Att studera Kapitalet

Högtryck och sol. Gick och fick och fick en spruta mot influensavaccin. Tror sjuksystern kom från Kina. Det gick ganska fort. Kom före en gubbe som skulle få en massa undersökningar utöver influensavaccin. Vid hållplatsen Valand ropade några parkbänksalkoholister åt varandra. De verkade ha roligt.


På jobbet fortsätter jag att gallra. Fick tag på Mats Dahlkvists gamla bok från 1978 "Att studera Kapitalet. Första boken kommentar och studiehandledning". Bläddrar lite i den och det står en del intressanta saker med tanke på vad vi vet idag. Deprimerande att läsa hur synen på företeelser historien ändras. Skall snart börja läsa boken "Stalins sista brott".


"Socialismen innebär på ett konkret sätt möjligheten till en anständig levnadsnivå för människorna på jorden. För Tredje världens invånare är jämförelsen mellan Indiens och Kinas utveckling kanske den mest slående. Socialismen bryter upp den snedvridning som kolonialismen och imperialismen skapat mellan I-länder och U-länder. Den innebär att produktion för profit ersätts av produktion för behov. Den demokratiska planekonomin utgör en möjlighet till fred och harmoniskt framåtskridande. Kapitalismen innebär med nödvändighet kriser, krig och förstörelse av mänskliga och materiella världen." (Att studera Kapitalet av Mats Dahlkvist s. 19)


"Kapitalismen blir till en levande motsägelse. Den kämpar för att komma undan sitt öde. Den söker utpressa mer profit ur lönearbetarna, vilket bara stärker deras organisation och motståndskraft. Den försöker ytterligare förnya teknologin och och utvidga produktionen, vilket leder till överkapacitet och svårigheter med avsättningen (eftersom profiterna inte räcker till nyanläggningar i de andra branscher som skall suga upp alla de nyproducerade varorna). Liksom i tragedierna från antikens Grekland, kommer huvudpersonen närmare sitt öde i just de handlingar där han tror sig kunna undvika det." (Att studera Kapitalet av Mats Dahlkvist s. 29)

Varför gick allt snett? Tja, säg det? Gud gav sig själv skägg först. Makt berusar och så vidare.


If you have no point use powerpoint

Körde och bytte däck på morgonen. Det var kålmörkt ute. Vid Hemvägen var det vid lång kö. Jag försökte köra om för att ta en mindre väg. Efter ungefär 50 meter såg jag en långtradare som höll på att backa och täckte vägen. När jag tänkte köra in i en lucka var en bil där och snabbt täckte igen den lilla öppningen. Jag fick backa hela vägen tillbaks och ställa mig sist i kön. (Tänkte på när jag körde buss vill Lilla Varholmen i början på 80-talet förr när det var en smal väg. Det var kilometerlånga köer och passagerarna ropade i kör "kör om, kör om, kör om". Minns att jag blev oerhört stressad då.) Till slut kom jag i alla fall fram till Däckarna. De var surmulna som vanligt.


Tror det var fler lärare och forskare på tåget som skulle till jobbet så här en timme senare än vanligt. Jag såg en rödskäggig ung man som studerade overheadblad. Såg att det stod "Valuing the options" på ett overheadblad. Det har väl något med sktier och optioner att göra.

"Example of valuing cut options X=52", stod det på ett annat blad.

Han hade vit jacka och runda glasögon studerade intensivt sina overheadblad. Han hade en svart väska som det stod Ekonomiska högskolan på.

Däckbytardag

Det känns lite konstigt att byta arbete. Ett väl fungerande bibliotek läggs ner. Böckerna skingras från biblioteket där jag jobbar nu sprids till olika privata institutioner eller slängs. Det nya biblioteket blir ett studietorg med bara referensböcker och en samling ibero-amerikanska böcker. Böckerna skall beställas med bil som körs genom staden från filosofiska fakulteten. Studenterna skall trängas i ett redan överfulltbibliotek som kallas KTB. Handelshögskolestudenterna och filosofiska fakulteten har var sitt stora bibliotek. Studenter som läser till samhällsvetare, det vill säga statsvetare, journalister, psykologer med flera får studietorg. Studenterna är förlorarna. Forskarna har böckerna på sina rum.
   Allt detta görs för att ingen vill bekosta personal, människor kostar. Institutionerna som kom till när det var goda tider har det fortfarande bra, men nu skall det sparas på allt.

Nu skall jag ut i mörkret och byta till vinterdäck.
  

Ta vara på livet

Mörkt, regnigt och blåsigt när jag tar fram cykeln för att cykla till stationen. En granne kommer också och skall cykla till jobbet klockan sex på morgonen. På Drottningtorget hade de som delade ut punkt se guldhattar. IFK Göteborg vann ju SM-guld i går. Valentin, tror han hater det, hade ingen guldhatt. Han är blixtsnabb på att dela ut City Göteborg . Han är snabb som en trollkarl. Hans namn nämndes i GP för några veckor sedan.
 
En ny vecka och nya funderingar. En chef besökte oss på morgonen. En före detta kollega Scarlett Johanzon segundo (namnet är påhittat) ringde mig för att höra hur det var med Sonja (namnet är fingerat) och hennes man. Sonjas livskamrat dog i cancer för en vecka sedan. Scarlett jobbar i norrland nu och det är uppmuntrande när hon hör av sig. Ute stänker regnet. Inne gallrar jag. Ser att en student har hittat ett grupprum där han sitter för sig själv och spelar schack. Annars är det ganska tunnsått med studenter nu.


Livet är så kort och det gäller att ta vara på den korta stund vi vandrar på jorden. Se detaljerna, se det vackra och vara snälla mot varandra. Styra tankarna till något positivt och fint.


De nakna träden

Vintertid och en lugn, mulen och blåsig dag. Stod bara om dystra ting i GP. Cyklade till Pressbyrån och förlängde månadskortet. Ett par ryska kvinnor stod bakom mig, men jag kunde bara förstå något enstaka ord de sade. På vägen låg det drivor av lönnlöv och  träden var nästan nakna.
   Hemma lyssnade jag på boken "the Naming of the Dead" av Ian Rankin som jag köpte i York i somras. Det är inte helt lätt att hänga med när James Macpherson läser med en skotsk dialekt. Men det är ganska avkopplande att bara flyta med när någon berättar.

Klas i Växbo
Tråkigt att Manchester City förlorade med 6-0 mot Chelsea. Jag tror att Chelsea har världens just nu bäste fotbollsspelare i Dider Drogba, han sköt två mål.

De små detaljerna i livet

Har för mig det stod någonstans i Tolstojs "Krig och fred" om att det är de små detaljerna som gör livet meningsfullt eller bara stunder av lycka. På morgonen har jag klippt mig, köpt fisk, kummel och en rökt makrill, jag har betalat av för en ny mikrovågsugn ocah lyssnat på en av Bachs Brandenburgonserter. Tur att jag lyssnade på djinnerna som sade att jag skulle beställa tid för klippning och köpa en skiva av Bach. Dessutom har jag hittat ett nytt gym i Alingsås som ligger nära stationen.
   I eftermiddag skall jag börja läsa en bok av Amos Oz eftersom Djinnerna har sagt att jag skall läsa den underbara lilla boken Kalifens hus av Tahir Shah på tåget i stället.

Svettigt

En betydelsefull herre som sitter högt upp i elfenbenstornet kom ner och essutom har han varit lärare åt min fru Kristina.

-Jo, jag skulle vilja prata om det här med arkivering av uppsatser?

Svett. Vad fan ska jag nu säga? Har han sett detta som ett arkiv. Jag måste hitta på något bra. Mannen är ju expert på lagar.

-Jo, vi skulle digitalisera uppsatser men det blev stopp för det här. För det kostade för mycket. Det kostade 800 000.

-Det tror jag inte vi heller hade gått med på... Det är uppsatser från 2007 som jag tänker på.

Puh, samtalet har tagit en liten vändning. Här kan jag inte komma och stoltsera med min kunskap om arkivlagen.

-X1 var bara med på det första mötet, sedan såg jag honom inte mer.

Jag retirerar asnabbt.

-Jaha, så det är X1 tag ska tala med då.

-När inte han var med så bestämde X2 rakt av att allt skulle gallras.

-Jag känner inte X2, så bra, jag vet bara var han jobbar. Jag får väl ta och ringa honom då.

Herr X vänder på klacken och går ut. Han är redan i hissen när jag säger "trevlig helg".

Känner mig som Theo i komedieserien "ett gott parti".


Jag sjunker ner under jorden. Slår upp en bok jag sparat på en hylla: "Betänkande rörande sinneslövårdens organisation. Med hänsyn till erforderliga åtgärder för beredande av skolundervisning åt blidbara sinnesslöa barn" från 1943. Varför har jag sparat på den egentligen?


Fortsätter att ta bort exemplarposter på kursböcker som har flyttats över till ett annat bibliotek.





Från kaos till ordning

Äntligen är dagen över som jag sett fram emot med viss förväntansfull oro, men samtidigt med viss entusiasm. Det är alltså studenter som redan läst sin grundkurs och skall fortsätta att vidareutbilda sig. De här studenterna är nyfikna och mycket tacksamma så länge allt fungerar... Jag har dem varje termin och det brukar vara uppmuntrande.


Hade undervisning idag, men jag skall inte tro jag får någon hjälp med tekniken. För flera månader sedan anmälde jag för vaktmästaren Carl Palmer (namnet är påhittat) att jag ville ha projektor och dator och Internetuppkoppling för att visa databaser. Jag var där tidigt och hämtade post och då fick jag beskedet att jag inte kunde få låna projektor och dator.

-Nä, du får låna från institutionen du undervisar för. Jag har ringt dem och de fixar allt... du behöver bara gå dit och sätta igång.

   Det var som fan. Vill han att det skall gå åt skogen för mig?

 Eftersom jag varit med förr så ringde jag först teknikern på den berörda institutionen, men han var på kurs. Sedan ringde jag vaktmästeriet på institutionen, men de hade aldrig hört talas om någon som skulle låna en dator och inget var bokat. Fick ett namn till en lärare. Sökte upp läraren men hon kände inte till något om dator och projektor.

-Man ska aldrig lita på en vaktmästare, sa hon.

 Eftersom jag började bli förtvivlad tog hon med mig till fikarummet. Där hittade hon en bestämd institutionssekreterare som jag uppskattar mycket. Hon följde med mig till ett förråd och letade fram en dator och en projektor som jag kunde låna. Eftersom jag misstänkte av erfarenhet att det skulle bli så här så var jag i god tid. En halvtimme senare var allt uppkopplat. När studenterna kom hade de ingen aning om hur tumultartat det varit innan. Jag tror studenterna blev nöjda ändå med PhsycINFO, Social Citation Index, Pubmed, Socialstyrelsens författningssamling med mera. Jag tycker undervisningen gick bra och hade fantastiska, trevliga och vetgiriga studenter.


På biblioteket ser det ju ut som en soptipp med allt som skall bort. Solen skiner och det är högtryck.

Vad är det som låter?

Kristina kommer sent eftersom hon har haft undervisning. Jag tänker precis sätta mig i lugnan ro och läsa och lyssna på musik då Kristina kommer inn genom dörren.
-Vad är det som låter?
-Det är Emerson, Lake & Palmer, sa jag.
-Är det datorn eller?
-Nej, det är en CD-skiva.
Då och då när jag känner mig lite orolig fungerar
Emerson, Lake & Palmers  Brain Salad Surgery utmärkt terapi.

image165

Cykelställ i Köpenhamn


Den stolte konduktören

Tre grader kallt och frost på marken på morgonen. Hade hantverkare hemma som skulle installera en mikrovågsugn. Det låter ju enkelt, men tyvärr har vi en liten som är inbyggd i ett skåp med sladdar in i väggen. Det blev dyrt för tsaren.
 
Dessutom kom de en halvtimme senare än de sagt. Cyklade till stationen på tio minuter fort som Gösta Fågelum. Kvart i åtta var jag på tåget. Det var en rödskäggig konduktör som jag sett förut. Han är ganska allvarlig och verkar helt koncentrerad på tidtabeller. När han pratade med en resenär vid det tillfället lade jag märke till att han kunde tidtabeller och biljettpriser utantill. Såg att en söt flicka tittade på honom men han var så djupt försjunken i tidtabeller att han inte lade märke till det. Vid Aspedalen gick det på en hårdrockare med långt svart hår, keps, röd skinnjacka och mascara kring ögonen. Han gick av vid Sävedalen och jag tyckte att konduktören kastade en blick på honom, men så var inte fallet. Konduktören hade fått syn på en kvinna i västtrafiks uniform. För länge sedan jag en bok av Christer Kihlman, jag tror den hette "Dyre prins", han beskriver en busschaufförs tryggar rygg. Den här konduktören ger också ett tryggt intryck. Jag tycker det är fint med arbetare som kan sitt jobb och är stolta över det.


Jag kom till jobbet klockan kvart i nio. Hugh Hopper hade fixat nästan allt på morgonen. Klockan nio strömmade studenter in. Konstigt för vi har ju inga kursböcker längre? Men vi är trevliga och så har vi en lugn arbetsmiljö att sitta i. En man ringde och ville låna en bok som vi hade. Han sade att han kommer över och sitter här och läser trots att den fanns att låna på Centralbiblioteket.

En kvinna ringde från Lundby stadsdelsförvaltning och undrade om vi kunde ta emot en praktikant. Men jag berättade att det nog inte är så trevligt för vi håller på att avveckla. Dessutom är vår chef, Sonja (namnet är fingerat), som jag jobbat med i sju år sjukskriven eftersom hennes man och livskamrat dog hastigt i helgen, jättetråkigt.


Men det är ju trist att uppsatser ligger nerpackade i kartonger och väntar på att bli inskannade! Uppsatser som studenter bara väntar på att få läsa!

Lite funderingar.


Visst hoppas jag att IFK Göteborg tar guld, men skottet det var nog inte mål mot AIK. Jag önskar en ny storhetstid för IFK, jag minns Dan Corneliusson, Torbjörn Nilsson, Johnny "Bråttom", Glenn Hysén, Glen Strömberg med flera.


Höststämning

Det var kallt som på Jokkmokks marknad att cykla till jobbet. Under natten hade det varit frost.


Det var fullt av folk på Tre orakade herrar rumlar in på nians spårvagn.

-Var har du sovit i natt? frågar en av dem en av de andra.

-Jag hittade en korvkiosk där jag kunde sova.

Den yngste av dem börjar tigga pengar från medpassagerarna. Hans vänner flinar glatt.


Jag var först på jobbet och startade datorer, tände alla ljus och räknade handkassan. Gjorde lite ändringar på webbsidan för att undvika missförstånd om att många uppsatser är gallrade.


Äter lunch på Dehli, hade tänkt gå till Meze men när jag ser en strid ström av människor gå in dit så kommer jag på andra tankar och går in på indiska i stället. Där är tomt så när som på två personer och i ett hörn sitter John Radford och Charlie George (namnen är fingerade).


-Jag skall kopiera lite, sa Rättshaveristen eller Nina som jag kan kalla henne efter en östtysk punksångerska.

-Hörru du får nog tala italienska för tjejerna kommer från Italien, sa jag.

-I speak english you know, sa Nina.

Rättshaveristen tränger sig fram och ber att få komma emellan och kopiera några överklaganden hon skrivit.

-I have been Italy... what do you call it maffians...

-Palermo, sa en italienska.

-Yes, I have been in Palermo.


-Du förstår, hon bara slänger på luren när jag ringer. Ingen av mina vänner svarar i telefon och de svarar inte på brev. När Nina (namnet är påhittat) är på väg till kopiatorn och italienskorna igen säger jag att hon får ta gamla pärmar från magasinet för att få henne att komma på andra tankar.


På eftermiddagen dök min gamle kollega Derek Hales (namnet är fingerat) upp. Då blir det alltid uppmuntrande och festligt. Han har börjat på ett nytt skrivarprojekt. Han hälsar på Nina som hälsar tillbaka lite njuggt. Hon är fullt upptagen med att skriva sina protestbrev.


Konstresa till Köpenhamn

Vi startade på lördagen. Vi gick upp klockan fem och traskade upp med vårt pick och pack till stationen. Den första anhalten var Halmstads nya stads bibliotek. Där vi tittade på biblioteket och åt en fralla och kaffe.


Vid elvatiden far vi vidare ner mot Helsingborg och vidare över till Helsingör, förbi Louisiana och Humlebäck och in i ett skogsparti. Strax norr om Köpenhamn ligger konstmuseet Odrupsgaard. Det ligger inbäddat i en lövskog och ser ut som ett rymdskepp. Därinne blir vi guidade först runt den permanenta avdelningen och sedan tittade vi på en utställning med tavlor av Mondrian.

image164
Odrupgaards konstmuseum

Vi fortsatte vår utflykt till Grundvigs kyrka. En gotisk kyrka med 7 miljoner stenar. Bara stenarna i en kolonn skulle räcka till att bygga fem villor.

Kyrkan i Gruntvig
 
Köpenhamn åkte vi direkt till hotell Centrum som låg på en tvärgata till Istegade. Skum gata med många trashankar som rörde sig speciellt kring en kyrka där de tydligen fått en fristad. Vi hann inte göra mycket mer än att äta långsam middag på Copenhagen Corner vid Rådhusplatsen. Först soppa, sedan kyckling med potatis och bröd och sist glass med en hård brun kaka.


På söndagen gjorde vi en bussutflykt och tittade på sevärdheter runt centrum. Bland annat stannade vi till vid det nya operahuset och åkte förbi Kungliga biblioteket. Vi stannade besökte konstmuseet Hirschsprung och det gigantiska museet Statens Museum for Kunst.

   Det var en strålande vacker höstdag i Köpenhamn som var inbäddad i löv från alla parkerna.  
image161
Kristina på en hyrcykel i cykelstaden Köpenhamn

Innan vi åkte tillbaka till Sverige och Alingsås åt vi en buffé på en restaurang nära Ströget där besökarna kunde få äta och dricka hur mycket de ville under en timme för 40 kronor.


Sett på Gokväll

Hörde Björn Ranelid på teve igår och han är alltid spännande att lyssna på. Jag har för mig han sade att sedan 1945 har det varit fred på jorden i 12 dagar. Han sade också att det under George W. Bush mandatperiod  har det utfärdats 152 dödstraff i USA. För att inte tala om alla som dött i krigen i Afghanistan och Irak.

Born Rebel kommer tillbaks

Igår var en av våra flitigaste besökare genom åren, det vill säga Rättshaveristen här och det var trevligt. Jag trodde hon tröttnat när det inte finns så många studenter här som hon kan prata juridik med. Hon sade att legat hemma och kurerat sig efter att haft influensa.


Igår hittade jag ett nummer från en tidning. Den kom ut i samband med att det här biblioteket blev till. 1990 hade jag inte en tanke på att bli bibliotekarie. Det stod om alla böcker, kataloger och datorer som flyttades över. Och nu gallras allt och då och då vet vi inte riktigt när vissa saker skall slängas i och med att vi fortfarande har studenter som lånar.


Nyligen har vi upptäckt att studenter med lösenord kommer åt internet från sina egna bärbara datorer. Någonstans har det alltså kopplats upp några trådlösa accesspunkter.


När jag läser i den gamla tidningen om bibliotekets invigning och hur det var här för nästan tjugo år sedan får jag rysningar vid tanken på hur fort det gått med utvecklingen. Mycket vatten har runnit under Paris broar sedan 1990. När jag var nyutbildad fanns det något konstigt som kallades expertsystem. Till exempel kunde du ställa en fråga hur du lagar en bil och efter hand som du ställde en fråga fick du svar på vad du skulle göra. Har aldrig använt det efteråt.


Fascinerande. Jag ser en yngling som ofta är här han sitter med en liten handdator men han använder vår skärm, jag vet inte om han också använder vår processor?


Det är väldigt trevligt när trogna besökare kommer.

-Hej, vad roligt att se dig, sa jag.

-Hur är det? Jag känner mig alldeles utbränd, sa Born Rebel även kallad Garth Hudson (namnet är påhittat).

Tyvärr tror jag att han trimmat skägget något. I går såg det ut som ett påskris.

-Får jag fråga... Du hade en fin tröja för någon månad sedan som det stod "Born Rebel" på. Det var längesedan du hade den.

Med ett leende rullar han upp t-skjortan med Eddie Meduza på och under den har han en svart tröja med texten "Born Rebel" på och en amerikansk sydstatsflagga ovanför.

Han går bort till datorerna under tiden som jag hjälper några besökare med en utskrift. Efter fem minuter kommer kommer han tillbaka.

-Jag är alldeles slutkörd... Jag måste hem och sova... Annars blir jag utbränd, sa Born Rebel.
-Du får ha en trevlig helt och vila upp dig.


Det är kallt som sjutton på biblioteket när jag sitter och planerar inför undervisning som jag skall ha nästa vecka.


Angående hemlösa

När jag går till och från jobbet ser jag många som säljer faktum och i tidningen läste jag att det finns över 2000 hemlösa i Göteborg.


För många år sedan gjorde jag under min praktik ett radioprogram om uteliggare. Det blev skandal och det var början till slutet på min korta journalistkarriär. Och det var väl lika bra det.


   Jag minns när jag gick runt med min tunga Nagra-bandspelare var att det alltid var fullt med folk på ungkarlshotellen, eller de sociala hotellen. Det var massor med folk på Hotell Masten, hotell Mårten Krakov med flera. De här sociala hotellen finns inte längre. När jag gjorde programmet för länge sedan såg också ett rent snyggt rökfritt, nyktert hotell på Hisingen, men där fanns inga gäster. Jag vet inte om de gamla sociala hotellen var bättre, men uteliggare slapp sova på offentliga toaletter eller i källare.


   När jag sommaren därpå körde buss träffade jag vinddriven människa. Jag glömmer aldrig att han sade "programmet var bra, stå på dig och ge inte upp". Det dröjde emellertid inte många år innan jag gav upp den sysselsättningen.

Drunknade i damm

Sol och tio plusgrader. Min chef Sonja (namnet är påhittat) var tillbaka idag och det var uppmuntrande. Vi har jobbat tillsammans i sju år.


Satt mest och planerade för undervisning jag skall ha nästa vecka. Det skall bli roligt eftersom det är samma grupp från en fristående kurs och allt verkar fungera bra. De är ofta motiverade och har läst grundutbildningen tidigare. Skall visa dem hur de söker i PsycINFO, Social Science Citation Index, Pubmed och så vidare.


I lånedisken kom en andfådd herre med en påse böcker.

-Det är från min son... Han har flyttat till USA... De är lite sena... Har du något papper kan jag skriva ner min adress så kan du skicka räkningen till mig.

Jag var som ett frågotecken jag förstod ingenting. Nervöst plitade han ner namn och adress och sedan försvann han snabbt som en iller ut i solen.

Jag tog traven med böcker och återlämnade dem. De skulle varit återlämnade 1998. Då arbetade jag inte ens här, på den tiden slet jag i ett bokmagasin. Studenterna skriver sina uppsatser och går sina kurser, sedan ligger världen öppen för dem.


Gick ner med en vagn och hämtade lite dammiga böcker som stod längst in i magasinet. Ingen hade säkert rört dem på tjugo år så det var ett centimetertjockt lager med damm på deras ryggar. När jag kom tillbaka var en institutionssekreterare från masskommunikation här.

-Har ni kvar uppsatserna från Masskommunikation? Ni har väl inte slängt dem?

-Nej inte ännu, de skulle ju digitaliseras, men det blev ju stopp med det så nu vet vi inte vad vi ska göra med dem?

-Ska inte de upp till studietorget vid Linnéplatsen?

-Nej, vi ska inte ha några böcker där... bara studietorg, sa jag.

-Men jag hade hört att uppsatserna ska dit.

-Jag vill väl inte dit egentligen.

-Men där är ju jättefint, du skulle se det... Och sedan är ju vi där, sa sekreteraren.

Honungsgula löv

Mörkt när jag går upp, mörkt när jag cyklar till stationen och ett lugubert, blygrått morgondis som lagt sig över Göteborg när jag kommer till jobbet.


Vår vaktmästare Carl Palmer hade varit här på morgonen och släpat ut några tunnor med papper.


Fick ett nytt schema igår, det var inte så roligt att läsa. Nytt bibliotek och längre dagar och senare kvällar. Men jag minns en man i Yogyakarta som arbetade med att odla orkidéer. Hans dagar var långa och i bästa fall kom hem en gång i halvåret.

Tänkte ätit lunch på Thailändska restaurangen men efter att ha växlat några ord med Hugh Hopper (namnet är påhittat) så blev det Meze i stället. För att äta flundra, färska oliver och tzatziki.s

-Tänkte gått och ätit något smarrigt på Thailändska restaurangen, sa jag, men det är nog nyttigare med fisk och oliver på Meze?

-Ja det är det säkert, sa Hugh Hopper.

Minuten senare strosade jag iväg genom drivorna av honungsgula löv som fallit till marken från alla lindarna längs Vasasgatan. Jag var ensam på Meze när jag kom dit. Längtade till Grekland. Men det är väl inte samma sak som förr? New York är nog roligare för en man som närmar sig 50? Sväva bort till någon opera på The Metropolitan Opera House?


Vad jag kommer att sakna mest här är alla trevliga studenter jag lärt känna. Men studenterna kommer och går. I höst har vi haft en tjej från någonstans i fjärran östern som läser hela dagarna. Hon skiner upp med ett bländvitt leende när hon hälsar. Sedan har vi några män som kanske kommer från Sudan, de ler också brett och bockar och hälsar. Förresten, ibland är det bra att känna igen låntagare. Lärarna vet jag oftast vad de heter så jag kan vanligtvis låna ut på namn. Men nu blir det ändring på det, fast det är kanske nyttigt att byta miljö. Livet går ju vidare.


"Söndra och härska?" sägs det att Julius Caesar gjorde. Det var en krigföringsmetod som gick ut på att splittra och dela upp i mindre delar.


Jag har ett svagt minne av att Wayne D. Dyer skrev ett kapitel om "oro" "i boken Älska dig själv. Han skrev att det "finns absolut ingenting att oroa sig för".

-Var står RappUpps? Frågar en student.

Alla rapporter och uppsatser har den beteckningen. Men hur skulle han kunna veta det?

-Nej, du sk titta på repp göt FOU i Väst, en trappa ner, så långt bort du kan komma och till höger.


Born Rebel Garth Hudson (namnet är påhittat) gled in som en isseglare. Idag har han en t-shirt med en bild på Eddie Meduza på. På ryggsäcken har han fortfarande ett GAIS:emblem. Ett gemytligt leende skymtade innanför hans väldiga skägg.


Klockan

I går kväll var vi på operan och lyssnade till Faust av Charles Gounod. Vacker, men den blev ganska seg mot slutet.

En mörk morgon. En grabb som brukar stå bredvid mig på perrongen var nytatuerad och höll hela tiden på att gnida in något vax på tatueringen.

Allt känns så nytt och osäkert nu med avvecklingen och byte av arbetsplats. Hugh Hopper (namnet är påhittat) är tillbaka och det är ju uppmuntrande. Annars bara gallring och det känns inte så upplyftande.

Höstpromenad

Plöjde fram bland höstlöven på förmiddagen. Fotograferade lite och lyssnade på Bruce Springsteens Born To Run i mp3-spelaren. Den skivan tycker jag inte har ett svagt spår, ganska komplett rockskiva. Bruce Springsteens dova stämma sätter extra krydda till musiken.  Läser färdigt de sista sidorna av "Krig och fred". Höstdagarna är vackra, lite mörka men löven som speglar sig i vattnet i gult, rött, brunt och grönt.
image158
Gerdskenån vid Stampens kvarn

Progg innan "Träd gräs och stenar"

Hittade en gammal pärla under tiden som jag åt min rökta makrill till lunch. Paul Butterfield Blues bands första är det ett enastående tryck i. Paul Butterfields munspel tjuter som det vore en saxofons. och Mike Bloomfield och Elvin Bishops gittarer nästan blixtrar när de duellerar. Gammal bluesrock, till exempel "Born in Chicago" och "Shake your money maker".
  På morgonen lyssnade jag lite på
International Harvester   på Youtube. Min gode vän Derek Hales (namnet är påhittat) tipsade om dem när han besökte mig på jobbet igår.

Problembarnets århundrade

En korpulent kvinna satt mitt emot mig. Hon broderade en duk, hon lyssnade på P5 och stoppade stup i kvarten in en snus under läppen. En flicka som såg betydligt allvarligare ut var en mycket vacker rödhårig kvinna som inte rörde en min på hela resan. Hon hade några stygn i bakhuvudet.


Såg att Carl Palmer varit ute någon gång i ottan och tömt soptunnorna.


Innan jag gick och hämtade post gick jag till Ica och köpte en coca-cola, ett Discovery-äpple, och en snickers för att ha till lunch framåt klockan tolv.


Hade några minuters lugn och då satte jag mig att öva sökning i PsycINFO, JSTOR, Social Science Citatien Index med flera.


Växlade några ord med Born Rebel Gart Hudson. Dagen till ära klädd i GAIS:tröja och med en GAIS keps på huvudet. Skägget växer hela tiden.

-Hörru, här har du några pärmar, sa jag eftersom jag hämtat några slitna i magasinet på morgonen.

-Vad händer med er sedan? Frågar Garth Hudson.

-Jag vet inte, en chef ska prata med mig på måndag.

-Ja, det är inte lätt att få jobb. Speciellt inte i min ålder.

-Ja, är man över 40 är det svårt.

-Det är som Risken Finns sjunger (han citerar några strofer från en låt, men jag minns inte vilken)

-Så du gillar Risken Finns, det var en gammal fin grupp.


Ett halvätet äpple dansar ner på golvet under tiden som jag skriver ut en elektronisk artikel åt en student.

Kutade ner till nedre våningen och hämtade en vagn med böcker på E, det vill säga pedagogik.

Kastade i mig lite spagetti bolongese med lunchrumsdörren öppen. Många frågor om kursböcker och andra böcker som flyttats.


En hagelskur av frågor.

-Jag vill ha en proposition från 1937?

-Var har ni en ha en proposition från 1983?

-Skulle vilja ha beslut från pressombudsmannen.

-Kan man kopiera här, jag var nere på Inc´n Art men dom fanns inte där längre, frågar en stressad tvåmetersman som stormar in.

-Javisst kan du det... men vår kopiator är rätt långsam... den måste värmas upp först...

Men han är hygglig och tackar flera gånger.


Idag regnar det inte och solen tittar fram.


Boken "Problembarnets århundrade" med Mats Börjesson och Eva Palmblad som redaktörer gallras.


Dim Stars i min iPod

Regnet duggade ner på morgonen som en svärm bananflugor i håret.


Carl Palmer (namnet är fingerat) och jag drog ut alla sopkartonger för tömning innan biblioteket öppnade.

Graham Rix (namnet är påhittat) var nere tidigt och letade efter en avhandling. Han trodde knappast det var sant att vi inte hade den och att den och tittade själv i hyllorna. Jag släppte in honom på ett tjänsterum som mot förmodan skulle kunna ha den?

-Ja, enligt förvaltningslagen har vi ju rätt att gå in och leta. Det var förresten den läraren som lärde mig den lagen.

-He-he-he-, men sedan finns ju brottsbalken också, hörde jag honom mumla. Jag var tvungen att slå upp lagen för att kunna förstå vad han tänkte på. "§ Den som olovligen intränger eller kvarstannar där en annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter. Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik eller annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats, eller annat dylikt ställe, dömes för olaga intrång till böter." Var det möjligtvis det han tänkte på, vad vet jag?


Vid lunch kom vår tekniker, kan döpa henne till Vivien Leigh av ingen orsak alls. Hon erbjöd sig att föra över mina gamla vinylskivor till min  iPod... Hon visste nog inte vad hon erbjöd sig att göra? Kaotisk musik av Dim Stars och Orchestra of Skin and Bone, men hon är ju ung. Skivorna ligger dammiga huller om buller i förrådet.


På eftermiddagen kom min före detta kollega Derek Hales (namnet är fingerat) på besök och det är alltid uppmuntrande. Han håller på med sin bok om Nietzsche.

Innan biblioteket stängde drog Carl Palmer och jag in soptunnorna med återvinningspapper i ösregnet.
-De sa att de skulle komma idag, men det gjorde de inte.
Nu hade han med sig sin osynlige kollega, kan kalla honom för Nigel Olson.
-Soptunnorna är alldeles för tunga, ni har alldeles för mycket i dem, sa Nigel Olsson.
-Men går inte du på gym? frågar jag.
-Ja, men det är ryggen, det hugger till i ryggen.
Vet du inte hur du tränar korsryggen?, tänkte jag.

Doris Lessing fick nobelpriset

Jag tycker det var ett mycket bra val att äntligen ge Doris Lessing  nobelpriset i Litteratur. Hon är väldigt produktiv och skriver starkt om rasmotsättningar i Rhodesia. Jag har läst "Gräset sjunger" och den kan jag verkligen rekommendera. Den handlar om rasmotsättningar i Rhodesia och om romantik mellan olika grupper.



Här skriver Writers Digest bland annat om bloggar.

Sandslottet

Tycker inte om mörkret. Dessutom är det bullrigt på natten med tåg och långtradare. Termometen stod på åtta grader plus när jag cyklade till stationen.

När jag kom till jobbet tog jag direkt itu med att starta alla datorer, ställa upp böcker och så vidare. Gick iväg till Ica bära och köpte bananer, coca cola och risifrutti. Därefter gick jag till vaktmästeriet och där stod Carl Palmer (namnet är fingerat) som vanligt.
-Det kommer ingen sophämtning idag, jag ringde efter ett, så de kommer på torsdag i stället.
-Ja men det går bra, sa jag. Jag gillar Carl Palmer, han försöker i alla fall hjälpa till så gott han kan.

Tog upp en vagn med böcker att gallra från avdelning E, det vill säga pedagogik. Primärkatalogiserade tre rapporter, trots att biblioteket stänger och försvinner som ett sandslott om ett par månader.

-Jag såg fig på teve igår, men jag tänkte inte så mycket på vad du sa, tänkte mest på att jag kände igen dig.
-Gjorde jag mig bra? frågade forskaren.
-Ja det tycker jag.

Stod i informationen samtidigt som jag åt en spaggetti bolongese i ett rum intill. Fick hela tiden springa mellan lånedisk och vårt lilla lunchrum, litet som en fingerborg. Kände spasticitet i mitt vänstra ben.

Kutade ner till magasinet och hämtade ett nytt lass med böcker på avdelning E.

Born Rebel Garth Hudson (namnet är påhittat) kom in i sin blå keps, skäggigare än någonsin.
-Finns de här kapslarna kvar på måndag?
-Ja, det tror jag, jag är ensam här och de blir nog inte slängda.

Trasiga tåg och långa köer

Skyndade mig efter jobbet för att hinna med ett tåg så jag skulle kunna handla mat i rimlig tid. Som vanligt är det folk som kommer och knackar på dörren när biblioteket har stängt.

Jag hann faktiskt med 17.27-tåget. Vid Jonsered började det emellertid lukta rök. En kvart senare ropar de i högtalarna att vagnen måste utrymmas. Vi går fram till en vagn framför för bromsarna på vagnen hade börjat brinna.. Därefter kryper tåget fram till Lerum och där släpps den bakersta vagnen av. Ungen som sitter bakom skriker. Tåget är 45 minuter sent. Jag skyndar mig till Ica. Köper fläsktärningar, mjölk, grapefrukt och vita bönor. Det är kilometerlånga köer till kassorna, tar en halvtimme i kön. Kassörskan hälsar inte, men det gör inte så mycket eftersom jag ser att tjejen är stressad. Tycker synd om henne.

Foto Lars Petersson troligen från år 2000

Färska oliver

Kallt på morgonen. Dumma mikrovågsugn som slutat fungera.

Det var väldigt trevligt att se Terry Darracott (namnet är fingerat) här igen.

Smått kaotiskt på jobbet. Jag var ensam här, trevligt att Graham Rix (namnet är påhittat av ingen orsak alls egentligen. Tycker det passar bra med en teknisk mittfältare som på 80-talet spelade i Arsenal.). Vi pratade lite om gamla böcker på E som jag gallrar nu, E är alltså koden för pedagogik. Han undrade hur jag skulle kunna äta lunch och arbeta samtidigt? Men det har jag gjort förr och de som behöver hjälp får avbryta mig i måltiden. Graham Rix var förresten läraren som lärde mig det jag kan om Riksdagstrycket.

Idag åt jag i alla fall lunch på Meze, passade på att gå ut för i morgon blir det snabbmat. Såg att några bara tog sallad och blomkål och avstod från de färska gröna oliverna. Hade inte Meze haft färska oliver hade jag nog inte gått dit så ofta.

Planerade lite för biblioteksundervisning om psykisk ohälsa som jag skall ha om två veckor.

Regeringsformen och Born Rebel

Var ensam på biblioteket på eftermiddagen. Inte så många studenter som förr. Några kommer tidigt och sätter sig i grupprummen. Born Rebel Garth Hudson (namnet är fingerat), kom på besök idag och det var trevligt. Annars börjar alla gamla som besökt biblioteket leta sig till andra ställen. Born Rebel fick en gammal kapsel som vi skulle slänga.


En lärare från Uddevalla ville läsa en bok som bara vi hade. Massmedieretorik av Bengt Nerman.

-Den hade jag som kursbok för länge sedan, sa jag.

Fan, fan vad dumt för sent kom jag på att du aldrig får bli för personlig. Jag minns en dag för sju år sedan då jag hade haft Torsten Thurén som lärare. Och det fick jag äta upp: "Då kan du väl hämta boken", sa tjejen. Så det var en läxa som jag tog med mig i bagaget, inte bli för personlig. Men den här lärarinnan var mjukare en hon jag mötte för sju år sedan.

-Ja det är en gammal bok, sa hon.

-Ja du kanske vill ha ett kvitto på kopiorna. Där fick jag till det en snabb reträtt.

-Nej det behövs inte, sa hon.

-Men du får säkert pengar tillbaka från din arbetsplats.

-Ja kanske det, 87 kronor är ju ganska mycket.


Annars är det många frågor hela tiden om uppsatser som inte finns längre. Otaliga gånger om dagen får jag försöka förklara.


Några flickor ville ha reda på Regeringsformen och statsskickets grunder. Sådana frågor är ganska roliga och inte speciellt svåra.


Hemma gick inte mikrovågsugnen och det var ju deprimerande eftersom jag tränat innan. Jag gjorde mina övningar och gick. Speciellt på måndagar är det bara muskelknuttar så då håller jag mig lite i skymundan. Hälsade i all hast på Kenny Burns (namnet är fingerat).
image156
Höstlöv på Hisingen, foto Gösta Lindborg

Höstmusik och höstutflykt

Vacker höst dag. Min kompis Gösta har puttat igång sin blogg igen och det är roligt.
Sådana här mulna höstdagar försöker jag muntra upp mig med vacker musik som Leopold Stokowskis tolkningar av Bach och gör frukost till tonerna av Tomaso Albinonis konserter.

Mitt på dagen gjorde vi en utflykt i det höstlandskapet kring Lyngen och Mjörn. Det var från början ingte meningen jag bara svängde ut på några smala grusstigar. Löven är rostbruna, gula och röda. Det sprids en frisk doft av gamla fallna löv.

Orchestra of Skin and bones LP Glory
Orchestra of Skin and Bone är en australiensisk grupp där bland andra Ollie Olsen, John Murphy och Marie Hoy var med. Gruppen bytte sedan namn till No. Gruppens musik är en ganska slamrig technomusik och sedan förstås Ollie Olsens karakteristiska svettiga röst. Texterna beskriver ofta samhällsfrågor. Ollie Olsen spelade som ung med Nick Cave och Rowland S. Howard. Musiken påminner om SPKs eller Einstürtsende Neubautens.

Om bloggning och dagboksskrivande

Jag blev lite deppig igår när jag läste två stjärnjournalisters krönikor om bloggar. Barbro Hedvall i DN och Abraham Staifo, som skriver nästan överallt. Hedvall liknade bloggandet vid dagboksskrivande från 1700-talet och att hon inte kunde förstå att folk har tid. Tack och lov hörde jag pressombudsmannen Yrsa Stenius i teveprogrammet Gokväll som om jag förstod det rätt var något som hör tiden till och att det är en bra företeelse. Om jag förstod Staifos artikel rätt var han rädd för att inge få några läsare. För en van bloggare går det ju fort att skriva.
  Till exempel Magnus Ugglas blogg är ju väldigt rolig så det är väl bra med texter som muntrar upp. Jag hittar inte Sartres bok Äcklet i bohyllan nu, men där stod det i början, fritt ur minnet, att dagboksskrivandet förutsätter ett ständigt uppdaterande.


  Den store författaren, kanske min svenska favorit, Vilhelm Moberg skrev dagbok i en vecka. Så här skriver han om det i boken Otrons artiklar:
"Hur går man nu tillväga vid dagboksskrivande? Jag vet inte. Som en tafatt nybörjare får jag därför försöka famla mig fram i arbetet.
  Men jag vill bara be läsarna betänka faktum: Detta är ett debutverk och sålunda i särskilt behov av vänligt bemötande." (s. 149 Otrons artiklar)
"Slut på dagboken!-Vad jag har gjort under veckan är fullkomligt trivialt och ointressant-därför har jag också skrivit om det som inte har hänt mig.
  Jag vet ju inte om man får göra sådant i dagböcker. Men detta är ju en debut, vilket jag ber läsarna komma ihåg. Denna bok är sålunda i hög grad i behov av vänligt bemötande." (s. 155 Otrons artiklar)
   Vilhelm Moberg är en av Sveriges genom tiderna förnämligast författare, han skrev bland annat Invandrarna och Utvandrarna, Soldat med brutet gevär, Rid i natt och Raskens.


Klas i New York


Trevliga bloggar

´Det diskuteras mycket om bloggande nu. Jag tycker de trevligaste bloggarna kommer från vanliga enkla människor som Göstas blogg,  Megafånen och Annaa Mattsson . Magnus Ugglas, blogg är också underhållande.

Åt lunch på Thailändska restaurangen. Tydligen var det en tjej som rest jorden runt där. En elefant i trä hade gått sönder när hon gick i Chang Mai.

Såg en bil som tutade irriterat på en övningsbil som stannade för gående. Så typiskt, när jag körde buss såg jag alltid någon som tutade på övningsbilar. Kanske hade de själva svårt att få körkort?


Kristina i New York i våras

Hjälpte några flickor från Italien att hitta en SOU på engelska. Tjejerna såg så sorgsna ut när de inte hittade någonting.


Folkhushåll och levnadstandard

När jag gick på Göteborgs station på morgonen kommer folk strömmande som ett sillstim till sina arbetsplatser. Framför mig gick först en liten kille som slängde iväg en loska på marken. Sedan knuffade sig en stor gorillaliknande typ om mig. Såg att han bara hade badskor och raggsockor på sig. Tänkte på en ung man som står till höger om mig på Alingsås perrong varje morgon, han har alltid blankputsade skor.


Tog upp en trave böcker på morgonen. Vid halv niotiden kom en chef och vi pratade om biblioteket på Linnéplatsen. Det låter inte så lockande att hamna där. En timme senare säckade hela servern ihop. Någon hade glömt att vi fanns. Såg att den trevlige läraren Graham Rix (namnet är fingerat) minglade på biblioteket.


Tiden går fort och jag har inte tänkt så mycket på det. Jag har mest njutit av att få ta del av böcker. Först katalogisering och sedan gallring. Till exempel hittade jag ett litet häfte av Mao Tse-Tung som heter "To be attacked by the enemy is not a bad thing but a good thing". Tänker på boken jag läste som heter "Mao den sanna historien" om hur blodtörstig han var.


En annan intressant bok jag hittade var "Sträng : finansministern" av Manne Ståhl. Sträng verkar ha varit en klok finansminister som förstod vikten av att ha en fungerande statsapparat och offentlig sektor. Sjukvård, polis och allt annat som får folk att må bra och klara sig.

"-Ja, säger Sträng, även jag har en gång i världen som ungdomsklubbist predikat den läran, att indirekta skatter är odemokratiska. Men tiderna förändras, vilket man bör lägga märke till. Sedan dess har vi fått en helt annan levnadsstandard, vi har ett folkhushåll med stark köpkraft och hög utvecklingstakt . I ett sådant läge är indirekt beskattning lämplig som broms och sordin."

Ganska klokt sagt, men det var på 60-talet.

För övrigt kan jag inte förstå varför regeringen så snabbt skall sälja ut alla
statliga företag?


Är du stelopererad?

Trångt som i Tetuans medina på tåget. På treans spårvagn var det ett gäng livliga och stökiga skolbarn.


På morgonen var jag ensam och satte igång biblioteket. Plåstrade om de gamla besöksdatorerna. Flest kvinnliga studenter som hängde på låset in till biblioteket vid öppningstid. Det rinner in en stadig ström av studenter, om en månad stängs biblioteket.

-Jag hörde klicket när dörren öppnades sa jag, till tjejerna som väntade utanför samtidigt som jag öppnade dörren.

När jag kommit bakom lånedisken säger jag godmorgon.

-Jag hörde ingenting, sa en mörkhyad student.

Hon trodde kanske jag var impertinent som sade godmorgon efter att ha öppnat dörren?

Efter en stund kommer hon tillbaka till lånedisken.

-Skulle vilja fråga om två böcker var ni har dem? Om jag bara kan sitta och läsa dem här.

-Du kan säkert få låna dem om du vill, sa jag.

Jag tar fram nummer och namn på rapporterna och visar henne var hon kan hitta dem. Det är inte alltid lätt att hitta rapporterna om du inte är van. Hjälper en forskare att låna om, tar betalt för en utskrift etc etc. Till slut tycker jag det har tagit lite väl lång tid nere så jag går ner till rapporterna. Jag plockar fram de tunna rapporterna.

-Är du stelopererad, frågar rätt vad det är den mörkhyade skönheten, med ett leende.

-Nej, svarar jag och funderar ett ögonblick på vad jag ska säga.

-Jag har själv funderat på att steloperera mig, sa hon då. Sannolikt har hon tänkt att det inte var rätt att fråga. Men det spelar ju inte så stor roll. Jag klarar mig ganska bra, ser det ut som om jag är stelopererad så ser jag det som något positivt.

-Nej jag har MS... alltså Multipel Sklerosis.


Klang och jubel, författaren Bile besöker biblioteket igen, det var längesdean.
-Jamen hej, det var längesedan, vad trevligt att se dig igen, sa jag.
-Detsamma, detsamma, sa Bile, han har emellertid bråttom upp till en lektion.

Åt lunch på Meze, flundra med potatis. Tog många oliver eftersom de har så goda färska oliver. Träffade en afrosvensk besökare. Trevlig kille som alltid kommer och tar i hand.


Det lugubra rummet

Om inte annat kan jag blogga lite i skymundan för nöjes skull. Läste att väldigt produktiva bloggare lägger av. Ser att tidskriften Writers Digest  till och med har en blogg. Det var faktiskt bloggen Megafånen som fick mig att börja för några år sedan. Det är intressant att höra hur folk har det ute i stugorna. För min del kan jag inte så mycket mer än bokläsande och sökning i databaser.

Ungefär tio grader på morgonen, fullt till sista plats på tåget. Snubblade till treans spårvagn.

Bara jag och Sonja (namnet är fingerat) på jobbet på morgonen. Började dagen med att ta bort uppsatser från katalogen. Gick ett par varv till magasinet och bar upp gamla tidskrifter som jag sedan lade i ett rum där vi har material som skall slängas.  Sonja och jag rullade ut fem proppfullavagnar med papper som skall till återvinning. Lånedisken hade jag en samling böcker med mig för att ta bort från katalogen. Såg att boken "Generalmajor Anders Fredrik Centervall. Kustartilleriets skapare", bara fanns katalogiserad här i Göteborg, men nu åker den bort. För ett år sedan katalogiserade jag allt men nu tar jag bort dem. De som besökte oss varje dag förr har tröttnat och kommer alltmer sällan. Solstrålen, Rättshaveristen och Born Rebel. Jag saknar dem, de hörde till.
  Till lunch åt jag en smaklös färdigmat och drack en chokladryck som jag bara blev konstig i magen av.

I mitt tjänsterum står sju flyttkartonger, kartonger bara från en institution, med studentuppsatser som skulle digitaliseras. Det blev emellertid stopp med det, det var för dyrt. Nu står de här som gravstenar och ingen vet var vi skall göra av? Det enda vi vet är att studenterna vill läsa dem.