Safirblått hav på Bahamas

Bahamas började i kaos. Alla skulle av båten och hitta sin buss för utflykten de valt.
-Vi hittar inte, vi far skippa det har, sa Kristina.
-Nej fråga någon person som ser ut som en busschaufför.
Det var nästan lika mycket folk på kajen som pa Folkets torg i Shanghai. Alla taxichaufförerna ropade och vinkade.
Tillslut kom vi fram till några som sade sig veta vilken buss vi skulle med. Efter tjugo minuter kom en vit taxi. Taxin stångade sig bort från de biltäta hamnkvarteren. Utflykten först runt ambassadkvarteren och parlamentet, den utflykten sade mig inte speciellt mycket, det kostade bara massor  i dricks för ingenting. Då var det roligare med djurparken vi besökte sist. Dar fanns ormar, ökenråttor, en papegoja som sade "hallo". Dar fanns också några gulliga Kapybaror. Jag minns att mamma läste en bok om kapybaror nar jag var barn. Så småningom kom vi fram till flamingokolonin. Kristina gick mitt bland de orädda flamingosarna. Vi såg även en flamingocirkus. 
  När vi kom tillbaka flanerade vi en stund i hamnkvarteren närmast kajen, överallt hördes denna pulserande reggaemusiken. Men det var sa stökigt att vi snart gav upp och gick tillbaka till vart favoritcafe, Latte någonting, på baten och köpte var sin Captains Call. 
image190
Kristina hälsar på Flamingos på Bahamas

Flamingo på Bahamas

Flamingos som springer på Bahamas



Spinning på Jewel of the Seas

På förmiddagen gick jag på båtens gym. Aldrig tidigare har jag varit på ett gym dar jag sitter och cyklar med utsikt över Atlanten. Framat middagstid brukar det komma lite moln, men jag minns i St. Thomas brande jag mig av solen trots att det var molnigt och duggregnade.
image204

En slö motionär lyfter några lätta hantlar.

Internetuppkopplingen sker via satellit och inte bredband, så allt tar lite längre tid.
Igar var vi på kostymmiddag pa baten Jewel of the seas. Vi har samma bordsgrannar varje kväll. Vi har blivit placerade med sex kanadensare. De antog tydligen att svenskar och kanadensare passar bra ihop och det tror jag stämmer.

På båten är det ungefar 3000 gäster. För ett år sedan fick Kristina ett tips från en sjuksköterska, som brukar besöka biblioteket, om den här resan. Sedan rullade allt bara på. Vi var så tidigt ute att vi fick en balkong till rummet. Nu ska jag upp och se om jag ser några flygfiskar. Snart anlöper vi Bahamas.
Jewel of the Seas stävar in mot Bahamas

Jewel of the Seas lägger till i Bahamas hamn


Som jag beskrev i en tidigare blogg så var vi nara att missa planet fran Detroit till Fort Lauderdale och det var en pers. Det var masser av kontroller, jag fick till och med ta av mig skorna. Dessutom var det snöstorm sa planen var sena.
Stranden på Bahamas
Strand på Bahamas


Kryssning på Atlanten

Idag var det en heldagskryssning pa atlantsidan om de Karibiska öarna. I natt gungade det och gick vågor som var höga som kolonistugor. På förmiddagen gick jag på båtens gym och tränade i en timme, sedan gick jag och simmade i båtens saltvattenpool. Det ar ganska avkopplande att sitta har och njuta sitt otium och gunga på vågorna. Har precis druckit en Irish coffe som jag beställt av bartendern Chris Miller.
-Was it you that I saw surfing around the boat this morning, sa han till en kollega. Hon skrattade inte, tror han skämtar hela tiden. Men han är en bra bartender.
  Det ar 800 personer som arbetar på Jewel Of the Seas och här arbetar över 60 nationaliteter, alltsa 60 olika språk.

-I wanna see you walk away with a smile, nu ar Chris i farten och pratar med sina kvinnliga kollegor igen.

Efter kaffet gick jag upp till plan tolv. Där klippte Rez mig samtidigt som jag betraktade vågorna på Atlanten. Inga fåglar och inga fiskar, bara böljor.
image206
Hos frisören Rez på Jewel of the seas

Fyra rätters middag på Jewelof the Seas
Äter middag på Jewel of the Seas

Den här kvällen var det en kostymmiddag. Det såg jag inte fram emot. Jag har min gamla begravningskostym. 
Dock är det i och för sig trevligt att prata med vännerna vid bordet. Glenn, Mary, June, Gerold och Suzanne. Efter fyrarättersmiddagen var det bara att gå och lägga sig.
image214
Vattenfall i Puerto Ricos regnskog

Resan runt Tortola

Dagen efter St. Maartin kom vi till Tortola. Tortola ar en grönskande ö med träd och blommor. Vi valde att ta en buss runt ön. Det var en upplevelse för bussen tog sig längs serpentinvägar uppför bergen. 2000 fot högt var det högsta berget. Bananträd, palmer, bougavilla, ananansträd, alla ihopträngda på öns sluttningar. 
image196
Utsikt från Tortulas sluttningar

   På ena sidan var det Atlanten och på den andra Karibiska sjön. Husen var byggda i betong på sluttningarna för på höstarna kunde det komma orkaner.
  Uppifrån bergen såg vi ner på alla små öar och de vackra badstränderna med det turkosfärgade vattnet.
  På vägen tillbaka stannade vi vid ett 400 år gammalt destilleri där de gjorde rom.
image195
Målningar längs nedfarten från Toppen på Tortula

Vi var inte några nattugglor på båten. När vi ätit middag gick vi till teatern och såg på komiker och trollkarlar. En magiker snörde in sig i en tvångströja och hissade upp sig i taket och lirkade loss sig.

St. Thomas och St. Maarten

Det var inte så långt mellan Puerto Rico och St. Thomas, men öarna var väldigt olika. Puerto Rico hade höga berg och regnskog, medan St. Thomas var relativt torr.
  Vi började med en färd i en linbana med utsikt over hela ön och dess hamn och vikar med turkost vatten. 
   Nere vid en restaurang sag vi ett skadespel med papegojor. Papegojorna akte rullskridskor, cyklade och spelade boll.
  Därefter strosade vi omkring och tittade på staden som liknade nastan vilken medelhavsstrand som helst egentligen. En skillnad var att det pulserade reggaemusik. Bon Marley är fortfarande som en Gud här i Karribien. Jag överraskades också av att jag hörde Al Green här och var, alltså den gamlr soulsångaren som sjunger så romantiskt. 
image191
Utsikt över St. Thomas hamn


Vid femtiden fortsatte båten mot St. Maartin. 
Dagen efter anlände fartyget till St.Maartin. St. Maartin tyckte vi var ganska torr. Vi tog en taxi till andra sidan on till Tropical Beach. Kristina ville inte bada men jag kastade mig i det turkosa havet. Jag var försiktig när jag bytte om och trasslade med handukar. Plötsligt upptäckte jag att det kom folk gående nakna. När jag tittade åt en annan del av stranden såg jag att alla var nakna. Vi hade hamnat på den största nudistkoloni jag någonsin sett. Ivattnet var det var ganska kallt for det var ju Atlanten jag badade i.

I sista minuten från Detroit

Planet var sent  redan från Landvetter. Snöstorm i Göteborg, från Amsterdam var planet ännu mer sent. I Detroit var det snöstorm, och det tog en timme att komma till Gaten. En kontroll först, krånglig som bara den: pass, fotografering på plats, fingeravtryck med mera. Allt gick i snigelfart och folk blev uppretade till bristningsgränsen. 
-Soon you sits in my lap, sa en lång mycket irriterad herre när Kristina sträckte sig fram för att ta sin väska som kom på bahagebandet.
-We are in a hurry, sa jag reptilsnabbt. Men jag ångrade att jag inte sade "Try not to be rude an unpolite to the lady". 
-I am in a hurry too, sa den långe tölpen från Detroit flygplats.
När vi fått vårt bagage sprang vi vidare mot gaten. På vägen dit fastnade vi i en kontroll.
-We are in a hurry, we dont have time to do a lot of things, sa jag.
-Take of your belt... and take of your shoes, sa vakten då.
Snabbt som sjutton tog jag av bälte. Jag höll nästan på att tappa byxorna när jag linkade iväg till den sista passkontrollen.
 När vi kom fram till kontrollen fick jag tjata, böna och be för att vi skulle kunna komma med planet. Kontrollanten snackade först om att vi skulle  ta sista minutenplanet pa morgonen därpå. Men då hade vi inte kommit med båten till Puerto Rico. En kvinna rekommenerade oss att springa hela vägen till Gaten, och vi hoppade pa precis nar planet skulle stänga.Hon sa då att vi kanske skulle kunna hinna. Det var säkert en kilometer i en lång gång fram till vår gate.  Efter alla kontrollstationer fick vi springa, eller jag haltade.
-Jag är kissenödig, sa jag.
-Gå på toaletten du, vi hinner inte med planet, sa Kristina.
-Jo, vi måste jag håller mig, spring Kristina, sa jag.
Vi hann och jag somnade som en utslagen snigel på planet.
 Vi hade alltså avgången för vår båt att passa dagen efter en natt pa hotell i Ft Lauderdale - en kort natt, ca 4,5 timmars sömn bara.

Jag blev lycklig när jag såg en svart man i Miami som hade en skylt som det stod "Royal Carribean" på. Det är oss han väntar på! Jag ville krama honom, men han såg inte så glad ut. Han hade väl fått vänta i flera timmar på grund av förseningarna.
  Han ledsagades ut i den varma kvava natten i Miami i Florida. Han visade oss till en taxi som körde oss till Westin hotel i Fort Lauderdale. Ett ganska enkelt hotell som låg mitt i en rondell.

Puerto Ricos regnskog

image218
Kristina siktar Puerto Rico

Vi åkte i en liten skakig buss genom San José och upp i bergen mot regnskogen Yanque, indianer levde har en gång. Från att ha varit varmt och kvavt blir det nu ganska svalt och över regnskogen hänger blygrå moln. Det är en fantastisk grönska i skogen och innifrån den stora regnskogen hörs ljud från fåglar och grodor som låter som visslar.
   Har ar ett fantastiskt ekosystem. Termiter äter snabbt upp tingest av trä, men det finns en fågel som äter termiterna.
-Where are the animals, frågar någon?
-This a rainforest, not a djungle, säger chauffören.
image192
Yanque i Puerto Rico

Vi stannar till uppe vid en utsiktspunkt där vi kan se över de grönskade regnskogsbergen i Puertor Rico. Då och då kommer en skur. Bambu vaxer lägns vägen, olika palmarter och träd som till exempel Red Treas. Vår guide visar också världens minsta orkide som lever under ett blad.
   Kolossala monsterävxter med jättelika blad som paraplyer som samlar upp vatten.
Uppe i bergen fanns höga vattenfall där vattnet strilade ner. 
Där växte också höga Mangroveträd som de var rädda om för de  skyddar mot orkaner som Jane och Hugo.
image194
Regnskogen i Puerto Rico
Den förträfflige guiden visar ett blad
Visning av ett blad i Puerto Ricos regnskog


Ljust på gymmet

Kan se på himlen och på Gerdskens vågor att det är oväder på gång. Var ute och slängde skräp och då fick jag möjlighet att studera krusningarna på vattnet och den mörka himlen.

Efter jobbet åkte jag hem och gick direkt till gymmet för att få det avklarat. Det var inte så mycket folk där så det gick ganska bra att träna axlar, rygg, triceps och sist undersidan på låret. Sportlife är okej även om det ofta är trångt.

På jobbet gallrade jag mest. Var på gamla Hagabiblioteket. Skönt att ha något att göra där. Jag tog bort poster från rapporter som fanns i Libris och lokala databasen. Nu när vi inte har utlån ligger posterna bara där och skvalpar och är helt missvisande. En utbytesstudent kom och tog ihand och tackade, jag vet inte för vad riktigt. 

Nu ska jag göra middag så det är färdigt när Kristina, kvinnan i mitt liv, kommer.

Sista dagen på Linné

Trängdes på tåget. Han som satt bredvid mig talade i mobiltelefon hela tiden. Glömde mössan, trist för det var ett par minusgrader. Borde hunnit gå och hämta den. Det var kallt och snöigt.

  Tror morgonrutinerna gick bra. En besökare kunde inte logga in på sin dator.

-Det står administratör, men jag kan inte logga ur administrartör?

Jag försöker stänga av och på datorn men det hjälper inte.

-Jag är inte administratör så jag  kan inte  logga in.

-Är det ingen annan som kan det?

-Nej det är bara jag här.


Så småningom kom Dean och Willie (namnen är fingerade) och det är förbaskat kul. Tror besökarna tycker om om det är god stämning på arbetsplatsen. Det var många besökare och allting flöt bra. Fick ett fjärrlån med posten som jag gjorde i ordning. En timme senare kom låntagaren och hämtade boken.

  Jag försökte förklara för en spansk student hur hon skulle logga in för att läsa en e-bok. (fast jag kände mig som Basil Fawlty när han ska förklara något för Manuel).

-El primero numero aqui y el segundo numero allí, har ingen aning om hur det blev.

Jag var så utan falsk blygsamhet att jag sa jag kunde spanska trots att det var 30 år sedan jag läste det i gymnasiet.

På tåget hem var det fullt på det gula 17.07-tåget. Ett helt gäng med unga idrottsmän och kvinnor från Nya Zeeland. Bredvid satt en man som sträckte ut sitt ben.
-Du ska inte bli orolig om jag svimmar, det ordnar sig, sa han.
-Nähä.
-Du förstår jag har opererat knät och styngen har gått så det blöder.
Mannnen ler och ser glad ut ändå. Jag ser att det har blött igenom jeansen på knät.
-Vad ska jag göra, ska jag gå till W´toaletten och hämta papper?
-Nej det behövs inte, jag tänkte bara du skulle veta att jag blöder om jag svimmar.
Försöker fortsätta läsa i boken "Stalins sista brott".
-Nu skvalpar det i skon.
-Är det blod?
-Ja, sa mannen och log. Han hade missat sitt tåg så han skulle bli tvungen att byta i Falköping för att komma till Skövde.


Snökaos i Västra Götaland

Snöstorm och alldeles vitt när vi gick upp. Tåget från Skövde var först 20 minuter sent, men blev två timmar sent. Fick ta ett smockfullt lokaltåg till Göteborg. Gissar att Kristina blev sittande i Herrljunga på grund av en olycka med X-2000.

  Tåget till Skövde var 2,5 timmar sent. Någon hade trillat framför ett X-2000-tåg.

Till lunch åt jag hovmästarströmming på Kåges hörna. Bara gubbar satt runt bardisken. Snön yrde hela tiden under tiden som jag gick till Saluhallen.


Om begreppet ångest

Var på gymmet och tränade och det var ganska uppiggande. Det var inte så mycket folk där. I omklädningsrummet pratade några unga killar om Melodifestivalen.

Det är synd om rockklubben Fabriken läggs ner i Alingsås. Rockklubbarna är ju en mötesplats för ungdomar. en bra rockkonsert glömmer jag aldrig.

Pratade om Carl Jung med min kompis Gösta på morgonen, tänkte jag skulle kommenterat hans
blogg om Jung. När jag letade efter en bok av Jung på morgonen så hittade jag Antingen eller och Begreppet ångest av Sören Kirkegaard. Jag citerar några rader om ångest ur denna förträffliga bok.
"Vad är då tungsinnet? Det är andens hysteri. Det kommer ett ögonblick i en människas liv, då omedelbarheten./.../
Personligheten vill bli medveten om sig själv i sin eviga giltighet. Om detta ej inträffar, om rörelsen hejdas och pressas tillbaka, inträder tungsinnet. Vad man än tar sig till för att få det att falla i glömska., arbete eller oskyldigare medel än Nero använde, tungsinnet viker icke. Det är något oförklarligt med tungsinnet. Den som har sorger och bekymmer vet varför han sörjer och är bekymrad. Frågar man en tungsint, varför han är sådan, vad det är som tynger honom, blir svaret att han icke vet, att det kan han icke ge besked om. Däri ligger tungsinnets oändlighet." (Sören Kirkegaard Antingen eller och Begreppet ångest s. 68)

Loppmarknad i Herrljunga


Började dagen med att cykla till Ica. Riktigt vårlikt med sol som letar sig ner mellan grenverket. I vattenbrynet till Gerdsken sam två vita svanar. Slängde två kassar till återvinning. En ung man i en silverfärgad Volvo slängde också skräp, och sedan snöt han sig i näven. I fiskaffärem köpte jag lax och strömming.


Det var lite nervöst att sätta sig i bilen igen. Den här gången startade den i alla fall och det kändes skönt. Vårt mål var idag Herrljunga loppmarknad. Först körde vi dock till  Statoil och tog en gul+ tvätt som kostade 200 kronor. Tänkte att den bilen skulle behöva den allra finaste tvätten jag kunde erbjuda. Kristina hade lassat in en hel säck med blomsterjord i bilens baklucka. Sålunda var det bara att köra vägen förbi Bälinge avfallsstation. Det var en massa bilar där och vi fick köa för att komma dit och slänga komposten. Försökte fixa det där så snabbt som möjligt för jag tycker inte om att trängas bland stressade bilister och traktorer.


Körde en bit på E-20 och sedan tog vi av åt höger mot Herrljunga. Det påminner om min barndom med alla plöjda åkrar. (Bilisterna kör förvånansvärt snabbt på den smala krokiga vägen. Jag känner mig som en väglus.) För att komma till loppmarknaden måste jag köra igenom Herrljunga, efter Folkets park tar föraren till höger. Det var fullt med bilar där, ställde mig först på vägen, men när jag såg att många åkte klörde jag fram och parkerade på parkeringsplatsen alldeles utanför.

  Det kostade tio kronor att gå in. Tack och lov var det sol för många hade riggat upp stånd utomhus. Där såldes serviser, hönsägg, osthyvlar, bröd, marmelad, tatavlor och vinylskivor.image187
Utanför en loppmarknad i Herrljunga med en skiva av "Fridens Kilovatt & Rivaler"

 Även inne i ett magasin stod det salustånd. Det var nog bra att vi hade bil för Kristina köpte ägg.

   Jag bläddrade lite bland vinylskivor. En "Spencer, Davis Group" för 200 kronor, the Doors första skiva för 150. tänka sig vad gamla LP-skivor kostar.

-Vad tycker du om för musik, frågade en man med långt grått hår.

-Jag gillar J.J. Cale... men jag minns mest de här gamla skivorna från när jag var tonåring i Falköping. Min kompis A. hade alla de här rockplattorna.

-Jag känner till honom.

-Jag har inte sett honom på åratal. Han håller visst på att sälja sin villa i Falköping, men han har tydligen svårt att få den såld.

Jag köpte en vinylskiva med "Fridens, Kilowatt & Rivaler" "Fridens, Kilowatt & Rivaler" med Leif "Burken" Björklund. Jag har inte sett den sedan jag rotade i A:s skivback i Falköping. (Den kostade mig hundra kronor och efter att ha lyssnat på den hemma var jag tungen att varva ner med lite Erik Satie. Vilken miss, jag kommer väl aldrig att lyssna på den mer).

  På hemvägen hade jag en kö av bilar som tryckte bakom bilen. När jag skulle köra in på vägrenen för att släppa förbi var jag en halvmeter från att köra emot ett räcke. När jag kom hem var jag tvungen att ringa en lugn yrkeschaufför så jag ringde Gösta. Han sa att landsvägskörning på smala vägar är besvärligt.
  -Du ska inte låta andra fordon stressa dig genom att åka ut på vägrenen utan bara tänka på sin egen körning, sa han.
image188

Kristina med ett flak ägg


Rundtur med Toyotan i ottan

Uppe med tuppen  vid halvfemtiden, slängde i mig lite mat och ringde sedan Toyota som i sin tur kontaktade assistanskåren. Tjugo minuter senare rullade en bärgningsbil utanför carporten där vår bil stod. Sedan puttade vi fram bilen så den stod nära bärgningsbilen. Därefter tog han fram kraftiga startkablar.

-Kan du starta bilen nu? frågade han

Jag kliver in i bilen och vrider om nyckeln och sekunden senare rasslar bilen igång. Jag vrider genast tillbaka nyckeln så bilen stängs av. Tänkte att nu går den?

-Nej vad gör du? sa killen från assistanskåren.

Tänkte att nu gick bilen.

-Du måste låta motorn gå i en timma eller en halvtimma, du får köra lite.

Jag kör in bilen i carporten och tänker att en halvtimme kanske jag kan vänta med bilen på. Det har jag ingen lust med, det vill säga att bara sitta och lyssna på en brummande motor, i stället kör jag till Toyotas verkstad, men där är fortfarande stängt. Jag kör ett varv runt Alingsås centrum. Tillbaka till verkstaden där de säger att bara jag kör så ska det nog gå bra. Jag kör hem och ställer bilen hämtar cykeln och trampar till stationen. Klockan åtta kliver jag in genom dörren till Hagabiblioteket. Jag är först på plats och startade datorerna. Jag vågar emellertid inte ropa hej ännu innan jag är över bäcken och har startat bilen en gång till.

På jobbet fick jag en uppgift att dra ur alla rapporter ur databaserna och sedan slänga texterna. För ett par år sedan katalogiserade jag dem, men nu tas de bort.


På biblioteket var det lite stökigt när Rättshaveristen trodde att hennes dokument blivit stulna. Hon var väldigt arg idag. Smockan hängde nästan i luften.
-Nu håller du truten, sa en besökare när hon pratade som mest.
-Håll truten själv, svarade hon då.


 


Min finske kollega

Var på Kulturvård idag. Arbetade ensam, men den trevlige vaktmästaren kom ner och pratade en stund. Ett bra sätt att börja en dialog är att börja prata om musik. Han tycker om Pink Floyd.

Det regnade när jag gick till Kåges Hörna.

-Vad har ni för dagens idag, är det kalops eller?

-Nej det är fransk köttgryta.

Deras samarbete går så smidigt. Så fort hon jag kallar "Sjörövarjenny" hörde ordet köttgryta ställde hon fram en salladsskål på mitt bord.

   När jag var klar med gallringen ur databaserna blev det segt. Utanför fönstret intervjuade Sveriges Television intervjuade någon. Jag trodde det var Håkan Hellström, men någon annan sa att det var Johan Renborg?

  När jag skulle gå hittade jag inte nycklarna. Blev stressad och ringde Kristina. Till slut hittade jag dem i låset till ett skåp. Jag minns att jag en gång förut  irrat runt och letat efter något som fanns alldeles nära. Det var när jag körde buss på Hönö. Vid garaget irrade jag runt och letade efter min kassaväska. Sådana där gamla bruna läderväskor finns inte längre.

-Men den håller du ju i handen! sa min finske kollega som hade sett hela cirkusen.

Eftersom Kristina jobbar kväll så sitter jag och läser "Vete, vapen och virus" av Jared Diamond och lyssnar på Okid av J J Cale.

Tvingade mig till gymmet

En vanlig arbetsdag. Under ägnade jag bara åt att ta bort poster i databaserna Gunda och Libris. Lunch åt jag i Saluhallen, stekt makrill var dagens rätt i Kåges Hörna. Därefter tog jag spårvagnen upp till Campus Linné. Där var ett möte om hur den första tiden varit där.

När jag skulle hem stod jag länge och väntade på spårvagnen vid Seminariegatan. Den unge mannen mitt emot hade som vanligt nerdragna persienner. Ibland lyser det en lampa därinne. På lokaltåget träffade jag min syster, hon var på väg hem från jobbet. Hemma vände jag direkt och cyklade till gymmet. Jag är lite trött på det men det måste göras för att jag ska uppehålla min hälsa.

Nu ska jag gå och lyssna på J.J. Cale, två skivor som jag beställt från CDon låg och väntade i brevlådan när jag kom hem.

Skruvade ihop röda lampor

Uppe tidigt, gick hemifrån före Kristina. Var på Campus Linné. Kommer att sakna arbetskamraterna när jag slutar där. Vi har haft mycket roligt och trevligt. Att jobba på tre ställen var kanske inte så bra. Det är faktiskt lite vemodigt att lämna studietorget.
   
  Ringde Toyota på morgonen för att få bilen bärgad. Trist, men det känns bra att ta itu med saker.

Katalogiserader spanskaböcker på förmiddagen och skruvade ihop lampor som ska vara i läsesalen på eftermiddagen. Det kändes bra att skingra tankarna från Toyotan med lite hederligt monteringsarbete.

Hjärnspöken och helande musik

Grubblar fortfarande över bilen. Även om jag inte kör så mycket är det roligt att ha en bil och göra lite utflyckter. Tänker på min kompis Kim som körde bit för bit med en bil från Paris som bara gick några meter i taget. Han tar det lugnt ändå.
  Det är viktigt att leva för stunden och inte gräva ner sig i framtida bekymmer eller känna skuld för något som har skett. Gösta jämförde det med svalor som bygger bo i håret och finns kvar som efterhägsna bekymmer. Men du vet ju aldrig vad som väntar nästa stund.

Hörde på nyhetsmorgon och en intervju med Eros Ramazzotti. Kristina ville genast ha en skiva av honom. Han tyckte i alla fall om fotboll och det gör jag också. Själv tycker jag
Saints och Triffids gjorde bättre romatiska sånger.
Saints har jag sett på Kåren i Göteborg, Triffids skulle jag sett, men jag hade inga pengar att köpa biljett för.
  Nu när jag blivit lite äldre tycker jag nog till exempel Mozart är bättre musikterapi . Men jag tycker Triffids, Hunters & Collectors och Saints spelar vacker musik.
 
"När han väl har förvisat illviljan och hatet ut sinnet, lever han utan ond vilja och är också full av medlidande och åstundar alla levande varelsers välbefinnande... När han väl har förvisat lättjans och tröghetens tankevanor är han inte bara fri från lättja och tröghet utan har ett sinne som är klart, medvetet om sig självt och fullständigt uppmärksamt; när han väl har förvisat ängslan och oro lever han utan ängaslan och hans sinne blir lungt och stilla... När han väl har förvisat osäkerheten lever han med ett sinne som har vuxit ifrån det tärande tvivlet och plågas inte längre av gagnlösa (akusala) sinnestillstånd." (Karen Armstrong, Buddha s. 95)

Efter lunch så kom min faster Kerstin på besök, det är alltid trevligt. Vi pratade och drack kaffe i ett par timmar.

Om en tjurig Toyota

  Var uppe vid sju och gjorde frukost. Efter Karlsson på taket på teve så cyklade jag till fiskaffären. Kristina ville haft en hel Gös, men eftersom de inte hade det så köpte jag en filead havskatt och en laxfjäril. Därefter skulle det vara dags att åka till min syster i Norsesund via apoteket och en uraffär. Men när jag kom ut och skulle vrida om nyckeln hördes ingenting. Batteriet var slut... det är så hemskt irriterande när bilen inte startar. Vi gick in och Kristina ringde Toyota,hon blev kopplad till en mekaniker som tyckte det var konstigt.
   Vi gick ur igen för att låsa med nyckeln som han sa man kunde göra. Då gick det plötsligt att låsa med nyckeln. Mekanikern ringde upp igen och sa då att vi skulle låta den stå över natten för den kan ha laddat upp sig själv. Konstigt. Annars får vi ringa på måndag. Men det går ju inte för då är jag på Campus Linné.

  Det enda var att ta cykeln till apoteket och klockaffären och sedan köpa bröd på Orions. Solen skiner i alla fall på den internationella kvinnodagen. Försöker i alla fall hjälpa till hemma, gjorde frukost, lagade lunch och förde över bilder till USB-minne.

Min kompis Gösta och Toyotan i Herrljunga


 

Nu ska jag sätta mig och lyssna på slutet på "En bit av mitt hjärta" av Peter Robinson och försöka varva ner. Den boken är inte lika bra som den föregående.



Ett fast handslag

Snö på marken när jag cyklade till stationen. Tog ett tåg senare för att biblioteket öppnar en timme senare nu. Det är ett lite tråkigare tåg för det är en annan typ av pendlare. Det är många som är vakna och pratar. Till höger om mig satt en tatuerad ung man med kraftiga nävar. Han knäppte händerna och tänjde dem utåt så det knakade. Han kunde inte säga en enda mening utan att ordet "fan" var med. Han kom nog från Falköping.


På jobbet var Sonja redan där. Satte mig på mitt rum och tänkte på vad sjutton ska jag göra här? Nu ser biblioteket ut som ett sönderbombat Dresden. Böcker är nedpackade i kartonger och flyttade upp till lärarnas rum.

   Flyttade ut till informationen. Träffade direkt en student som läst här så länge jag kan minnas. Han gav mig ett fast handslag och vi började genast prata om arbete. Han klagade på att det är så svårt att få fast, han får bara projektarbeten.


Förvånansvärt nog kommer det många studenter, en del gamla och en del nyare.

-Skulle vilja ha en bok på Oe?

-Om den inte står där så är den nedpackad i kartonger och har hämtats upp till något tjänsterum.

-Vem ska jag fråga, jag kan gå och leta efter den?

-Den kan va på vilket rum som helst.


Det kommer många studenter hit och vill använda våra gamla ihoptejpade datorer. Ofta vill de bara skriva ut en uppsats eller några sidor.

Efter lunch kom Magikern på besök. Han packade ner alla uppsatserna i fyra flyttkartonger för att skanna dem en gång till med en modernare bättre skanner.

-Kan inte du komma till centralbiblioteket och hjälpa till med skanning? frågade han mig.

-Jag har bytt nyligen, så jag tror inte det är möjligt.

I och för sig säger jag knappast nej till något. Livet är arbete, om det så är att gräva ett ökenhål.
Gick till vaktmästaren Carl Palmer och hämtade fler kartonger att fylla med uppsatser.

På tåget igår läste jag en intressant kolumn i Metro av Alexandra Pascalidou om
bloggning .

Alla namn är fingerade

Soppkök 46

Frost på marken när jag cyklade till stationen.

Vid åttatiden började de borra i golvet. Trodde först det var i taket, men då jag såg stora vassa skruvar sticka upp ur golvet som bläcksvampar förstod jag att det var restaurangen under som borrade och skruvade skruvar som gick rakt igenom golvet. Hela dagen gick jag och min chef och snubblade på skruvarna. Rätt vad det var började det lukta skarpt från lim och små bollar av grått lim sköt upp tillsammans med de vassa skruvarna. Någon borrade sönder golvet i de här gamla fina husen.

Även idag satt jag och gjorde tabeller. Men chef var här så hon samlade lite böcker som jag stämplade i och skrev dubblett i.

  Lunch tänkte jag ätit på Kåges hörna. Men eftersom det var fullt där snirklade jag mig längre in i Saluhallen. Såg att det var en ledig plats vid Soppköket vid Stånd 46. En grekisk restaurang. Jag tog Tandoripasta för 50 kronor. De flesta drack emellertid Linssoppa för 40 kronor.

Ibland känner jag mig som en Sibirian Husky som mår bra först när jag får jobba.


Vissa dagar flyter trögt

Läste i GP i morse att det inte var några bra utsikter för de som läste till bibliotekarie. Väldigt svårt att få jobb. Idag finns det fler bibliotekshögskolor än när jag läste, inte bara Borås. Den unge mannen som gick på bibliotekshögskolan hade många avbrutna linjer sedan tidigare.


När jag skulle gå upp och ta mig en kopp kaffe i fikarummet föll det sig så lägligt att professor Arvidsson satt där ensam. Jag har ju hört en fantastiskt bra föreläsning av honom på Bok och biblioteksmässan så jag tog chansen att få honom att tala:

-Jag tycker faktiskt att det är väldigt intressant med riktiga böcker, det är väldigt speciellt att läsa böcker, sa jag.

Sedan höll han säkert på i tjugo minuter och berättade om vackra böcker om von Wrights fågelillustrationer i böcker och om hur fattigt det ser ut med ett hem utan böcker om konstnärerna von Wrights hem vid Molanda på Orust.

-Vad är du intresserad av för litteratur?

-Nu när jag är äldre är det mest historia... förr när jag var yngre var det mer Hesse och Kafka.

Vad fick jag det ifrån? Jag är ju intresserad av allt jag får i min hand.

-Jag läser "Vete,vapen ovh virus" av Diamond nu, sa jag.
Professor Arvidsson bara satt och nickade och smålog och såg mig i ögonen, eller han såg rätt igenom mig. Men jag blev i alla fall på bättre humör efter samtalet. Han är mycket sympatisk.

Stämplade ut en halvtimme tidigare, men jag har rätt mycket flex. Vissa dagar känner jag mig uttråkad. Gå igenom hundratals gamla lånestickor och försöka tyda vad det står på dem och sedan föra över i en tabell i word. Timme ut och timme in samma sak ensamma sysselsättning. Men i morgon går det säker lättare. Arbete är livet. Nu ska jag lyssna på Peter Robinson.


En behaglig gymträning

På morgonen tänkte jag på en barndomskamrat A., är ska sälja sin villa i Falköping, villan där han bott hela sitt liv. Han verkar ha svårt att få den såld. Sedan såg jag att han tycks ha flyttat till Gudhem med familjen. Ska jag ringa honom? Nja, det var ju så väldigt många år sedan vi sågs. Falköping är en idyllisk liten stad, men jag skulle inte vilja bo där som vuxen. Som ung var det väl inte så bra heller, men jag måste erkänna att Mösseberg var rena rama lekstugan för barn.


På förmiddagen tog jag en promenad med Kristina. Det var det lite mulet, men på eftermiddagen sprack det upp och solen tittade fram. Gick på Sportlife gym. Det var inte så mycket folk och det var inte heller någon jag kände. Det var några vanliga människor som inte var uppumpade med muskler. Jag tränade rygg och biceps. Fick till och med ro att träna underarmarna. När jag skulle gå pratade jag lite med en pigg tjej som jobbar på Mio. Det tog några sekunder innan jag upptäckte att jag höll på att ta fel skor. Det är alltid trevligt att växla några ord med en människa.


Ute i världen är det val i Ryssland. Och alla följer väl vem som blir demokraternas kandidat i valet i USA, blir det Obama eller Hillary Clinton? Självmordsbombare i Pakistan. Israel och Palestina bråkar igen och skjuter mot varandra.


Men nu ska jag ta och lyssna på boken "En bit av mitt hjärta" av Peter Robinson.
image183
Klas och Kristina under en utflykt till Hornborgasjön.
Foto Gösta Lindborg


Musik från svunna tider

Ringde Gösta på morgonen. Han hade haft ett tiotimmarspass att köra buss igår. Egentligen är det vansinnigt att köra så länge och vara tvungen att ha full uppmärksamhet.

En gråmulen dag då regnet hänger i luften. Gick som vanligt ut med skräp till återvinningen. Köpte rökt makrill och Sej i fiskaffären. Den pensionerade kranföraren satt inte utanför Ica och det gjorde mig besviken. Därefter promenerade jag vidare till konditori Orion och köpte en bulle och en semla.

Gösta sa i telefon att han hade hört en "punkgrupp" som jag länkat till för någon vecka sedan. Gissar att det var Alan Vega och
Suicide . Jag minns att jag hörde dem första gången i en Stuga på landet med en av Ingemars kompisar. Han hade en jättesamling med skivor. Vi spelade också Dirt med Iggy and the Stooges från Funhouse. Den låten gjorde oerhört starkt intryck på mig. Visst tycker jag det är bra fortfarande trots att jag nog vill ha lite lugnare musik nu, som till exempel när Glenn Gould spelar Beethoven, eller J J Cale . La Traviata av Verdi tycker jag också är underbar .