Om boken Vilda Svanar och Folkrepubliken Kina

60 år sedan Folkrepubliken Kina utropades. Igår blev jag klar med boken Vilda Svanar av Jung Chang. I boken får du följa tre kvinnors liv i Kina. Jung Chang, hennes mor och hennes mormor. Det är en ruggig läsning om livet i Kina när Mao var diktator. Kina var stängt och ingen fick resa ut från Kina. Befolkningen fick lära sig att Kina var himmelriket och Västvärlden var helvetet.
  Makthavarna ville ha full kontroll över befolkningen. Att läsa var ett otyg som inte gynnade revolutionen. Alla böcker skulle förstöras. De hade full kontroll på varandra så ingen ens tänkte fel. Till exempel kom det order från Peking att allt gräs skulle ryckas upp för allt som var vackert var kapitalistiskt. I Det som kallas Det Stora Språnget  så skulle alla bygga saker av stål. Bönderna skulle göra stål villket fick till följd att det blev svält. Sparvar retade sig Mao på för att de åt sädeskorn. Folk fick gå ut med grytlock och slå mot varandra för att skrämma sparvar.
  Det värsta var förstås alla som fick sätta livet till under Maos skräckvälde.

   Boken Vilda Svanar är oerhört intressant. Det här kände jag inte till när jag reste i Kina 1989.

Men jag glömmer aldrig vad en man sa till mig i Hong Kong när jag skulle resa till Guangzhou. "Snälla, jag önskar att du inte åker till Kina nu, om Röda Armén går in och krossar studentrevolten kommer det att bli ett blodbad". Det spöregnade när jag gick på tåget till Guangzhou. I Kina och det var jättelika studentdemonstrationer i Guangzhou, Guilin och Shanghai. När jag kom till Bejing hade armén gått in och krossat revolten.
jordbruk
En vattrenbuffel plöjer jord i södra Kina 1989. Bilden tagen under en cykeltur vid Moon Hill söder om Yangshou.

kinesisk by
Bild från en gata i en by i södra Kina 1989. Tång hänger på tork över gatan, tången används till mat. 


Böcker | | Kommentera |

Ett ljus i mörkret

Det var kallt att cykla till stationen. Termometern stod på noll på morgonen. Min pendlarkompis Berit satt framför mig på tåget, det fanns inte en sittplats ledig så vi kunde inte prata. Om tåget står still någon minut på spåret missar jag spårvagn tretton och två till Korsvägen och jag förlorar någon minut på flexklockan.

Hade framplock och uppsättning i gamla samlingarna i b-huset. Fick två beställningar borta i Humfack långt in i en kulvert. Till min förvåning lös det i kulverten och även i Humfak brann det en lampa. Det har det aldrig gjort förut när jag gått dit. Jag blev glad när jag fick syn på trotjänaren Thomas som gick och ställde upp böcker i Humfak den ödsliga platsen. Det var en Litt Eng och Norris The Octopus och en japansk bok från Östasiatiska samlingen.
   Nej då var det värre att hitta en bok på 5b. Det var en beställning på en äldre katalog, det vill säga en avfotograferade kortkatalogen. Det visade sig att den fanns i öppet magasin på 6a.

   Kollegan Hans var på gott humör för han skulle till Barcelona och se Zlatan. Dock blev stämningen något mer sval när han berättade att det är ett förslag att det ska kosta att byta PPM-fonder efter nyår. Synd, men det var roligt så länge det varade. Då får jag väl ha en billig indexfond, kanske en obligation och lite Ryssland.

Tog friskvårdstimme och gick till gymmet efter jobbet. Det gick väl ganska bra, trots att det var mycket folk. Hälsade på några gamlingar som var där, men mest var det stojiga ungdomar.

kristina och adriatiska havet
Kristina fotograferar hamnen på Skopelos på resan till Grekland för två veckor sedan.
Bibliotek | | Kommentera |

Arosenius på Göteborgs Konstmuseum

Tog det lugnt mig på förmiddagen igår. Cyklade och handlade mat.

På eftermiddagen tog Kristina och jag tåget till Göteborg. På tåget var det en informatör som skulle berätta om det nya biljettsystemet. Det har de ju skrivit om i tidningarna att de varit dåliga på att informera. Det är möjligt, men icke desto mindre är det ett uselt system. Stämpla både när du går av och + hit och T dit. Ta tillbaka de gamla BM-apparaterna, de var åtminstone rejäla. Eller som i Grekland ha en konduktör som går runt och säljer biljetter.

Vi tog fyrans spårvagn upp till Konstmuseet. Det är omtumlande att se en stor utställning med Arosenius. Han har så många tankar och ideer. Miniatyrmålningar och stora tavlor. Många självporträtt och porträtt av bekanta. Bland annat fanns ett porträtt av arkitekten Ernst Spolén. Många målningar av rus och frestelse. Tavlan "Rus" är en målning av en fest där det sups vilt. Motivet på tavlan "Frestelse" är en ensam man som står mitt på ett torg och runt honom finns stugor med lockande kvinnor.

Efter Aroseniusutställningen så tog vi spårvagnen till operan. Där såg vi baletten "In Memorian". Det var en knepig musik de dansade till. Surrande minimalistisk musik sista halvtimmen. Ett tag var det dans till musik av Nick Cave. Jag har lyssnat på Nick Cave i många år och jag tycker inte det passar riktigt som balett.  Jag tycker fortfarande musiken är vacker, men jag lyssnar inte så mycket på den.
Konst | | Kommentera |
Upp