog inte den?

Nu ska jag lyssna på Beethovens sjunde symfoni och läsa Amuz Os.

Sist skulle jag vilja säga att akta er för raketer och smällare. Åtminstone jag tycker inte det är roligt. bara något störande och onödigt slöseri.


Kaffe tillsammans med faster och två katter

På eftermiddagen kämpade jag med att få igång en gammal scanner.

Körde i mörker och regn till min faster som bjöd på kaffe och smörgås. Hon har två söta katter nu, en som bara var sex månader och den hoppade överallt. Ett tu tre var den uppe och skuttade på bordet.

När jag kom hem ringde jag Gösta och diskuterade vad du får ha med i en blogg egentligen? Sedan hörde jag på nyheterna om ungdomar som skriver hemska och kränkande saker på internet. Min är väl knappast kränkande för någon. Den är ju rätt gammal och jag skriver en hel del om bibliotekarieyrket. Sedan fick jag inspiration av tidskriften och webben
"Writers Digest" , där de nästan uppmanar att öva sitt skrivande genom att blogga. "Julie Powell began a blog while working as a secretary in New York. Each day for a year, she wrote about her experience on cooking every recipe from Julia Child's Mastering the Art of French Cooking. She began the blog because she was dissatisfied with her life and was'nt confident she would follow through the project until she began to hear from readers who urged her on and gave her confidence." (Writers Digest february 2008) Bara ett exempel på allt tidskriften skriver om att bloggning är en bra företeelse. Men bloggaren får ju inte kränka människor. 

Underbara Vivaldi

Tittade lite bland min samling rockskivor på morgonen. Tummade lite på en Emerson, Lake & Palmer. Men så kom jag på att jag i går kväll tänkte att jag skulle lyssna på Vivaldis flöjtkonsert nummer ett på förmiddagen nästa dag (alltså idag). Det är rogivande att lyssna på den underbart vackra löjtmusiken av Vivaldi samtidigt som jag skriver. Att skriva är också avkopplande när jag är ledig. Om jag skulle spela patiens i stället skulle jag må dåligt för jag inte gjorde något produktivt.

Jag ringde Pernic data och frågade om det gick att laga en scanner. Han sa då att det "nog kostar mer än det smakar". De hade ingen scanner inne, ofta har de både scanner och skrivare tillsammans nu i samma apparat. Jag undrade också varför Krisinas trådlösa ganska nya bärbara dator inte fungerade trådlöst nådde åtkomstpunkten. Han sa då att jag skulle börja med att gå nära routern med den bärbara datorn för att ringa in problemet.

Ser att en barndomskamrat, kan kalla honom för att av hans smeknamn "Birkola", säljer sin gamla lyxvilla i Falköping. Undrar vad han nu ska hitta på?

Varje dag är en gåva

Tog bilen i mörkret till Norsesund för att fira jul med min syster. Det regnade och blåste, men det var inte mycket trafik på vägen. På vägen hämtade vi upp min gamla faster. Hon spelar en viktig roll i gemenskapen tack vare hennes livserfarenhet. När vi kom dit höll min svåger Bengt på att skära kalkon som vi alltid har till huvudrätt.

En av systersönerna satte sig bredvid mig. Han läser data på Chalmers och han har gjort ett program med primtal har jag för mig han sade när jag frågade om han kunde alla primtal och jag sade att jag håller på att försöka öva in alla primtal men att jag bara kommit till tre än så länge. Jag måste ju säga något i alla fall. Till höger satte sig min svågers syster och då blev det mest prat om Australien.
   Till efträtt fick vi Risalamalta och flamberad
Christmaspudding , eller plum pudding. min svåger bar in det brinnande fatet och ställde bredvid Kristina, som tog en brinnande bit från puddingen. den här puddingen är väldigt mäktig och speciellt som han har smör ihoprörd med socker till.


Systersonen och hans fästmö fick The River av Bruce Springsteen av mig. Det där med julklappar kan bli så fel när man är vuxen, jag vet ju inte vad de gillar för musik? Anar att Johan gillar heavy metal. Min gamla faster Kerstin hade en skiva med musik av Verdi till honom.

-Är du en sådan där Springsteenfan? frågade min systersons fästmö mig.

-Nja, jag vet inte så noga... jag tyckte han var bättre i början... men jag ska gå och se honom på Ullevi i sommar.

Vad vill jag se? Vad vill en gammal gubbe som jag? Även ifall han var bättre förr så ingen tvivel om att han är en sällsynt bra liveartist. Det blir nog en hejdundrande konsert. Men jag tror att jag skulle uppskatta en opera konsert med Verdis La Traviata på Metropolitan Opera house i New York mer.

-Om ni inte gillar skivan kan ni ju ge bort den? sa jag.

Hon ser lite osäker ut, en äldre belevad herre uttrycker sådan fånig osäkerhet.

-Jag börjar bli trött, sa jag.

Egentligen inte, bara lite så att säga håglös. Det här med julklapparna blev lite fel. Min svågers systers barn fick inga julklappar. Hade ringt min syster och frågat om de ville ha någon julklapp. Min syster sa bestämt nej. Jag uttyder det att hon egentligen vill att vi slutar med julklappar. Hörde på radio att i Stockholm kunde du hyra en kvinna från Cuba som var tomte. Luften gick liksom ur julfesten när det blev julklappsutdelning.

-Klas börjar bli trött, då måste vi åka hem, sa faster Kerstin.

-Johan kan köra dig, sa min syster.

-Nej Klas börjar bli trött, då ska vi åka hem, sa Kerstin.

-Så farligt är det inte.


Det var trevligt men i samband med julklappsutdelningen började jag längta efter att åka hem och se på filmen Soul lunch som Kristina hade med sig från jobbet. Den handlade om ett annat familjedrama och den var helt okej.


Lyssnade på Bach och läste Oz

På förmiddagen gick jag ut med papper. Jag tycker om den lilla promenaden till återvinningsstationen. Det var förvisso blött som i ett kärr. Hade Kristina sett att jag ställde en påse i en pöl så hade jag aldrig fått ta in den igen och använda den en gång till.  Bachs Juloratorium. Senare satte jag på George Friedich Händels vackra uppiggande musik.

Jul med tomten Anton

Trevligt att många släktingar och vänner hör av sig. Vår kamrat från Gävle, den pensionerade bibliotekarien ringde både på julafton och juldagen. Min gamle vän Ingemar ringde, han lät trött, han håller på att flytta in i en villa. Min gamla faster ringde också, hon höll mest på att leka med sina katter. Vi pratade lite om farmor och farfars brevväxling.


   På dagen lyssnade vi på musik och såg på Henri Poirot, med David Suchet som suverän Poirot, som Kristina fått av tomten Anton till jul. På kunskapskanalen såg vi en film om konstnären
Mark Rothko . Jag minns att vi såg flera tavlor av honom när vi var på Museum of Modern Art i New York i våras.

  I går var tomten Anton inne och levde rövare och idag på morgonen var han inne och åt frukost.

image174

Anton äter frukost men han saknar patén som jag gömt undan

Läser fortfarande boken "En berättelse om kärlek och mörker" av Amos Oz. De första 300 sidorna är mest om hans barndom och de följande 200 sidorna är mer om Israel- Palestinakonflikten .

"De värsta konflikterna i individens och också i hela folkslags liv är ofta de som bryter ut mellan förföljda. Det är bara önsketänkande att tro att de förföljda och förtryckta skulle förena sig av solidaritet och tillsammans slåss på barrikaderna mot en hänsynslös tyrann." Amos Oz, En berättelse om kärlek och mörker, s. 369.


Några gamla brev

Härom dagen var jag på besök på Göteborgs universitetsbibliotek. Eftersom jag var tidigt till ett möte tittade jag i kortkatalogen till handskriftsavdelningen. Då fick jag faktiskt syn på en brevkorrespondans mellan min farfar och Torgny Segerstedt. Min farfar var journalist i London då och Torgny Segerstedt var chefredaktör för Göteborgs Handels och Sjöfartstidning. I kortkatalogen fanns också brev mellan min farmor och min farfar. Det skulle vara roligt att läsa de breven någon gång, kanske under någon semester.

Läste också DN-s webbupplaga där
Stefan Einhorn skriver att godhet lönar sig att ett njutningscentrum i hjärnan aktiveras som gör att vi får en lustupplevelse när du behandlar andra människor väl.

Om Ica och om en tomte tomten

När jag var barn firade vi ibland jul hos min morfar och mormor i Göteborg. Där var det en oförglömlig jul med skinka, ägg, Janssons frestelse med mera. Han bodde i en stor våning vid Widblicksgatan, men på den tiden var Johanneberg rena rama landet, inte alls något speciellt. På julafton kom alltid tomten och det var en skrämmande upplevelse. Tomten hade stora läderhandskar från lappland, hade mask, röd luva och en röd dräkt.
-Men goddag ... har du varit snäll och vill ha några julklappar.
Det var en skräckupplevelse, jag tror han sa att han kom från Rovanjemi. Men han var ju snäll och gav mig presenter. Det dröjde många år innan jag förstod att det var min morbror Lasse som var tomten. Jag hade alltid en viss rädsla för min morbror, inte nog med att han var tomte, han var en man som tyckte om att skämta.

På morgonen idag har jag cyklat och handlat ägg, julmust, glass och yoghurt. Det var nästan bara äldre människor som var på Ica. Träffade några trevliga grannar. (Nu kom Kristina in i rummet med en skurborste!) Vi pratade om den gamla köttfärsen hos Ica. Jag berättade att när jag var barn så hade ägarna till Ica, Melins, en liten affär som närmast var att likna vid en lanthandel. Även ifall det är en stormarknad nu så har jag svårt att tänka mig att de skulle försöka ge vika på sina gamla goda traditioner.

Den pensionerade kranföraren satt inne på Ica på sin rollator.

Konsten att koppla av

Åt frukost vid sju och lyssnade amtidigt på julmusik av de fyra tenorerna, Pavarrotti, Carreras och Placio Domingo. Sedan satte jag mig att skriva och läsa samtidigt som jag lyssnade på Erik Satie och Glenn Goulds Golbergvariationer av Bach. Jag har svårt att lyssna på det här nattsvarta tunga som The Birthday Party, Swans och Diamanda Galas , som jag lyssnade på förr. När jag blivit äldre tycker jag att du bör tänka på hur livet bäst levs och att tänka på familjen. För min del känns det bättre med lite lugn musik.
  Jag läser fortfarande Amos Oz "En berättelse om kärlek och mörker" och den har sina avsnitt som är tänkvärda. Medan jag har suttit och läst har Kristina promenerat över en mil.


Så firades julen när jag var barn

Sov till åtta, alltså väldigt länge. När jag skulle upp och göra frukost såg jag två äggulor som simmade i två koppar med vatten. Vad hade nu Kristina hittat på? Det var väl till påsk vi vispade ägg och socker till en god kräm?


Förr till jul åt vi plumpudding, eller Christmas pudding, som det också heter. Vi åkte nästan alltid till min farfar och farmor. Vi högg ner en liten gran i skogen och klädde den med glitter, vi hade också små marsipangrisar i granen. På julafton hade vi små ljus i olika färger i granen. Därefter valde hela familjen ut var sitt ljus och tävlade vilket som brann ner först. Den som hade det ljuset som vann brukade få en liten marsipangris i förstapris.  Jag rekommenderar emellertid inte levande ljus, vid ett tillfälle höll jag och min barndomskamrat Anna på att elda upp hela huset. Vi hade gjort någon äcklig gröt och blandat i alla kryddor och allt annat som min farmor hade i köket och så gick vi därifrån. Det som var i kastrullen började brinna och det tog eld i en bård som farmor hade längs en hylla. Jag minns faktiskt inte hur vi lyckade släcka elden. Jag och Anna brukade röra ihop en gröt av allt som fanns i köket och sedan bjuda min allvarlige farfar.

Min farmor hade en fantastiskt fantasi och hela huset var omgjort till ett vinterlandskap med små tomtar som pulsade i snö ( farmor använde bomull) och en del som åkte skridskor (en glasskiva som skulle likna is). Det är förmodligen min farmor jag brås på, definitivt inte min ordentlige farfar eller min allvarlige pappa.


Gick ut till Ica och köpte torsk och sill (det borde jag kanske inte göra eftersom den håller på att bli utfiskad? Får hoppas att de fiskat den någonstans där det finns mycket torsk?).

-Och så vill jag ha lite löksill, sa jag.

-Det är populärt med löksill, sa den söta flickan i fiskaffären, jag trodde det var jag som var populär men det är nog sillen?

-Det kanske är både ock.

Inne i Ica fungerade inte någon flaskåtervinningsautomat så jag fick slänga plastflaskorna. Borde väl ha köpt en Faktum, men han stod och pratade med folk.


Hemma spelade jag lite the  Birthday Party . Sådan musik lyssnade aldrig min pappa på när han var nästan 50. Jag minns första gången jag hörde the Birthday Party , det var i skivhanden Folk och rock i Göteborg. Det var Maxisingeln Relese the bats, det var en oerhört omskakande upplevelse. Om han över huvud taget lyssnade på någonting så var det Igor Stravinskys Våroffer.


Jo så var det det här med äggen. Det var bara för att äggen jag köpt hade spruckit.


Sista City Göteborg

Lyssnade på Hours med Philip Glass, som jag gjort så många mörka mornar frörrut, innan jag begav mig till stationen.


Det föll små snöflingor som försvann när de nådde marken. Det var sista dagen med City Göteborg. Tråkigt att inte få se de ivriga tidningsutdelarna mer. Fick vänta i tolv minuter på spårvagnen. En äldre herre som luktade rök ivrigt samtalandes med en ung man i mohikanfrisyr gick på vid centralstationen. Killen med mohikanfrisyr hade flammor tatuerad upp längs halsen.

  Det var mörkt när jag kom in på jobbet. För ovanlighetens skull kom jag in på första försöket, alltså med låset som tydligen fler har bekymmer med.  Sedan var det bara att räkna statistik och tömma bokinkastet. Morgonrutinerna tar ungefär en timme. William Ralph Dean  (namnet är fingerat) kom redan vid niotiden. Han hade mycket att göra med tidskrifter.

   På eftermiddagen irrade jag runt bland på bakgator när jag letade efter franska bageriet. Frågade en gammal dam som bröt kraftigt om vägen. Tyckte Gordon och jag skulle ha något att tugga på innan vi går ut i mörkret för att fira jul. Hem och se på På spåret.


Rogivande musik med Mozart

Gick upp vid sju åt frukost, läste tidningen och såg på nyheter. Så ANC har fått en ny ledare Jacob Zuma . Han står åtalad för korruption och har våldtagit en kvinna. Hörde honom sjunga "give me a machinegun" ivrigt påhejad av en folkmassa. Han tror visst också att bara han duschar varmt så blir du av med HIV. Nej, det var ett misstag att inte välja Tabo Mbeke igen.

Sedan gick jag upp och tvingade mig iväg till gymmet, hade inte alls någon lust men jag måste tänka på hälsan. Det visade sig gå ganska bra, det var bara jag och två äldre vänliga herrar där. När jag duschat och kommit hem igen cyklade jag genast hem och sedan till cyklade till Ica. Jag köpte den vanliga helgmaten, grape, yohurt, juice, smör, nudlar och kaffe. Det var hemskt mycket folk och jag knuffade nog till en vagn när jag skulle fylla en kasse med potatis.

Hemma igen lyssnade jag en stund på Bruce Springsteen och Glenn Gould på Youtube, sedan gjorde jag sill och potatis till lunch. På eftermiddagen satte jag mig ner att skriva lite samtidigt som jag lyssnade på underbart rogivande musik av Mozart, flöjtkonsert nummer 1-4. Världen blir på något vis ljusare med Mozarts musik.

Grått och mulet hela dagen.
image173


Bibliotek och undervisning

Har precis läst ut boken "Låtsas leva : självbiografiskt" av Sven Wernström. Det är en trevlig liten bok från 1998 och han skriver intressanta erfarenheter från föreläsningar han haft, inte minst reflektioner om bibliotekarier. Först några ord om skolan:

"Elevernas livlöshet återspeglade lärarnas livlöshet,

  Det slog mig att det fanns en tydlig skillnad mot en annan yrkeskår som jag träffade i jobbet, nämligen bibliotekarierna.

  Lärarhögskolorna tycktes dra till sej menlöst folk vars ambition verkade vara att inte ha åsikter om nånting och alltså uppfylla skolans krav på objektivitet.

   Bibliotekshögskolan tycktes locka vakna och livliga studenter som hade kunskapssökande och nyfikenhet i ryggmärgen.

   Det kunde ha med skolans och bibliotekens historia att göra.

   Skolan var ju en social kontrollapparat, skapad som en uppfostringsanstalt för arbetarklassens barn när kyrkan och religionen tappade sitt grepp  över folket mot mitten av artonhundratalet.

  Medan folkbiblioteken hade sina rötter i folkrörelserna och uppstod när frikyrkorna, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen slog ihop sina boksamlingar till en folklig och åsiktsneutral kunskapsbank.

  Skolan har aldrig varit åsiktsneutral. Objektiviteten har varit sken och bedrägeri." (Sven Wernström. Låtsas leva s. 58)


"I slutet av sextiotalet såg det ändå lite hoppfullt ut. Jag hamnade i en rörelse som kallade sig SOL, Socialistiska skolarbetare.

  Det var i undersökandets och de alternativa studiernas tid./.../

  Lärarnas SOL dog men bibliotekariernas BiS levde vidare, det var dit jag ville komma. Det progressiva hade ingen plats i lärarkåren men var självklara för bibliotekarierna.

   Det förklarar också varför SAF ville krossa folkbiblioteken när sparandet och samhällsförstörelsen senare drog igång. Om folket berövades sitt kollektiva minne skulle avsvenskningen gå lättare. /.../ På biblioteken trivdes jag bättre. Där kunde jag träffa tjugo intresserade läsare och prata om mig själv en hel kväll och få betalt dessutom. Där kunde jag inbilla mig att jag betydde något." (IBID. s. 59)


Julkortet från Gävle

Scannade på förmiddagen, sedan kom magikern och talade om att allt som scannats skulle samlas i en fil. På eftermiddagen var det julskål på Centralbiblioteket. Det var tal och julkörsång. El Maestro (ett katalogiseringsorakel) läste några sidor ur Mumindalen. Talade lite med kollegan William Ralph Dean (namnet är fingerat) och han hade hittat min blogg. Ve och fasa, men han verkade ta det med ro.

När jag skulle gå iväg till en lugnare plats kom en höjdare:

-Klas kan jag få prata med dig lite.

Vad har jag nu gjort? Skall jag deporteras schavotten?

Vi går genom en lång vit gång som i en kulvert på Beckomberga. Men höjdaren ser glad ut, men hon ser ju alltid trevlig ut. Jag går in på hennes rum och sätter mig mitt emot henne.

-Klas jag bara undrar hur det går med scanningen?

Aha, då har väl några sidor klibbat ihop sig och det har blivit kaos? Eller också är det min blogg?

-Det är många uppsatser, Ettusentvåhundra  stycken.

-Tretusen tvåhundra uppsatser allt som allt.

-M. Trivs att jobba med dig.

-Jag trivs att jobba med honom också.
-Och så undrar jag om du skulle vilja jobba med kulturvetenskap? Det är ett institutionsbibliotek som ska läggas ner.

-Okej då.


Jag fick ett julkort från en gammal vän från Gävle, en pensionerad bibliotekarie.

(Jag skickar fortfarande en massa julkort och skriver lite. Skulle kunna tro att en del tänker "shit nu får jag ett julkort från Klas igen... honom har jag ju inte sett på tio år. Var fan bor han nu egentligen? Nu måste jag ju skicka ett till honom...)

Min kompis från Gävle skriver så fint att jag vill citera lite från julkortet:

"Om jag förstått det hela rätt arbetar du i ett bibliotek utan böcker en skrämmande utveckling. När vi talade med varandra i telefon hänvisade jag till Fahrenheit 451. du sa atrt böcker tar eld vid 451 Fahrenheit. Böcker är verkligen ett brinnande ämne. Allt skall ske via datorer numera. Barn sitter vid datorer redan innan de kan läsa".


Blått ljus under kanalens broar

När jag åkte elvans spårvagn blev jag hänförd över det vackra blå ljuset under broarna vid Brunnsparken.

På jobbet satte jag mig direkt för att scanna uppsatser. Nu förstår jag varför "Magikern" eller scanningsexperten, grymtade lite över att jag använde en enkel skär apparat för att skära ryggar på uppsatser. Med en sådan maskin blir det nästan alltid en kant i ryggen vilket gör att det ibland blir ihopsatta papper in i scannern och då blir hela digitaliseringen av uppsatsen förstörd. Det är ett bekymmer att jag är så ivrig att saker blir gjorda. Detta trots att jag vet att det är allvarligare bekymmer  med klimatförändringar, krig eller överbefolkning. Vi lever en kort stund som djur på jorden.

Nu har jag kommit till de intressanta samhällsvetenskapliga uppsatserna. Ville gärna fixa dem själv, men "Magikern" tyckte att det skulle ordnas centralt. Uppsatser som pensionerade kollegan Benny (namnet är påhittat) borde ha gjort, men i stället katalogiserade jag och friårsvikarien Derek Hales (namnet är påhittat) uppsatserna. De samhällsvetenskapliga uppsatserna är limmade i ryggen så ryggarna måste skäras av på något sätt, det går inte att stoppa dem i scannern direkt 

Somliga tycker inte det är bibliotekariearbete att scanna, men det är spännande att se hur texter du en gång katalogiseras förvandlas till elektroniska texter i pdf. Men jag är trög i början, en indisk astrolog sade faktiskt att jag var lite långsam i början.

Igår var jag och min kära hustru, Kristina, ute och åt julmiddag. Det blev en rysligt salt lax till förrätt och en salt sig till huvudrätt. Kristina var i alla fall nöjd med sin vegetariska rätt.

Fullt med studenter på biblioteket.
-Vad är det de sitter och gör egentligen, frågar en tjej en lintott när de går ut.
-Jag vet inte, svarar lintotten. Han är en fena på datorer, han byter direkt till firefox när han satt sig vid en dator.
Inget speciellt, bara scannar.

"Magikern" som kom efter lunch tittar klentroget på mig när jag kommer med en trave med uppsatser där jag pillat bort stöldskyddet. "Magikern" är så fingerfärdig och han kan bara med några enkla rörelser med fingrarna hitta var stöldskyddet finns.

Jag blir lite nervös när lärare kommer in och letar efter böcker de kan ta. sonja (namnet är påhittat) har berättat att vi måste veta vilken institution som köpt vad?

När texter blir digitala

Hamnade på vagnen bakom tjejerna som åker i vagn fem varje gång. Jag tror faktiskt en av dem log mot mig. Kanske för att Emely klippte mig i lördags? Eller kanske för att de inte sett mig på ett tag eftersom jag åkt ett tåg tidigare på grund av att jag arbetar på Campus Linné då och då? Till vänster om mig satt en kollosal man i mössa och i skinnpaj. På hans t-shirt stod det skrivet Harley Davidson och hans mage putade ut från den svarta t-shirten.


Scannade dubbelsidiga uppsatser i Socialt arbete och enkelsidiga i förvaltning. Kan tyckas enahanda, men samtidigt är det fascinerande att se uppsatser som jag katalogiserat för några år sedan nu syns elektroniskt. Det gäller också att se till att papprena ligger rätt i scannern så de inte hamnar upp och ned eller fastnar. Det är ungefär som när jag var liten och köpte fotbollstidningar och klippte ut bilder på fotbollsspelare och limmade in porträttet i ett kollegieblock.

När "Magikern", eller scanningsexperten kom på eftermiddagen fortsatte jag med att klyva bokryggar på uppsatser och ta bort stöldmärkningen samtidigt som jag stod i informationen. "Slaveriarbete" sa "Magikern" förra veckan, men det är bättre än att bara sitta och läsa.


-Hrrm. En kille som verkade viktig harklade sig för att påkalla min uppmärksamhet. Jag har en bok här som jag ska hämta. Jag tror den ligger där, säger han och pekar in mot lagböcker, karnov, SOM-rapporter och annat smått och gott. Jag känner ett styng av olust på grund av hans nedlåtande attityd.

-Är du forskare?

-Ja... därborta ser jag boken...

-Har du beställt från ett annat bibliotek?

-Nej... Därborta ligger den, mannen fortsätter peka mot en hög med böcker som ligger där för att de ska ner i magasinet.

-Är det den? Frågar jag och lyfter på bok efter bok och till slut pillar jag fram en liten bok som han vill ha. Jag har aldrig sett mannen förut. Boken stod inte på hyllan där vi lämnar ut böcker utan för uppsättning.


Nina (namnet är påhittat), Rättshaveristen, var här idag och det är alltid trevligt. Hon är ju snäll, hon fortsätter att skriva sina inlagor.


"Magikern" och jag jobbar nästan som på ackord, som i filmen Moderna tider av Chaplin. På förmiddagen scannar jag och på eftermiddagen scannar "Magikern" och jag klyver bokryggar. 3200 uppsatser tas om hand. Exemplarposten måste vara kbar i lokala databasen ifall någon student vill blöddra i en dubblett.


Manchester city vann igen

Sven Göran Erikssons Manchester City vann med 4-2 mot Bolton. Svennis är lite i skymundan av att Fabio Capello blivit engelsk landslagstränare. Svennis är värd vinster med City.  Det är lite tråkigt att läsa Daily Telegraph igår om att Svennis bara var ute efter pengar när han började få motgångar. Det stämmer ju inte helt, han tog England till EM och VM.  England och fotboll är ju speciellt, jag minns i York i somras när gubbar gick omkring med tröjor på engelska landslaget.

   På morgonen lyssnade jag på andra CD:n med Bachs juloratorium, Dorothea Röshman sopran, Andreas Sholl alt, Werner Gura tenor och Klaus Häger bassång.  René Jacobs är dirigent. Dagen blir ofta bra om jag börjar med lite klassisk musik. Under tiden som jag satte mig att läsa en stund lyssnade jag på Claude Debussys "Prelude à l'après-midi d'un faune", "Nocturne" och "La Mer"

  Läste
Göstas blogg och han har skrivit fint om sin farfar som var ryss och ukrainare och även länkat till en härlig version av Toad med Cream.  Det är väldigt speciellt att se de gamla favoriterna på Youtube.

Sedan tittade jag lite på resor till Grekland om två år, men då sade Kristina, min käraste, att hon ville resa till Abisko i Norrland. Jag tränade idag. Jag är ganska trött på det, men jag måste träna tre gånger i veckan för hälsan.

Ingen jul utan Bachs juloratorium

Drömde mardröm om att en frisör rakade av allt hår mitt på huvudet så jag såg ut som en munk.

Sol och kallt. Efter Karlsson på taket och julkalendern cyklade jag till Chess och klippte mig. Alltid avkopplande att växla några ord med frisören. Cyklade sedan och köpte glögg och champagne. När jag kom hem satt Kristina fortfarande och tittade på TV4:as morgonnyheter. Hörde Carola och jag tyckte det lät förskräckligt, då sätter jag hellre på en skiva med
Nina Simone . Då cyklade jag och köpte en fiskburgare och strömming. Bäst att cykla nu när de skriver under en klimatrapport. Även ifall USA, Kina och Indien släpper ut mest så måste vi tänka på det också. När vi flög till New York för knappt ett år sedan såg vi att isen runt Grönland höll på att smälta. Utanför Bohlins stod en tomteorkester och spelade julmusik. såg en av tomtegubbarna i en trappuppgång utanför ett kontor sedan. Han såg riktigt grinig ut. Han hade väl inte fått sitt gage? Köpte julskinka och paté trots att jag från början tänkt att ha en vegetarisk jul.

Hemma kopplar jag av till Bachs juloratorium och JJ Cale .

Det skall bli intressant att se hur Fabio Capello lyckas med Engelska landslaget. Han har tagit med sig en kader av herrar att ha som assistans i England. Sven Göran Eriksson sade någon gång på en fråga varför han inte lyckades med England lika bra som han lyckas som tänare för Manchester City. "England har ingen Elano", (mittfältsspelare i Manchester city) svarade han då.

Det blev Fabio Capello som blev ny tränare

Så det blev Fabio Capello som blev ny tränare för England. Jag minns honom som en skicklig mittfältsspelare i italienska landslaget på 80-talet. Han har ju också varit framgångsrik som tränare för Juventus och Real Madrid.


På jobbet har jag mest katalogiserat skönlitteratur från Argentina. Även ifall ingen lånar böckerna har jag personligen alltid tyckt om latinamerikansk skönlitteratur. "Historia en rojo" av Syria Poletti heter en bok jag primärkatalogiserat, en annan heter "La guerra al Malon" av Commendanto Prado.


De ovanliga luciorna

Kommer inte längre i de pratglada tjejernas vagn, tåget stannar en meter längre fram så jag kommer i en sömnig vagn bakom.


Hann få tidningsutdelaren Valentins tidning Göteborg City, fast ett ögonblick var han lite förvirrad om han skulle dela ut till personen på vänster eller höger sida. Ungefär som om Luisinho försökte stoppa Platini och Giresse som kommer kutande på var sin sida om honom. Valentin delar bara ut tidningar i rusningstid. Fick en pepparkaka av en tös som var tomte på Drottningtorget, men jag missade nescafé som Metro delade ut. Göteborg glänser av ljus i rött och blått vid Brunnsparken och upp längs Kungsportsavenyn.

På jobbet hade städerskorna glitterband om huvudet. De var de enda luciorna jag såg, lokalvårdarna var tjusiga lucior.


Bara Sonja(namnet är påhittat) och jag på jobbet. Undertiden som vi satt och drack morgonkaffe så stormade det in fyra höjdare. Skulle tala om ett nytt bibliotek. Ett ögonblick gjorde jag några chefer chockade när jag sade att en institution redan scannat in 1000 uppsatser själva. Det var när jag skulle visa flickan som ville ha litteratur om Anorexia Nervosa som jag fick syn på 800 obekanta uppsatser. Men sedan visade det sig att de bara var på bibliografisk nivå. Typiskt mig att röra upp imel och jord, men sedan visar det sig vara falskt alarm.
-Hur trivs du där borta då? frågar en förstebibliotekarie.
-Jo, det är ganska okej, tvåans spårvagn går ju ända fram.
-Jasså du pratar om pendlingen? Jag menade hur du trivs på biblioteket?
Shit, nu sa jag fel igen, jag vet ju inte vad jag vill riktigt.
-Jo, det är väl trevligt, känner bara igen en och annan journaliststudent... Lite konstigt med alla böcker på spanska... Pratade med en journaliststudent som sa att hon får börja uppdatera sin spanska...
-Får du mycket frågor och så?
Aha, de försöker knyta mig dit.
-Nja, det är ju mycket som är nytt... jag känner ju betydligt fler här... de frågar mest de som har varit här längre... Igår var det mest
William Ralph Dean (namnet är fingerat) som fick frågor... När jag sitter till höger är det liksom en ramp, så de inte får syn på mig... Han berättade också att han direkt försöker få ögonkontakt med besökarna... Annars var William Ralp Dean en trevlig bekantskap... det var första gången jag jobbade med honom.


Utfryst

Ensam på biblioteket, eller kanske snarare är biblioteket som ett spökhus.

På eftermiddagen kom scanningsexperten eller "magikern", han satte sig genast och började scanna. Jag hade skrivit till honom och frågat hur det går med scanningen.

Författaren Bile kom på besök och lämnade igen lite böcker. Han var strålande glad eftersom han var klar med en uppsats och dessutom varit på ett författarseminarium. Samtidigt som jag pratade med Bile ringde nn från Campus Linné och sade att jag inte skulle skriva datum på de vita blanketterna på avhämtningshyllan, det vill säga där låntagarna hämtar sina böcker, bara på de gröna blanketterna.

Det är isande kallt på biblioteket som i en frysbox. Ändå söker sig studenter hit.  Vår söta tekniker kom också på eftermiddagen och rensade datorerna. Hjälpte en student, hon med det bländvita leendet, med ett fjärrlån som förmodligen inte kommer att hittas eftersom materialet är opublicerat.

Behövde fylla på en toner på kopiatorn. Och det kan jag ju nämna för alla som ska fylla på en toner, var noggrann så du inte spiller bläck överallt. För en ovan person är det nog bäst att ha handskar. Första gången jag fyllde på en stor bläckpatron var när jag arbetade på högskolebiblioteket i Gävle. Jag skakade bläckpatronen och tappade taget om den så den flög över parketten och bläcket spred sig över hela golvet.

Satt en halvtimme med en flicka som ville ha material för en uppsats om anorexia nervosa. Det fanns fruktansvärt mycket skrivet så det var növändigt att begränsa sökningen till 2008.

Sedan kom bagarn Born Rebel, Garth Hudson (namnet är fingerat). Hans skägg har växt och ser ut som en fläderbuske.

Spanska städerskor

Tog ett tåg tidigare till Campus Linné. Cyklade i mörkret till stationen bara en och annan skugglik tyst varelse som är ute med sin hund. På tåget är det fullt med pendlare som går på efter hand. Vid Sprängkullsgatan studerade på några herrar i övre medelåldern som tömde sopor i en sopbil. En container hamnade lite på sned, den äldre av sophämtarna rättade genast till containern så avfallet hamnade rätt. Det är tur att samhället fungerar som det gör när alla sköter sin uppgift.


 Eftersom jag är så osäker och långsam på alla rutiner så är det bäst att jag kommer tjugo minuter tidigare till jobbet. Skall tända, starta datorer, rensa hyllor, räkna kassan, räkna statistik och så vidare.


  Igår var en av den ordinarie personalen var sjuk så schemaläggaren fick tag på Hugh Hopper (namnet är fingerat) från ett annat bibliotek och hon frågade om han kunde jobba dubbla pass. Tack och lov kunde han det. Som en Rocky Marciano på väg in i ringen stegar Hugh in på biblioteket vid elvatiden med ett brett leende.


  I går träffade jag en trevlig journaliststudent som jag kände sedan hagatiden. Naturligtvis strulade det lite med hennes kopior. Fick springa fram och tillbaka mellan hennes dator och kopieringsapparaten och memorera nummer hit och dit.

   Det kommer många psykologstudenter hit och undrar var deras bibliotek är och var deras böcker finns?

-De har lagt ner ert bibliotek. Jag har hört att de finns inlåsta i ett rum. Det är meningen att ni skall beställa böckerna från Centralbiblioteket så kommer de hit.

-Men vad gör ni här då? Frågade en student.

Vad skall jag svara på det? Det enda jag vet att jag haft många olika jobb och det är svårt att snabbt berätta vad olika yrken gör.


Katedralen i York

Fick tidskriften  "Writers Digest" på posten igår. Läste den med största intressde igår medan Kristina såg på nobelfestligeterna. De skriver mycket om bloggar där från olika perspektiv. Bra övning, skriv en kvart om dagen så har du åtminstone något du kan gå tillbaka till och hämta stoff ur.


En tjej med en lång hästsvans kommer fram till lånedisken:

-Jag vet vem Alexander Ragulin (namnet är påhittat) är, kan jag bara ta boken här och lämna tillbaka den när han kommer?

-Öööh???

-Jag känner honom, så när jag ser honom lämnar jag tillbaka boken.

-Ööööh... okej då.


Sedan blev det lite dramatiskt. En tjej ville betala med kort! Har bara köpt tidigare. Okej det gick bra efter att ha läst och tagit det det försiktigt, men sedan var det det här med siffrorna för att få rätt skrivare, en massa siffror igen. Efteråt glömde hon kortet. Jag fick halta runt på hela biblioteket och leta efter henne.


-Adios, säger en av de trevliga städerskorna när hon går.

-Adios... Buenos dias, säger jag.

Vad roligt att hon klart och tydligt bekräftar att jag finns. Sedan bekräftar jag att hon finns, alla städerskorna förresten finns genom att svara dem.


-Kan man betala räkningar från ett annat bibliotek här? Frågar en medelålders robust dam.

-Ööh ... ja det tror jag.

Nu har hon knivseggen på min strupe. Självklart förstår hon att får ett övertag och att hon i en handvändning har fällt mig till marken. Jag har visat mig osäker.
 -Är x här?

-Nej hon är sjuk.

Jag ligger och sprattlar på rygg på rygg som en slagen utter. Jag såg ju i hennes ögon direkt att det här kommer att sluta illa. Plötsligt är jag som en liten strykrädd pojke.

-När kommer x tillbaka? Frågar damen.

Aha, hon får in en förödande uppercut. Jag måste försvara mig, men jag är redan däckad.

-Jag vet inte när hon är frisk igen, stammar jag.


Tråkig opera

Såg "Figarros bröllop" på operan igår. Den gjorde inget speciellt intryck på mig. Lite struttig musik och inte speciellt rolig heller. Fast de kostymklädda herrarna med rotarymärken på kavajslaget flinade muntert och deras kvinnor fnittrade med. Jag fattade ingenting av det roliga. Men smaken är ju olika. Jag längtade bara hem. Kristina somnade faktiskt under första akten. Den var för lång också. Hade vi varit hemma hade jag lyssnat på Bachs juloratorium och den tycker jag är riktigt njutbar.

Innan vi gick på operan handlade vi lite på Claes&Olsson. Där var smockfullt med folk och jag hörde många olika språk, bland annat ryska. Hua, jag kan inte språk så bra som jag trodde.
(Min kloke kompis Gösta säger att en individ gör bäst i att köra sitt eget race i livet, och inte jämföra sig med andra.)
   Köpte en cykellampa. Killen i kassan tittade åt ett annat håll och såg helt ointresserad ut. Han hade inte heller någon kö, det var bara när jag kom som han lojt fick betjäna mig.
  Åt bakad potatis till middag på Kronhusbodarna, där var som valigt fullt, en massa barnfamiljer var är. Några tittade med stora ögon på en tomte som stod i en glasbubbla med snöflingor som yrde runt omkring. Sedan promenerade vi till operan. Kände mig lite bortkommen där, men jag träffade i alla fall en kollega. 
   Nej operan var ingen höjdare, den var för lång och tjatig.
 

Bachs juloratorium är aldrig fel

Lyssnade på Bachs vackra juloratorium på morgonen. Jag minns att mamma och pappa hade den på en dubbelskiva hemma när vi bodde i Uppsala. Då var jag i sexårsåldern. De lyssnade aldrig på juloratoriet, men jag tyckte den hade ett fint fodral och jag var nyfiken på musiken. Men eftersom mamma och pappa inte tycktes uppskatta den underbara musik så lyssnade inte jag heller då. Pappa lyssnade bara på Stravinsky.


  
Gösta ringde på morgonen, han hade reagerat på att jag skrivit att Stäppvargen var en ungdomsbok. Han menade att existentiella livsfrågor är det inget fel i att fördjupa sig i hela livet. Och en viss tröst är Hesses böcker. Fast historia är ju väldigt roligt att läsa när jag är medelålders. Dessutom, när jag handlade på Ica idag, stod det en fet farbror bakom mig i skepparmössa som köpte ett dataspel med Ishockey. Och framför mig stod det en kvinna som hade vagn i korgkassan, irriterande. Och framför mig i kassan där jag köpte julfrimärken stod den pensionerade kranföraren. Han köpte ett paket cigarretter.


   I kväll skall vi på "Figaros bröllop" av Mozart, en lång opera och i morgon skall jag upp fyra. Bara tanken gör mig orolig därför skriver jag ett par rader ur "Stäppvargen":

"Stäppens rolösa vargar, dessa som ständigt lider och lider fruktansvärt, de som inte har spänstighet nog att bryta sig ut i stjärnrymden, de som känner sig kallade till det absoluta men ändå inte har förmågan att leva där: för dem finns till sist, när lidandet gjort dess ande stark och elastisk, en försonande utväg i humorn." (Herman Hesse, Stäppvargen s. 12).


Kopplar av med J J Cale

Uppe tidigt och såg Karlsson på taket och sedan Julkalendern. Årets julkalender har vissa likheter med Karlsson på taket, men huvudpersonerna är tjejer i stället. Sedan cyklade jag och köpte strömming och en fiskburgare. Därefet cyklade jag till stan och köpte nya gymhanskar. Gick in till skivaffären och skulle köpt Bruce Springsteens senaste, men eftersom jag snubblade på mattan så blev jag deppig så jag cyklade hem.

Skagen sommaren 2007

Jag plockade fram boken Stäppvargen av Herman Hesse, visserligen är det en ungdomsbok och egentligen har jag rott för långt ifrån land att jag borde vara för vuxen för att läsa den. Men då och då tar jag fram den ändå trots att den är alldeles sönderläst:
"Dessa blad betyder absolut bokstavligen en helvetesvandring, där han ömsom fylld av ångest, ömsom modig går fram genom en förmörkad och kaotisk själsvärd i den fasta avsikten att tränga tvärs igenom helvetet, att bekämpa och besegra kaos, att genomlida det onda till slutet." (Herman Hesse Stäppvargen s. 27). Om jag haft en jobbig dag på jobbet läser jag kanske några sidor ur den.

  Hemma satte köpte jag en skiva av J J Cale och satte mig att läsa "En berättelse om kärlek och mörker" av Amos Os.

Joggaren

Mörkt när jag cyklade och slängde fiskrens när jag åkte och mörkt när jag begav mig hemåt. Det luktar nytt på mitt nya studietorg. Hörde att min hygglige kollega Hugh Hopper (namnet är påhittat) talar både spanska och franska flytande. Det gjorde mig lite vemodig att jag kommer ihåg språk så dåligt, men jag försöker ändå.
-Como esta usted? frågade en lärare.
-Y tu, svarade jag.
-Va, i sydamerika säger vi inte tú utan usted, svarade läraren.
Ja ja, ibland är jag lite trög, men jag försöker ändå.
Katalogiserade lite spanskaböcker och trasslade med kopiekort.
Det är inte speciellt mycket studenter på Studietorget. Jag lyckades i alla fall hjälpa en student med enstaka kopior och hon blev glad.

Pratade en stund med vakten. Han skulle jobba till halv tre. Det var mörkt och ödsligt vid tvåans spårvagnshållplats. Tystnaden bröts ett ögonblick av en joggare som sprang ut ifrån hyreshuset bakom. En kvinna stod och tryckte på hissknappen i det gula tegelhuset mitt emot.


Magikern gör entré

På morgonen lyssnade jag på Bruce Springsteens "The Rising". Jag tycker den är ganska bra.


En äcklig, kladdig, gråmulen dag. På tåget hamnade jag mitt emot en lång typ som var på Pyramiden förr. Han var inte så pigg på att prata sist, därför låtsades jag som han inte fanns. Eventuellt gjorde han ett försök att hälsa, men eftersom han verkade ointresserad de gångerna jag träffat honom så låtsades jag som jag inte kände igen honom.


På jobbet tog jag semester ledigt i jul. Jag skrev till "Magikern", det vill säga scanningsexperten, och frågade när han skulle komma hit igen?


  Jag fortsatte ta bort stöldmärkningar och skära bort limmade ryggar. Någon kanske tycker det är assistentjobb, men jag är av den åsikten att det som viktigast att verksamheten flyter på och därför griper jag in och gör allt som behövs. Den som skär ryggarna måste vara noga så ingen text klipps bort.

Förresten fick jag ett e-brev från läraren och forskaren Barbro igår. Hon tyckte jag skulle fortsätta vara den jag är och hon hoppades jag skulle vara kvar i Haga. Det värmde och gjorde mig glad. Det gäller att kämpa på där du är och försöka avgöra vad som är viktigast att direkt ta itu med det som är prioriterat, eller viktigast för stunden. Glad att jag skrev till "Magikern".


Min blogg ger lite inblick i bibliotekarieyrket och visar att det är viktigt att kunna hålla många bollar i luften. I bloggen går det att följa vägen från ett levande bibliotek med många studenter till den slutgiltiga avvecklingen.

Åt lunch på den Indiska restaurangen New Dehli. Lammkött med jordnötssås. Servitören en stor man i för liten t-shirt. Kring handleden hade han det för Sikhiska män karakteristiska stålarmbandet.
Bakom rumlade det in tre tjejer som arbetade på turistbyrå. En var med barn, hon hade slingor i håret, en hade läderbyxor och var mörkhårig en tredje var lång och blond.
-I fredags träffade jag en kille som jag vill ha barn med... han var från Kungsbacka, sa den långa.
-Var träffade du honom? frågade tjejen med slingor i håret som skulle flytta till Kungsbacka.
-På Exet.
Exet... Jag tror jag varit där med Ingemar två gånger. Vi i ett hörn satt och hade tråkigt, nej någon dansande discograbb har jag aldrig varit. Förstår inte hur discograbbar gör för att roa sig på sådana ställen.

Efter lunch kom "Magikern". Han tyckte jag skulle skicka uppsatserna till bokbinderiet så tar de bort alla uppsatsryggar i ett svep... Nu har jag ägnat två dagar åt att klyva uppsatsryggar en och en.

Studenterna frågar hela tiden om de får låna eller låna om, men det är slut med det nu. På nya Campus Linné finns bara gamla böcker på spanska från Sydamerika.

Spara på människor

Hade verkligen tur att få en Springsteenbiljett. Då blir det lite fest i sommar.

Hamnade i min gamlöa vanliga kupé på tåget. Den kupén dä'r det sitter fyra kvinnor som ivrigt pratar. Jag vet inte var de jobbar.

Born Rebel, Garth Hudson, (namnet är fingerat) var här och besökte oss:
-Hur är det? frågade jag.
-Det är sömnigt.
Sedan började telefonen ringa en gäll signal, han stod som paralyserad med händerna i byxfickorna.
-Vad gör jag nu då? sa han.
-Nu får gå ut, sa Hugh Hopper. (namnet är fingerat)

Annars är det en gråmulen dag. Tryckte på knappen lite för tidigt i förrgår. Lärare kommer glada och hämtar travar med böcker. Det tycker jag är bra, men tydligan skall alla få meddelandet samtidigt och alla böcker skall vara återlämnade. Såg ritningar på det nya studietorget i Haga i går. Det såg ju fint ut, men alla böckerna försvinner ju. Allt görs för att spara på människor. Nåja, jorden bara snurrar på och tiden går.

Fick i alla fall en biljett till "the Boss"

Utslagen idag efter en sömnlös natt. Ägnade förmiddagen åt att klyva ryggar på uppsatser. Under tiden som jag hantarade skärapparaten såg jag hur Ticnet "tuggade". Fick starta om flera gånger men till slut fick jag i alla fall en biljett uppe i ett hörn. Undrar vilka låtar han spelar. "Badlands" och "Promised land" tycker jag om. Skulle inte tro att han spelar den vackra dystra "Bring them home", men jag kan ju alltid hoppas.
  På eftermiddagen var jag på ett långt möte på Campus Linné. Förstår inte vad jag gjorde där egentligen? Därefter tog jag sexans spårvagn till Järntorget. Där gick jag in på Pustervik och hämtade ut min Springsteenbiljet.
-Så du lyckades få en biljett? Frågade en rödskäggig man.
-Ja, men jag kastades ur flera gånger.
Det var många som frågade efter biljetter när jag stod i kön.


Nedmontering av biblioteket

"Frågan är din förmåga att vid varje givet tillfälle i ditt liv välja lycka, eller åtminstone låta bli att välja olycka. En häpnadsväckande tanke kanske, men som du borde granska ingående innan du stöter den ifrån dig, eftersom ett avvisande är detsamma som att du ger upp när det gäller ditt eget jag. Att stöta bort den är att tro att någon annan i stället för du själv har makten över ditt jag. Men att välja att bli lycklig kan verka lättare än en del företeelser som dagligen trasslar till ditt liv." (Wayne D. Dyer, Älska dig själv s. 30)


"A life spent doing mistakes is more useful than a life doing nothing" (George Bernard Shaw)


Idag drog jag ur proppen och skrev ett e-brev till institutionen jag är biblioteksansvarig för om att vi inte har utlån mer utan de kan hämta böcker nu. Det var rena folkstormen av forskare som kom. Och min chef, Sonja (namnet är fingerat). Barbro, en trevlig och hygglig lärare var först och fyllde kassar med böcker.

-Vad skall du ta vägen nu... jag vill att du ska vara kvar.

-Jag har arbetat ett par dagar på Campus Linné... jag har katalogiserat spanskaböcker.

-Spanskaböcker? Sa Barbro och skakade på huvudet.


Tänk om jag gjort helt fel? Jag borde kanske ha avvaktat?

En elev kommer och vill ha uppsatser.

-Vi har inte de längre, det ska institutionen tillhandaha, sa jag.

-De säger att de inte plockar upp det direkt och de tar betalt för det.

Vilket djävla kaos. Jag nämner förvaltningslagen.


-Vad ska du göra sen då? Frågar en lärare.

-Du kan börja på statsbiblioteket i Alingsås?

Jag säger ingenting men det går tusentals arbetslösa bibliotekarier och den offentliga sektorn verkar vara på väg att nedmonteras.


Och i magasinet välte tre hyllor så jag fick kalla på Akademiska hus. Och uppsatserna är limmade i ryggen så jag kan inte scanna dem. "Du skall INTE börja lägga in i GUPEA." Fick ett uppfodrande svars-mail från en central enhet när jag undrade om jag skulle börja. Okej då, jag är dum som ett spån.


Dagen då allt var som en mardröm.  Bara min kollega Hugh Hopper (namnet är påhittar) behåller ett moget lugn.


Anton lyfts ur säcken

För mig är det skumtomtar som hör julen till. Julskinka är jag så trött på, salt och jag blir så törstig. Bättre med marinerad lax då, eller skumtomtar.

   Kristina tänder julbelysning runt balkongen. För min del är jag nöjd om jag har en bok. I går läste jag ut "Kalifens hus" av Tahir Shah igår. En riktigt underhållande bok om en man som flyttar från London till Casablanca. I boken beskrivs ganska dråpliga situationer i samband med alla kulturkrockar.
   Lyssnade på Miles Davies underbara gamla skiva Bithes Brew. Kände att jag behövde lite fusionjazz på förmiddagen för att få ro.

Sedan sade Kristina att jag skulle hämta Anton. Först såg jag inte Anton någonstans i buren, men sedan såg jag en grön påse och då förstod jag att han satt där och ville inget hellre än att få komma ut, speciellt nu när vi skulle få gäster. Då får han också lite karameller i sin korg. Nu skall jag sätta mig och läsa "En berättelse om kärlek och mörker" av Amos Oz. Kristina kammar Antons vita skägg. Han verkar ha blivit fet där han suttit nedstoppad i sin förvaringspåsepåse. Sedan satt Anton med vid middagsbordet och berättade om när han seglade till Karribien och hans äventyr i Amber fort i Indien. Hela tiden viskade han med skägget i vitkålssoppan.


Bruce kommer till stan

Kunde inte sova på natten. Det blåste och tjöt och jag tänkte bara på scanning.

Upp vid sju och kokade ägg, tog fram yoghurt, bredde mackor och gjorde kaffe. Efter Karlsson på taket på teve  cyklade jag med skräp till återvinningstationen. Därefter cyklade jag i regnet till Bokia för att hämta två böcker från Adlibris, Klas Katt går till sjöss och en trädgårdsbok som Kristina beställt. Nej de på Bokia kände inte till att de fått någon bok åt mig? I stället cyklade jag till Sparköp men de kände inte heller till några böcker? Jag träffade min kusins trevlige make men jag var för stressad för att prata. I fiskaffären utanför köpte jag kummel och makrill medan jag ändå var där. Tog en vända hem och tittade på e-post jag fått från Adlibris och där stod det att Hallengrens hade tagit emot böckerna och att jag skulle fått SMS om att de kommit fram. (Jag har aldrig tagit emot ett SMS i hela mitt liv... vet inte hur jag gör?). Cyklade tillbaka till stan, vid det här laget vräkte regnet ner och det hade börjat ta i och blåsa. Våt som en dränkt katt stegade jag in på Hallengrens tobak. Nej, de hade inte tagit emot någonting? Mannen i kassan tittade på min mobiltelefon men hittade ingen SMS:brev. Han passade på att ge mig en lektion i hur du öppnar SMS, eventuellt kommer jag ihåg det? När han gjort det plockade han fram en pärm och i den hittade han mitt namn. I ett rum bakom plockade han fram mitt paket. Det var som att cykla hem i ett vattenfall. Jag hade fått en plastpåse på Hallengrens så böckerna var någorlunda skyddade.

I sommar kommer Bruce Springsteen till Göteborg. Skall försöka gå för det är lite fest. Min kollega på Campus Linné skulle absolut gå dit. Läste i tidningen att Danny Federici har hoppat av för att vårda sin cancer och att Clarence Clemons verkar trött. Men konserten i Madrid lär ha varit bra. Kanske hade det varit roligare att se Springsteen med The Seeger Sessions hade varit roligare.