Tillbaka till vardagen

Var tillbaka på Pyramiden igår. Pratade lite med robuste Sebastian. Han hade varit tillbaka från semestern i två veckor. Han hade varit i Kroatien under semestern. Där var 35 grader varmt och underbart klart och salt vatten. På hemvägen skulle han åka buss från Arlanda till Göteborg men det fanns ingen busschaufför så han kom inte till Göteborg förrän fem på morgonen. Eftersom han inte kunde sova gick han till gymmet och hängde på låset när det öppnade klockan sju.

Hade jag aldrig orkat, men han är ju 20 år yngre än jag. Såg att en ung kille drog lite på munnen när vi pratade semester. Ungefär som jag brukar göra när jag är utanför men lyssnar.

 

Ganska tomt på jobbet. Bara en lärare som satt och bläddrade i Riksdagstrycket från 1930.

Bara vid ett tillfälle kom hon upp till rummet.

-Fattas det register för riksdagstrycket 1934? Frågar hon.

-Så det står inte på plats? Var de inte inbundna med några andra band? Undrar jag.

-Nej, jag ser på 1920-talet har friliggande register, sa hon.

Puh, jag vet inte. Låt mig fortsätta med min tröstlösa gallring.

-Jag ska leta lite till runt omkring, sa hon.

 

Skönt att det inte är så många på tåget och spårvagnen. Några amerikanska äldre damer, bredvid mig satt en svarthårig punkare, med svart jeansjacka, en svart man, ordentligt klädd i glasögon och med änglamark-kasse och en svart skolväska över axeln, en man med svart skäggstubb talade hela tiden i mobiletelfonen, på svenska och ett okänt språk om vart annat. Han hade en urtvättat beige täckjacka, svarta byxor och gymnastikskor. Han trampade mig på hälen när jag gick av. Han hade bråttom att ta platsen jag hade innan.

    På tåget var det den rödlätte något korpulente konduktören, en av mina 3-4 favoritkonduktörer. Vi hälsade när jag stressade upp med månadskortet.

 

"Verkställigheten av frihetsstraff m.m." SOU 1944:50. Boken gallras.

Under min semester har alla Bennys (namnet är påhittat för en kollega som gick i pension för knappt två år sedan) rapporter och böcker som fanns gömda i lönnfack eller under bokhyllor är borta! Kasserade! Även hans plåtskåp med lås med alla partiprogram han aldrig ville göra sig av med var nu tömda av några som röjt här på sommaren.


Tömmer hyllorna

Slänger gamla Statens Offentliga Utredningar från 50-talet. Lade in dem i nationella katalogen Libris och de lokala katalogerna för ett år sedan.

Det är tomt på biblioteket. Inga studenter och kursböckerna har flyttats.

Gallrar SOU:erMånga statens offentliga utredningar är riktigt  intressanta. ?Anstaltsvårdades rätt till folkpension m.m.? från 1951,

"Betänkande angående Skol- och yrkeshem för barn med komplicerad utvecklingshämning. Avgivet av 1948 års sinnesslövårdssakkunniga".

"Semester : åt husmödrar, lantbrukare m.fl." 1952:19.

"Betänkande angående hälso- och sjukvården vid krig och andra utomordentliga förhållanden" från 1952:22.

"Supplement nummer 8 till Sveriges familjenamn 1920"  från 1952:31.

-Var inne och pratade med Sonja (namnet är fingerat), sa vaktmästare Carl Palmer (namnet är påhittat)

-Aha, sa jag.

-Men allt är under kontroll? Sa Carl Palmer.

-Jaha, sa jag.

Fyller containrarna med böcker på en dag.


Telefonsamtalet

I går ringde en gammal vän från gymnasietiden i Falköping. Han är delägare i ett dataföretag, har lägenhet i Stockholm och villa utanför Skövde. Jag minns att när jag var ute och rullade hatt på nätterna i Falköping så arbetade han natt på Rantens hotell. När allt gått åt pipsvängen och det inte var så festligt på festerna så gick jag och pratade av mig lite där jag visste att han arbetade på nätterna. Han flyttade till Stockholm direkt efter gymnasiet och började jobba. Han gick inte på universitet, det hade han inte tid med, bara jobba. Det har ju gått bra för honom också. Jag minns att han var duktig i svenska och att en lärare Persson vid ett tillfälle sa: "Dig kommer jag nog att höra om i framtiden." Nja, svenska blev det inte så mycket med, däremot datorer.

Ringde Gösta som sa att var och en får köra sitt race i livet. Eller han skrev ett e-mail och sa att det varit ett skott och mord på vägen som han brukar cykla till jobbet.

Pjyamasen och fotona

På morgonen satt jag och bläddrade i gamla skolfoton från 70-talet. Undrar vad som hände med alla. De flesta blev nog kvar i Falköping eller Tidaholm. Henne jag satt mest bredvid var lika blyg som jag. Det blev att vi hamnade bredvid varandra för vi pratade så lite. Till skillnad från mig hon duktig på lektionerna. Hon log aldrig, rodnade lite ibland. Undrar vad det blev av henne? Åke blev rektor vet jag och Hanna arbetar med barn, det vet jag i alla fall.

  En stund efteråt gick jag in i biblioteket och varvade ner med Mozarts violinsonat 29 och 30 samtidigt som jag läste i Orphan Pamuks "Istanbul".

Snart är semestern slut och jag måste hitta på något? Kanske köpa en pyjamas?

Jag hade sett på SMHIs hemsida att dett skulle vara uppehåll mellan 12.00 och 18.00. Jag skulle köpa pyjamas. Känns tryggt att ha min fru med för hon kan sådant här med plagg bättre än jag. En långärmad blå med knappar hittade jag i affären Tremark.

-Jag tar den blå, sa jag till kassörskan, pyjamas går sönder så fort.

-En del sover ju nakna också, sa min äkta hälft.

Åh herregud ska hon blanda in sådana där prersonliga saker också? Jag ser hur flickan i kassan blir allvarlig några sekunder. Och jag som försöker täcka mig så mycket som möjligt. Jag hörde talas om en yngre kamrat som inte hade pyjamas på nätterna.

-Men det är väl mest ungdomar som sover nakna, sa kassörskan.

-Ja, jag vill i alla fall ha så mycket som möjligt på mig, sa jag.
Okej ro hit med pyjamasen snabbt så vi kommer ut i friska luften.

Kristina och jag gick i regnet och åt lunch på Deli Deli.


Besöket på Apoteket

Dagen började i dur. Såg den gamla favoriten "Rosa panterns hämnd" med min kompis Gösta. Efter att ha lämnat Gösta på stationen och sedan tagit en korv vid Alingsåsgrillen cyklade jag genom staden till Hälsostudion. Alla är glada och trevliga där.
-Hallå där, sa jag.
-Så du kör ett sista pass innan semestern är slut, sa en stabil polis jag känner.
-Ja.
-Har du läst slut luftslottet nu?
-Ja, den är väldigt bra.
-Det är mycket av företeelserna i Stieg Larssons böcker som stämmer med verkligheten.

När jag cyklade från Hälsostudion kom jag på att jag på att jag skulle hämta copaxone medicin på Apoteket. På vägen dit hälsade jag på en av ägarna till Hälsocentret och han hälsade vänligt tillbaka. Väl inne på Apoteket åkte humöret störtlopp utför i 190 kilometer i timmen. Kanske det faktum att semestern snart är slut gör att jag är extra snarstucken. Att det kan bli sådana missförstånd när personal inte är tydlig att förklara vad de tänker göra. Jag brukar alltid få en räkning ett år i förväg och betala all medicin direkt och jag har högkostnadsskydd. Tanten som delade ut medicinen sa inte ett knyst om att jag den här gången inte betalt?
-Du har inte högkostnadsskydd.
För Guds skull flicka lilla jag har ju haft den här medicinen i tre år jag vet väl vad jag har.
-Men jag kan komma tillbaka i morgon så har ni kollat upp allt.
Eftersom de inte sa något hade jag kunnat gå ut med påsen ovetande om vad de trodde jag visste.
Varför hade de inte skickat ut en faktura som de brukar göra? Hade jag inte köpt magfrön i kassan hade jag knallat ut och blivit stoppad i dörren ut.
Det blev en liten ordväxling med damen i kassan. Det är inte första gången det blir sura miner på apoteket. Har de ingen som sköter pappershanteringen? Det sägs att om det är bra arbetsmiljö på ett arbete så blir bemötandet bättre. Hälsostudion är ett bra exempel på hur kunder skall bemötas. På Apoteket är de alltid griniga. Hur kommer det sig? 

 Nåja, flickan i kassan på Ica log i alla fall mot mig och då mådde jag bättre. Kranföraren satt utanför också på sin rollator och det kändes tryggt. En gammal kamrat från Gävle ringde också när jag inte hunnit lugna ner mig helt. Nu skall jag gå och dricka kaffe och lyssna på Mozart.

Mozarteffekt

Sitter hemma och dricker kaffe och lyssnar på Violinsonater med Wolfgang Amadeus Mozart. Behöver lite Mozarteffekt på morgonen. Ringde Kristina som just konstaterat att driftskostnaderna ökar men utlåningen minskar. Samma som hos oss, men vi avvecklar till och med. Allt blir mer digitalt.

Tänker på den sympatiske turkiske mannen på färjan till Sassnitz som berättade att rika personer bara går och drar år ut och år in på universitet i Turkiet bara för att slippa arbeta. Vi vill jobba, men samtidigt vill vi göra något stimulerande den korta stund vi vandrar på jorden. Möten med människor och solidaritet är törhända något viktigt i livet.

Alla lyfter skum

Var och tränade på morgonen. Hälsade på glade Muhammed (2) (namnet är fingerat) och Olle i disken. På hans rygg står det Pena. Pena var ju mittback i Mexiko 1970. Cyklade sedan till Ica och köpte laxfjäril och en fiskburgare.

image111

Kerstin bär skum

image113
Gösta lyfter skum
image114
Klas lyfter skum


Alla säger guten tak

Vilket sammanträggande. Idag skriver Gert Gelotte i GP om Rügen. Jag visste inte att det var ett semesterställe för folk från DDR. Han skriver om betongkolossen Prora som var planerad för 20 000 badgäster med 10 000 tvåbäddsrum.

Rügen var ett bra avslut på semestern för i Alingsås spöregnar det nästan som du står i ett vattenfall. Tränade på morgonen. Tre nätter och två soliga dagar.

Utsikt från ett hotellrum

Spelade Bruce Springsteens The Wild, the innocent & the E Street shuffle från 1973 och Darkness at the edge of town från 1978 när jag kom hem från Rügen. Två riktiga pärlor tycker jag och det var längesedan han gjorde något så bra med The E Street Band tyvärr. Synd att han inte samarbetar ett tag till med musikerna i The Seeger Sessions.


Vilse i Sassnitz

Åkte till Sassnitz klockan elva. Tog det lugnt och skrev och checkade ut. Kristina kutade iväg till affärsgatan och fotade ett hus som hette Charlotte. Jag blir alltid så orolig när det är bråttom. Jag missade kartläsningen så vi körde några varv i de trånga gatorna i Sassnitz. Tack och lov hade Kristina läst fel på tiden så färjan gick inte 12.00 utan 12.45. I Trelleborg for vi mot Malmö och sedan Köpenhamn. Kerstin och Gösta ville se utsikten från bron. Det kostade 300 bagis att åka över bron och till det fick vi en påse Ahlgrens bilar som tjejerna snabbt åt upp.

Efter bron körde vi mot Helsingör. Gösta ville till Klampenborg också men jag missade avfarten. I stället körde vi av vid Humlebäck. Här blev det lite panik för den offentliga toaletten hade inga lampor så det var bäckmörkt på wc:n. Kris. Sedan satte jag mig att äta Fiskefrikadeller med chips. En dam som satt mitt emot upplyste mig om att de var gjorda på torsk. Därefter tog vi färjan till Helsingborg. Det tog bara 20 minuter. Vi tog in på ett hotell i centrala Helsingborg som Kristina redan fixat. Därefter var det dags att gå ut att äta. Det var mycket liv och rörelse i stan. Rätt var det var kom en polisbil med sirenerna påslagna till en krog nära vattnet. En minut senare kom en ambulans. Några ambulansförare kom ut med en bår och ar upp en människa och satte honom på båren och lade en filt över honom.

-Vad har hänt?

-Det var en som lev nedslagen, sa en man med stockholmsdialekt..


Gösta flyttar skum i Helsingborg
Gösta flyttar skum i Helsingborg

Sedan ville Kerstin till McDonalds på övre våningen av centralstationen. Det luktade kiss inne på McDonalds. Det var långa köer och lite personal. En tvåmetersman med avrakathår, något vitt i näsborrarna, och som såg ut som Lillen Eklund stod och ropade till personalen i kassan bredvid.

-Jag tänker inte ställa mig i den kön och bli robbad, sa om och om igen.

-Vad vill du ha då, frågade en kille i kassan som luktade armsvett.

Tvåmetersmannen slängde fram en hundrakronorssedel vid kassan. Sedan tog han rätt var det var tillbaka den och gick med en skäggig kamrat.

   När jag stod där i kön och väntade kom det fram en man med käpp koppärrigt ansikte.

-Snälla rara har du sextio spänn, så jag kan komma hem till Landskrona? Snälla rara.

Jag flyttade mig lite åt höger för att på det sättet visa att jag inte ville diskutera. Därefter vände han sig till några tonårstjejer som stod bakom.

-Snälla rara har du sextio spänn så jag kan komma till Landskrona.

-Ta och tvätta ansiktet först så jag kan höra vad du säger, sa tjejen brutalt. Mannen med käpp försvann sedan snabbt.


 På fredagen var det raka spåret hem. Stannade till vid Båstad och åt gaspacho till lunch. Flotta bilar och välklädda människor.
I Båstad fick vi vänta i en kvart innan vi kunde ge oss iväg.
-Hon skulle ju bara gå över vägen och posta ett vikort?
Efter en stund kommer Kerstin.
-Jag gick till Loppis och hittade en billig skiva med Rick Atley.
Så på hemvägen lyssnade vi på Rick Astleys soul. Kerstin körde hela vägen hem. Släppte av Gösta i hans gryt på Hisingen.
Klas flyttar skum i Helsingborg
Klas hjälper till att flytta skum i Helsingborg

Kristinas syster Kerstin hjälper till med skumflyttning
Kristinas syster Kerstin hjälper till att flytta skum


Utflykt till Stralsund

 

Efter morgondopp och frukost tog vi bilen över Rügen mot Stralsund. Vi åkte genom det vackra landskapet med bokskogar och lövverk som hängde över vägen. När vi kommit en bit från Stralsund blev det mer åkrar. Korn, råg och majs växte fram vid sidan av vägen.

-Tyskland är ett rikt land med många industrier, Sverige har bara Saab och Volvo, Tyskland har Opel, Merscedes-Benz, BMW och Trabant, sa jag.

-Och Wolksvagen, sa Gösta.

Innan vi kom till Stralsund åkte vi över en sliten, nött bro. Till höger om bron byggde de en hög bro, nästan som Ölandsbron. Hantverkare hängde i korgar under och skruvade och målade.


Glasspaus i Stralsund

Stralsund var pittoresk liten stad kryddad med kyrkor, kloster, trånga gränder.


Lunch i Stralsund
Gösta, Kristina och Kerstin äter lunch i Stralsund

På sina ställen kunde vi känna historiens vingslag. Vi åt lunch på en trång bakgata i centrala Stralsund. Det är bra om du kan lite tyska för det är många som inte kan engelska. Jag såg att den söta servitrisen höjde på ögonbrynen när jag försökte förklara vad vi ville ha. I själva verket talade alla i mun på varandra. Jag är så ivrig när jag försöker förklara på gymnasietyska.

-Det var den underbaraste färskaste tomatsoppa jag ätit, sa Kristina.

Gösta och Klas lerar efter Kristina och Kerstin
På shoppinggatan är damerna plötsligt som uppslukade


Tillbaka i Bintz gick vi och badade igen. Tror jag börjar förstå varför Tyskland är bra i fotboll. Här joggar de på stranden och gör armhävningar. Barnen gräver djupa gropar i sanden och får tidigt lära sig att vara effektiva. I York sjöng de och glammade och gick på krogen. Förstår varför Svennis gärna ville tillbaka till England. Till middag åt jag Jägarschnitzel. Jag tycker alla här går och äter glass på kvällen. Vi gick ut på en pir på kvällen. Plötsligt tog en tysk grabb av sig kläderna, hoppade över räcket och kastade sig ner i det iskalla vattnet. Alla vi turister sprang till bryggkanten och tittade efter honom. Efter en stund såg vi ett huvud skymta i det mörka vattnet.

-It´s okej sa grabben som dykt muntert.

Sista hela dagen i Bintz gick jag och Gösta och klippte oss. Jag provade hotellets gym och gick sedan ner till havet och doppade mig. Rügen tillhörde DDR, Östtyskland,  förut.

image100
Klas, Gustav II Adolf, Gösta och Kerstin i Stralsunds rådhus


Resan till Rügen

Körde raka spåret till Trelleborg med min lilla röda fullpackade Toyota. Vid Trelleborg tog vi in på ett lyhört vandrarhem. Det var varmt och det luktade rök på rummet. När vi lämnade Trelleborg 8.30 på morgonen regnade det.

   På färjan hade en medelålders man slagit sig ner vid bordet bredvid med sin familj. Han såg att jag läste Pamuks bok Istanbul.

   -Läser du Pamuks bok Istanbul?

  -Ja.

   -Jag är född i Istanbul. Jag var sju år när jag kom till Sverige. Pamuk kommer från en rik familj, sa han.

  -Ja.

  -Rika i Istanbul kan läsa till ingenjörer eller läkare. De kan läsa i 15-16 år för att de har ingen lust att areta.

  -Det är stora klasskillnader.

  -Ja landet är väldigt korrumperat. Det går att köpa sig till allt bara man har pengar? det är en bild i oken på en oljetanker som brinner. Jag minns faktiskt det när jag var liten, båten brann i flera månader.

Ett intressant samtal med en sympatisk turkisk-svensk.


hotell Am Meer i Bintz
Utsikt från vår balkong i Bintz

Fyra timmar senare kom vi till Sassnitz. Gösta körde i Rügen, det var som ett sagolandskap där löv från björk, bok och lönn sträckte sig över vägen. En halvtimme senare var vi framme vid Bintz där vårt hotell Am-Meer låg. Vi hade varit ute i sista minuten så vi fick ta vad som stod till buds av hotell. Kristina och jag fick ett dubbelrum med utsikt inåt Bintz. Staden liknade lite Ankeborg med alla stora, kantiga, vita hus.

Gösta på stranden i Bintz på Rügen
Gösta kopplar av efter simtur

   Efter att ha tagit en öl med Gösta på hotellets uteservering så gick vi ner till den kilometerlånga sandstranden som var proppfull med badgäster. Kristina doppade sig och jag tog också några simtag.

-Det är kallt som i norra ishavet, sa Kristina.

Gösta dök och simmade i det iskalla vatten.

-Jag känner mig som en? vad heter det nu?

-Säl, sa jag.

-Nej, som en utter, sa Gösta.

Badstranden i Bintz
Badstranden i Bintz

På kvällen satt vi en stund på hotellets kafé. Jag tog en bananglassdrink och Gösta en kopp kaffe. Det var en barpianist i shorts, med rakat huvud, en röd keps, glasögon och en skjorta med bilder på kort av halvnakna flickor på. Han spelade många Jerry Lee Lewis låtar och sånger som Great balls on fire och Wolly Bully. Han spelade med stussen, knäna, fingrarna och en röd damsko. Sedan gick han runt med en spann och ville ha dricks. Han stack även ut spannen utanför restaurangen och tiggde dricks av dem som stått utanför och lyssnat.


Kopplar av med Led Zeppelin

Solen skiner och sitter och väntar på att Kristinas syster Kerstin och min kompis Gösta skall komma. Har sprungit fram och tillbaka mellan Ica och hemmet eftersom Kristina glömt ingredienseser till en sommarpaj. Den trygge pensionerade kranföraren sitter utanför Ica och spejar och spanar. Själv lyssnar jag på Led Zeppelin (2). Behöver lugna ner mig lite med Heartbreaker och Moby Dick.


Tankade bilen och lyssnade på Captain Beefheart

Det är alltid en pärs att göra något så enkelt som att tanka bilen. Det var mycket bilar på Statoil och jag hamnade bakom en röd raggaribil med en massa svartklädda glada raggare runt. Jag bromsade in vid en station där det stod 95 oktan blyfri och diesel. Då blev jag ju förbaskat stressad.
-Kristina, kan du komma ut, jag kan inte få upp tanklocket?
-Ja, men nu har du vridit åt det för hårt igen.
Fan jag vet inte om det är diesel.
Jag går in för att betala.
-Hörru jag står där vid automat nummer 13. Det luktar diesel, tror du jag tankat diesel?
-Nej, det har du nog inte, automaterna står bredvid varandra, sa den söta londa flickan i kassan.
När jag kör därifrån får jag köra en millimeterkörning mellan raggarbilen och en bensinpump. De vinkar och skrattar. Jag vinkar tillbaka och skrattar.

När jag kom hem satte jag på
Captain Beefhearts gamla LP Strictly Personal. När jag slog upp namnet Don van Vliet i Google läste jag att han förmodligen har nervsjukdomen multipel sclerosis, alltså MS.


Funderingar kring kamphundar

Skrev och lyssnade på Minimal Compact på morgonen. Sedan gick jag och handlade på Ica. Kranföraren var där, och det var ju trevligt. 

  I kön till kassan stor jag framför ett ungt par. En snygg tjej som liknade Mae West och en stilig kille i svart linne. När jag kom ut så såg jag att de hade en stor
Pitbullterrier  med sig. Efter några meter mötte de en Welshterrier och hundarna började slita mot varandra. Damen som hade den vackra Welshterriern slet sin hund i kopplet i panik. Vad ska folk med en sådan här otäck pitbullterrier till? I 13-14 år får de leva med den fula kamphunden och i cirka 13-14 år kommer folk att titta snett på dem och betrakta dem som kriminella. Sedan må matte och husse vara bra hundägare, det kan ju vara så då och har hunden från en kennel och dresserar jycken. Det mest sannolika är emellertid att de tycker det är tufft med en hund folk är rädda för.

Roligare är de att Manchester City vann med 3-1 över Doncaster. Hasse Backe satt vid sidan av Sven Göran Eriksson och Tord Grip frinns alltid med i bakgrunden. Welcome back Svennis!

Om Stieg Larssons böcker

Nu är jag färdig med Stieg Larssons trilogi, Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes. Böckerna är så spännande och det går nästan inte att sluta streckläsa hela trilogin.

   Jag har aldrig läst om någon mer charmerande hjälte än Lisbeth Salander. Hon är en tunn tatuerad tjej som haft en hemsk otur i livet och hon har gått ut skolan utan godkända betyg. Men hon är synnerligen intelligent och otroligt skicklig på datorer och enastående på att lista ut problem. Den andra huvudpersonen är Mikael Blomkvist som är journalist och som alla kvinnor faller för. Det slumpar sig så att Salander och Blomkvist nästan alltid möts och får lösa problem och får reda ut esvärliga situationer. Böckerna är minst sagt gastkramande. 
   Jag skulle verkligen vilja ha en fortsättning på böckerna, men det går ju inte därför att författaren hastigt dog. Stieg Larsson belyser olika myndigheter och institutioner i Sverige. Psykvården, poliser, massmedia, politikier med mera kommenterar och kritiserar han. 
  Alla böckerna får högsta betyg av mig (5/5). 
   
 

Cigarren och pizzan

Var på begravning idag, inte roligt. Regnet stod som spön i backen hela tiden. Min faster var med och hon fick en cigarr vi köpt i Danmark av oss. Körde henne till biblioteket efteråt.

Till middag köpte vi var sin pizza. Lade märke till att de hade en tavla med en bibel med två stearinljus som flankerade Bibeln.

Jag minns en gång när jag åkte buss från Gävle såg jag en pizzeria mitt ute på en åker. När jag var barn visste ingen knappast vad pizza var?


Hantelpress och jordgubbar

Kristina ryckte upp mig redan halv åtta.
-Semestern är för kort för att sova bort all ledighet. Jag måste ut och promenera.
Det är en blygrå himmel och regnet hänger i luften hela tiden. Cyklade till
gymmet på förmiddagen. Träffade några jag kände. En vältränad man, med armar som timmerstockar, hade också blivit förtrjust i Stieg Larssons böcker. Det är hygglig personal på Hälsostudion jag tror det var i förra veckan som jag såg en av ägarna klappa en av städarna på axeln och säga "vad skulle jag göra utan dig?"
   När jag gick ut till cykeln såg jag att det regnat. Jag cyklade direkt till Ica för att handla lite smör, sallad, yoghurt´och en ny träningsväska. Den kostade 39 kronor, i Skagen kostade en likadan 500 kronor. Jag hjälpte två franska ungdomar att hitta fetaost, eller jag letade rätt på en från personalen och frågade honom. Tack och lov slapp jag försöka tala franska, de talade bra engelska. Jag försöker ge turisterna ett gott intryck av Sverige.

   När jag gick ut såg jag en stackars man som hade fått smalbenet avknipsat. Det är många lantbrukare här. Han hade väl fått benet under en traktor eller något sådant.
  Utanför Ica satt den pensionerade kranföraren och samtalade med två äldre herrar. Jag köpte en låda jordgubbar utanför men jag glömde ta med mig lådan. Fan också.
   Efter Ica gick jag till Orions konditori och köpte en liten bakelse. Jag blev lite sur för kvinnan bakom disken gjorde en miss som jag aldrig skulle gjort i mitt jobb. Hon talade över mitt huvud med några som satt och drack kaffe vid ett bord bakom mig. Hon förstod nog inte varför jag vände henne ryggen och bara muttrade när hon sa "hej då".

En plastpåse med enkronor

Sitter mest och läser i regnet. Var på Ica och handlade. Den pensionerade kranföraren satt utanför Ica. Framför mig i kassan stod en dam i 90-årsåldern med en påse med enkronor. Kassörskan räknade ihop mynten till 50 kronor i påsen. Hon fick betala 54 kronor ytterligare. Pensionärer har inte så mycket pengar att röra sig med. Gamla damen stod framför mig i fiskboden. Hon köpte kummel eftersom det var halva priset. I fiskboden köpte jag en laxfjäril och kummel. Flickan i boden var lite tvär. Hon hade väl klämt ett finger eftersom hennes pekfinger på vänstra handen var blått.

Stieg Larssons bok Luftslottet som sprängdes tycker jag stundtals är som en lärobok i Journalistik. När journalisten Erika Berger blir chefredaktör på en stor fiktiv tidning säger hon till en ny journalist att hans uppgift är att kritiskt granska och inte okritiskt följa vad andra tidningar skriver.
  Vid ett annat tillfälle beskriver han en annan person som intervjuar som under en intervju tänker "jag ska inte ställa för många frågor" utan låta personen prata.  "Han var tvungen att att tro Nyström på sitt ord". Han beskriver också vad han tycker om direktörslöner och bonusar. Ju fler de lyckats avskeda desto högre bonus ger de till sig själva och de som lyckats säga upp folk. 
    Luftslottet som sprängdes om en mycket bra och spännande bok.


Kina har fler dödsstraff än hela världen tillsammans. Kina erövrar Tibet. Jag ska nog gå med i Amnesty International.

Vandalisering på Norsesunds station

När jag åkte pendeln i går såg jag att det ingen var vandaliserat och sönderslagna rutor vid Västra Bodarnas och Norsesunds station. I England såg vi ingen sådan skadegörelse. Varför inte sätta upp skyltar i tågfönstren som de hade gjort: "STOP IT! SEE IT, REPORT IT!" och sedan telefonnummer till polisen.
image95

Fötter på säten och nedskräpning skulle också rapporteras. Det är så trist med all denna meningslösa vandaliseringen av väntkurer. All skadegörelse kostar samhället och skattebetalarna mycket pengar.

Bara regn och en bra kriminalroman

Regn nästan hela dagen.

Lyssnade på Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson på min mp3-spelare. Han kommenterar SÄPO, polisen, advokater, jurister, myndigheter, läkare, sociala myndigheter, antidemokratiska rörelser med mera. Allt är inlindat i en oerhört spännande historia med många cliffhangers och perspektivbyten. Mitt i alla händelser befinner sig hjältinnan Lisbeth Salander och journalisten Mikael Blomkvist från tiskriften Millenium. Det skall visst bli film på Stieg Larssons böcker. Undrar vem som skall spela den tjejen Lisbeth Salander?

Åkte in till Göteborg en sväng och gick till gymmet Pyramiden. Tränade bänkpress och benpress.

Hjälten

Jag ringde min kamrat Gösta på morgonen. Han berättade att i går, vid Östra sjukhuset hade en ny tjej som körde en ledbuss fått stopp i en sväng. Vid Östra Sjukhuset måste ledbussarna göra en u-sväng innan de kan fortsätta. När Gösta kom dit med sin nummer 17 ledbuss steg han av bussen och hjälpte tösen.

För att inte ledbussarna skall knäckas helt i en tvär kurva så finns det en spärr som slår till om svängen är för skarp. Om den gör det går det varken att backa eller köra framåt. När det händer är det oerhört stressande. Jag fick ett sådant stopp på Guldheden i Göteborg för ungefär 30 år sedan. Det var första gången jag fick känning av min MS-sjukdom då vänsterarmen domnade.

I alla fall då kom Gösta när flickan stod där med en buss som hade blivit spärrad i leden. Det var en ny buss så Gösta visste inte riktigt hur spärren skulle lösas upp så han kunde backa. Det gick emellertid att köra lite framåt. Så gösta vek in spegeln och körde fram och det var millimeter från stolpar som kunde rispa bussen.
   När Gösta fått loss bussen kramade tjejen som kört bussen honom  och sa "Du är min hjälte."

Översvämningar i Göteborg

Fredag femte i sjunde juli


Regnet stod som spön i backen hela tiden när vi lämnade Skagen.

Vi stannade till vid en kro vid Aalbäck. Vi blev dyngblöta av att bara springa ett par meter över till krogen. Jag drack citronvann och åt en silltallrik med smörebröd. En trevlig restaurang som jag kan rekommendera om du vill ha lite mat mellan Skagen och Fredrikshavn. Sist köpte vi en cigarr i present åt min 80-åriga faster, har sett att den gamla damen röker cigarr. Jag sprang och hämtade bilen och ställde utanför dörren så Kristina skulle slippa bli ännu blötare i hällregnet.


Vid en blomsteraffär
Vi tog Stena Line Express hem. 

"Meddelande till Herr K. Skulle herr K. Omedelbart kunna ta kontakt med bildäck och flytta sin bil som börjat rulla." Tänker alltid på det värsta scenariot när jag tricksat in bilen på snabbfärjan.

 

   Det var lite äventyrligt att köra i Göteborg för det regnade som i ett vattenfall. Där bilisterna svänger av mot Stockholm efter Morten Krakowsgatan var det en damm av vatten. Jag fick låta kön ta sig framåt lite och riktigt ta sats för att plöja igenom dammen.


Besökte Ankers museum i Skagen

Torsdag femte i juli


Varje dag vi ätit frukost sitter även två små rara danska damer och äter frukost. De var mellan 80 och 90 år men de verkade väldigt pigga. Det är många även äldre som arbetar här, en kvinna i 70-årsåldern bar ut tallrikar och balanserade disken med vänstra handen som jag bär en bok och hon drog i dörrar med den högra. När Kristina köpte en baddräkt i en affär var det också en liten gråhårig gumma i 70-årsåldern som stod i affären.

image93
Väntan utanför bageriet

Idag började det regna redan på förmiddagen. Till lunch åt vi smörebröd och drack en tuborg på Svolderns hotells bakficka. Efter lunch gick vi i hällregnet till Anna och Michael Ankers hus. Där är tavlor av konstnärsparet från tak till golv. Har tänkt på att kvinnorna som Anna Anker målade ofta blundar eller tittar nedåt. De sitter ofta och läser och sköter sysslor i hemmet medan männen är ute och fiskar.

  (Hon som stod i kassan såg att jag haltade, så jag slapp ha skydd för mina skor.

"Vi har sagt att folk som har svårt att gå slipper ha skydd för att de inte ska halka.")


   På kvällen gick vi till Bodilles Kro, det är ju vår bröllopsdag i dag som vi firar varje år.. Det var tur att vi bokat bord för det var packat av människor som matjesillar i en burk. Det satt fyra danskar till vänster om oss, fyra norrmän till höger och det talades finska bakom. Bodilles Kro är den bästa fiskrestaurang jag varit på och jag vill gärna gå dit åtminstone en gång om året. Jag åt rödspätta, delade på en halv flaska vin med Kristina och drack en lille gammeldansk, det hör också till att åtminstone dricka en gammeldansk på skagenutflykter. Bodilles har även bra vegetarisk mat åt Kristina. Även när vi gick därifrån kom det folk och ville äta fisk.


Sitter och läser Gabriel Garcia Marques "Den onda timmen" på balkongen bland vresrosor och sniglar

   Vid tretiden på natten hörde jag dunkandet från fiskebåtars tennkulemotorer. Jag minns att när jag var barn och åkte till Skagen hördes detta dunkandet hela tiden som ljudet från djungeltrummor. Men Skagen är sig inte riktigt likt, när jag var barn fanns det fullt med små blå fiskebåtar här.


Doppade mig i dyningarna

Skagen onsdag fjärde juli.


Konstaterade att det var stor skillnad på frukosten i York och här på Bröndums. Här fick vi frallor, äppeljuice (speciellt den hemmagjorda äppeljuicen var härlig), yoghurt, marmelad, ost, skinka, ägg, äggröra, bacon, sylt och kaffe.


  På morgonen började det regna så vi tog bilen till Den översandade kyrkan en bit utanför Skagen i stället för att bada. Kyrkan ligger vackert  på sanddynor inklämd mellan tallar. På vägen tillbaka tricksade vi in till en antikaffär som Kristina alltid tycker om att gå och titta på allt porslin, alla tavlor statyetter med mera.

  Lunch åt vi på Svolderns hotells bakficka. En tuborg med smörebröd, vi hade varit där förut och tycker det är ganska trevligt. Jag och min gamle gode vän Gösta var där för två år sedan.


Vy över översandade kyrkan

Efter lunch gick vi som vanligt till Skagens museum för att beskåda Skagenmålningarna. Vi hittar alltid nya detaljer i konstverken.

  På eftermiddagen hade det slutat regna men i stället hade det börjat blåsa. Vi gick i alla fall ner till stranden och bredde ut oss mellan några klitter. Det var ingen som badade, men ett tu tre såg en äldre gråhårig herre gå i och simma som en säl. Då gjorde jag slag i saken och tassade ibland de meterhöga vågorna. Det blev bara ett snabbdopp för mig men jag såg att gubben dök och simmade under vattnet.

-Man blir pigg av att simma i vågorna, sa han då han klev upp.

Jag bara kastade mig på magen och kröp upp som hund på alla fyra till strandkanten.
Vi låg en timme i eftermiddagssolen bland sanddynorna. Det tog i att blåsa ännu mer. Den gråhårige gubben kastade sig ensam i de vilda vågorna ännu en gång.

Höga vågor och kallt i vattnet


På kvällen gick vi och åt spagetti på en pizzeria. Vi måste hela tiden vara säkra på att restaurangen har vegetarisk mat. Efteråt gick vi till samma glassbar som igår. Jag åt en glass  melon och lakrits, dock öppnade fiskauktionsmagasinen sin dörrar för vädring så hela Skagen dränktes i en doft rutten fisk, som så ofta i Skagen då och då. Samtidigt stekte personalen bacon så det var en säregen doftblandning.


Mot Skagen

Åkte från Alingsås 7.30. Det regnade och plaskade hela vägen till Göteborg. Vi åkte med färjan Stena Danica. I Skagen bodde vi på Bröndums hotells anex.
   Solen sken och det luktade kiss från de gamla rören på toaletten. Vi har bott i det här rummet förut och det ligger ganska nära stranden, om det är fint väder kan du sitta och läsa på en altan. Jag köpte sandaler och vi åt var sin glass på ett ställe där vi brukar köpa italiensk glass. Jag åt körsbär och lakrits.  

  Till middag blev tacos och en Carlsberg öl på en uteservering till en italiensk pizzeria. Personalen nästan drog in oss. Vi har varit där förut och Kristina visste att de hade bra vegetarisk mat. Utanför restaurangen stod det en annons att de behövde personal. Det var faktiskt en svensk tjej som serverade och två italienskor.

image88

Bara en ensam farbror och några hundar badar


   Efter middagen tog vi en promenad till hamnen. En fiskauktionsbyggnad hade den här kvällen blivit diskotek. Där det förr brukade ligga små blå fiskebåtar låg det nu skolskepp och fritidssegelbåtar. Skolskeppet Gratia låg där, det såg ganska slitet ut och akterflaggan släpade i det sörjiga vattnet.


Semester och en trasig tröja

På morgonen bar jag ut kartongerna från förrådet till bilen, det vill säga lådorna som Kristina samlat ihop igår.
-Jag har burit ut alla kartongerna till bilen nu, sa jag.
-Oj då, ett par skulle till Vinden ( en second handbutik). Jag vet inte om de har semesterstängt?
-Kan du ringa?
-Ja.
-Kan du se vilka det var och bära tillbaka... Eller kan vi inte slänga allt? Undrar jag.
-Nej jag vägrar slänga nya fina saker.
Mycket riktigt hade Vinden semesterstängt men bilen var nästan full med skräp.

Tänkte jag skulle backat in till containrarna vid sopstationen för att slippa gå så långt. Jag avstod emellertid när jag såg att en kille hade lite bekymmer med att backa ett släp mot en sopcontainer för restavfall. Jag hoppades att ingen skulle komma och skälla ut mig för att jag ställde mig på långsidan. En rödhårig kvinna log såg att vid diskuterade vad som skulle slängas var. Jag pratade högt så det skulle höras och folk skulle förstå att vi var amatörer på att slänga sopor. Försökte klättra i containern för tidningar eftersom jag av misstag råkat slänga lite wellpapp där. När andra hivade i tidningar där så de snart täckte mina kartonger så då gav jag upp.

Efter Bälinge åkte vi till Statoil och tankade, Kristina dammsög inne i bilen och jag sköljde mattorna. Såg den rödhåriga damen från Bälinge. Hon log igen.
-Har du spillt målarfärg på ratten, frågade min äkta hälft.
-Nej... Jag vet inte vad det är.
-Och det är en fläck chokolade på sätet.
Vi gick till Ica och köpte lunch. Den pensionerade kranföraren var där och han såg tillfreds ut med tillvaron. Därefter gick jag på gymmet. En bjässe som var tatuerad över hela ryggen var där. 150 kilo muskler. Det blir nog sista gången jag har min favorittröja. Den börjar gå sönder i kanterna. Den är ganska oansenlig. Det står bara "Kalmar läns vårdhögskola" på framsidan. Där hade jag mitt första bibliotekariejobb och jag fick den när jag slutade där.
-Hej då och tack för i dag, sa en av ägarna till Hälsostudion. Väldigt uppmuntrande med en människa som ger ett sådant sympatiskt intryck.

Hemma lyssnar jag på Velvet Undergrounds skiva "VU".

Pontus prylar

Tog en liten promenad längs Gerdskenstigen i Alingsås. Då fick jag faktiskt syn på Lisbeth Salander från "Flickan som lekte med elden". Hon var mager, hade rödfärgat hår, skinnrock, långa läderstövlar med stålspännen. Hon såg allvarlig och bekymrad ut. Vid torget köpte jag sockerbullar, så kallade Ljungbladsbillar, utanför vid ett bord satt häpnadsväckande nog Mimi Wuh och från hårdrockbandet Evil fingers. Det såg i alla fall precis ut som dem. På vägen hem mötte jag en herre som jag kände igen från gymmet. En trevlig atlet. Jag var så upptagen med att lyssna på min mp3-spelare att jag nästan missade att hälsa.

Kristina har fortsatt hela dagen att gräva i kartonger.
-Oj vilken fin handuk, sa jag. En ljus handuk med en bild på en hund på.
-Det var Pontus filt, sa Kristina.
-Den kan du ju inte slänga.
-Oj vilken fin bricka med en ljultomte på!
-Det var Pontus bricka som han fått av mig.
Pontus var Kristinas älskade King Charles Cocker Spaniel som hon älskade så. Han dog i cancer för knappt 10 år sedan.

Bland surfinia och pelagoner

Kristina började genast röja i förrådet på morgonen. Hon har inte öppnat flyttlådorna sedan hon flyttade hit från Skövde. I sex år har prylarna i kartongerna legat ouppackade. Egentligen  har sakerna legat där ända sedan Gävle tiden. Hon vill av någon anledning slänga tingestarna men jag hejdar henne. Inte ska hon slänga dockor hon fått i present av sin mamma.

Sitter på balkongen och skriver. Det är molningt men milt väder. Det doftar sirap från Kristinas gröt. Min gamle vän Gösta ringde, besökte släktingar från Minnesota igår. Släktingarna är på snabbvisit i Sverige och återträffen blev mycket lyckad. Ingemar ringde i går och jag fick prata lite med hans bebis. Jag beisen är bara ett par månader gammal, men hon har i alla fall en stark röst.

Jag borde träna och tanka bilen, men i stället sitter jag och lyssnar på Stieg Larsson.

En bra kriminalroman

Fortsätter lyssna på "Flickan som lekte med elden" och Kristina lyssnar på den en gång till. Så här står det på baksidan av cd- boken "Han (Stieg Larsson) var en av världens främsta experter på antidemokratiska, högerextrema och nazistiska rörelser."

Hjältinnan i Stieg Larssons kriminalromaner heter Lisbeth Salander. I vissa dramatiska situationer tänker hon "konsekvensanalys". Vissa poliser, journalister och jurister har bestämt sig för att så är det, kan inte göra konsekvensanalyser eller att tänka sig att en företeelse skulle kunna vara på något annat vis än vad de tror eller bestämt sig för att så är det.

Ofta är det så i vardagen och arbetslivet också. Det förträngs att göra konsekvensanalyser och att något går att göra på ett annat vis.
image84