Om att ha MS och leva någorlunda bra

Min kusin Ulf, Jag Klas och min gamle kompis Ingemar.
 
Sol och semester. Det var i och för sig ganska mulet när jag begav mig till stranden i morse. Men det är helt okej att det är 21 grader i vattnet när jag badar några minuter på morgonen. Jag tycker min MS känns något bättre när jag badar i svalt vatten. Så tidigt är det mest skäggdoppingar, sothönor och änder som badar inne bland vassen.

 

Jag tänker inte så mycket på det längre att jag har MS. Men det är tråkigt att jag inte kan gå så långt längre och att balansen inte är så bra. Tänker på när jag var tonåring då jag kunde gå balansgång på en tross mellan Idefjord, båten jag sommarjobbade på, och bryggan. En annan tråkig sak är att jag måste gå och pinka stup i kvarten.

Efter badet gick jag till Nordic Wellness gym och tränade rygg och axlar och låren. Jag tror också det är bra mot min MS . Min MS blir ju inte bättre, men jag mår bättre i alla fall.

På morgonen lyssnade jag lite på Kaisers Waltz av Johan Strauss II. Den är riktigt bra och rogivande. Förr lyssnade jag på punk och dyster sång . Men jag har svårt att lyssna på negativ musik numer. Lite onödigt när jag är 53 år. Det ska på något vis vara musik som kan lyfta upp mig, musik som jag mår bra av. Men jag tycker fortfarande det är fantastisk musik jag hört på olika klubbar runt om i världen. Det svänger ju!

Sedan gör jag partitesten på nätet men det blir inte som jag trott. Men jag kan ana varför det blir som det blir när jag till exempel skriver att jag inte vill att Sverige ska gå med i Nato. Får tänka efter vad jag egentligen tycker?


Jussi Adler-Olsen och Laurie Anderson

Idag har jag mest lyssnat på Jussi Adler Olsens deckare "Marcuseffekten". Riktigt spännande och jag kan inte riktigt förstå hur han kan komma på bok efter bok så idérikt konstruerad? Det är klart att han har några hjältar som han kan knyta en story till nu.

En solig första maj. Nöjer mig med att se i Facebook vilka av mina vänner som ska demonstrera... Själv sitter jag mest inne. Cyklade en sväng till Ica och köpte några Dafgård färdigrätter. Efter lunch tog jag en tur med Kristina till Blomsterhaga (fd Blomsterlandet) och köpte jord och penséer. Solen skiner men det är en ganska kall vind.   På Valborg gjorde jag inte så mycket. Såg på Alfred Hitchcocks film "Fåglarna" och tittade på Facebook vad mina vänner gjorde. De flesta var hemma och tog det lugnt.

Jag lyssnade lite på  Laurie Anderson på Spotify. Spotify har det mesta av Laurie Anderson. Lyssnade lite på Risken Finns och Blå tåget eftersom det är 1:maj.


Tillbaka till naturen

Första gången jag hörde om "Skogsliv vid Walden" av Henry David Thoreau måste ha varit när jag läste litteraturvetenskap i Linköping. Jag har för mig att min lärare inte var så entusiastisk, det handlade ju bara om en man som begav sig ut i skogen för att leva av vad naturen har att erbjuda. Jag ser det som att den blivit mer aktuell i dessa tider då folk ska leva miljövänligt.
   Henry David Thoreau (1817-1962) tillhörde en grupp som hette Concordgruppen som skrev skrev romantiskt om naturen. 
  Jag tycker om när han både beskriver hur han lever av naturen, samtidigt som han beundrar den. Thoreau är en bra iakttagare och det är underhållande att läsa. Ljuden från fåglarna, vid ett tillfälle borrar han hål i isen på en sjö och genom hålet tittar han på fiskarna. Ibland får han besök av människor också. Han har med sig böcker och läser, böcker är viktigt för honom ute i skogen.

skogsliv
Jag hittade boken i min farfars bokhylla. Det var den tredje upplagan och den var osprättad. Han hade väl aldrig läst den då?

 


Platon på Nattygsbordet

Det är sällan jag inte läser ut en bok jag håller på att läsa men nu händer det, Det är "Oscar Waos korta förunderliga liv" av Junot Diaz. Jag har läst över hundra sidor och jag förstår fortfarande inte vad den handlar om? Det är mycket sex, relationer och brustna relationer. Visserligen är det lite historiska förklaringar i fotnoterna, men vad sjutton, det räcker inte. För långa meningar utan punkt eller komma. Nej jag läser färdigt en riktigt bra bok som "Skogsliv i Walden" av David Henry Thorau i stället. Vid nattygsbordet har jag Platons samlade verk. Det är lika underhållande att läsa dem som att läsa Olle Ångest.


Hoyt Axton - No-no song

Tog en promenad med Kristina till affären BonBon och lämnade igen filmen "UPP" som vi såg igår kväll. Tur jag inte köpte den på Ica för den var inter riktigt min stil. En daroranimerad äventyrsfilm. På vägen hem när vi pulsade genom slask och pölar så mötte jag en kille från gymmet. Han ser alltid glad ut, men är alltid ensam. Det kändes väldigt bra att jag hälsade och inte en sådan här dum tanke "han kan ju inte vilja hälsa på en sådan enkel människa som jag". Annars har jag mest gått fram och tillbaka här hemma som en osalig ande. Ringde Gösta och pratade lite om Procol Harums låt A Whiter Shade of Pale och var överens om att det inte görs så många låtar med den kvaliten längre.

(Igår när jag hade köpt en semla på Lennartson konditori och stod och väntade på att Kristina skulle komma från Balders Hage såg jag en tjock ung man som kom gående med en flicka i sjuårsåldern med plåster kring ett öga. När mannen gick in mot systembolaget hörde jag henne säga "neej". Tänkte direkt på att det nog inte var så roligt för barn när föräldrarna super.)


På den tiden jag samlade på böcker

I senaste numret av Privata Affärer stod det om böcker som var värdefulla. Massupplagor är sällan värda något. Det stod att fackböcker kunde vara värda en del. Gamla Biblar är inte värda något. Poesi kostar inte så mycket. Gunnar Ekelöfs första bok "Sent på Jorden" kostar lite, detta trots att han skrivit så mycket bra senare också.
   Den boken jag betalat mest för är Erik Lindegrens "Mannen utan väg" från 1945. Jag hittade på ett antikvariat vid Grönsakstorget i Göteborg.

lindegren
Mannen utan väg är en dyster historia som handlar om en mörk period i mänsklighetens historia med andra världskriget och folkmord.

mannen utan väg
Här är första uppslaget av boken. Den är fortfarande aktuell och kommer så att vara så länge det finns krig och förföljelse.

Mer om böcker

För en stund  har jag tänkt att byta blogg och gå över till gamla blogger där jag en gång började och skriva mer om böcker. Blogg. se har sina fördelar att det är lätt att sätta rubrik och kategorierna blir tydliga. Mest för att få lite omväxling en stund. Men nu ska jag läsa Stefan Einhorns "Konsten att vara snäll".

moberg
Från en bok jag hittade i min farfars bokhylla.

Gösta börjar på Lundby gym

Sol men kallt idag. Sju grader kallt på morgonen. Ringde Gösta på morgonen. Han tänkte börja träna på Lundby gym. Han hade träffat en kompis på jobbet som rekommenderade Lundby gym på Hisingen. Han hade träffat en hälsocoach som rekommenderade gym.

Gick till gymmet vid tiotiden. De jag kallar Piff och Puff var där. De var väldigt upptagna med att prata, men det är roligt att de är tillbaka efter att ha blivit bestulna på kläder och pengar.

   Vilhelm Mobergs "Sista brevet hem" är intressant. Många tankeväckande ord från den gamle författaren. Karl-Oskar var tack och lov för gammal för att få delta i det amerikanska inbördeskriget. Men han kunde följa kriget i tidningarna.
"Inbördeskriget var på annat sätt märkligt, för att icke säga oförklarligt. De folk som i gamla världen förödde varandra i stora krig kämpade tillsammans i Nya världen. Engländare och irländare, tyskar och fransoser, österrikare och italiernare - slogs alla för unionen i Nordens armeer. Här ute stod de sida vid sida i striden. Invandrare av olika folkslag i Gamla världen gick ut av fri vilja och vågade sina liv för rättigheten att få vara och förbli ett enda folk i Nya världen". (Vilhelm Moberg, "Sista brevet hem" s. 143)vi

Min kära fru är så förkyld men hon vill inte lägga sig och vila och vi som ska på opera i morgon.
"Gosse, du ska inte oroa dig för framtiden, du vet inte hur det är i morgon? Dessutom ska du se "Augustilunch i Rom i kväll". Till exempel hade du ingen aning om att din gamle studiekompis och bloggarvän "Megafånen" skulle höra av sig i ett mail. Det var väl uppmuntrende?" Tänker jag.

påboda
På Påboda 1936. Faster Kerstin längst till vänster och min pappa längst till höger. Bloggaren Megafånen tyckte jag var lik min pappa.

kanarieöarna
Kanske är jag lite lik min pappa. Här är jag på en grisfest på Kanarieöarna för drygt 15 år sedan.

 


Mera Hemingway och Kirk

Jag vet att jag bör stanna inne och ta det lugnt när jag är sjuk, annars kan förkylningen snabbt komma tillbaka. Jag gick i alla fall ut i förrådet och bläddrade bland venylskivor. Det finns en del gamla som jag inte lyssnat på på decennier. När jag var ung lyssnade jag på Cure, Neon Judgement, Boo Radleys, Sisters of Mercy, Swans. Jag ser ingen anledning att lyssna på denna mörka musik längre. I stället hittade jag Sonny Rollins on Impulse! Läcker uppiggande jazz utan tungsinta texter.


"Så tuggade hon väl och grundligt på sin biff och sa: 'Tror du det är sant att männen över femti skapar sina egna ansikten?'
'Det vill jag inte tro. för jag vill inte stå för mitt.'
'Du' sa hon. 'Du.'
'Är biffen god frågade översten.'"

Ett litet utdrag ur Hemingways 'Över floden in bland träden'. En gammal överste samtalar med en ung kvinna. Kristina trodde han menade att du lever ditt liv efter 50 och bryr sig inte så mycket om olika trender för stunden. Jag gillar Hemingways språk.
"Översten tog tiocentesimigondolen över kanalen, betalade med den vanliga smutsiga sedeln och stod och trängdes med dem som var dömda att stiga upp tidigt." (Ernest Hemingway. Över floden in bland träden s. 127)


Rahsaan Roland Kirk

Läser ny bok

Det känns som ett stort tomrum när jag avslutat en bra bok.
Jag låter blicken svepa över bohyllorna hemma. Vad känner jag för nu efter att ha läst ut den fantastiska boken "Vilda Svanar" av Jung Chang. Ska läsa ut Barack Obamas "Att våga hoppas". Den är mer lättläst än "Vilda Svanar".
    På ett ställe i "Att våga hoppas"citerar han Franklin D. Roosevelt. "Hungriga, arbetslösa människor ger diktaturen dess livsluft". (Att våga hoppas, Barack Obama s. 167). Tänker på hur viktigt det är med arbete och hur viktigt det är att de här ungdomarna som kastar sten i en del förorter får jobb så de känner sig delaktiga i samhället. 

-Läs Jan Guillous senaste, föreslår Kristina.
Jag brukar fråga henne om hon har något förslag, men sedan väljer jag någon annan ändå... Någon gång ska jag läsa "Skogsliv i Walden" av Henry David Thoreau. Jag har den hemma men bara halva är sprättad. Bladen sitter ihop som de gjorde förr.

   Vid nattygsbordet har jag "Dumskallarnas sammansvärjning" av John Kennedy Toole. Det är en humoristisk bok som är uppmuntrande. När jag läst ut de här blir det nog John Fowls debutroman "The Collector", den borde jag läst för längesedan.
siesta
Siesta på Skopelos 2009


Om boken Vilda Svanar och Folkrepubliken Kina

60 år sedan Folkrepubliken Kina utropades. Igår blev jag klar med boken Vilda Svanar av Jung Chang. I boken får du följa tre kvinnors liv i Kina. Jung Chang, hennes mor och hennes mormor. Det är en ruggig läsning om livet i Kina när Mao var diktator. Kina var stängt och ingen fick resa ut från Kina. Befolkningen fick lära sig att Kina var himmelriket och Västvärlden var helvetet.
  Makthavarna ville ha full kontroll över befolkningen. Att läsa var ett otyg som inte gynnade revolutionen. Alla böcker skulle förstöras. De hade full kontroll på varandra så ingen ens tänkte fel. Till exempel kom det order från Peking att allt gräs skulle ryckas upp för allt som var vackert var kapitalistiskt. I Det som kallas Det Stora Språnget  så skulle alla bygga saker av stål. Bönderna skulle göra stål villket fick till följd att det blev svält. Sparvar retade sig Mao på för att de åt sädeskorn. Folk fick gå ut med grytlock och slå mot varandra för att skrämma sparvar.
  Det värsta var förstås alla som fick sätta livet till under Maos skräckvälde.

   Boken Vilda Svanar är oerhört intressant. Det här kände jag inte till när jag reste i Kina 1989.

Men jag glömmer aldrig vad en man sa till mig i Hong Kong när jag skulle resa till Guangzhou. "Snälla, jag önskar att du inte åker till Kina nu, om Röda Armén går in och krossar studentrevolten kommer det att bli ett blodbad". Det spöregnade när jag gick på tåget till Guangzhou. I Kina och det var jättelika studentdemonstrationer i Guangzhou, Guilin och Shanghai. När jag kom till Bejing hade armén gått in och krossat revolten.
jordbruk
En vattrenbuffel plöjer jord i södra Kina 1989. Bilden tagen under en cykeltur vid Moon Hill söder om Yangshou.

kinesisk by
Bild från en gata i en by i södra Kina 1989. Tång hänger på tork över gatan, tången används till mat. 



Läst boken Shantaram

I går  läste jag ut Shantaram av

Gregory David Roberts. . Det var längesedan jag läste en bok som grep tag i mig som den. Den handlar om kamratskap och att kunna påverka sitt liv. 
  Från början sitter han i fängelse i Australien men han lyckas fly från fängelset och tar sig till Bombay. I Bombays slum träffar han direkt intressanta människor och det är tydligt att en stark vänskap mellan mycket fattiga människor.
   Han bor i en liten hydda i slummen och han försörjer sig med att ge vård åt människor med en första hjälpenlåda han har med sig. Han sysslar även med skumma saker när han växlar pengar svart och tillverkar pass illegalt. Efter en tid är det emellerid någon som förråder honom om hans förflutna som fånge och han hamnar i fängelse i Bombay. I fängelset är det ett rent helvete. Han får så mycket stryk av övervakare att det är ett under att han lever.
   Med hjälp av några vänner från slummen lyckas han köpa sig ut. Av olika anledningar övertalas han att åka till Afghanistan som gerillasoldat. I Afghanistan är det ett rent helvete med alla klaner och ryssarna som på den här tiden ockuperade Afghanistan. Även en läsare drar en lättnadens suck då han kommer tillbaka till Pakistan från det här vansinniga kriget.
   Tillbaka i Bombay så umgås han med maffian och det blir mer gängbråk.
   I slummen träffar han många olika människor från olika länder som blir vänner.




ko i Bombay

Ko i Bombay när vi var där 1999.

tvätteri i Bombay

Foto på tvätteri i Bombay . när jag var där 1999.


Läser Shantaram

På förmiddagen skickade jag runt och skickade beställningar från Rörposten. Ställde upp böcker till Kvinnovetenskapliga samlingarna. På eftermiddagen var jag på plan ett till nio. Det är behagligt svalt på plan ett och två A.

På tåget hem läste jag den fantastiska boken "Shantaram" av Gregory David Roberts. Han flyr från ett fängelse i Australien och hamnar i slummen i Bombay. Han får många bekanta och tar sig fram med hjälp av vänner han får och med att hjälpa till med medicinska sysslor och hjälpte till som språk lärare. Men han trivs i slummen där alla känner alla.

Igår begravdes Michael Jackson och tidningarna skriver spaltmeter om begravningen. Vi pratade om det på jobbet. Själv lyssnade jag mer på annan soul som Marvin Gaye, Curtis Mayfield och Al Green.

  

Om en recension av Joyce Carol Oates

Läste Björn Gunnarssons intressanta recension av Joyce Carol Oates dagböcker. När jag läser recensionen tänker jag lite på en del bloggning. "Hennes avsikter med att börja skriva dagbok 1971 var att få en 'förvaringsplats för upplevelser och anteckningar om skrivandet, men inte ett ställe där andra förtalades'." (GP 22 maj 2009 s. 70)
  Hela recensionen av Joyce Carol Oates Dagböcker var fängslande. Att skriva recensioner tycker jag är svårt. "Att skriva dagbok är antitesen till att skriva för andra, hävdar Oates. Hon omfamnar dessutom idén att dagboken står närmast det mest autentiska jaget." (GP 22 maj 2009 s. 70)
   Jag har läst en bok av Oates om att skriva och den var mycket bra. Tror jag ska fortsätta läsa böcker av henne. Hon är väldigt produktiv, hon har skrivit 50 böcker.

Om boken Shantaram

För en vecka sedan tänkte jag sluta blogga, men det är svårt. Jag läser en ny bok nu som verkar riktigt bra. Den heter Shantaram och är skriven av Gregory David Roberts. En man som råkar ut för både det ena och det andra under hans resa i Indien. Spännande att läsa hur det här ska sluta:
"But even as fugitive, writing was still a daily custom and part of my instinctual routine. Even there, in Leopold´s, my pockets were full of notes, scribbled onto napkins recepits, and scraps of paper. I never stopped writing. It was what I did, no matter where I was or how my circumstances changed. One of the reasons I remember those early Bombay Months so well is that, whenever I was alone I wrote about those new friends and the conversations we shared. And writing was one of the things that saved me." (Shantaram av Gregory David Roberts s. 43)

På förmiddagen var jag och hämtade böcker på 5 och 4 B. Det var någon som beställt massor av gamla poesiböcker från 17- och 1800-talet. Jag blev så trött att jag på lunch gick ner till restaurang Mandarin och åt friterad kyckling och en coca cola. Tog en friskvårdstimme. Det var fullt med folk på gymmet, men det gick ganska bra.

handboll
I söndags hade vi varit på Liseberg. När vi kom hem hamnade vi mitt i festyran då handbollsstjärnorna kom tillbaka till Alingsås efter att ha tagit SM-guld.

Herodotos historia

Nu har jag lyssnat på Stieg Larssons milleniumtrilogi två gånger. Det är väldigt tragiskt att han gick och dog innan han fick veta om att böckerna blev succé.
   I böckerna har han naturligtvis skrivit om företeelser i samhället som han tycker är viktigt att folk ska veta.  Kvinnåvåld, rasism och extremism är saker som går igen i hans böcker. Han blandar verkliga personer med fiktiva vilket för att det känns äkta. Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist blir nästan som personer du känner. I Lunchrummet pratar vi om Lisbeth Salander som hon var en bekant. Stieg Larsson har natureligtvis använt sig av alla tänkbara knep för att skapa en spännande intrig. Lisbeth Salander skulle nästan som en hjälte i en Clint Eastwood film.

Jag har också till slut läst färdigt "Herodotos Historia". Tänker på några saker speciellt. För det första verkar allt gå igen med krig och oroligheter, Han redogör för så många krig att jag knappt kan hålla reda på dem.
   Perserriket får mig att tänka på USA idag. Perserkungen Xerxes hade en jättearmé som var nästan oövervinnelig. 
   Jag tänkte också på så många småarméer det fanns på nästan alla öarna i Grekland. Aigina, Samos, Attica och så vidare.
i biblioteket
Kristina och jag i biblioteket

På morgonen tillbringade jag ett par timmar på gymmet. Försökte mig på bänkpress.

Besök på bokrean - trots allt

Hade egentligen inte tänkt gå på bokrean för vi har ju inte plats för fler böcker men jag kunde inte låta bli. Jag kunde ju eventuellt köpa "På resa med Herodotos" av Ryszard Kapuscinski. I lunchrummet på jobbet hade jag bläddrat lite förstrött i en bokreakatalog och sett att den här boken Kapuscinski skulle finnas. Men nu vet jag inte var jag ska göra av böckerna eller när jag ska läsa dem.

bokrean
Jag gjorde en liten utflykt till bokhandeln trots allt. För några år sedan läste jag den mycket läsvärda "Mao. Den sanna historien" av Jung Chang och Jon Halliday  så nu köpte jag "Vilda Svanar" av Jung Chang. Och Pompeji skulle jag vilja besöka så jag köpte boken "Pompeji bakom ruinerna" av Hans Furihagen.

Om Obamas bok

Läser boken "Min far hade en dröm" av Barack Obama. Tänker på att han bryr sig om människor i den och han är uppmärksam på missförhållanden i samhället. Han tillbringade barndomsår i Indonesien och det tror jag var nyttigt. I boken beskriver han också racism som han sett genom åren. Han berättar om när de hade politiska möten i källare och nu är han i Vita Huset. Hoppas det går bra för honom.

Tintin 80 år!

Läste i GP igår att Tintin fyller 80. Jag har läst honom sedan jag fick de första i julklapp när jag var liten. Det var "Kung Ottokars Spira" och "Den mystiska stjärnan". Nu på morgonen tog jag fram "Den Svarta ön" där Tintin avslöjar en falskmyntarliga. Spänningen trappas upp hela tiden när han beger sig till en stad i norra Skottland, Kiltoch. På vägen dit stöter han på en massa problem som han löser. När han kommer till Kiltoch är det ingen som vill ta honom till Den svarta ön för där finns ett odjur som vrålar på nätterna. Han är tvungen att köpa en båt själv för att ta sig dit ut.

Annars är detaljrikedomen typiskt för tecknaren Hergés Tintin. Till exempel när Tintin och kapten Haddock kommer till diktaturen Szohod. Över hela staden påminnelser om diktatorn Plekszy-Gladz. Karikatyrer av Plekszys-Gladz skägg finns på lampetter, dörrvred, statyer, hustak och så vidare.
  Vilken tycker jag är bäst då? Kanske "Castafiores Juveler", den är alldeles sönderläst.



Tror det är en Belgisk version av Tintin i Youtube. Den skiljer sig lite, men den som har
läst Tintin förstår likväl.

En dag på Bok- och Biblioteksmässan

På bokmässan var det trängsel och sorl. Allmänhet blandas med kändisar. Såg Leif GW Persson, Täppas Fogelberg, Åke Edwardson med flera.


 Hade tänkt lyssna på den egyptiske författaren Alaa Al-Aswany, men han åkte från Göteborg redan i torsdags. Har ju emellertid fått höra en intervjuv med honom i Babel. Ska ta och köpa hans bok "Yacoubians Hus" från Adlibris. Jag är mycket intresserad av litteratur av författare från andra länder och att få en inblick i andra kulturer.  Höjdpunkten var nog föreläsningen av den store Per Olof  Enquist som talade om sin nya självbiografiska roman "Ett annat liv".

  När jag köpt boken och fått den signerad var det dags för Majgull Axelsson som berättade om sin nya bok "Is och vatten". Någon gång ska jag nog ta mig tid att läsa den.

Intervju med Peo Enqvist
Per Olof Enquist berättar om sin bok Ett Annat Liv

Brukar alltid stanna till och köpa någon bok på Nya Doxa. Personalen där är inte speciellt  muntra precis, men de säljer intressant litteratur. Såg mannen som drog i nödbromsen på X2000 för flera år sedan bara för han tyckte det gick för fort. Jag köpte "Stadier på livets väg" av Sören Kierkegaard. I och för sig var det många intressanta böcker där men jag har inte plats.

Vi lyssnade också på ett ganska trevligt samtal mellan författaren Peter Barlach och journalisten Ola Lindholm. Peter Barlach har skrivit böckerna "Dubbelfel" och "Inte bara tennis".

  Vi stannade också till vid en monter med foton från Landala i Göteborg. Vi pratade en stund med den sympatiske fotografen Anders Åkerberg. Vi köpte hans bok "Landala. Album från en stadsdel i Göteborg ödesåret 1968".


Innan vi tog tåget tillbaka till Alingsås slank jag in på NK och klippte mig. Dyrt och lyxigt, men jag unnade mig det i och med att det var sent på dagen. När frisören tvättade mitt hår satt jag i en fåtölj som gav mig ryggmassage, det var avkopplande efter en dag på mässan.


På kafé Brogyllen

Är snart klar med boken "Katedralen vid havet" av Idelfonso Falcones. En mäktig och läsvärd äventyrsroman om 1300-talet i Barcelona. En roman som beskriver krig, inkvisitionen och pesten. Mycket av det som sker på 1300-talet går igen idag. Till exempel jakten på syndabockar, folkslag som får skulden för pesten. Men framför allt är det en skildring av Barcelona på 1300-talet och läsaren får följa Arnau Estanyols uppväxt och hans dramatiska liv.


Kunde lyssna lite på boken eftersom jag åkte in till Göteborg för att hitta ett öppet Apotek. Solen sken och passade på att fika med Gösta på Brogyllen. Kaffe och en hallontårtbit. Många turister i stan och det är ju trevligt. Populärt att fotografera sig med Gustav II Adolfstatyn.

  Så snart jag är klar med "Katedralen vid havet" så ska jag fortsätta med "Nybyggarna" av Vilhelm Moberg. Tycker att mycket av det av det han skriver går att applicera på vad som händer idag till exempel med flyktingströmmar: "De nya invånarna var bönder utan jord som kom till ett land med jord utan bönder. De kom från gamla världen, där de hade levat under en överhet, som de inte själva valt och som de nekade attgodtaga. De utflyttade från självhärskare och godsherrar, från fattigdom och förtryck. De lämnade Tyskland för undertryckta uppror skull, de lämnade Irland för potatisjukans skull, de lämnade Sverige för religionsförföljelsens skull." (Vilhelm Moberg, Nybyggarna s. 8f)


Tidigare inlägg