Snö och vardag

När jag gick upp klockan åtta på morgonen låg det ett täcke av snö över gräsmattan utanför. I stort sett var det samma fruckost som vanligt. Jag säger i stort sett för den här veckan köpte Kristina den vanliga maten för helgen. Grape, ägg, fruktyoghurt, smörgås och kaffe. Efter fruckosten cyklade jag emellertid till Ica och köpte lite som helst inte ska ta slut, det vill säga yoghurt och smör. Jag bloggade lite om Kambodja också innan jag gav mig ut i snön.

   Min kollega unge Fredrik tipsar mig ibland om roliga webbsidor. Tycker den här annonsen är ganska bra. Skickade den till min kompis Gösta, men han trodde det var virus och raderade den direkt.

till salu
Jag och min fru har varit gifta i nästan tio år, men jag känner igen
mig lite grand.

Utflykt till Oudong i Kambodja

På kvällarna i veckan har jag fortsatt skanna gamla bilder. Jag hade nästan glömt bort att jag åkte till Oudong i Kambodja 1995. När jag kom tillbaka från Siam Reap så fick min chaufför syn på mig utanför hotell Capitol. Han undrade om han inte kunde köra mig till ett buddhisttempel och den gamla huvudstaden Oudong. Oudong var huvudstad mellan 1618-1866.
   När jag reste i Kambodja var det inte så många som åkte dit. Jag minns att jag blev väl bemött och jag tror att de var glada åt att det kom lite utlänningar efter
Röda Khmerernas massmord på befolkningen, 1,7 miljoner människor dödades.

hotellrum
Mitt hotellrum på Capitol Hotel i Phnom Penh.
Det var hett, ingen luft, fläkten funkade inte och
en vakt som patrullerade utanför hela natten.


oudong
Bensinstation. På vägen till ett Buddhisttempel var vi tvugna att tanka. Hans körde fort med sin motorcykel. Ibland undrade jag hur jag skulle klara detta. Ingen hjälm och satt längst bak på den korta sadeln och det var många andra motorcyklar och mopeder.

Oudongtempel
Buddhisttempel i Oudong.

Klas i Oudong
Foto uppe vid ett buddhisttempel vid Oudong. Bakom mig syns Ton-Le-Sapsjön som
leder upp till Siam Reap och de berömda templen i Angkor. Det var en dagsutflykt med en snabb båt.
foto: Sucho





Om Dewey

Det var ganske gott om plats på tåget. Bara några som bredde ut sig lite onödigt med sina väskor. Tåget var någon minut sen vilket innebar att jag fick vänta fem minuter på att nummer tretton skulle komma. Jag stämplade nog in någon minut sent.

Det här arbetet med att dra kort och kontrollera med datorkatalogen är väldigt enahanda. Det är på något vis reptativt ungefär som en låt med rockgruppen Loop. Klockan nio var det i alla fall möte. T.L. pratade om övergången till Dewey, eller D.D.C som det ska heta. D.D.C. betyder Dewey Decimal Classification. Det blir ju en övergång till Dewey i och med att alla andra universitetsbibliotek går över. Men det blir ju några frågor att fundera över? Hur ska det bli med uppställningssignaturen? Vem ska katalogisera? Hur blir det med ommärkning av böcker?

Lunch åt jag på Mandarin. Som vanligt ensamma män i varje hörn. Det kom faktiskt en kvinnlig bibliotekarie när jag nästan var färdig, men hon kom med en bekant.
  På eftermiddagen fortsatte jag dra kort och se efter om de var katalogiserade? Det är stor skillnad att arbeta på ett stort bibliotek.

   Jag råkade hitta något i min blogg från Platons Staten att det i ett samhälle bör finnas arbete för alla.
Jag har skrivit det förut 2007.
Här följer ett citat ur Tankens vägar om idealstaten: "Om slutligen rättrådigheten, som var utgångspunkten för hela resonemnget, vad innebär den i vår mönsterstat? Jo, svarar Socrates: staten är rättrådig då varje samhällsmedlem och varje samhällsgrupp har sin bestämda uppgift i ett planmässigt ordnat sammanhang."


Travar av böcker för fjärrlån

En bit ifrån mig på det fullsatta tåget satt "Stolpas". "Stolpas" gick på Mössebergsskolan i Falköping på 1960-talet.  Han sitter med oljiga fingrar och knappar på ett oljigt tangentbord och lika smutsig bildskärm. Han På huvuduet har han en grön militärkeps från flygförsvaret på sidorna om kepsen syns grå polisonger. Kepsen har vita ränder från svett. "Stolpas" gick i klassen under mig på låg och mellanstadiet. Han var väldigt stor och stark. Han skred fram som en kronhjort på skolgården. 
  Tåget var tio minuter sent, vilket innebär att jag missar hela klungan av spårvagnarna nummer 13 och 2. Stämplade in tio minuter sent på jobbet.

På jobbet var det var det många beställningar. Kände doften av Axe i hissen och då vet jag att Hans är här och då går det undan med bokuppsättning. Turbo Reine hade redan varit i farten och ställt upp böcker. När jag hämtar beställningar är det vagnar fulla med böcker som skickas först iväg till institutioner och sedan fjärrlån runt om i landet.


Sorterade operaprogram

Cyklade i mörkret till stationen. Cykeln är en sliten damcykel men det känns som det är en nära vän och jag tittar en gång extra på den innan jag stiger upp på perrongen. Tåget kom precis sju. Det var så fullt att folk fick stå i vagnen. "Är det ledigt här? Toget är fullsatt", hörde jag en man säga till en tjej till höger om mig. Han sa precis vad jag sagt förrut.
   Vid Göteborgs centralstation hann jag kasta mig på en spårvagn nummer tretton.
-Jag jobbar på kirurgen... jag har jobbat i nio år där och jag är äldst där, sa en leendes ljushårig tjej till en annan vårdpersonal. Hon har ett viktigt jobb på Sahlgrenskas kirurgavdelning.
   Vi har alla våra uppgifter i livet. Idag drog jag bokkort och sorterade in operaprogram i kapslar, program som sedan ska sorteras in i rummet med okatalogiserat. Men det är väl en uppgift för samhället att hålla så många som möjligt sysselsatta så samhällsmaskineriet fungerar.

 Jag pratade lite med en arbetskamrat som snart går i pension.
-Du kommer inte från Göteborg eller... du talar någon dialekt... Norrland... kommer du från Hälsingland? frågade jag.
-Hå-hå-hå, nej det e ju södra Sverige, nej jag kommer från Norrbotten.
-Kommer du kanske från Boden?
-Hå-hå-hå, nä jag kommer längre norrifrån, jag kommer från Kalix, men jag har bott största delen av mitt vuxna liv i södra Sverige, sa arbetskamraten, så ställer han sig närmare mig och säger lågt: "vet du att Den Onde talar alla dialekter, men när han kommer till Kalix talar de så obegriplig dialekt att han måste använda tolk.

Även på hemvägen var tåget så fullt att folk fick stå. Kristina har inte kommit hem för hon ringde från Skövde och sa att hennes tåg var 40 minuter sent.


Fiskgryta med Sej

En gråmulen dag. På förmiddagen tänkte jag sätta mig och lyssna på "Frälsaren" av Jo Nesbö, men det ringde folk hela tiden. Just på morgonen då jag har fullt upp med att jaga iväg nattens demoner. I och för sig är det roligt när vår kompis Hans, den pensionerade bibliotekarien, ringer. Han ringde två gånger för att berätta om att vi borde lyssna på ett radioprogram om Herbert von Karajan. Gösta ringde för att berätta att han festat hela helgen. "Du låter purken", sa han rätt var det var. Nja, kanske det. Gick och tränade efter lunch och då blev jag på något bättre humör.

Dessutom hade Kristina gjort en fantastiskt god fiskgryta med Sej. Och hon hade bakat stora bullar till en vänninga som låtit lite deppig.

Nina Simone - I put a spell on you. Trevligt med Youtube där alla kan lyssna på gamla klassiker. Tycker Nina Simone sjunger underbart med en ovanlig känsla i sin röst.

Phnom Penh 1995

På eftermiddagen fortsatte jag skanna bilder från min resa till Kambodja 1995. Jag minns när jag kom till Phnom Penhs flygplats och betalat 20 dollar i skatt så tog jag första bästa bil till stan. Kostade fem dollar, jag min idiot betalade direkt. Naturligtvis krävde han fem dollar igen när vi kom till Hotell Capitol. Jag fick ett rum utan fönster några våningar upp. Det var hett som i en bastu där, en liten fläkt som knappast funkade uppe i högra hörnet och det var hål i myggnätet. Försökte tejpa igen det med plåster. Dörren var reglad och utanför dörren gick en vakt fram och tillbaka hela natten. Det kändes som om jag skulle kvävas i rummet.
  När jag gick ut från hotellet på morgonen fångade mig Suchu, eller Foster som han kallade sig. Det var många taximopeder utanför hotellet, men Foster var först.
-I drive You to Killing Fields for three dollars, sa han när han fick syn på mig. Hade från början inga planer på att åka dit, men eftersom han frågade så gick jag med på att jag följa med. Jag hade bara tänkt ta flodbåten till Siam Reap och Ankor. Men människor verkade vilja visa vilka illdåd Röda Khmererna gjort. Sucho körde mig runt Phnom Penh under min tid där.

Killing Fields eller eller Choeung Ek låg några mil utanför Phnom Penh. Besöket där var en skakande upplevelse. Jag kan inte ens tänka på berättelserna hur de dödade folket och begravde dem i dödens fält. På några år hade Pol Poth och hans anhang ett skräckvälde som jag aldrig sett maken till.
Choeung Ek
Massgravar i Choeung Ek utanför Phnom Penh. Här hamnade folk som var
emot revolutionen. Gamla och barn om vart annat.

Har fortsatt att skanna de ohyggliga bilderna och läsa berättelser från Röda Khmerernas terror i Phnom Penh 1995. Jag kan rekomendera läsare att läsa Peter Fröberg- Idlings bok "Pol Pots leende"  och Staffan Skotts bok  "Aldrig mer".
Tuol Sleng
Inne på Tuol Slengfängelsets gård. Nu är Tuol Sleng ett museum.

celler i Tuol Sleng
Dörrar till små celler i Tuol Sleng-fängelset
Tuol Sleng
Fotografier på dödade i Tuol Slengfängelset som nu är ett museum för
att visa på Röda Khmerernas skräckvälde

Förhörsmetodik
I Tuol Sleng-fängelset fanns regler hur fångarna skulle uppträda när de blev förhörda.
Tuol Sleng var från början en skola. Nästan vem som helst kunde hamna där. Det kunde
räcka med att du bar glasögon. De fick bara svara på frågor direkt och inte säga emot
för då blev de torterade eller dödade.

En positiv vecka

Har försökt at trappa ner på bloggandet ungefär som en spelberoende försöker sluta med att spela.  Men det har hänt en del positiva saker.

Veckan har varit ganska bra. Var hos tandläkaren i tisdags.  hos tandläkaren och jag hade inga hål. Kostade över 700 kronor för att ta bort tandsten, men jag har gått hos tandläkaren i många år och tycker han är bra. Jag gick direkt till Mandarin och åt en sötsliskig portion med friterad kyckling och kopplade av med lite kinesisk relaxmusik. Där var bara jag och två söta tjejer.

Min trevlige kollega Fredrik hade med sig sin bebis en dag. En ett par månader rundkindad flicka som mest räckte ut tungan åt folk. På torsdagen gick jag bredvid honom på de knepiga våningarna fyra och fem b. De är inte uppställda på nummer som de nyare böckerna. Här är det gamla böcker som är uppställda på ort, land eller företag. Böckerna är uppställda som gångar och jag som är ny får titta på en karta först för att kunna lokalisera mig till var boken eller böckerna dinns. Jag är inte så ung längre, det känns som jag som jag hela livet får vara ny i en arbetsuppgift. Klingers trävarubutik, på skärgårdsbåt, bussförare, skötare, sedan utbildning och sedan hoppat runt på en massa bibliotekariearbeten. Sedan pratade Fredrik och jag lite musik, jag är ju tjugo år äldre än honom.
-Har du hört Neil Young. Den bästa konserten jag hört är nog
Neil Young .
med Nils Lofgren 1982. Det var tungt.
-Nä, men har du hört när Megadeath spelar Anarchy in the UK, .

Falköping
Jag som tonåring på 70-talet bredvid min skivsamling i Falköping.
Jag kanske lyssnar på Sparks eller Pink Floyd. Minns att min kompis
A.B. tappade ut högtalarna från takfönstret. Då tyckte väl jag/han alla
grannar skulle lyssna på musiken jag gillade.


På fredags morgonen när jag satt ensam i ett hörn på kontorslandskapet och drog kort hände något som gladde mig mycket. Kan verka fjuttigt men det kändes bra. Jag tror han är den nye personalansvarige han kom gåendes i mörkret och så sa han "hallå Klas". Han kände alltså till mitt namn. Jag blev till på något vis bekräftad.

Igår innan jag skulle gå hem höll jag på att bli kvar i en kulvert. Vi har ett rum med okatalogiserat långt in i en kulvert under jorden. Jag skulle gå dit och ställa upp en knytfoliant om företaget Huskvarna. Det gick jag tillslut att komma in trots att nyckeln kärvade. Det tar drygt fem minuter att gå i de slingriga kulvertarna att gå dit. Men när jag när jag skulle tillbaka gick det inte att öppna dörren. Jag fick helt enkelt gå tillbaka och se om någon dörr ledde ut någonstans. Efter att ha promenerat en stund låste jag upp en dörr som ledde ut till ljus. Efter att ha gått en trappa upp och hörde röster befann jag mig rätt var det var i studentmatsalen!
Hagabiblioteket
Jag står i lånedisken i Hagabiblioteket, biblioteket som är rivet.

Om Obamas bok

Läser boken "Min far hade en dröm" av Barack Obama. Tänker på att han bryr sig om människor i den och han är uppmärksam på missförhållanden i samhället. Han tillbringade barndomsår i Indonesien och det tror jag var nyttigt. I boken beskriver han också racism som han sett genom åren. Han berättar om när de hade politiska möten i källare och nu är han i Vita Huset. Hoppas det går bra för honom.

Den långa dagen

En seg dag. Satt och drog kort hela dagen och pratade egentligen inte med någon. Växlade några ord med E.H. om Woody Allen. Halv fem gick jag ner till det lilla kaféet vid Avenyarkaden och träffade Gösta, . Det kändes bra att dryfta lite tankar med min gamle vän. Han hade haft en jobbig dag med gnälliga tanter. Han hade haft en kort morgontjänst. Vi pratade lite om Kafkas "Slottet" som vi båda tycker är bra. Känner att det kanske skulle vara på sin plats att nämna ett par ord av Dostojevskij ur ett brev som han skrev till sin bror. Han skrev brevet efter att ha blivit benådas från en avrättning:

"Jag har inte tappat modet, inte förtvivlat. Livet är överallt livet; livet finns inom oss alla och inte utanför oss. Det kommer att finnas människor vid min sida, och att vara en människa bland människor och alltid förbli en människa, att trots alla olyckor hålla modet uppe och gå vidare - det är livet, det är vad livet handlar om. Detta har jag insett. Denna tanke har blivit ett med mitt kött och blod. Ja detta är sant! Detta är mitt huvud som har skapat, som har levt konstens höga liv, som har insett och lärt känna andens höga krav, detta huvud har redan skilts från mina skuldror. Allt som återstår är mitt minne och sådana bilder som jag skapat men ännu inte gestaltat. Ja, de kommer att ruttna inom mig. Men ett hjärta har jag ännu och detta samma kött och blod som kan älska och plågas och hysa medlidande och minas. Och detta är ändå livet. On voit le soleil! (Man kan se solen!)" (Fjodor Dostojevskij ur Sven Linnérs Dostojevskij. Helgonbild och livsmystik.)

Tänkte på de här meningarna när jag satt på tåget hem.

Siam Reap i Kambodja 1995

På morgonen har jag skannat diabilder igen. Jag får ta det stegvis eftersom det tar en väldans tid och ibland strejkar skannern. Idag på morgonen skannade jag bilder från Prah Kahn, Pre Rap, Pallay Prah, Ta Prohm, Neak Pean, Angkor Thom och Phnom Bakemy. De här templen i djungeln gjorde ett oerhört intryck på mig så jag tog mängder av bilder. Försökte sälja en artikel, men det gick inte så bra. 1995 var det inte läge att resa till Kambodja eftersom stridigheterna med Röda Khmererna inte var slut. Det var inte så mycket folk som reste till Kambodja då. Eftersom mitt vikariat på ekonomiska biblioteket var slut så tog jag ett Aeroflotplan till Bangkok och sedan Phnom Penh och sedan båt till Siam Reap.


Ta Prohm
Jag tror det här är templet Prah Kahn. Här och var höll murarna på att rasa samman och det stod varningsskyltar. Ibland stod det varningsskyltar för att det fanns landminor nedgrävda.

Pre Rap

Tror detta är templet Pre Rap. Det är inte bara Ankor Wat som ligger gömd inne i djungeln.

Ankor Thom
Elefantterassen vid Angkor Thom och Bayon. Här vände jag faktiskt när jag blev visad av tre grabbar in i en lång gång där de skulle visa mig den sovande Buddhan. Jag kom längre och längre in i en grottan och jag visste inte var jag var. Tänk om jag blivit rånad inne i grottan?

tjurritt
Vattenbufflar syntes ofta längs vägarna.

Bayon
Munkar vid Phnom Bakeng. Tyckte de slet hela tiden.

Souvenirförsäljare
Souvenirförsäljare vid Bayon nära Angkor Thom.

Elefantterassen
Elefantterassen vid Angkor Thom

Fantastiska minnen. Jag kommer väl aldrig dit igen.


Utflykt till Hjälmareds folkhögskola

I början på veckan ringde några grannar och undrade om jag inte ville följa med på Folkpartiets möte på Hjälmareds Folkhögskola på lördagen? Eu-parlamentariken Olle Schmidt skulle föreläsa.

Olle Schmidt

 



Olle Schmidt

   Där var fullt av människor jag inte kände och jag kände mig som ett nervknippe bland alla
främlingar. När Olle Schmidt började tala rycktes jag med av hans intressanta föreläsning om finanskris och utvidgning av EU. Han var för en utvidgning av EU men han nämnde att det var stora skillnader i medlemmars BNP. Stora skillnader mellan till exempel Bulgarien och Luxemburg. Han nämnde att språket var viktigt för det är en bärare av människors identitet. Han var orolig för en utarmning av Svenska Språket.
   Han pratade också om finanskrisen och att allt började med Lehman Brothers konkurs. Om inte folk direkt hade börjat ta ut alla sina pengar hade inte krisen blivit så stor. Han nämnde också att Euron har visat sig stark under finanskrisen. Varför Danska kronan är så stark beror på att den är knuten till Euron.

  Det var en lång föreläsning men så småningom blev det lunch. Till vänster om mig satt riksdagskvinnan Anita Brodén och mitt emot mig en man jag inte minns namnet på men som varit bibliotekschef i Alingsås. Jag visste inte att Anita Brodén var riksdagskvinna utan jag började babbla om att det var bra att det var ett nytt gym i centrala Alingsås.


The Allman Brothers band - In memory of Elizabeth Reed

Visionsdag

På morgonen fick jag hämta beställningar på plan ett till fem på förmiddagen. Jag blev klar på minuten tills vi skulle gå till Universitetet och ha en visionsdag. Vi började med att äta en lätt lunch. Jag höll mig till kollegorna Reine och Fredrik. Min gamle vän Joakim var där också och jag växlade några ord med honom. Det går inte att förneka att jag känner mig lite utanför numer. Det känns som det var långt, långt tillbaka i tiden som jag arbetade på Högskolan i Gävle och till och med på Samhällsvetenskapliga biblioteket.

  Den förste föreläsaren hette Derek Law och han föreläste om sin syn på bibliotek och bibliotekens framtid. Han trodde att bilder skulle få större betydelse, han visade tjugo bekanta bilder på en skärm. Det är möjligt att vi minns bilder bättre? Han sa också att låntagare fortfarande ser på ett bibliotek som en plats med många böcker. På slutet sade han att vi kommer att fortsätta använda vanliga böcker. Han sa att det inte fanns accepterbar teknologi ännu. Jag tror några i publiken inte var överens med honom.  Metadata kommer att ersätta katalogisering. Metadata kan ju användas på elektroniska dokument eller webbsidor.
  Efter Derek Law talade en representant för studenterna. Hon ansåg att ett bibliotek skulle vara en läsplats dygnet runt. Jag tycker mig känna igen den åsikten från andra studenter. Men jag minns i Haga var det inte många som satt på kvällstid.

   När föreläsarna var var färdiga delade vi in oss i grupper och pratade om bibliotekens framtid. Katalogiseringen kommer förmodligen att försvinna och det sköts centralt. Biblioteken får köpa katalogiseringsposter. Vi pratade bland annat om om ljudböcker och vad som blir en bibliotekaries uppgift om bibliotekarier och undervisning. Jag sysslar inte så mycket med det längre, inte någon undervisning som de pratade om. Jag ställer upp böcker på bokvåningarna. Det var många där som jag kände och hälsade på. Jag tänkte att jag inte hade något att tillföra, men då de talade om källkritik sa jag att jag ändrat i Wikipedia och kan vem som helst göra. Jag sa också att jag hade svårt att tänka mig att läsa en tjock roman på datorn.

  Det verkligen ett gytter av människor där. En del var glada en del var inte lika glada. När jag lägger mig till med en allvarlig min tror jag att jag blir osynlig. 

Koster
Sydkoster 1981
   
  

En mulen måndag

Fullt på tåget, det var till och med folk som stod. Fick be en dam flytta på sin ryggsäck för att jag skulle få plats. Motvillgt grymtade hon och flyttade sina saker. På spårvagnen pratade jag med en glad ung dam som jag kände. Först berättade hon att hon blev uppsagd från ett jobb. Sedan var hon mammaledig och nu hade hon fått ett drömjobb på Universeum.

Jag pratade knappast någonting på hela dagen bara drog kort. Jag kanske ser sur ut, men det är jag inte. Jag försöker bara göra det jag ska. På rasten pratade jag med min arbetsledare Ingemar om hur det är att resa i Norge. Han tyckte det var en bra idé att bila i Norge på semestern. Pratade med den rutinerade magasinsvägvisaren, Hans, om Eagles som kommer till Sverige och ska uppträda. Han funderar på att åka till Malmö och se på dem.

På hemresan hamnade jag bredvid en irriterad farbror som knödde med armbågarna. Han hade långa mustascher, knotiga händer och hade plånboken i bakfickan. 

  Nu ska jag koppla av med en bra deckare, Jo Nesbös "Frälsaren".  Tycker det är trevligt att luta sig tillbaks och lyssna på en Jo Nesbödexkare.


Tintin 80 år!

Läste i GP igår att Tintin fyller 80. Jag har läst honom sedan jag fick de första i julklapp när jag var liten. Det var "Kung Ottokars Spira" och "Den mystiska stjärnan". Nu på morgonen tog jag fram "Den Svarta ön" där Tintin avslöjar en falskmyntarliga. Spänningen trappas upp hela tiden när han beger sig till en stad i norra Skottland, Kiltoch. På vägen dit stöter han på en massa problem som han löser. När han kommer till Kiltoch är det ingen som vill ta honom till Den svarta ön för där finns ett odjur som vrålar på nätterna. Han är tvungen att köpa en båt själv för att ta sig dit ut.

Annars är detaljrikedomen typiskt för tecknaren Hergés Tintin. Till exempel när Tintin och kapten Haddock kommer till diktaturen Szohod. Över hela staden påminnelser om diktatorn Plekszy-Gladz. Karikatyrer av Plekszys-Gladz skägg finns på lampetter, dörrvred, statyer, hustak och så vidare.
  Vilken tycker jag är bäst då? Kanske "Castafiores Juveler", den är alldeles sönderläst.



Tror det är en Belgisk version av Tintin i Youtube. Den skiljer sig lite, men den som har
läst Tintin förstår likväl.

Minnen från Koster och Norsesund

Jag ska inte se Lets Dance ikväll. Däremot ser jag kanske stjärnorna på slottet.

Ägnade förmiddagen åt att handla mat och att bråka med skannern. Blir nästan besatt av nyfikenhet att se vad nästa bild blir. Avinstallerade och installerade om och tillslut, efter någon timme funkade det med några bilder från somrarna på Koster och dagarna med farmor och farfar.
Mamma och pappa på Koster
Pappa och mamma i stugan på Sydkoster 1981. Stugan finns inte längre,
den revs när myrorna började äta upp den, en ny byggdes emellertid upp men då levde
inne mina föräldrar längre.

Koster
Bild förmodligen tagen från Västervik på Sydkoster 1981.

Farmor
Farmor Elsa krattar löv 1981. Hon bör vara 90 år.

Farfar
Farfar tar en paus i trädgården på Norsesund. Han bör vara runt 90 år också.
Han blev 92 trots att han kedjerökte Ritz utan filter.

Efter lunch tog jag en promenad för att koppla av lite från skannandet. Nu ska jag Lyssna på
Art Ensemble of Chicago och ladda upp Kristinas mp3-spelare.

Vår i luften

Jag ställde inte upp alla böckerna på plan fem igår kväll, sa jag till unge Fredrik.

-Det är Trubo Reine som jobbar på morgonen så han ordnar det.

"Turbo Reine" en av de allra snabbaste bokuppsättarna. Han kommer alltid en timme innan alla andra till biblioteket. Jag tycker mig ha lagt märke till att han inte placerar böckerna på alla tre hyllorna på bokvagnen utan nöjer sig med övre hyllan för att få upp farten och sedan går han och sorterar böckerna igen på övre hyllplanet på bokvagnen. Om han behöver böja sig för mycket tar det för lång tid.


När jag ska gå och ät lunch stötte jag på min chef utanför hissen.

-Vart brukar du gå och äta, frågar hon med ett leende.

-Jag går till Mandarin som ligger rakt under... de är trevliga... och så spelar de bra musik...

Bra musik... vad säger jag? det är ju samma musik som på alla kinarestauranger... inget jag vanligtvis diggar hemma. Ute var det rena rama vårvädret idag. På Mandarin åt jag tre smårätter. Bara tre män som åt där, de satt vid var sitt bord. Alla åt tre smårätter.


Fredagsfikat bjöd Reine på. Det var tårta med röda vinbär på. Ett fasligt pladdrande nere i källaren, men det är trevligt att sammanfatta veckan.


Annars går det fort som en slåttermaskin att dra bokkort.

Lyssnar på katalogisatörerna när de diskuterar. B. hittade en gammal biljett från spårvägen i en bok. Jag minns när jag körde buss, då fanns fortfarande de gamla BM-apparaterna som sa "klack" när resenären sköt in en biljett i maskinen.


Såphalt på cykelbanan

Ett tjockt lager med is hade frusit på och lagt sig över cykelbanan och gångbanan. Kristina ringde hem till mig fem minter innan jag skulle gå och bad mig stanna hemma eftersom det var såphalt hela vägen till stationen. Jag tog emellertid cykeln, men jag gick halva vägen. Det värsta var egentligen alla hjulspår som frusit, om mina hjul fastnade i dem skulle jag inte kunna hålla balansen.

Pratade lite med men vän och arbetskamrat, Jelena, från Haga på morgonen. Idag jobbade jag på våning ett till fem på förmiddagen och våning sex till nio på eftermiddagen. Det var travar med böcker som plockades fram på plan fem. I huvudsak var det böcker som skickades till andra enheter. Innan jag gick sa jag till min chef att jag kunde tänka mig att arbeta på Studietorget i Haga. Inga böcker längre bara databassökningar. Det blir helt annorlunda mot hur det var förr.

De hade inte gjort mycket åt vägen under dagen. Det var fortfarande slirigt när jag cyklade till Ica för att handla för helgen.

The Men They Couldnt Hang

Om resan till Indonesien

Idag har jag börjat läsa "Memoarer. Min far hade en dröm" av Barack Obama. Han tillbringade ett par år i sin barndom i Indonesien och det är uppenbart att mötet med alla olika folkgrupper där har gjort intryck på honom. Jag har en känsla av att Obama är nyfiken och uppmärksam på orättvisor.
   Efter timman på gymmet satte jag mig att skanna bilder igen. 1989 reste jag runt på ön Jawa i Indonesien och jag tog flera foton. I Jakarta blev jag lurad på en massa pengar men på det hela taget mötte jag bara trevliga människor. I Yogjakarta bodde jag på familjehotellet Adem Ayem och blev bemött som en del av familjen.

Blomsterdamen i Yogjakarta
Jag minns mycket väl när jag tog den här bilden. Jag skulle precis till att ge en slant
till den här damen i havet av blommor. Då kom hennes son springand.
"You don´t have to pay anything. Thank you for taking a photo of my mother", sa han och
tog mig ihand.

orkidéflickorna
Jag gick runt och fotade orkidéer i en orkidéeträdgård i Yogjakarta. Rätt var det var fick jag
syn på dem. Om jag inte minns fel frågade de om jag inte kunde fota dem
också.

Yogjakarta
Jag med några ur familjen jag bodde med i Yogjakarta 1989


 


Annorlunda arbetsdag

13 grader kallt i Alingsås på morgonen. Isande kallt när jag cyklade till stationen. Såg en kille som cyklade utan mössa i mörkret. På perrongen var det färre människor än vanligt. Roligt att träffa arbetskamraterna igen. H.M. kom och klappade mig på axeln, lite osvenskt och överraskande.
-Ska du skaffa skägg? frågade jag eftersom han hade kraftig skäggväxt.
-Nä, jag har bara glömt att raka mig. Jag har haft mustasch en gång för sjutton år sedan och det trivdes jag inte alls med, sa H.
  Sedan satt jag bara och plockade kort fram till tolv då vi slutade för dagen.
Åt en Pizza slice på stationen.

Hemma packade jag min gymväska och begav mig till Sportlife. Det var ingen jag kände där. Det var inte mer folk än att jag kunde köra hela programmet jag brukar för bröst och ovansidan på benen. Det var ett gäng ungdomar där, men dem har jag inte så mycket gemensamt med.

Efteråt gick jag till Ica och handlade mat. Köpte bruna nönor och bacon. Tänkte inte på att det osar när du steker bacon. Försökte vädra ut så mycket jag kunde innan Kristina kom hem. Klockan var halv åtta när hon kom.
-Vad gör du, steker du någor kalvkött eller? frågade Kristina.
-Nä, jag har ätit bruna bönor och fläsk, sa jag.
-Det luktar mer bacon i trappuppgången än vad det gör här inne... har du haft öppet i sovrumsdörren? Då kommer jag inte att kunna sova alls i natt.

Såg filmen Frozen River

På eftermiddagen åkte Kristina och jag till Göteborg och såg filmen Frozen River, som är regisserad och skriven av Courtney Hunt. En mycket spännande film och det var inte en minut som jag tyckte det blev för långt. Den gandlade bland annat om vänskap mellan två kvinnor, efter några våldsamma kontroverser. För att tjäna sitt levebröd så sysslar de med flyktingsmuggling och har hela tiden polisen i hasorna. Filmen utspelar sig i en i gränstrakterna mellan USA och Kanada på gränsen till reservat för Mohawkindianer.
  Melissa Leo, som Ray, spelar mycket bra, hon försöker klara av att klara av livet och sina två barn. Mannen är spelmissbrukare och är borta i hela filmen. Misty Upham som indianen Lily spelar en gripande roll när de försöker tjäna pengar i Mohawkland. Snö och slask genom hela filmen och det blir ganska rafflande när de kör över isen till floden i Mohawkland.

Svanen på isen

En solig men kall morgon. Gick ut med soporna till sopåtervinningstunnorna vid niotiden. Barn hade börjat tat knyta på sig skridskorna och åka ut på den decimetertjocka isen. Ute på isen såg jag en stel vit fågel mitt på sjön som en Nike Från Samothrakeskulptur. Det såg ut som en leksak eller en snögubbe, så jag brydde mig inte så mycket mer om saken.
Nike
Nike Från Samothrake

Jag gick hem och började skriva lite. Kristina klädde på sig gympakläder och sprang ut för att jogga. Ett par timmar senare kom hon hem och var alldeles förtvivlad:
-Det är en svan mitt ute på isen... den har frusit fast och den kommer inte loss... den flög och letade efter sin partner som var död... och sedan kunde den inte komma loss... folk ringde räddningstjänsten men de bara sa att det inte var deras område... tre killar försökte dra stenen som den satt på in till strandkanten, men de klarade det inte...
   Vad skulle jag göra? Vad skulle jag säga? Jag är ju inte speciellt stabil i sådana här situationer. Jag hämtade i alla fall en näsduk.
-Det är väl naturens lag och den är grym. Tänk på alla andungar som dödas av måsar eller gäddor.
   Efter lunch tog vi i alla fall en promenad till stan och då kunde vi inte se svanen längre. När vi gick ut var det två plusgrader. Kanske hade svanen lyckats komma loss?


The Men They Couldn't Hang - Scarlet Ribbons

Den pratsamme mannen

Var på Ica och handlade på förmiddagen. Det gick gnska bra. Vek undan och stötte mig inte med någon tror jag. Annars trasslade jag med skanningen av diabilder.
 
Gick till gymmet  efter soppan till lunch. Det funkade ganska bra på gymmet. Pratade lite med en äldre man i omklädningsrummet.
-Jag brukade simma på Valhallabadet i Göteborg, sa mannen, jag brukade äta en kötbullesmörgås och dricka en pilsner där.
-Ja, jag simmade där förr, och de har ett gym också. Tränade någon månad där för flera år sedan, sa jag.
-Jag är från Göteborg. Född i Mashugget och uppväxt i Majorna.... Kännder u till Osborn och Beda? Frågade främlingen.
-Ja.
-Det var Osborn som simmade i Valhallabadet och så kom vakten och sa att "det får du inte göra här". Då sa Osborn: "Men det är äl inget konstigt att pinka i vattnet det gör var och varannan människa?" "Ja men inte från trampolinen tio meter upp", sa vaktmästaren då.
Vi fortsatte prata lite 0m bilar eftersom han varit bilhandlare.


Gym på Jewel of the seas
På gymmet på Jewel of the Seas

Tog fram gamla dammiga bilder från förrådet

Större delen av dagen har jag skannat gamla bilder. Tröttnade i och för sig när bilderna inte gick över till datorn och jag började få meddelandet "run-time-error".

Tog en kort promenad. Såg ungdomar som var ute och åkte skridskor på Gerdsken. Det verkade ju funka, men jag skulle inte våga mig ut på isen ännu.

På kvällen såg vi filmen "The day after tomorrow". Den handlade om någon sorts klimatförändring så hela USA blev översvämmat och nerfruset. Huvudpersonen dfick för sig att han måste till New York och hämta sin son trots att det var över hundra minusgrader. Otroligt att de kan ta av sig vantarna när de håller på och knyter ett rep när de klättrar uppför en brant glipa i isen?
Jag skriver
Sitter vid mitt skrivbord i Falköping i slutet av 70-talet. Skriver något, tyvärr
läser jag inte läxor. Jag ser att två dagböcker ligger närmast kameran. Jag
är väl 18 år på bilden kanske? Går törhända sista året i gymnasiet. Utanför dörren har
jag min musikhörna. På den tiden var det roligare att lyssna på rock än att
gå i skolan och läsa läxor. Det dröjde många år innan jag förstod att att studera
"öppnar lådor", eller att det ger mer möjligheter i livet.

pappa seglar
Pappa och jag seglar till Anholt. Det måste varit 1980. Jag vet att han trivdes då.
Synd att vi aldrig kom till Skagen. Ser att autopiloten är på och att pappa har
någon sorts livlina om sig. Han var så noga med livlinor bara han skulle upp
på däck och göra något med focken. Pappa dog i hjärtinfarkt 2001. Han var
en orolig själ, men han var min bästa vän.