Om boken Vilda Svanar och Folkrepubliken Kina

60 år sedan Folkrepubliken Kina utropades. Igår blev jag klar med boken Vilda Svanar av Jung Chang. I boken får du följa tre kvinnors liv i Kina. Jung Chang, hennes mor och hennes mormor. Det är en ruggig läsning om livet i Kina när Mao var diktator. Kina var stängt och ingen fick resa ut från Kina. Befolkningen fick lära sig att Kina var himmelriket och Västvärlden var helvetet.
  Makthavarna ville ha full kontroll över befolkningen. Att läsa var ett otyg som inte gynnade revolutionen. Alla böcker skulle förstöras. De hade full kontroll på varandra så ingen ens tänkte fel. Till exempel kom det order från Peking att allt gräs skulle ryckas upp för allt som var vackert var kapitalistiskt. I Det som kallas Det Stora Språnget  så skulle alla bygga saker av stål. Bönderna skulle göra stål villket fick till följd att det blev svält. Sparvar retade sig Mao på för att de åt sädeskorn. Folk fick gå ut med grytlock och slå mot varandra för att skrämma sparvar.
  Det värsta var förstås alla som fick sätta livet till under Maos skräckvälde.

   Boken Vilda Svanar är oerhört intressant. Det här kände jag inte till när jag reste i Kina 1989.

Men jag glömmer aldrig vad en man sa till mig i Hong Kong när jag skulle resa till Guangzhou. "Snälla, jag önskar att du inte åker till Kina nu, om Röda Armén går in och krossar studentrevolten kommer det att bli ett blodbad". Det spöregnade när jag gick på tåget till Guangzhou. I Kina och det var jättelika studentdemonstrationer i Guangzhou, Guilin och Shanghai. När jag kom till Bejing hade armén gått in och krossat revolten.
jordbruk
En vattrenbuffel plöjer jord i södra Kina 1989. Bilden tagen under en cykeltur vid Moon Hill söder om Yangshou.

kinesisk by
Bild från en gata i en by i södra Kina 1989. Tång hänger på tork över gatan, tången används till mat. 



Ett ljus i mörkret

Det var kallt att cykla till stationen. Termometern stod på noll på morgonen. Min pendlarkompis Berit satt framför mig på tåget, det fanns inte en sittplats ledig så vi kunde inte prata. Om tåget står still någon minut på spåret missar jag spårvagn tretton och två till Korsvägen och jag förlorar någon minut på flexklockan.

Hade framplock och uppsättning i gamla samlingarna i b-huset. Fick två beställningar borta i Humfack långt in i en kulvert. Till min förvåning lös det i kulverten och även i Humfak brann det en lampa. Det har det aldrig gjort förut när jag gått dit. Jag blev glad när jag fick syn på trotjänaren Thomas som gick och ställde upp böcker i Humfak den ödsliga platsen. Det var en Litt Eng och Norris The Octopus och en japansk bok från Östasiatiska samlingen.
   Nej då var det värre att hitta en bok på 5b. Det var en beställning på en äldre katalog, det vill säga en avfotograferade kortkatalogen. Det visade sig att den fanns i öppet magasin på 6a.

   Kollegan Hans var på gott humör för han skulle till Barcelona och se Zlatan. Dock blev stämningen något mer sval när han berättade att det är ett förslag att det ska kosta att byta PPM-fonder efter nyår. Synd, men det var roligt så länge det varade. Då får jag väl ha en billig indexfond, kanske en obligation och lite Ryssland.

Tog friskvårdstimme och gick till gymmet efter jobbet. Det gick väl ganska bra, trots att det var mycket folk. Hälsade på några gamlingar som var där, men mest var det stojiga ungdomar.

kristina och adriatiska havet
Kristina fotograferar hamnen på Skopelos på resan till Grekland för två veckor sedan.

Arosenius på Göteborgs Konstmuseum

Tog det lugnt mig på förmiddagen igår. Cyklade och handlade mat.

På eftermiddagen tog Kristina och jag tåget till Göteborg. På tåget var det en informatör som skulle berätta om det nya biljettsystemet. Det har de ju skrivit om i tidningarna att de varit dåliga på att informera. Det är möjligt, men icke desto mindre är det ett uselt system. Stämpla både när du går av och + hit och T dit. Ta tillbaka de gamla BM-apparaterna, de var åtminstone rejäla. Eller som i Grekland ha en konduktör som går runt och säljer biljetter.

Vi tog fyrans spårvagn upp till Konstmuseet. Det är omtumlande att se en stor utställning med Arosenius. Han har så många tankar och ideer. Miniatyrmålningar och stora tavlor. Många självporträtt och porträtt av bekanta. Bland annat fanns ett porträtt av arkitekten Ernst Spolén. Många målningar av rus och frestelse. Tavlan "Rus" är en målning av en fest där det sups vilt. Motivet på tavlan "Frestelse" är en ensam man som står mitt på ett torg och runt honom finns stugor med lockande kvinnor.

Efter Aroseniusutställningen så tog vi spårvagnen till operan. Där såg vi baletten "In Memorian". Det var en knepig musik de dansade till. Surrande minimalistisk musik sista halvtimmen. Ett tag var det dans till musik av Nick Cave. Jag har lyssnat på
Nick Cave i många år och jag tycker inte det passar riktigt som balett.  Jag tycker fortfarande musiken är vacker, men jag lyssnar inte så mycket på den.

Minnen från Skiathos

Hade svårt att sova. Tänkte på alla som uppvaktat mig och det fick mig att tänka tillbaka på alla ställen jag arbetat på under åren jag jobbat på Universitetsbiblioteket. 1995 tror jag det var jag började på ekonomiska. Det var ett vikariat för det var tillfällig arbetsanhopning. Nej, det är dumt att tänka på sådant när du ska sova.

Lyssnar på underbara "Sonates pour flute & piano" av
Joseph Haydn. Vacker och avkopplande musik.

krokig väg på Skiathos
Väg som är kantad av olivträd uppe vid Evaligistriaklostret på Skiathos. Kristina tog bilden och jag gillar den.



Firar 50 igen

Tänk, i över två veckor har min femtioårsdag firats. Först på Norsesund station, sedan Skiathos och idag på jobbet.

På perrongen fick jag två biljetter till Universeum av en pendlarkompis.

På morgonen, innan vi fick kaffe och tårta, hann Hans och jag plocka fram alla beställningarna från våningarna ett till fem. På jobbet var det kaffe och tårta och ett presentkort från Ticnet från arbetskamraterna. Vi var faktiskt två som fyllde 50.
-Är du också
Jungfru? frågade jag min kollega.
-Nej jag är våg, men jag tror inte på det där, sa min kollega.
-Jag tror stenhårt på det där, sa jag.
-Men jag är Jungfru, sa tjejen till höger om mig.
-Ja, du är en typisk Jungfru. Vet du vad som är typiskt för en Jungfru, jag har glömt bort det?
-Ja, de är nervösa och noggranna, sa den unga damen.

Sedan var det dags för arbete. På vägen ner till underjorden träffade jag på min kollega som också fyllde 50.
-Hur känns det att fylla femtio? frågade en kvinna min kollega.
-Inget speciellt... det känns skumt, sa han.
Jag är håller nog med honom. Känns inget speciellt, det är bara att gå på och försöka leva väl. Kanske har jag blivit lite erfarnare? Det känns skumt.

På eftermiddagen hämtade jag beställningar i gamla b-huset. Måste tänka på att en del tidskrifter byter hylla och rum vid ett visst årtal, till exempel tidskriften "Hembygd". Hans som varit här i över 30 år sa att förr fick du aldrig skriva "Ej på plats" om du inte hittade en titel. Om du inte hittade den måste du gå vidare och kontakta någon arbetsledare.

Var gick hem några minuter tidigare. På Korsvägen var det fullt med folk. En man satt och spelade el-gitarr. Han försökte härma Jimi Hendrix, men han lyckades inte speciellt bra. Några ungdomar dansade som galningar. Trångt på spårvagnen. På tåget hade jag sällskap med min pendlarkompis Katja som jobbar på Universeum. I en burk som hon hade inlindad i en halsduk hade hon fullt med små syrsor. Hon skulle ha dem som mat åt ödlan hon hade hemma.

 
Norsk helpdesk


Lukt av indisk doftolja och bok och bibliotek

I hela våningen doftade det indisk olja från Goa. I går trillade en liten burk olja ner på golvet från badrumsskåpet och korken gick av. Den doften sitter i överallt här hemma. Kristina köpte oljorna i Goa 1998.

Tåget var helt fullt. Jag fick klämma in mig på den sista platsen i en burliknande kupé. I Göteborg åkte jag till Haga. Jag tände, startade datorn och drack kaffe. Då kom rätt vad det var en kollega. Jag hade missat att jag inte längre var schemalagd på torsdagar. Så det var bara till att ta till apostlhästarna och ta sig upp till Centralbiblioteket.

På eftermiddagen var jag på Bok och biblioteksmässan, mycket folk och trångt. Träffade kollegan Trotjänaren ett. Det bara flög i mig att klappa honom på axeln och ta i hand. Trots att jag träffar honom varje dag.

Köpte boken "Tintin & Co." av Michael Farr. Han har studerat varje bildruta i serien Tintin och tagit reda på var författaren Hergé har fått alla karaktärer ifrån. Professor Kalkyl är väldigt lik den schweiziske uppfinnaren Auguste Piccard. Dessutom är den magre uppfinnaren Kalkyl mycket gymnastisk och kan kampsporten Savate. Operadivan Bianca Catafiore påminner om operadivan Maria Callas. Detektiverna Dupont och Dupond liknar Charlie Chaplin och Helan och Halvan.

Rapport från ChALS-konferens

Har idag besökt en ChALS konferens på Chalmerska huset. Den handlade  om biblioteket

och framtiden. Jag var nära att komma fel eftersom jag trodde att den skulle vara uppe på Chalmers bibliotek. På tåget till Göteborg upptäckte jag att den skulle gå av stapeln på Chalmerska huset mitt inne i stan.

Den första föreläsaren var Maria Spante, forskare på Chalmers. Hon talade om biblioteket som ett kollaboratorium. Med ett kollaboratorium menade hon en teknisk plattform där du kopplar ihop och delar resurser.

a/   Motiverande samarbete.

  • Vetenskapliga.
  • Politiska.
  • Socioekonomiska
  • Resurs tillgänglighet.
  • Sociala nätverks- och personliga faktorer.

Införliva teknik i praktik. Samarbetet ska fungera som ett kugghjul och flätas ihop.

b/  Resurstillgänglighet, att dela med sig.

Hur används informationen inom biblioteken?

Nästa talare hette Anne Sissel Vedvig Tonning. Hon kom från universitetsbiblioteket i Bergen.

Hon nämnde bland annat att intresset för undervisningstimmarna från biblioteket bara ökade. Krav på pedagogisk kompetens.

De sista talarna innan lunch var Cecilia Petersson och Daniel Forsman från framtidsspanargruppen SUHFS.

  • Teknik ska bara finnas.
  • Vill ha respons.
  • Välja målgrupp och utforska den personliga profilen.
  • Kundbemötande viktigt, komma in i personens arnetsflöde.
  • Våga vara personlig.
  • Potential för utveckling.
  • Vi ska vara anpassningsbara.

Jag tänkte på något Daniel Forsman sade ”Ett system som ingen använder är bortkastade pengar.” Han nämnde att stora grupper tecknar avtal med varandra.

Efter lunch hade vi en gruppdebatt som handlade mycket om bemötandet av kunder.

I den efterföljande paneldebatten diskuterades katalogisering och importer genom SFX.

Sist på konferensen talade en panelgrupp från fem universitet och högskolor  som har Biblioteks och Informations vetenskap om utbildningen och framtiden.

På tåget hem läste jag igenom"Rapport från Arbetsgruppen för framtidsfrågor" SUHF. I referenslistan hittade jag en länk till bloggen som jag länkat till här under:

Jonathan Rochkind (2008) Ex Libris URM-post-ILS ILS?' Bibliographical Wilderness (1009), a blog by Jonathan Rochkind about library matters of digital systems and services., metadata, cataloging.

Nu är klockan snart nio och det är dags för mig att gå och lägga mig. Hoppas det är i alla fall lite om vad jag gjort idag.

Pilfinkarna har morgonmöte

Sista dagen var söndagen. Badade i vågorna i Egeiska havet. Var bara jag och Kristina som hoppade i vattnet. Jag var alldeles för länge i solen. Det spelar ingen roll att du ligger under parassoll och det är molningt, solstralarna hittar dig andå.

Pa kvällen åkte vi in till Skiathos centrum. Vi klev in pa restaurang
Polikratis . Det var okej, den blev snart fylld till sista plats. Vi fick Ouzo som aperetif, tomatsallad, vitlöksbröd och eggplant. Till huvudrätt åt jag lammgryta och till efterätt en glass med grekiska flaggan pa och ett tomtebloss. Det har var en ganska fin restaurang, men lilla oansenliga Amfiliki gor den bästa maten har tycker jag.

polikratis
Äter lammgryta på restaurang Polikratis.


Kunde knappt sova för jag var så bränd efter solen. Tankte inte alls jag skulle ligga i solen. Var uppe och gick vid poolen på morgonen. Det ar pilfinkar som har morgonmöte och kvittrar som dårar på morgonen.

pilfinkar
Pilfinkar har morgonmöte


Svindel pa restaurang Amfiliki

Vid lunchtid började regnet avta och du kunde höra fågelsång igen. Vi bestämde oss för att ta en buss till Skiathos stad. Vi gick av vid hållplats nummer fem och gick längs stentrapporna mellan de vita husen. När vi kände att det började falla några regndroppar slank vi in på en restaurang med hängande vindruveklasar under taket. Vi beställde en Chef sallad och en Grekisk sallad. Ett tu tre började det störta ner ett hellregn. På stengolvet forsade en strid ström av vatten. Tack och lov hade jag inga strumpor som kunde bli blöta. Salladen vi åt här var inget vidare. Alldeles för mycket och for mycket sås. Det är bäst att gå till ställen du blivit rekommenderad.
   Jag måste nämna att motorcyklar och mopeder stormar fram på gränderna som galningar. Speciellt efter fyra, de har väl vaknat då... Hovmästaren på restaurang Bonaparte sa att de var rika slynglar som inte har någat annat att göra.
   I centrum tog jag en grekiskt kaffe på ett kafé. En liten kypare sprang som en vettvilling med en cigarrett i mungipan mellan borden. Hans kollega stod mest och tittade på med händerna i byxfickorna. Det var längesedan jag drack det sumpiga men godagrekiska kaffet.
vägen till amfiliki
Vägen in till restaurang Amfiliki på Skiathos.

    Dagen avslutades med att promenera tillbaka uppför trapporna och in i prånget där restaurang Amfiliki lag.
-You can sit whereever you want? sa hovmastaren.
Jag gick direkt till det lilla bordet i ett hörn med en magnifik utsikt och slog mig ned.
-Horru Kristina, jag klarar inte att sitta här och äta middag, jag får svindel.
-Men då flyttar vi inåt, sa Kristina direkt.
Jag ser att de båda kyparna ser förvånat på oss.
-I feel dizzy, I can't sit here?
De båda kyparna ser ännu mer förvånat på oss.
-I get hight anxiety, sa jag. (höjdskräck)
i nästa stund börjar de båda männen fnittra. Under hela måltiden gick en av kyparna forbi och log och blinkade.

amfiliki
Bord med utsikt vid restaurang Amfiliki.


Åska och regn pa Skiathos

Aska och regn idag. Kopte en flaska rosevin igår, men jag fick inte upp korken. Det spreds bara en massa kork över lakanen på min säng.

Lite snopet att det hux flux började regna och åska. Får göra det bästa av situationen och sätta mig pa balkongen och läsa "Att våga hoppas" av Barack Obama.

Har i precis ätit frukost. De har mycket frukt till frukost. Vindruvor, fikon i sirap, körsbar i sirap med mera. Borde väl hyrt en bil, men det är så mycket du borde här i livet? Eller kanske inte?

Middag på Amfiliki på Skiathos

Var guide Viktoria fran igar tipsade om en restaurang i gamla Skiathos stad. Det låg mitt emellan kyrkogarden och sjukhuset. Det såg ut som en liten gång in till en skum svartklubb. Men Kristina gick in i prånget och utbrast, "här är det!". när hon kommit några steg in mötte henne en rundlagd herre och som vinkade in oss. Vi steg in pa en terrass med en fantastisk utsikt over bukten med Kassandra och ända bort till Banana beach. Vi blev placerade på ett bord som det stod reserverat på. "Its all right, they are not coming before eight", sa den jovialiske mannen.
restaurang amfiliki
Kristina äter Grekisk sallad på restaurang Amfiliki.

   Till förrätt åt vi en tomatsallad och en mosad äggplantsröra. Jag åt en lammbiff med mythosöl och Kristina en fylld paprika. Efteråt åt vi en paj gjord på bark. Sist fick vi en drink som också var smaksatt med barr. När vi betalt och skulle gå tog mannen som först visade oss plats i hand och tackade.
skiathos
Smal gata i Skiathos stad

Skiathos stad ar som en labyrint. En guide sa att det var for att piraterna som fanns har forr skulle ga vilse. Guiden tipsade oss om vi gick nedåt skulle vi alltid komma till en plats vi kände igen. På vägen ner köpte vi ett par dyra shorts och en Hillfigher t-shirt. Dyrt men allt är dyrt här och jag behövde ett par nya shorts for mina gamla luktade urk.

På vägen till busstationen var det ett himla liv pa uterestaurangerna.  Vi satte oss och tog var sin juice samtidigt som vi tittade på basketmatchen mellan Grekland och Turkiet. Gubbarna som satt där vrålade i extas så fort de grekiska laget anföll. Grekland vann och kyparen, som blivit bade svettig och andfådd sa "thank you very much" när vi lamnade kafeet. Vi hade ju apploderat när grekerna gjorde mål.

Dyrt i Grekland

En ganska slapp dag. Har mest legat på vågorna på Egeiska havet och guppat. Var dock pa gymmet på morgonen efter det obligatoriska doppet i poolen.

Jag har inte namnt att Grekland är ganska dyrt. Det är något dyrare än hemma. Resan har jag planerat i ett halvår. Jag funderade över vilket land som skulle vara det trevligaste att åka till nar jag fyller 50. I Grekland har jag alltid blivit bra bemött och så har de en gammal intressant kultur. Så då började jag spara och räkna på hur mycket till exempel en middag skulle kosta.  

boxning
Har aldrig provat det här förut? "Se arg ut, du kan ju inte skratta när du boxas", sa Kristina.

 


Bad intill Egeiska havet

Hela natterna och en bra bit in på dagarna hörs Cikadornas sång uppe i träderna. Igår åt vi en middag på hotellet, kyckling i cocossås med sparkling water till. Det blir ganska kallt att sitta på hotellets uterestaurang och se på stjärnorna. Nätterna är inte varma. Sedan gick vi och lade oss efter en lång dag på Egeiska havet. 

Det finaste med Skiathos ar all grönska, skulle vilja kunna namnen på alla blommor?
bad i poolen
Kristina simmar tio gånger fram och tillbaka i poolen.

Min fru väcker mig redan klockan sju för att gå ner till poolen och bada. Visst är det skönt att simma några meter några meter från Egeiska havet innan du går och äter frukost. Kristina är snabb med att ta sig till poolen, men sedan går det långsamt.

-Vet du vad det är för blomma bakom oss, frågade jag när vi åt frukost.
-Det ar fikontrad, sa Kristrina.
Kristinas favoritmat till frukost är Yoghurt med sirap, fikon och körsbär.
Det är en del ganska lustiga barn som bor på hotellet samtidigt med oss. Det var en familj har med två flickor i två till femårsåldern, de var mycket väluppfostrade och sa inte mycket tills frukosten var nästan klar. Plötsligt började de sjunga Vi på Saltkråkan i duett. Föräldrarna började genast hyscha dem. Synd kanske?

Utflykt till Skopelos och Alonnissos

Det var en miss att somna på stranden igår. Trots att jag låg under en parassoll blev jag lika röd på magen som den kinesiska flaggan.

Idag gjorde vi en båtutflykt till Skopelos. Det var helt okej. Skopelos är en ö vars största stad ligger högt uppe på en kulle. Vi började direkt med att ta en rask promenad. Jag blev inte ens andfådd som en del andra.

skopelos
Promenad ner från toppen på Skopelos stad.

På nedvägen stannade Kristina i små butiker. Jag köpte en typisk litet smycke åt henne med "Det onda ögat". Med det blir du skyddad mot elaka blickar. 

skopelos butik
Kristina fönstershoppar på Skopelos

  Pa hemvägen stannade vi till vid ön Alonnissos. Det är en gammal piratnäste och det hade ett museum från den tiden. Piraterna hade sin befästning på ön. De behandlade sina fångar på de mest fruktansvärda sätt. Det var väl värt att promenera upp för alla trapporna dit med många minnen från krig Grekland blivit utsatt för.
alinossis
En trött motorcyklist kopplar av på Alonissos

Lugna gatan på Skiathos

Var nere i poolen och simmade några meter innan vi gick upp och åt frukost. Sedan testade jag hotellets gym. Det var riktigt svettigt, men det känns lite ovant med alla nya maskiner, eller de står på olika ställen. Men det var svettigt och skönt. 

   Simmade lite i havet på förmiddagen, sedan somnade jag under en parassoll, sedan somnade jag på rummet. Detta trots att vi inte hade nattsuddat. På eftermiddagen satt jag och drack kaffe  och lyssnade på vågskvalpet mot sandstranden från Medelhavet havet. Jag är inte van vid att sitta och inte göra något.
evangelistkloster
Kristina släcker törsten från en källa som låg bredvid en kyrka.

På eftermiddagen tog vi en buss upp i bergen och besökte två små kyrkor och slutligen ett Evangelist kloster. Var duktiga guide sa att det fanns 600 000 olivtrad på ön därför är ön så grön. 

klostret
Inne i Evagelistria klostret

  Evagelistriaklostret var intressant för de odlade kryddor, hade fåglar i burar och gjorde vin och likörer. Dessutom hade munkarna ett museum där de visade böcker och instrument. I museet finns en icon när jungfru Maria är gravid, men inte vill ta på sig ansvaret att föda.


Middag med en kör av Cicador

På förmiddagen tog vi en busstur till den berömda Banana Beach. Det var ingen höjdare så här sent på året, de var nästan folktomt, bara några änder som spatserade i sanden. Det var blött och mulet efter det häftiga regnet under natten.  
banana beach
Ankor en regnig dag på Banana Beach

I stället gick vi på en buss som körde oss till Skiathos stad. I centrum fins det  många trånga små pittoreska gator. Massor av små butiker som säljer allt möjligt dyrt krimskrams. Och mopeder dundrar fram på de små gränderna så det gäller att vara uppmärksam. Eftersom jag inte har fått tag på några frimärken så bloggar jag i stället. Vi badar i det salta havet och i den väl klorerade poolen.
   Något spännande är att åka buss. De är absolut proppfulla av folk. Konduktören lyckas ändå tränga sig fram genom bussen och ropa upp hållplatsernas namn: "number four... number eight" och så vidare. Och han har alltid ett gott humö. En låg engelsman nar han stod inkläd mellan manniskor utbrast "I whish I had a video camera".
skiathos stad
Smal gata på Skiathos stad.

  Till middag å jag svädfisk pa hotellet till en symfoni av Cicadors läten. Svärdfisken var speciell, inte så god för den ovane. Den har en konsistens som kotletter. Kristina at vegetarisk risotto. Kvällen ar lugn och fridfull men något kylig.


Morgondopp på Skiathos

När vi vaknade hade det slutat regna, däremot hade det regnat in på rummet. När vi öppnade balkongen utspelade det sig ett fantastiskt skådespeleri. Det var en kör av fågelsång uppe bland de praktfulla gröna bergen. Fikonträd, olivträd och prunkade på ön. Sedan gick vi ner och badade i tio minuter, när vi kom tillbaks hade fåglarna slutat sjunga.
olivträd
Kristina har fotograferat upp mot de gröna kullarna ovanför hotellet Kassandra Bay. Det är mest olivträd och när det är mörkt hörs Cikadorna från träden.

 


Bara Sirap i all mat

Vi kom fram till Skiathos vid tolvtiden på dagen. Det var lätt att hitta bussen som tog oss till hotellet Kassandra Bay. Efter att ha inkvarterat oss på rummet sa gick vi ned till restaurangen för att äta en grekisk sallad till lunch. När vi fick menyn var det mängder av olika maträtter som du kunde få, men ingen Grekisk sallad. Kristina frågade lite om maträtterna.
-Can I have a baked potato? frågade Kristina.
-I will tell you that it is hot?
-Very hot? frågade Kristina.
-Yes very hot, sa kyparen.
-And that one? frågade Kristina.
-It Is very heavy, sa den rundlagde lille sevitören och skrattade.
Det slutade med att Kristina fick två rätter med mycket ost och sirap. Jag fick några kringlor med mycket ost och sirap.
När vi ätit gick vi ner till havet och kastade oss i det salta vattnet.
kassandra bay och havet
Utsikt från vägen ner till havet på hotellet Kassandra Bay.

Pa kvällen gick vi en kort stadsvandring. Vi besökte Skiathos enda kyrkogård där det var fullt med folk på en begravning. När någon dör ska mannen låta skägget växa i tre år och kvinnorna ska gå svartklädda i tre år.
   Skiathos stad är mycket kuperad och trånga gator, rena rama labyrinten. Vi stannade till vid restaurang Dionysos. till förrätt fick vi Tzatziki med tomater och gurka. Jag åt lamm inlindad i majsblad. Sist drack vi kaffe med ouzo till. Det var en rabatterad välkomstmiddag. Under tiden som vi satt och åt började det regna lite.
   När vi skulle tillbaka till hotellet gick vi vilse. Men tack vare att vi frågade de vanliga grekerna så kom vi fram till busshållplatsen.  När bussen kom var det bäckmörkt ute. De ropade några namn på hållplatserna, bara nummer, sa det gällde att komma ihåg vilket nummer du bodde vid. Några minuter efter vi kommit upp på hotellet började det åska och spöregna. Det häftigaste åskvader jag sett på flera år.



Dagen efter femtioårskalaset

Lite loj efter gårdagens omvälvande upplevelser på kalaset. På förmiddagen gick jag mest omkring och slog dank. Efter lunch gick jag till gymmet. det var ganska bra. Bara några svettiga muskelknuttar som höll sig för sig själva. Jag hade i alla fall med mig en handduk den här gången som jag lade på bänken. Efter eftermiddagskaffet lyssnade jag på Glenn Gould när han spelar Beethoven. Fantastiskt avkopplande och utmärkt terapi om du känner dig rastlös. 


Glenn Gould spelar Beethoven

Satte mig och scannade en stund och det kändes avkopplande
.
klas 50
Kristina tog ett foto på blommorna jag fick på kalaset.

50-årsfesten på Norsesunds station

Så var den här tillslut. Mitt 50-årskalas alltså på Norsesund station . Och nästan alla kom. Mina tre vänner som jag haft kontakt med i över 30 år. Kim som jag känner från skoltiden i Falköping. Ingemar som jag läste på Komvux med, Gösta som körde buss när jag körde och Joakim som arbetade på Ekonomiska biblioteket när jag arbetade där. Och Kim kom från Stockholm med nästan hela sin familj. Och min faster Kerstin kom också på kalaset. Och Gösta och hans bror Sten kom. Alla kom de till restaurangen på Norsesunds station. Min svåger Bengts syster och hennes barn kom också. Det enda var att det hade blivit ett missförstånd med beställningen så de fick sin mat lite efter vi hade fått vår. Synd, men vad skulle jag göra? jag hade ringt hela morgonen till Norsesund station och bokat om olika maträtter.

Kim med familj
Kim, Monika och hans barn och jag tittar på gamla bilder.

Gösta och Kerstin
Gösta och faster Kerstin svarar på frågor från en tipspromenad som Kristina ordnat.


syster Gunilla
Min syster Gunilla pratar med Ingemar. Min systers söner ställde upp och körde. Det var så bra väder att vi kunde sitta ute och dricka kaffe. Det var lyckat att kunna bjuda alla på 50-årskalaset. Alla mina gamla kompisar.

Värdinnan
Kristina, värdinnan, min underbara fru gav mig ett fantastiskt stöd och hon hade satt samman frågetävlingen. Och hon höll mig lugn och trygg hela förmiddagen.

joakim
Min bibliotekariekompis Joakim kom, min systerson Johan och min svåger Bengt kom också.

 

 


Farmor och jag

Trött och törstid när jag kom hem. Stämplade ut en halvtimme tidigare, tänkte jag skulle hinna hem med ett tidigare tåg. Hann med buss 740 mot Nils Ericssonsplatsen. Mellan Lilla Bommen och Nils Ericssonsplatsen var det dock stopp i trafiken, så där blev vi stående stilla med bussen i fem minuter. I stället kom jag med ett proppfullt pendeltåg. När jag kommer hem och är trött måste jag ta mig för något, så jag tog två kassar med återvinningsskräp och cyklade till återvinningsstationer. Sedan gick gick jag in på Ica och köpte en riktigt sur citronglass och en flaska cactusvatten.
farmor
Jag och farmor går och diskuterar på Bergabovägen 1966.

Kom först till Hagabiblioteket och stämplade in direkt. När alla hade kommit visade oss trevlige F.M. omkring i lokalerna på Samhällsvetenskapligt centrum. Det var kanske inte så mycket nytt för mig efter att ha arbetat åtta år där? På andra våningen träffade jag sympatiske Peo som log brett. Jag bugade mig så jag skrapade pannan. J. körde mig Centralbiblioteket. Gick direkt och hämtade beställningarna på våningarna sex till nio. Efter lunch ställde jag upp böcker i öppna magasinet. På eftermiddagen var det kaffe med tårta. E.H. bjöd. Jag svamlade för mycket på fikat tycker jag. Pratade mischmasch och kände mig fredagstrött.

 


Bita ihop och gå vidare

-Hur kunde du bo sådär? Frågade Kristina efter att hon sett bilderna från Beckomberga. Men jag har varit med om värre. Den första människa jag träffade på Gamla Nerven var en dansk som kom med sina resväskor.
-Här kan ju ingen djävel bo som här ser ut, sa han, ta och se till att komma härifrån.
Gamla Nerven var som ett museum med alla stora salar, storköket med alla odiskade tallrikar och storköksdiskmaskinen. Ganska spännande.
 Så det är bara att bita ihop och gå vidare.

nerven
Mitt rum mot utgången och handfatet. Rummet var ungefär 10 kvadratmeter.

korridoren
Min granne, en flykting, mitt emot mitt rum.



På morgonen idag skickade jag beställningar med rörposten. Det gäller att ta det lugnt och inte ha för bråttom. Jag skickade två fel, men "Trotjänaren 1" var hygglig och bara skickade tillbaka dem.
  På eftermiddagen hämtade jag beställningar i gamla samlingarna. När det var en kvart kvar, och jag skulle ställa upp en broschyr om Otto Sylvan så snubblade när jag gjorde en piruett och fastanade i golvet med mina sandaler och föll huvudstupa till marken. Men det hände inget. Det var någon decimeter med huvudet från betongväggen. Tänker på fotbollsspelaren Olof Mellberg som nickade ihop med maltes så blodet stänkte. Men ingen av spelarna gnydde. Det är bara att bita ihop och gå vidare. När jag kom hem upptäckte jag att jag fått ett sår i midjan. Jag hade tydligen fallit på en kompakthylla under mitt fall till golvet.


Idag invigs Koster, sveriges första marina nationalpark

hordkoster

Kristina vid Nordkosters vädercentral i somras. Det blåste styv kuling så det var nästan omöjligt att stå rak uppe vid väderstationen.
kosterhavet

En bild över Kosterskärgården, bilden tagen från Långvik 1989. Jag tog den från en av mina många långa promenader på Kosters strandkant. Kosterskärgården är känd för alla grynnor och små kobbar. Jag dök inget speciellt. En taggsimpa fick jag upp med håven en gång.

 

 

 


Gamla bilder som väcker minnen

Nu när det närmar sig min 50-årsdag bläddrar jag i gamla fotoalbum
1989 reste jag i Kina från Kanton till Peking. I Xi'an träffade jag en gammal kines som frågade om han kunde få ta en bild med oss två.
 Först trodde jag att det var för min långa näsa han ville fotografera mig? Men efter att ha läst "Mao. den sanna historien" och "Vilda Svanar" av Jung Chang så tror jag han var glad över att se västerlänningar i Kina. På ett ställe skriver Jung Chang att hela Kina var som ett jättelikt fängelse. Kina måste ha varit fasansfullt under Mao och Kulturrevolutionen och under hungersnöden och så vidare.
Gammal Kines
Jag träffade den gamle kinesen när jag vandrade upp till en kejsargrav.



harry
Till vänster står Harry som jag blev bekant med när jag bodde i stockholm 1990.
Bilden är tagen på min kamrat Kims bröllop.
Jag satt i flera timmar och lyssnade på när han berättade om sitt liv och jag spelade in med en nagrabandspelare. Först Harry han till sjöss och seglade på de sju haven. När han kom till Marsille mönstrade han av båten och skrev på för Främlingslegionen. Han berättade hur de  i  krigade i öknen. En gång blev bestraffad med att bli förflyttad till Disciplinkompaniet och bestraffades med Ökenhålet och Stensäcken. Ökenhålet betydde att han blev nedgrävd med sand till hakan.
   Sedan började Andra Världskriget och han blev kvar i Främlingslegionen. I Nordafrika stred han mot Rommels  Afrikakår. Sedan kom han upp i Italien och var med vid Slaget vid Monte Cassino, ett av de blodigaste slagen under Andra världskriget. Han tillfångatogs av tyskarna och sattes i arbetsläger i
Stalag 8 A i närheten av Dresden. Han såg Dresden brinna och han blev tillslut befriad av britterna.
   Jag gick på Journalistlinjen då och tänkte att det kunde bli en bra intervju så jag fick en två timmar lång intervju med honom.
   Harry Forsberg skrev två böcker "Jag var Främlingslegionär" och "Kamrat med 52 nationer".

 

 

 

 


Sista sommaren på Beckomberga

Efter jag var färdig med Journalistlinjen i Stockholm började jag arbeta på Beckomberga mentalsjukhus. Jag tror det var sommaren 1993 som var sista sommaren jag arbetade där. Då bodde jag på en nedlagd gammal avdelning, som jag tror huset hette 3b, men det kallades också "Gamla Nerven". Vid den här tiden visste jag inte riktigt vad jag ville göra i framtiden?
beckomberga
Foto på "Gamla Nerven" in mot Beckombergaområdet. I det här rucklet bodde jag en sommar.

gamla nerven
Dörren in till korridoren till rummet där jag inkvarterades.

korridoren
Mitt rum var till höger här. Till vänster bodde en flykting från Syrien, men jag vet inte riktigt vad han gjorde.

mitt rum
I den här sängen sov jag och jag hade utsikt mot Beckombergaparken. Det var emellertid inte jag som kladdat på väggen. Hela det här spökhuset var som det precis var lämnat och övergivet. I köket fanns travar med odiskade tallrikar. Kylskåpet var fullt med mögel och gamla matrester. Det var som att sova i en soptipp. Det var i och för sig två skötare till som bodde här och vi hade ganska roligt den sommaren. Det var stora ljusa salar som vi vistades i. Jag minns att en tjej som precis var tillbaka från en lång tur till sjöss spelade Joe Perry hela nätterna.

beckomberga hus 3b
Hon som spelade Joe Perry bodde till vänster i korridoren. Jag jobbade mycket och jobbade dubbla pass och gick från avdelning till avdelning. Jag vet inte, men jag tror Beckomberga är nedlagt?

 


Havets läckerheter på Koster

rökeriet sydkoster
Nu som 50-åring tycker jag bäst om att äta god mat. Här står jag på trappan till restaurang Havets läckerheter vid Ekenäs på Sydkoster. Sommaren 2009 åt jag Rödtunga här.

buss
Min kompis Gösta träffade jag när jag körde buss i början av 80-talet. När han fyllde 50 var vi i Skagen. Här är han och en tvilling i Rügen.



Tittar i den utmärkta tidskriften Blogguiden nummer 1 från 2009. Här räknar de upp 10 skäl att blogga:
"1. Det är väldigt roligt och givande.
2. Du träffar massor av nya personer; både läsare och andra bloggare.
3. Du lär dig skriva snabbare och bättre.
4. Skriver du om ett intresse kommer du att lära dig mycket mer om det.
5. Du kan tjäna pengar på det.
6.Kommentarer från läsare är väldigt engagerande och skoj.
7. Du lär dig mycket om Internat, marknadsföring, sökmotorer, och så vidare.
8. Ditt namn eller alias blir känt inom bloggsfären.
9.Du får möjlighet att framföra dina åsikter.
10. Det är kreativt och stimulerande."
(Bloggguiden nr 1 2009 s. 15)




 


Kalas när Klas fyller 50

Vad åren går, snart fyller jag 50 och då blir det blir fest. När jag tittar på gamla fotografier tänker jag på att jag varit med om en del ändå.

klipper gräset på Norsesund
Här klipper jag gräset hos min farfar på Norsesund ungefär 1965.

tar studenten
Här tar min kompis Kim och jag studenten 1979 i Falköping. Det regnar och vi står på Stora torget. Mina betyg var inte speciellt bra, jag fick läsa upp på Komvux och folkhögskola sedan.

skivor
Jag lyssnade för mycket på musik för att det skulle gå riktigt bra i plugget. Fälts Antikvariat var min favoritskivaffär. Här är jag med några skivor utanför mitt rum i Falköping. Året var kanske 1975, samma år som den där
Cockney Rebelskivan som jag håller i vänster hand kom.

kim åker skidor
Fantastiskt att min gamle kompis Kim kommer med hela sin familj på 50-årskalaset. Efter skolan flyttade han direkt från Falköping till Stockholm och jobbar nu på ett dataföretag. Här är en bild från 1978 tror jag. Det är nog första och sista gången han åkte skidor. Han trillade i en backe och skidan gick av.

 


Engagerande bloggar och om gymnastik

Tänkt dra ner på bloggandet, men det är svårt. Men så lästa jag några bloggar idag på morgonen som var engagerande. Det var bloggar en om funderingar kring arbete och en från Thailand.

Egentligen är det väl bra att ha någon nisch, eller skriva om något som intresserar dig. Så här stod det i Göteborgs Posten 4 september. "Ta en kopp kaffe eller sov på saken - innan du trycker på knappen. Många yngre bloggare förstår inte vilken genomslagskraft ett klick kan ha." Ja det gäller att vara försiktig. Min blogg är vänlig och enkel. Jag började 2005 för att jag blev inspirerad av en gammal studiekamrat som kallade sin blogg för Megafånen, tyvärr en blogg som inte finns längre.
  "Det mest grundläggande skälet till varför du ska blogga anser jag vara att det är otroligt roligt." (bloggguiden nr 1 2009)
   I somras startade jag en ny blogg om Klassisk musik som terapi i Wordpress.com.

Min blogg handlar mycket om träning. Redan Platon skrev i dialogen Staten om nyttan med träning:
"'Efter musiken kommer turen till gymnastiken. Även däri böra de unga fostras.'
'Ja visst'.
'Ja med största omsorg, livet igenom,med början i barndomen, böra de uppfostras i gymnastik. Hör nu på vad jag menar i frågan, och tänk efter om du går med på det. Och min mening är den, att det ej är kroppen, som genom någon sin förträfflighet gör själen god, utan tvärtom själen, om den är god, som genom sin godhet sätter kroppen i bästa möjliga skick.'" (Platon. Platon skrifter. I svensk tolkning av Claes Lindskog, s. 120)


Allt under kontroll

Jag läste min kompis Göstas blogg igår. Den var så dyster att jag var tvungen att ringa och fråga hur det var fatt? "Ah, jag bara satt och lekte lite. Allt är under kontroll", sa han då.

Idag var det en höstlik septemberdag. Fullt till sista plats på tåget. Var på Studietorget i Haga idag.

 Under tiden som jag kollade mailen så hälsade jag på trevlige Alan Mullery (namnet är fingerat) som jäktade förbi. Utanför studietorget är det ett myller av studenter, som måsar bakom en fiskebåt. -Jag behöver ett nytt lånekort?
-Du registrerar dig på datorn, sa jag.
-Det har jag redan gjort, sa den unga damen.
-Men då ordnar vi resten här, har du legitimation? sa jag.
-Nu får vi ta det lugnt, det var längesedan jag gjorde detta, sa jag.
När jag försöker verka lugn och säker fipplar jag med hennes legitimation så den dansar ner på golvet. Får krypa på alla fyra och leta under lånedisken.

En ung man kommer och talar om att en lampa har gått.
-Du lampan har gått sönder i ett grupprum, sa en student som kom in.
-Ska se på det sa jag, får väl ringa Carl Palmer då (namnet är fingerat), sa jag. Går in i grupprummet och håller in belysningsknappen. Det är en sådan här dimmer så du måste hålla in knappen för att det ska bli ljust. 

Några unga kvinnor vill skriva ut från en av datorerna. Det är lite knepigt i början så de bad om hjälp. 
-Jag måste läsa noggrant själv för jag har glömt bort efter sommarlovet, sa jag.
Något surrar. Vad i helsike kan det vara? Vad har jag gjort för fel? Men utskriften fungerar. Ögonblicket senare tar en av kvinnorna fram en mobiltelefon. Hon hade sin summer på. Alla studenter har mobiltelefoner.

På eftermiddagen hade jag inre tjänst så den rann iväg.

När jag gick till bussen ösregnade det. Sedan när jag cyklade till gymmet i Alingsås ösregnade det också. Jag fick verkligen tvinga mig till gymmet, men när jag väl var där gick det bra. Det är nästan nödvändigt för mitt välmående att träna åtminstone tre dagar i veckan.

"A life spent doing mistakes is more useful than a life doing nothing"

När jag stod vid Korsvägen och skulle åka hem kom en fyrans spårvagn och körde in på spåret där spårvagn nummer två och tre brukar komma in. Jag trodde vagnen skulle till garaget.
-Går den här vagnen till Centralstationen, frågade jag med ett leende.
-Jaa, sa hon lite generat.
Jag ångrar att jag inte sa "sånt händer" eller "a life spent doing mistakes is more useful than a life spent doing nothing" (citat av George Bernard Shaw)
Sedan bad hon om ursäkt för att hon gjort fel. Det är lätt hänt. Jag minns när jag körde upp till Guldheden med 40-bussen. När jag skulle göra en u-sväng fastnade bussen.

På gymmet hände något som jag aldrig sett förut. Tre uniformerade och beväpnade poliser kom och hämtade en grabb. Jag såg inte själva häktningen eftersom incidenten utspelade sig på en våning upp.

På jobbet hade jag rörpostsbeställningsutskickande på förmiddagen och flytt av per fol samlingen på efter middagen. Jag flyttade alltså tidskrifter av en hög modell.