Vilse bland böcker om Skogsvård och Baptism

Igår på biblioteket plockade jag fram och ställde upp böcker på våningarna 6 b, 5 b och 4 b. Det var inte så lätt i den här byggnaden snirklar sig i långa gångar som tunnlar i katakomber. Det hade väl varit okej om inte allt varit uppställt efter ett ovanligt system. Jag fick först titta på en lista vad det var för någonting och sedan se på nummer på en karta var uppställningen kunde vara. Sedan gällde det att utläsa från kartan vart jag skulle gå. Dessutom har de fina band så ingen hade ryggetikett till hjälp. Fick helt enkelt dra ut boken och bläddra i den för att se att det var rätt årtal. Beställningarna var också svårlästa för de var för det mesta fotograferade från kortkatalogen och sedan ivägskickade i rörposten. Fick emellertid god hjälp av Dersu Uzala, kan kalla honom för det, som vägvisate.

   På eftermiddagen bara jag hämtade böcker i hus A och flyttade periodika. Därefter gick jag och tog ett ordentligt pass på gymmet.

Det var nollgradigt och blåsigt så det var kyligt att cykla. På morgonen var det frost på vägen. En kvinna var nära att halka omkull utanför Tommy Bryggares industrilokal.

Vägvisaren
Dersu Uzala - Vägvisaren

Idag var en lugn dag där jag mest drog kort ur en gammal kortkatalog. Slutade redan klockan tolv på jobbet. Tänkte jag skulle äta kinamat men både Mandarin och Sun Wall var stängda, så istället åt jag en korv på centralen. Eller jag proppade i mig för jag fick bråttom plötsligt att äta upp den innan jag gick på det fulla tåget. Mina kinder var som balonger med oruggat bröd så jag försökte gömma mig bakom en stolpe så folk inte skulle se mig är jag stod med kinderna som två kamelpucklar.


Vägvisaren

Alltid när jag glömmer att köpa frukt och grönsaker på Ica så känner jag mig förkyld.


Kallt och regnigt när jag cyklade till stationen på morgonen. Det duggregnade och folk stod och trängdes under taket på perrongen.


Jobbade på plan ett till fem på biblioteket på förmiddagen. På plan ett och två är det mest broshyrer och gamla folianter. När jag bankade ur några beställningar ur cylindern i vilken det ligger beställningar kom en man ut genom en vit dörr i den vita väggen och undrade om det var någon som knackade. Det lyser alltid en röd lampa ovanför den här dörren. En mystisk dörr och jag har ingen aning vad som döljer sig innanför den. På lunchen satt jag mitt emot chefen M.L., vi pratade om Toyota och sommarställen. Idag serverades det någon sorts korv.


I morgon på förmiddagen ska jag vara i det mystiska hus B. Det blir första gången jag går dit. I hus B. Har är det svårt att hitta för här blandas material som inte får plats med gamla Acta böcker. Skumma gångar här också. Min ledsagare blir en av de mest rutinerade i magasinet. Snoken, Dersu Uzala eller bara H. kan varenda skrymsle i biblioteket. I över 30 år har han arbetat på biblioteket.


Kladdig semesterröra

Har semester. Skulle besiktiga bilen. Men sedan hände allt på en gång. Tänkte att jag skulle sätta på vinterdäcken först. Sedan ringde jag Toyota och de meddelade att en bil vi beställt i våras hade kommit.

  
Körde i mörkret klockan tjugo i sju till Däckarna där vi hade vinterdäcken på förvar. Lassar in vinterdäcken i bakluckan. Kör hem och rattar in på parkeringsplatsen. Skulle vara förarglikt om jag klämt till en spegel ett par minuter innan jag skulle lämna bilen till försäljning. Hemma lägger jag mig och försöker vila en stund, men det går inte så bra. Klockan halv tio kör jag till Toyota och fyller i en massa papper. Köper ett par vinterdäck som sätts på under tiden som jag läser igenom avtal. (Har alltid haft svårt att läsa på kommando. Det hade jag redan i småskolan när läraren sa till oss att läsa ett stycke på fem minuter och sedan skulle jag komma vad det stod. Ragge, killen som satt i bänken intill mig, kunde inte läsa tyst utan viskade hela tiden när han läste.) Det där med vinterdäcken var en oförutsedd utgift. När allt var klart körde jag tillbaka till Däckarna och lämnade vinterdäcken. Personalen där är trevliga, i början tyckte jag de var lite surmulna men nu är det bättre när de känner mig. Eller också kanske det är solen som gör dem på gott humör?
   När nästan allt var klart tog jag och cyklade till gymmet. Redan vid halvtvåtiden börjar det fyllas på med folk. Skönt att få det gjort i alla fall. Irriterande att jag glömde handduk så jag fick ta min kära Taj Mahaltröja och torka mig med efter att ha duschat. Men nu tror jag att jag ska lyssna på Tangerine Dream och läsa Vår Ekonomi av Klas Eklund, se om det står något om lågkonjunkturer?

  Att köra Toyotan kändes som att köra de gamla Scaniabussarna på 80-talet. Till exempel busslinjerna 27 på Hönö 30 till Svertedalen, 31 mellan Eketrägatan och förbi Brunnsbo till Körkarlens gata och linje 43 till Lillhagen. Tyckte väl jag kände igen körandet.


Sitter tyst och lyssnar

På biblioteket har jag nästan bara suttit och dragit kort ur en kortkatalog och om titeln finns i lokala katalogen. Om den finns där sparar jag kortet och räknar hur många det är. Växlade några ord med E.H. om filmen Matchbox av Woody Allen som jag lånat av honom. Tjuvlyssnade lite på de gamla katalogisatörerna som också sitter i kontorslandskapet.
- Jag har alltid haft svårt att läsa serier. Vem är det som pratar och se hur bubblan går, sa B.S.
- Äntligen är vi klara med allt gammalt mög som ska katalogiseras, sa B.S.

Ringde och avbeställde tiden för byte till vinterdäck eftersom jag ska sälja bilen. Ringde och fick reda på att den nya bilen saknade vinterdäck.

Nu med vintertiden är det mörkt när jag åker till jobbet och mörkt när jag åker hem. Nu ska jag sätta mig och lyssna lite på Erik Saties underbara pianomusik.


Erik Satie - Gnossiennes 1.

Vintertid och gråväder

Söndagsförmiddagarna är ganska sköna. En sömnig dag emd regn och gråväder. Nu är det vintertid så vi fick en timme extra på oss att sova. Men egentligen är tiden som den är. Klockan bara tickar  på. Jag och Kristina pratade lite om att leva i nuet och om att det inte alltid är det mest eftansträvansvärda. Jag tror det är en kombination av planering för framtiden och ta till sig ögonblicket för vad det är. Med andra ord passa på och lev nu.

På förmiddagen satt jag mycket i telefon. Vår vän den pensionerade bibliotekarien från Gävle ringde. När han tycker jag pratar för mycket om hemsidor och bloggar så säger han: "du ska jag berätta en vits för dig". Minns inte riktigt vad vitsen var men det brukar röra sig om ord som betyder samma saker.
 Ringde
Gösta sedan han är så upptagen med sin sociala nätverk på internet så det känns som jag stör numer. 
Sedan satt jag en stund och läste min dagbok från min resa 1989. Det är ganska roligt men det tar en evig tid att flytta över det i gamla webbhotellet Tripod. Men jag kan inte låta bli. Jag får göra ett schema på vad jag ska göra på min lediga tid.

På eftermiddagen åkte vi till Statoil och tvättade bilen. På vägen tillbaka är det en läskig vänstersväng vid Boråsvägen. "Åk nu... åk nu..." säger Kristina, men jag måste ju se själv att det ät ledigt från höger också.

När vi kom hem ringde telefonen. Det var några grannar som inte fick igång sin teve. Kristina skötte talet hos grannarna medan jag grejade med sladdar. Helt enkelt bara såg till att de satt rätt. Nu ska jag ta det lungt och läsa samhällsekonomi och lyssna på när Glenn Gould spelar Bach.

Fixardag

Vaknade redan vid åtta. Kristina sov som en stock eftersom hon sovit dåligt på natten. Jag satte direkt igång att göra frukost. På P2 spelade de ett vackert stycke av Monteverdi. När Kristina skulle sätta på tvättmaskinen funkade den inte.
-Kan jag få titta på den? sa jag.
-Nä den är trasig, vi får ringa och anmäla den trasig, sa Kristina
Jag sträcker mig ändå fram och trycker på några knappar och plötsligt sätter den igång. (Det är min gamla patentlösning med alla maskiner. Tryck på alla knappar som det går att trycka på och testa sedan).

   När jag ätit ringer jag min gamle kompis Gösta. Han är trött eftersom han varit på fackmöte hela veckan. Han berättade att folk som är sambor eller gifta jobbar ogärna kväll. Det stämmer förstår jag. Det är så lite tid ändå vi får vara tillsammans. Och inte bara det det är så mycket som måste göras. Efter samtalet med Gösta cyklade jag till Ica och köpte djupfrysta kycklingbröst, Yoghurt, sallad, dsfgård färdigmat, lakritsbitar för kvällen. I fiskaffären köpte jag lax och hällefilé. När jag kom hem såg jag att jag glömt potatis. Nu hade det börjat mulnapå lite och börjat blåsa.
  Tog cykeln igen Åkte först till Toyota för att titta på den nya bilen vi köpt men inte hämtata ännu. Fick ju ett brev på posten i våras om att det var dags att byta bil. Och vi nappade på det efter att ha pratat med en skicklig försäljare.

  Till lunch åt jag laxfjäril. Precis när jag skulle gå till gymmet ringde folk och ville prata med Kristina. Då hade hon redan sprungit ut för att jogga så jag fick svara så gott jag kunde. På gymmet var allt bra. Lagom med folk och ganska bra musik. Bland annat spelade The Clashs gamla hit London Calling. Jag tränade rygg och biceps och jag kom åt de flesta maskinerna och hantlarna jag behövde.

Tårta på olan fyra!

En grå regnig dag, tur jag tog regnkappa. Jag tvekade lite först eftersom det var uppehåll när jag lämnade hemmet, men det spöregnade när jag cyklat halvvägs till stationen.


Idag satt jag och drog kort ur en kortkatalog på biblioteket. Om de fanns i Gunda drog jag bort dem. Jag mäter dem och skriver hur många centimeter kort jag dragit ur kortkatalogen. Jag skriver även upp hur många som är kvar. Resultatet skriver jag in i Excel för att enkelt kunna sammanställa resultatet. Det finns faktiskt metervis med kort i gamla kortkataloger på universitetsbiblioteket fortfarande. Det tar tid att katalogisera allt i en databas. Så länge allt inte är gjort så måste ju en del finnas kvar som kort. Det blir en sorts Mantra att dra kort. som låten Motorslug av Foetus.

-Du drar fram som en tornado med korten, sa il Maestro T.L.
Det var ju snällt sagt. Jag har egentligen inget annat att göra än just dra kort och lyssna på folk. Är som en Indisk elefant som bara kliver på över stock och sten.


På lunchen år jag schnitzel i studentmatsalen. Jag hänger inte riktigt med när de yngre i personalen pratar om alla grupper de är med i. Jag bara jobbar på med det jag fått i uppgift att göra. Jag vill inte verka snorkig men det är bara det att jag inte har något att tillföra.


På eftermiddagen var det kaffe och fika i magasinet på plan fyra. Trevlige T.W. bjöd på tårta. Det har alltid vi som jobbar i magasinet. Alla pratar i mun på varandra. B. hade varit och sett Leonard Cohen när han var här i veckan. Jag frågade om han spelat hans gamla pärla Avalanche. Jag lyssnade mycket på den med Nick Cave på 80-talet. Här sjunger han Mercy .Jag tyckte den var 0vacker, men den känns inte så aktuell för mig längre. Men den är vacker i alla fall.

   Nu ska jag gå och koka spaggetthi åt kvinnan i mitt liv och migsjälv. Sedan ska vi se Matchpoint av Woody Allen som jag lånat av hygglige E.H.


Hål på strumporna

På tåget hamnade jag framför två pratsamma tjejer i tjugoårsåldern. En hade gjort slut med sin  kille. Den andra av dem berättade om sin resa till Australien och om när hon jagade älg.

-Jag ska komma till dig någon gång och visa dig... typ... mina två hundar, sa älgjägaren.

Sådan skillnad på liv jämfört när jag var ung. Jag tågluffade när jag var i deras ålder.


På jobbet hämtade jag beställningar på plan ett till fem. fick gå hela dagen och svettas om fötterna i mina uteskor eftersom när jag tagit på mig inneskorna såg jag att det var hål på strumporna, mina stortår med de ojämt klippta naglarna stack ut. Så det var otänkbart att ha på sig sandalerna.


Min unge kollega F. hade någon hade kallat "gubbe" när han stod i lånedisken. Om de hade kallat mig för "gubbe" hade jag förstått det bättre.


Ställde upp böcker och hämtade böcker på de övre bokvåningarna. Hämtade två böcker om Paul Hindemith, det var längesedan jag lyssnade på något av honom. Förr tyckte jag han gjorde underbara symfonier.

Snart ska jag få slängt de ihåliga strumporna. Och klippt naglarna och håret i näsan. Glömmer ofta håret i näsan.

När jag kom hem lyssnade jag på
Paul Hindemith och jag tyckte det var riktigt bra.


Regnet duggar tätt

Regnigt höstväder. I går var tåget tjugominuter sent för det var såphalt på Rälsen. Idag dundrade tåget på och var någorlunda i tid. Detta trots att löven yr omkring och regnet duggar tätt. Min gamla pendlarkompis Berit var på tåget och det var uppiggande. Hon hade köpt höns till gården.
   På stationen mötte jag Gösta som kom rullande på en stor resväska. Han såg lite bortkommen ut. Han tog i hand och sa att han sa han skulle på något fackmöte. 

  På tvåans spårvagn var det kontrollanter. En dam verkade de haffa. Hon nästan grät. Jag skulle aldrig orka med att vara konduktör. Det skulle vara för psykiskt påfrestande. Men de behövs ju. Jag minns en gång vid Brunnsbo då det blev bråk. Då kom en jättelik kontrollant och höll fast honom i foten.

   På jobbet hämtade jag ett fyrtiotal beställningar som kommit med rörposten på våningarna ses till nio. Det var nog F. som varit tidig och skickat ut bokbeställningarna.
   Lunch åt jag en buffé på den märkliga Thailändska restaurangen på Eketrägatan. Det är bara flickan i köket som kommer från Thailand. Männen är araber.

   På eftermiddagen ställde jag upp två vagnar med böcker. Jag skyndade mig så jag kunde ta en friskvårdstimme. Jag tränade ryggen. Det är många jag känner igen där men få jag hälsar på. Det var fullt med folk så jag fick verkligen passa på när en passande maskin var ledig.


   
 

Från en trasig gammal dagbok

Staplade uppr routern på en trave CD-böcker och placerade en bit kartongpapper med folie i för att det möjligtvis skulle reflektera bättre så det skulle gå bättre att använda routerns signaler för datorer på andra ställen i lägenheten. Vet inte om det hjälper, men just nu funkar det.

    Lyssnar på Goldbergvariationer av Bach med Glenn Gould på piano. Pratade med Gösta i telefon, vi diskuterade hur Stieg Larssons tre böcker blir som film. Jag sa att jag hade sårt att läsa andra deckare ett tag för Stieg Larssons böcker var så enastående bra.

-Synd att helgerna går så fort... på fredagkvällen tycker jag att jag har hela helgen framför mig, men i själva verket är det redan söndag? sa jag.
-Tiden går långsammare om man har något att göra, sa Kristina.
Står och tittar mig själv i spegeln och är just ifärd och ska raka mig. Livet är som en trollsländas som bara lever en dag. Människan har minnet det kanske inte en trollslända har? De som har varit uppe i rymden säger att jorden är den vackraste planeten. Om man gör någonting är det ju nyheten som gör att det känns som tiden går långsammare. Om vi bara lunkar på i vardagen och känner igen allting, allting är bekant, då går tiden fortare.

Sedan fortsate jag läsa den slitna gamla
dagboken från jordenruntresan. Och jag fortsatte skriva lite på min gamla hemsida från Tripod om när jag kom till New York första gången.

På kvällen åkte vi till Göteborg och såg Julius Caesar av Händel. En 3,5 timmar lång barockopera.

Anteckningar från en gammal dagbok

Uppe redan klockan sju och gjorde frukost. Under tiden som Kristina var ute och joggade cyklade jag till Ica och handlade. Jag gick också upp då och kollade mail och tittade i Pricerunner och Dustin.com efter en ny router. Trodde vår gamla Netgear gått sönder. Men efter att ha tagit en promenad på stan gjorde jag ett försök till att dra ut alla sladdar och sätta in igen och hux flux fungerade vår gamla Router igen. Kristina behöver vår stationära dator för sitt arbete så hon grymtade lite när jag satt vid datorn i timmar. Laddade ner Åsa Lindeborgs bok "Mig äger ingen". Många har tipsat om att den är bra.


Det var ju en trevlig höstpromenad. Efter promenaden lyssnade jag lite på Alladin sane av David Bowie. Tog även fram några andra gamla vinlylskivor jag lyssnade på på 80-talet. Burning Spear , Linton Kwesi Johnson och Dr Alimantado .


Men i eftermiddag blir det nog lyssna på Jo Nesbös bok Snömannen.

När jag var ute och promenerade så tänkte jag på att de höjt priset på toaletten på stationen från en krona till fem kronor. Trots prishöjningen är den lika skitig ändå. Men jag ska inte klaga.

På eftermiddagen bläddrade jag i en gammal dagbok från när jag reste jorden runt 1989 . Jag skrev ner lite i World och flyttade över det till Tripod. Jag hade aldrig varit utanför Europa tidigare. Om andan faller på någon gång kanske jag fortsätter att bläddra i den slitna gamla dagboken och skriva över i Word.


Balansnummer på en stege

Var nära att försova oss eftersom Kristina stängde av väckarklockan i sömnen. Annars flöt dey ganska bra till jobbet på biblioteket. Hann med tvåans spårvagn som går förbi Gamla Ullevi, eller tvålkoppen som jag kallar den. Efter korsvägen rusade jag upp för alla branta trappor. (Vänsterbenet: Du får allt tänka dig för och ta det försiktigt. En missad trappavsats och du snubblar och slår kullerbytta nerför trapporna).

  Skýndade mig att hämta bokbeställningar innan ett möte klockan nio. Fick reda på att en övergång till klassificeringssystemet Dewey kommer att kosta minst 7 miljoner kronor. Kungliga biblioteket i Stockholm ska i alla fall byta till Dewey. De pratade också om att om det finns vanliga fysiska kursböcker väljer studenterna det framför elektroniska böcker. Det är ju i sin linda ännu med e-böcker och det är väl svårt att hindra elektronisk utveckling. Igår såg jag en kille på tåget som satt och läste en e-bok på en handdator. Någon nämnde att det i Libris och lokala databasen Gunda fortfarande står signaturen för det nedlagda Hagabiblioteket. Vi hade ju faktiskt katalogiserat alla 55 000 böckerna.
   Lunch åt jag på en närbelägen Thailändsk restaurang.
  På eftermiddagen träffade jag en låntagare från Samhällsvetenskapliga. Vi skakade hand och det kändes bra.
     Slutade dagen med att klättra upp på en stege och placera in en kapsel som säkert vägde tio kilo. Rena rama
balansnumret .

Efter jobbet hade jag träningspass. Försökte le och se vänlig ut trots att det var mycket folk och jag var trött i huvudet. Inte blänga och se tjurig ut.
  

Mitt inrutade liv

Fullsatt på tåget. Folk pratar inte med varandra utan bars sover, vilar eller planerar inför jobbet.

   På förmiddagen transporterade H. och jag periodika (dvs per fol) från våning tre till fyra. Måste bereda plats för nya böcker.

   På eftermiddagen ställde jag upp böcker på våningarna 1-5. På våningarna ett till två doftar det gammalt papper. På våning fyra mötte jag E.H. när han kom körande med en stor vagn med böcker. Han och E.H. skulle gå och se Woody Allens senaste i kväll.

-Vill du följa med? Frågade han, nej du ska väl hem till Kristina.

-Ja.

-Någon annan gång kanske?

Som gift blir allt så inrutat. Jag får mina rutiner. Handla och hjälpa till med saker. Hur ska en radonmätare sitta? Men det är synd, en stadgad man får inte glömma vännerna.

  Pratade lite med en äldre kollega vid fikabordet.

-H. och E. ska gå och se en film Woody Allen.

-Ska de gå på brordellen?!

-Nää de ska se W-o-o-d-y A-l-l-e-n.

-Jaså Woody Allen.


Tränade friskvård efter jobbet. Det var proppfullt med folk, men jag lyckades gå igenom dagens bröstprogram. Kanske ska börja hälsa på en grabb som tränat länge? Jag tyckte det lät lite läskigt när han talade ett språk som jag inte förstår med några vänner. Jag kunde bara utläsa ordet Natalie, sannolikt var det deras favoritlåt i ungdomsprogrammet Idol de pratade om? Men nu när jag frågade om Smithmaskinen var ledig hälsade han vänligt och sa att han var klar med den. Jag var ganska trött och surmulen på gymmet.


Höstlöv på trappan

En gråmulen dag. I stort sett hela dagen har jag suttit och dragit bokkort. Kastade i mig lite Dafgårds färdiglahade spaggetti till lunch. Stack huvudet ut genom dörren till biblioteket för att få lite dagsljus. Pratade med en trevlig kollega som sprang halvmaraton i lördags. Hon hade sprungit på 2.09 vilket jag tyckte var snabbt. 

  Hela dagen har jag sökt i lokala databasen för att se om det som står på kortet finns i datorn.
  Hela trappan upp till jobbet är täckt med höstlöv så det gäller att vara försiktig och inte stressa när jag skyndar mig till spårvagnen.  
   Hemma lyssnade jag lite på en gammal skiva med
Tapper Zukie . Reggae som kom i Bob Marleys kölvatten.

Födelsedagsfesten

Igår var vi på faster Kerstins födelsedagskalas . Det var riktigt roligt och min faster var pigg. Min syster, svåger, Kerstins kusin, katten Malin och Kristina och jag var där. Hon fick en flaska champagne, vin och choklad. Det blev riktigt trevligt när vi pratade om hur finanskrisen skulle lösas. Sedan tog katten Malin över och ville festa också.
Kerstin serverar tårta
Kerstin serverar med kesogarnityr

Katten Malin äter tårta
Katten Malin äter upp resterna av min tårta

Katten äter tårta
Malin går från tallrik till tallrik

Malin äter tårta med Keso

Ätit upp allt som stod på bordet
Malin har ätit upp allt på en tallrik.



När vi kom hem hade jag missat nästan hela fotbollsmatchen mellan Sverige och Portugal. I tidningarna kunde jag läsa att Majstorovic var bra i försvaret, Daniel Andersson var mycket bra som slitvarg på mittfältet och Zlatan lysande på topp och Johan Elmander var nära att göra mål.

Efterfrågan på varor och tjänster

Det är ett nöje att läsa Vår Ekonomi speciellt i dessa tider då det skrivs varje dag i tidningar om Arbetslöshet och fallande börs. Kan inte hålla mig från att här citera några rader från upplagan från 2005. "Enligt bland andra den engelske ekonomen John Maynard Keynes /.../ var det den totala efterfrågan som styrde produktionsvolymen och därmed också efterfrågan  på arbetskraft. I denna "keynesianska" analys berodde således arbetslöshet på otillräcklig efterfrågan. (Vår Ekonomi, Klas Eklund s. 115)." Nu plockar jag ut några rader ur en bok som bör läsas i dess helhet.
  I mitt arbete på bibliotek är det sålunda viktigt att vi har efterfrågan. Vi måste tillhandaha digitala resurser och litteratur som efterfrågas för studenter och forskare.
    Volvo måste ha bilar som efterfrågas. När Kristina och jag tog en promenad på stan jämförde jag volvobilars utseende med små japanska. Volvo måste göra bensinsnålare miljöbilar.


Var på Ica och handlade på morgonen. Müsli, juice, yoghurt och danskt rågbröd. I kön stod en flicka mörkhårig flicka som stortjöt. Ansiktet var alldeles rödgråtet. Hon hade tydligen hittat något dyrt som mamman inte tyckte de hade råd med. De hade inte så många varor, hörde någon nämna 600 kronor. När de betalat och skulle gå iväg gick mamman med raska steg mot utgången. Flickan grät och gick i snigelfart efteråt. När jag handlat det jag skulle ha och gick mot utgången såg jag en äldre herre som satt och pratade med mamman och flickan som slutat gråta nu. Hörde bara den äldre herren säga "Det var dyrt det...".

Lyssnade lite på den fantastiska efterpunkgruppen Theatre of Hate med den otroligt bra sångaren Kirk Brandon. Kommer att tänka på deras låt Do You Believe In the West World när det är ekonomisk kris.

Bussförare behövs

Läste i GP på morgonen att Västra Götaland behöver 1000 nya bussförare. Tänker på vart alla stackare som förlorar arbetet på Volvo eventuellt kan ta vägen? Det var ganska trevligt att vara bussförare. Tyckte nog bäst om att köra tidigt på morgonen på våren.

Jobbade med att dra gamla kort i en gammal kortkatalog. Jag bara såg till att någon katalogiserat texterna i lokala katalogen Gunda. Det bästa på fredagarna är nog att vi tar fika med kaka nere i magasinet. Det är egentligen enda gången vi allihopa i magasinet träffas och kan pladdra. Innan dess hade jag sett på unge F:s bröllop. Jag sa visst till honom att åtminstone jag förändras som människa.
  Innan jag gick pratade jag en stund med min trevliga arbetskamrat A-M. Hon skulle spela halvmaraton i morgon och såg redan lite trött ut. Hon berättade att när hon tränade en gång mötte hon långdistanslöparen och landslagsstjärnan Mustafa "Musse". När han satte fart kändes det som hon själv sprang baklänges...

Spökljud

När jag skulle gå in och ställa upp böcker innanför lönndörren på plan 5 a så hörde jag någon som talade i mobiltelefon. När jag gick närmare hyllan för böcker såg jag en kollega som jag inte pratat med så mycket.  När han fick syn på mig lade han på luren.

-Ibland kan man höra visslande ljud mellan hyllorna här, det är som det spökade, sa han.
-Ja, sa jag.

Tänkte att det framför allt är på de nedre våningarna som det hörs mystiska ljud.


   På långsidan av plan fem står det ungefär tjugo meter med kapslar jag aldrig sett att någon varit intresserade av. Det är riksdagstryck från Stortinget i Norge och Alltinget på Island. Frågar först F om han någonsin plockat fram något ur de kapslarna, men det hade han inte. Han tyckte att de kunde slängas direkt. Sedan frågade jag Storken han sa att under alla år han varit där så hade han bara plockat fram ett dokument från Stortinget en gång. Materialet kommer från en depå som hette Polstjärnan och en institution har bestämt att det ska vara kvar.

-Pappret är så torrt och sprött att det faller sönder som konfetti.

  

Tog friskvårdstimme och hann med ett tidigare tåg. På spårvagnen satt jag bakom en ung dam med ljust hår som hon färgat grönt i nacken. Vid dörren ut stod tre mörkhåriga tjejer, en av dem hade färgat röda slingor. När spårvagnen stannade vid Kungsportsplatsen spottade hon en loska ut på trottoaren.
  Började lyssna på "Snömannen av Jo Nesbö.  Tränade styrketräning det var fullt med folk men det gick ganska bra ändå. Efteråt är det skönt att ha rört sig lite.


Rädda Volvo!

Sist en kommentar till att Volvo varslar 2500 personer i Göteborg. Det var ju fel att satsa på dyra, stora lyxbilar. Små driftsäkra miljöbilar. Varför inte utveckla bra elbilar? Det handlar ju mycket om service åt köparna. Det är sorgligt om Volvo PV varslar. Tänker på alla underleverantörer också som är beroende av Volvo.



En klar, kylig solig dag. Det första jag gjorde på morgonen var att hämta böcker.

Det var en hel del böcker från öppna samlingen på plan 5. En människa hade skickat iväg en beställning klockan 5.15.

-Kanske han höll på med någon uppsats, sa jag.

-Nej jag tror snarare dataspel. Just nu har de inte inlämning av uppsatser, sa F.


Klockan nio var det avdelningsmöte. M. började att prata om arbetsmiljö, brandsäkerhet, arbetsmiljöpolicy och sopsortering.

"Ett bra samarbetsklimat som uppmuntrar till öppenhet och dialog mellan anställda", stod det på ett blad vi fick.


Sedan kom två frågor upp som tydligen diskuterats förut. Det var om de ska få ha med sig mat i biblioteket och om de ska få ringa i mobiltelefon. Pizza var inte så bra om de åt men en kopp kaffe var okej. Och så kom det upp det här med mobiltelefoner.

-Men ska vi dra det här en gång till, undrade B, förut var det förbjudet, men nu är det tillåtet.


Efter lunch ställde jag upp böcker på våning ses och fem b. Samtidigt som jag ställde upp böcker på signaturen G, såg jag en flicka som såg förvirrad ut.

-Kan jag hjälpa dig?

-Ja jag undrar var jag hittar öm Oc?

-Ja det är plan fem, du kan ta hiss ner.

-Nej jag är rädd för att ta hiss, jag går istället.

Hon var glad och doftade gott parfym.


Gick hem en halvtimme tidigare efter att ha tagit två varv med böcker i öppna magasinet. Förstår inte att jag jäktar ut trots att jag inte behöver:

(Vänsterbenet: varför hade du så bråttom nerför trappan? Nu var du ju nära att trilla i den branta trappan. Det spelar ju ingen roll om du inte hinner med första spårvagnen du får plats ändå. Och skulle du missa tåget går det ett till om fem minuter. Det tar lite längre tid men då får du längre tid att lyssna på din bok. Det är inte värt att trilla i stentrappan och slå i huvudet. Du klarade dig på stationen häromdagen när du snubblade på en korkmatta, men i en stentrappa går det nog inte lika bra. Tänk på det en annan gång, ta det lugnt och fånga dagen. Ica har öppet till tio så du hinner handla.)


Dagar flyter samman

Vaknade tre på natten och kunde inte somna om. Kristina gick upp klockan fyra för hon skulle med tåget till Stockholm och för att gå på konferens.
     Visserligen var tåget i tid, men det var så proppfullt att folk fick stå.  På jobbet satt jag nästan hela dagen och drog kort ut en gammal kortkatalog. Pratade film med min kollega E.H., han är som en uppslagsbok när vi diskuterar film. E.H. är en sympatisk person.

Kallt att cykla till och från jobbet. Hemma ska jag läsa de sista sidorna i "Nybyggarna". 

"De var de stilla söckendagarna, då ingenting hade inträffat, ingenting annat än arbetets händelser, de oräkneliga dagar som bara bestått av arbete, arbete från oppstigdags till läggdags, och som därför var varandra så förvillande lika. Nu efteråt flöt dessa mödans otaliga dagar samman liksom till en enda dag, en enda dag av tålig strävan." (Vilhelm Moberg, Nybyggarna, s. 617 f.)
  Fint beskrivet om åren då Kristina och Karl Oskar bygger upp ett liv i Amerika.

  Känns tomt hemma när min Kristina inte är här och pratar och far runt i lägenheten. Men hon kommer väl i natt någon gång.

Solregn

Ösregn hela natten och förmiddagen. Såg lite på ljus i Alingsås, ganska fint men det var sådan förfärlig trängsel på stan. Gick hem och såg på en gammal deckare med Kommisarie Morse. Jag somnade efter tio minuter...
   Idag på förmiddagen har jag suttit vid datorn och tagit bort de värsta skönhetsfläckarna på en gammal hemsida.
  Min kompis den pensionerade bibliotekarien från Gävle ringde. Det är alltid trevligt. Han pratar fortfarande om en trevlig utflykt till Bollnäs som han gjorde i somras.

Ganska behagligt att sitta inne och läsa Vilhelm Moberg och greja med datorn.


Johann Sebastian Bach - Sheep may Safely Graze

Gick på gymmet på eftermiddagenkörde bröst och ovansidan på låret. Fick hjälpa en kille som lyfte över hundra kilo att vakta stången bakom. Jo, jag har gjort det förrut, men förstår inte att de går till en vekling som jag? Han verkade i allafall schysst.
-Gick det bra, frågade han när jag gick förbi honom i omkladningsrummet.
-Jodå det gick bra, sa jag.
Jag lyfter väl fjädervikt jämfört med honom, men han var väl knappast född när jag började. Men han verkade hygglig och log vänligt. På söndagarna brukar jag köra mina övningar i lugn och ro.
  Solen sken på eftermiddagen när jag cyklade hem. Lyssnade på en gammal härlig skiva med
the Allman Brothers och bläddrade lite Herman Hesses "Stäppvargen". Är snart klar med "Nybyggarna" av Vilhelm Moberg. Den är lite deppig med den unge brodern Robert som ställer till det för sig. Och hans kamrat som följer med honom för att leta guld dör när han dricker förgiftat vatten.

Ljus i Alingsås

På morgonen pratade jag en kvart med Gösta i telefon. Han hade blivit utskälld av en passagerare när han girade för att förhindra en krock med en backande lastbil.

  På förmiddagen handlade jag yoghurt och vatten. I fiskaffären köpte jag Kummel, Makrill och en fiskburgare. Det var molnigt men friskt ute.
  Hemma satt jag en timme och snyggade i all hast till min första 
hemsida .

 Upptäckte förra helgen att jag inte kunde logga in och snygga till den något. Idag tog jag tag i saken och tog i all hast bort länkar som inte ledde någon vart eller försvunna bilder. Trots allt ganska trevligt att ha kvar den gamla webbsidan.
 
I kväll ska min käraste släpa iväg mig på ljus i Alingsås .


Save water - drink champagne

Skrattade hela vägen till stationen på morgonen. Min barndomsvän Kim hade anslutit sig till Facebook när han satt på tåget från Stockholm. Under snart ett år har jag bara haft en vän i Facebook, det vill säga min trevlige systerson Johan. Men i går kväll såg jag att min gamle vän Kim ville bli min vän i Facebook. Han hade naturligtvis fått många vänner under tiden som han surfade på tåget. Såg att i en av hans kommentarer hade han skrivit "Save water - drink champagne"
Kim som punkare
Kim som punkare


Enligt J. har några lärare frågat efter mig i Haga. Men jag har varken telefon eller dator när jag är på våningarna och jag gör helt andra saker. Men sånt är livet.

  Tänkte gått till Mandarin och ätit lunch, men de hade stänkt för att renovera köket. Hittade tillslut en pizzeria. Åt en capricciosa som var helt okej och det tog inte så lång tid att få den. En solig dag så jag passade på att gå ut lite på lunchen.


   Jag fikade i källaren med magasinspersonalen. Jag pratade lite om mitt gamla yrke som busschaufför.

   -Jodå jag har fastnat med bussen i en snödriva vid Torslanda flygtorn. De sa att det skulle gå att köra upp, men när bussen gått halva vägen upp så fastnade den.

  - Fick de gå av och putta då?

  -Nä, jag backade ner. Det var en man från en villa som kom ut och sa att det låg flis under snön på en åker så jag kunde backa ut där. Jag gjorde det och kom loss tillslut.

Jag minns att jag fick fyra timmars övertid då.

Kim i Broddetorp
Kim i trädgården


Hösten kryper på

En klar solig höstdag. Löven börjar bli röda och rostbruna.

Efter jobbet tog jag en friskvårdstimme. I omklädningsrummet hörde jag lite på ett samtal mellan en äldre som var  tatuerad och en yngre:

-Och så ångrar man sig under tiden som de tatuerar, sa den äldre.

-Titta här på bröstet, det gjorde så in i helvetes ont... ser du att det fjällar?

-Ja.

-Man blir beroende av att tatuera sig, sa den yngre.

Den äldre skrattar och säger hej då går ut.

Höst över Gerdsken
En höstvy över Gerdsken som Kristina fotograferade under en av sina promenader

På biblioteket ställde jag upp böcker uppe i det blå, det vill säga på våningarna sex till nio. Hjärtat slår en volt när bokhissen rasslar igång. "Konsten att få människor att vilja anstränga sig : om salugent motivationsarbete". Det finns många böcker som jag ställer upp som jag skulle vilja läsa. Det är för många, jag får bara bläddra lite.

  Just när jag gick och funderade på vad jag sysslar med egentligen kom I och sa några vänliga ord. Jag blir så förvirrad då och börjar direkt berömma andra.

   Jag var irriterad på mig själv för att jag frågade varför inte Hölderlin-Jahrbuch band 28 fanns men, det visade sig att den fanns inbunden med band 27.

  Förresten var det smörgåsar i attachéportföljen på våning åtta. Följetongen har härmed fått ett enkelt slut.

På rasten pratade vi om namnet på det nya "Gamla Ullevi". Tvålkoppen trodde jag namnet skulle bli.


På tåget var det den en knubbig blond konduktör som jag såg gå omkring och sondera terrängen på bokmässan.
Kväll över Gerdsken
Kvällsbild över Gerdsken i Alingsås som Kristina tagit