Väntan och förseningar

Ska aldrig göra en sådan här resa igen. Vi tog taxi till Miamis flygplats. När vi kom på flyget till Detroit blev det inte så sent, men på Detroits flygplats blev planer mer och mer försent. Det kom inte iväg från Detroit förrän 2,5 timmar senare. På planet började en unge gallskrika direkt, sedan fortsatte han gallskrika i sju och en halv timma. Personalen som delade ut mat var osannolikt klantiga.
-Can I have some food? sa jag när alla fått utom jag.
-I don't have any chicken?
-Do you have any food at all? frågade jag.
-No I dont have any food, sa han.
Till slut fick jag en tallrik av en annan sönderstressad servitris.
Flickan bredvid mig fick inte sin mat så hon höll upp sin bricka lite.
-Shall you give me that, don´t you want any food, sa han syrligt till henne.
Och de skvimpade och stressade och hade sig.

När vi kom till Amsterdam kom vi en halvtimme innan vårt plan skulle gå. Men det var långt i gångarna, rena rama labyrinten. När vi hittat gaten hade planet redan gått. Vi letade oss fram till T2 där vi kunde byta connection. 15.15 gick det ett flyg som vi kom med. Vi fick lite mat som plåster på såren för vi inte kommit med planet vi egentligen skulle hunnit med. Jag åt en äcklig salt whopper som klibbade i munnen.
  
  Vi kom vid femtiden till landvetter. Vi var så trötta att vi gick av sist. Vi unnade oss faktiskt att ta en taxi hem. Kristina gick och handlade mat medan jag packade upp.
image203
I Amsterdam var det bara en lång väntan. Åt en äcklig salt hamburgare. Fick en tillrättavisning av min fru som tyckte jag skulle äta nyttigare mat. Köpte en elektrisk tamborste för 6 euro på flygplatsen, det var den enda tandborsten som fanns.

Strandpromenad vid Fort Lauderdale

Fort Lauderdale tjugonionde mars

i åkte på natten från Bahamas till Fort Lauderdale. Jag tyckte Fort Lauderdale var riktigt trevligt. När vi kom till vårt trevliga rum på Sheraton Yankee Clipper, tog vi direkt på oss badkläder och klev i gavet. Det var höga vågor men vi flöt i det salta vattnet.


På kvällen gick vi längs strandpromenaden. Vi kom till en restaurang som rekommenderats av hotellet. Det var en pizzeria. Hela tiden var det en malande technomusik, men vi vande oss efter hand. Själv åt jag den bästa spagetti jag någonsin ätit. Det var en sås med små räkor på spagettin.
  Det var mycket folk på restaurangen och folk köade för att få komma in. Vi gick och lade oss sedan.

image207
Badar i Atlanten vid Fort Lauderdale

I Fort Lauderdale var det många bilar, sol, god mat och långa stränder.

Safirblått hav på Bahamas

Bahamas började i kaos. Alla skulle av båten och hitta sin buss för utflykten de valt.
-Vi hittar inte, vi far skippa det har, sa Kristina.
-Nej fråga någon person som ser ut som en busschaufför.
Det var nästan lika mycket folk på kajen som pa Folkets torg i Shanghai. Alla taxichaufförerna ropade och vinkade.
Tillslut kom vi fram till några som sade sig veta vilken buss vi skulle med. Efter tjugo minuter kom en vit taxi. Taxin stångade sig bort från de biltäta hamnkvarteren. Utflykten först runt ambassadkvarteren och parlamentet, den utflykten sade mig inte speciellt mycket, det kostade bara massor  i dricks för ingenting. Då var det roligare med djurparken vi besökte sist. Dar fanns ormar, ökenråttor, en papegoja som sade "hallo". Dar fanns också några gulliga Kapybaror. Jag minns att mamma läste en bok om kapybaror nar jag var barn. Så småningom kom vi fram till flamingokolonin. Kristina gick mitt bland de orädda flamingosarna. Vi såg även en flamingocirkus. 
  När vi kom tillbaka flanerade vi en stund i hamnkvarteren närmast kajen, överallt hördes denna pulserande reggaemusiken. Men det var sa stökigt att vi snart gav upp och gick tillbaka till vart favoritcafe, Latte någonting, på baten och köpte var sin Captains Call. 
image190
Kristina hälsar på Flamingos på Bahamas

Flamingo på Bahamas

Flamingos som springer på Bahamas



Spinning på Jewel of the Seas

På förmiddagen gick jag på båtens gym. Aldrig tidigare har jag varit på ett gym dar jag sitter och cyklar med utsikt över Atlanten. Framat middagstid brukar det komma lite moln, men jag minns i St. Thomas brande jag mig av solen trots att det var molnigt och duggregnade.
image204

En slö motionär lyfter några lätta hantlar.

Internetuppkopplingen sker via satellit och inte bredband, så allt tar lite längre tid.
Igar var vi på kostymmiddag pa baten Jewel of the seas. Vi har samma bordsgrannar varje kväll. Vi har blivit placerade med sex kanadensare. De antog tydligen att svenskar och kanadensare passar bra ihop och det tror jag stämmer.

På båten är det ungefar 3000 gäster. För ett år sedan fick Kristina ett tips från en sjuksköterska, som brukar besöka biblioteket, om den här resan. Sedan rullade allt bara på. Vi var så tidigt ute att vi fick en balkong till rummet. Nu ska jag upp och se om jag ser några flygfiskar. Snart anlöper vi Bahamas.
Jewel of the Seas stävar in mot Bahamas

Jewel of the Seas lägger till i Bahamas hamn


Som jag beskrev i en tidigare blogg så var vi nara att missa planet fran Detroit till Fort Lauderdale och det var en pers. Det var masser av kontroller, jag fick till och med ta av mig skorna. Dessutom var det snöstorm sa planen var sena.
Stranden på Bahamas
Strand på Bahamas


Kryssning på Atlanten

Idag var det en heldagskryssning pa atlantsidan om de Karibiska öarna. I natt gungade det och gick vågor som var höga som kolonistugor. På förmiddagen gick jag på båtens gym och tränade i en timme, sedan gick jag och simmade i båtens saltvattenpool. Det ar ganska avkopplande att sitta har och njuta sitt otium och gunga på vågorna. Har precis druckit en Irish coffe som jag beställt av bartendern Chris Miller.
-Was it you that I saw surfing around the boat this morning, sa han till en kollega. Hon skrattade inte, tror han skämtar hela tiden. Men han är en bra bartender.
  Det ar 800 personer som arbetar på Jewel Of the Seas och här arbetar över 60 nationaliteter, alltsa 60 olika språk.

-I wanna see you walk away with a smile, nu ar Chris i farten och pratar med sina kvinnliga kollegor igen.

Efter kaffet gick jag upp till plan tolv. Där klippte Rez mig samtidigt som jag betraktade vågorna på Atlanten. Inga fåglar och inga fiskar, bara böljor.
image206
Hos frisören Rez på Jewel of the seas

Fyra rätters middag på Jewelof the Seas
Äter middag på Jewel of the Seas

Den här kvällen var det en kostymmiddag. Det såg jag inte fram emot. Jag har min gamla begravningskostym. 
Dock är det i och för sig trevligt att prata med vännerna vid bordet. Glenn, Mary, June, Gerold och Suzanne. Efter fyrarättersmiddagen var det bara att gå och lägga sig.
image214
Vattenfall i Puerto Ricos regnskog

Resan runt Tortola

Dagen efter St. Maartin kom vi till Tortola. Tortola ar en grönskande ö med träd och blommor. Vi valde att ta en buss runt ön. Det var en upplevelse för bussen tog sig längs serpentinvägar uppför bergen. 2000 fot högt var det högsta berget. Bananträd, palmer, bougavilla, ananansträd, alla ihopträngda på öns sluttningar. 
image196
Utsikt från Tortulas sluttningar

   På ena sidan var det Atlanten och på den andra Karibiska sjön. Husen var byggda i betong på sluttningarna för på höstarna kunde det komma orkaner.
  Uppifrån bergen såg vi ner på alla små öar och de vackra badstränderna med det turkosfärgade vattnet.
  På vägen tillbaka stannade vi vid ett 400 år gammalt destilleri där de gjorde rom.
image195
Målningar längs nedfarten från Toppen på Tortula

Vi var inte några nattugglor på båten. När vi ätit middag gick vi till teatern och såg på komiker och trollkarlar. En magiker snörde in sig i en tvångströja och hissade upp sig i taket och lirkade loss sig.

St. Thomas och St. Maarten

Det var inte så långt mellan Puerto Rico och St. Thomas, men öarna var väldigt olika. Puerto Rico hade höga berg och regnskog, medan St. Thomas var relativt torr.
  Vi började med en färd i en linbana med utsikt over hela ön och dess hamn och vikar med turkost vatten. 
   Nere vid en restaurang sag vi ett skadespel med papegojor. Papegojorna akte rullskridskor, cyklade och spelade boll.
  Därefter strosade vi omkring och tittade på staden som liknade nastan vilken medelhavsstrand som helst egentligen. En skillnad var att det pulserade reggaemusik. Bon Marley är fortfarande som en Gud här i Karribien. Jag överraskades också av att jag hörde Al Green här och var, alltså den gamlr soulsångaren som sjunger så romantiskt. 
image191
Utsikt över St. Thomas hamn


Vid femtiden fortsatte båten mot St. Maartin. 
Dagen efter anlände fartyget till St.Maartin. St. Maartin tyckte vi var ganska torr. Vi tog en taxi till andra sidan on till Tropical Beach. Kristina ville inte bada men jag kastade mig i det turkosa havet. Jag var försiktig när jag bytte om och trasslade med handukar. Plötsligt upptäckte jag att det kom folk gående nakna. När jag tittade åt en annan del av stranden såg jag att alla var nakna. Vi hade hamnat på den största nudistkoloni jag någonsin sett. Ivattnet var det var ganska kallt for det var ju Atlanten jag badade i.

I sista minuten från Detroit

Planet var sent  redan från Landvetter. Snöstorm i Göteborg, från Amsterdam var planet ännu mer sent. I Detroit var det snöstorm, och det tog en timme att komma till Gaten. En kontroll först, krånglig som bara den: pass, fotografering på plats, fingeravtryck med mera. Allt gick i snigelfart och folk blev uppretade till bristningsgränsen. 
-Soon you sits in my lap, sa en lång mycket irriterad herre när Kristina sträckte sig fram för att ta sin väska som kom på bahagebandet.
-We are in a hurry, sa jag reptilsnabbt. Men jag ångrade att jag inte sade "Try not to be rude an unpolite to the lady". 
-I am in a hurry too, sa den långe tölpen från Detroit flygplats.
När vi fått vårt bagage sprang vi vidare mot gaten. På vägen dit fastnade vi i en kontroll.
-We are in a hurry, we dont have time to do a lot of things, sa jag.
-Take of your belt... and take of your shoes, sa vakten då.
Snabbt som sjutton tog jag av bälte. Jag höll nästan på att tappa byxorna när jag linkade iväg till den sista passkontrollen.
 När vi kom fram till kontrollen fick jag tjata, böna och be för att vi skulle kunna komma med planet. Kontrollanten snackade först om att vi skulle  ta sista minutenplanet pa morgonen därpå. Men då hade vi inte kommit med båten till Puerto Rico. En kvinna rekommenerade oss att springa hela vägen till Gaten, och vi hoppade pa precis nar planet skulle stänga.Hon sa då att vi kanske skulle kunna hinna. Det var säkert en kilometer i en lång gång fram till vår gate.  Efter alla kontrollstationer fick vi springa, eller jag haltade.
-Jag är kissenödig, sa jag.
-Gå på toaletten du, vi hinner inte med planet, sa Kristina.
-Jo, vi måste jag håller mig, spring Kristina, sa jag.
Vi hann och jag somnade som en utslagen snigel på planet.
 Vi hade alltså avgången för vår båt att passa dagen efter en natt pa hotell i Ft Lauderdale - en kort natt, ca 4,5 timmars sömn bara.

Jag blev lycklig när jag såg en svart man i Miami som hade en skylt som det stod "Royal Carribean" på. Det är oss han väntar på! Jag ville krama honom, men han såg inte så glad ut. Han hade väl fått vänta i flera timmar på grund av förseningarna.
  Han ledsagades ut i den varma kvava natten i Miami i Florida. Han visade oss till en taxi som körde oss till Westin hotel i Fort Lauderdale. Ett ganska enkelt hotell som låg mitt i en rondell.

Puerto Ricos regnskog

image218
Kristina siktar Puerto Rico

Vi åkte i en liten skakig buss genom San José och upp i bergen mot regnskogen Yanque, indianer levde har en gång. Från att ha varit varmt och kvavt blir det nu ganska svalt och över regnskogen hänger blygrå moln. Det är en fantastisk grönska i skogen och innifrån den stora regnskogen hörs ljud från fåglar och grodor som låter som visslar.
   Har ar ett fantastiskt ekosystem. Termiter äter snabbt upp tingest av trä, men det finns en fågel som äter termiterna.
-Where are the animals, frågar någon?
-This a rainforest, not a djungle, säger chauffören.
image192
Yanque i Puerto Rico

Vi stannar till uppe vid en utsiktspunkt där vi kan se över de grönskade regnskogsbergen i Puertor Rico. Då och då kommer en skur. Bambu vaxer lägns vägen, olika palmarter och träd som till exempel Red Treas. Vår guide visar också världens minsta orkide som lever under ett blad.
   Kolossala monsterävxter med jättelika blad som paraplyer som samlar upp vatten.
Uppe i bergen fanns höga vattenfall där vattnet strilade ner. 
Där växte också höga Mangroveträd som de var rädda om för de  skyddar mot orkaner som Jane och Hugo.
image194
Regnskogen i Puerto Rico
Den förträfflige guiden visar ett blad
Visning av ett blad i Puerto Ricos regnskog