Bofinken i lövverket

Gryningen reser sig över Gerdsken när jag cyklar till stationen. På sjön simmar en skäggdopping och en brunand. Där det börjar bli mer buskigt längsGerdskenstigen hör jag en Bofink. "Snälla mamma kan jag få gå på bio i kväll", om du säger det snabbt blir det som bofinkens läte.


Om studenterna är nonchalanta och talar i telefon och visar arrogans kan jag av och till visa en bestämd sida.

-Kan jag få ta med mig boken över (till handels) och kopiera?

-Nej, det är en referensbok... alltså ej hemlån.

Jag kan bli lite grinig när någon mopsar sig och pratar med andra som om bibliotekarien inte finns.

-Det är så dyrt här.

-Du kan kopiera här eller också får du ordna det på annat vis.

-Kan man göra dubbelsidigt då?

-Nej det går inte på den här.

En forskare kommer emellan med en hög ur serien Qualitative media research.

-Den här serien måste ni behålla när biblioteket läggs ner, den är jättebra.


Rättshaveristen är här och skriver sina brev. En del tycker det är jobbigt att hon hammrar så hårt på tangenterna, men hon är trevlig i alla fall.


Några studenter kommer och frågar efter en uppsats från Förvaltningshögskolan.

-Aj då, ingen exemplarpost i datorn, säger jag, bara en huvudpost... personen som katalogiserade denna 2004 jobbar inte här längre.

-Hur gör vi då?

-Vi får fråga om den ligger på han som har hand om förvaltingshögskolan har den på sitt rum?

Allmänt | | 2 kommentarer |

Däckarna

Uppe i ottan och åkte med bilen till Däckarna som förvarar våra vinterdäck. De är lite surmulna men de byter fort. Statoil var trevligare men det tar hela dagen. Det är klart att det kan inte vara så roligt att hålla på med däck bland gummilukt hela dagen.

På spårvagnen låg en svart schäfer vid mattes fötter. Den hade sorgsna ögon, men det var rogivande att titta på hundens lugna bruna ögon.

På jobbet hinner jag precis till ett morgonmöte. När dörrarna öppnas strömmar ett lämmeltåg av studenter in och intar sina platser. Mitt bland allihopa kommer Rättshaveristen med och bänkar sig framför sin favoritdator.

En mörkhyad man med ett brätt leende går förbi. Alltid lika trevlig.
-Hej hur mår du? frågar han.
-Bra.
Han sträcker fram handen och jag skakar hand med honom. Det ger en viss känsla av harmoni och förtroende mellan människor att ta i hand. Jag kan förstå invandrare som ofta tar i hand.

Rättshaveristen kommer och är mycket upprörd.
-Har du sådant där EU-körkort... Det finns ett sådant där chips uppe i högra hörnet. Det betyder att de alltid vet var du är.
En annan låntagare kommer till disken.
-Kan jag få ta henne emellan? frågar jag.
Rättshaveristen får en missnöjd min men nickar.
-Du jag som är ett offer, fortsätter Rättshaveristen, kollar de. Men grovt kriminella, de bara låter bli att komma till rättegången så slipper de undan.etc etc...
Allmänt | | En kommentar |

Vad betyder Salama?

Dagen började inte så bra. Trött och grinig. Min gymväska fastnade i en barnvagn på stationen när jag stressade fram i folkvimlet. Det tog säkert fem minuter innan jag fått loss väskan från ett snöre i barnvagnen.

På förmiddagen slängde jag dubbletter av Statens Offentliga Utredningar. När jag stod i lånedisken fick jag ett sådan tjurig blick blick från en tjej. Nästa gång gav jag henne en tjurig blick tillbaka, då råkade hon som liknar Winona Ryder komma bakom, hon ler alltid. Hon blev väldigt överraskad över min sura min och hennes mungipor drogs nedåt som på en marulk. Så snett det kan gå, som servicemänniska måste du alltid vara försiktig. För flera år sedan gick jag en kurs i pedagogik, jag hittade några gamla minnesanteckningar: "* Jag vet inte vad jag sagt förrän du svarat. * 'jag uppstår i mötet med dig'" Nåja, så är jag väl bara en gammal karslok.

Utbytesstudenterna gör mig glad.
-Salama, do you know what that means?
-No.
-It means thanks.
Undrar på vilket språk det var?

-Prosit... Har du slarvat med whiskyn? Det var en lite lustig konduktör på tåget hem. Lite korpulent gråskäggig man. Jag nyste så det stänkte på tåget hem.
Allmänt | | En kommentar |
Upp