Fem spanska tegelstenar

Började senare på jobbet. Människorna som åker vid åttatiden är betydligt piggare och ser inte lika gråglåmiga ut i ansiktet. På spårvagnen stank det kiss. Alla passagerarna försökte flytta sig så långt ifrån kisstolen.

På får jag hjälpa till mycket, det vill säga i den mån jag kan. När någon skriver ut måste hon veta vilken dator hon använt och sedan skriva det i skrivaren för att det skall fungera. Ibland fungerar det inte ändå.

Annars har jag mest sysslat med katalogisering. Fem band, osprättade, om Pellegrini 1846-1946. Vart och ett på mellan 400 och 800 sidor.

Jag gör så gott jag kan

Regn och mörker när jag cyklade till stationen. Mössa och vantar blev genomblöta. När jag gick från spårvagnshållplatsen fick jag syn på vaktmästare Carl Palmer (namnet är fingerat), han jobbar jämt. Nu höll han på att trassla med sladdar till en adventsljusstake.


Startade upp biblioteket. Sedan satte jag igång att scanna uppsatser, det är ganska fascinerande att se när de kommer upp digitalt och placeras i en fil och är redo att läggas in i en databas. Dock blir de synliga för allmänheten först när författarna godkänt att deras alster blir synliga på internet.

-När blir uppsatserna klara för att se på nätet, frågar en student, blir det till jul?

-Nej det är 3200 uppsatser som skall digitaliseras och de får göras i tre steg. Nu är vi bara två steg. Scanning, föras in i databasen och ringa skribenten för att få den godkänd att läggas ut.


Vilket liv egentligen, lever med arbetet. På natten tänker jag på arbete. Ska jag digitalisera eller samla ihop all Nordicommaterial och skicka till Campus Linné. Men där var ju bestämt att det bara skulle vara spansk litteratur och ett exemplar av kursböcker? Nå, saker och ting kan ju ändras, det får bli scanning. Hoppas inte jag gör helt fel.

En del går förbi lånedisken utan att titta som vi var luft eller ingenting. Okej då så där jag väl luft då, men det är okej att inte vara den osynlige mannen.


Nina, (namnet är påhittat efter en Östtysk punksångerska) Rättshaveristen, är tillbaka och det är roligt. Hon är bibliotekets ivrigaste förespråkare och sympatisör. Hör när hon småpratar för sig själv borta vid datorerna.

-Vad gör du? Frågade Nina.

-Petar bort stöldskyddet, svarar jag.

-Om jag inte haft så mycket att göra för ett halvår sedan så hade jag kunnat hjälpa till med detta, sa Nina.


(Samtidigt som jag åt lunch läste jag artikeln "Bevare oss om permafrosten smälter", permafrosten på den sibiriska tundran. Det låter ganska hotfullt " Med de årliga utsläppen från fossila bränslen idag innehåller cirka 7 miljarder ton kol, varav en dryg femtedel kommer från transportsektorn, kan man bara försöka föreställa sig konsekvenserna av om 1000 miljarder ton kol långsamt börjar sippra ut i atmosfären". (DN s. 14 29/11-2007)


Som att sätta ihop pizzakartonger

Ägnade morgonen och förmiddagen åt att scanna in uppsatser i PDF. Sonja fick ett mail från en hög chef som undrade om jag inte kunde ta hand om litteraturen för journaliststudenterna? Hon sade emellertid att jag hade fullt upp med att scanna de 3200 uppsatserna. Härligt att se gamla studenter som kommer tillbaks. Igår hade vi en före detta student som skrev sin magisteruppsats här. han skulle egentligen hålla ett föredrag på handels, men han ville se platsen där han suttit och skrivit så många timmar. Han var chockad över att biblioteket såg ut som en rivningstomt.
 
Jag minns att jag för ett par år sedan skrev ett brev till min gamle svensklärare i
gymnasiet från vid pass 30 år sedan, jag skrev att jag var en nonchalant och usel student. Jag skrev också vad jag borde gjort och hur jag borde skrivit uppsatser. Jag fick ett glatt brev tillbaka där han var glad att jag hört av mig... Mitt brev var ju tänkt som en syndabekännelse, eller en bikt. Kanhända att gamla elever ofta vill återuppleva gamla minnen? Eller som jag bara bikta mig och säga att jag nu tycker jag var en dålig elev.

Börjar få in tekniken nu hur jag tar bort stöldskyddet för att kunna scanna. Det är som att sätta ihop pizzakartonger, fast här tar jag bort för att kunna scanna.


Det regnar ute. Hösten kom sent och med våldsam kraft.


Fahrenheit 451 del fyra

Jädrasns knöligt på tågen och det är mycket folk. Falköpingsborna vill inte flytta sig och bereda plats.

-Är det ledigt där, frågar jag.

-Ja, men jag vill sitta ytters i och med att jag ska springa iväg tidigt.

Hon viker undan benen, det hade ju varit bättre om hon rest sig,

-Oj-oj-oj-...

-Var det din tå jag trampade på?

Hon får skylla sig själv. Nästa gång får hon ta bilen eller sätta sig längre fram. En man i mustascher som stod i kön av tåget före mig hade en klocka tatuerad mellan tummen och pekfingret.


Hela förmiddagen digitaliserade jag uppsatser, scannade dem i pdf., det mest besvärliga var egentligen att peta bort stöldskyddet. Hur magikern, eller scanningsexperten, som var här igår snabbt fick fram stöldaskyddet förstår jag inte. Påminner faktiskt om när en trollkonstnär trollar i kort. Sedan gäller det bara att uppsatsen inte är för tjock för då tjuter scannern.  Sedan är det bara att trycka på scan, sedan döpa uppsatsen och lägga den i en mapp, eller fil som jag skapat. Tänk så tiden går runt, alla de här uppsatserna har jag för flera år sedan katalogiserat, stölskyddat och mappat in och nu överförs samma uppsatser och kan ses elektroniskt. Efter scanningen förs uppsatserna in i en databas och blir tillgängliga för alla som har en dator. Men innan de sjösätts elektroniskt måste varje uppsats ha författarens godkännande.


Vårt lilla kvartersbibliotek var faktiskt med i GP idag. De hade en lång intevju med författaren Bile . Jag skrivit om honom tidigare, men då som författaren B. När han läste sina kurser satt han ju här och läste allt han kom över. Men nu är han färdig med studierna här. Han är en mycket sympatisk, ambitiös och artig man. Jag är stolt över att han valde vårt lilla kvartesbibliotek när han läste. Vi var väl trevliga och hjälpsamma. Ja, det syns ju inte att det är det här lilla kvartersbiblioteket om du inte ser den röda skylten Klara (klara att gallra), vi håller ju på att avveckla biblioteket. Det är faktiskt första gången något jag skrivit syns i GP, alltså en lite papperslapp där det står "KLARA", klara att gallras alltså.


Magikern

Is på pölarna när jag cyklade till stationen. På perrongen kom det en kille med kaffekopp och ställde sig framför mig så han skulle komma först. Han såg ut som en rysk kulstötare. Sedan när vi skulle gå på tåget trängde han sig fram före. Har inte sett honom förrut, han missbrukade de dolda reglerna att vara lite ödmjuk.

  Ett par tjejer som läste något på universitetet pratade hela tiden. De kom sannolikt från Falköping.

-Jag nöjer mig med godkänt, bara jag inte får göra om tentan, sa den yngre med långt ljust hår.

-Har du sett Falbygdens ost, dit kommer det busslaster med pensionärer för att gå på julmarknaden där.


På spårvagnen hörde jag två yngre tjejer, de gick kanske i gymnasiet.

-Först klagar de på att de har för gå klassrum, sedan bränner de ner skolan, sa en angående alla skolbränder i Gårdsten.
Dyrt är det i alla fall för skattebetalarna.


-God morgon, du är tidigt uppe.

Born Rebel dvs Garth Hudson (namnet är fingerat) sitter och söker på datorn.

-Jag är trött, jag gick upp alldeles för sent vid sjutiden, då blir jag trött. Jag brukar gå upp vid tretiden.

-Vid tretiden?

-Ja jag är bagare förstår du och då måste jag upp tidigt.


Lintotten som kopplade ihop sin handdator med en låntagardator härom veckan satt och skrev på en uppsats  med en flicka.

-Du jag kom på ett bra exempel, sa han, som vi kan ha med. Det var i Sovjetunionen efter revolutionen. De tyckte då att symfoniorkestrar var en borglig företeelse så då delade de upp orkestern i två delar så de fick sitta mot varandra och spela. Det blev förstås kaos för om de tittade på varandra så spelade tillslut alla olika, omnågon spelade långsammare eller fortare.


De italienska tjejerna, som ser ut som tre nunnor, sitter här och knappar på datorerna.


På eftermiddagen satte jag mig hos scanningsexperten för att lära mig scanna uppsatser.

-Kom in Klas, ta en stol och sätt dig ner.

 Börjar med att ta fram en uppsats. Lägger sidorna upp och ner med texten mot scannern. Går in på document och därefter scan21 och fortsättningsvis scan. Sedan skulle jag prova själv.

-Börja med att ta bort stöldaskyddet.

Scanningsexperten var det rena rama Joe Labero. Håll löst i ena sidan och knip till med högerhanden om yttersidan och visps var stöldskyddet framme. Jag tror jag försökte klumpigt tre gånger.

-Jag har inte samma magikerhänder som du? Sa jag.

-Precis precis, sa scanningsexperten.

-Har du trollat i kort tidigare? Frågar jag.

-Precis precis... Och nu kan du gå och koka kaffe, sa scanningsexperten och klappade mig på axeln.


Sill och Elvis Presley

På morgonen åt vi, Kristina , Gösta och jag, en rejäl frukost. Sedan höll vi på en stund med Göstas blogg. Det var lite pyssel att få biltext och bilder att fungera ihop. Gösta stannade över lunchen, till lunch åt vi sill som jag köpt på Dagsnäs igår.

  Efter lunch åkte Gösta, då gick jag till gymmet. Det är väl okej, lite tråkigt bara för jag känner inte någon. Det är mer ungdomar än på Pyramiden och det kan vara lite jobbigt . Men vad sjutton, jag är ju där för att träna och må bra. Lyssnade faktiskt lite på Elvis Presley på eftermiddagen. Kom att tänka på min ungdom i Falköping då jag lyssnade på Elvis.

Varför åka till Phuket när du kan åka till Falköping?

Gick upp vid halv åtta, hämtade tidningen och ute var det fyra grader kallt. Rafsade ihop lite frukost med yoghurt, jordgubbsflingor, juice, smörgås med onsalakorv och kaffe. När Gösta och Kristina var klara vid tio tiden begav vi oss ut till Toyotan. Tankade full tank på Statoil kände mig full av förväntan för varje droppe som tanken slurpade i sig. Snackade lite med flickan i kassan om att vi skulle på utflykt. Så urbota dumt för hon var ju inte ett dugg intresserad av varför jag tankade full tank?


På E20 blir jag lite hispig när bilarna trycker i bakhasorna. Det var skinande frostvitt vid sidan av vägen. dubbdäcken smattrade på asfaltsvägen. Svängde av en för tidigt tror jag, en väg mot Vårgårda. Jag kände mig lite vilsekommen i Vårgårda och jag körde för långt ut till en isig sandplan på gränsen till en skog. Så småningom kom jag i alla fall till Herrljunga, förbi den mystiska träkyrkan och förbi Shellstationen, till vänster och förbi Folkets park och till höger på en större väg. Därefter måste föraren vara beredd på att det är en tvär sväng till höger mot Floby. När du kommer till Floby så börjar vägen bli gulbrun och det doftar gödsel. Traktorer kör upp på vägen med sina leriga däck och asfalten färgas brun. Kör förbi påverås, Vilske Kleva och den gamla knuttegården som ligger till höger.

-Var du där någon gång? Frågade Gösta.

-En gång var jag där med A., men jag fick egentligen inte vara där för jag hade bara en monark moppe, sa jag.


Därefter körde vi förbi
Falbygdens ost och igenom Falköping. Efter Falbygdsklinikerna tog vi åt vänster mot Skara. Vi körde förbi Tunhem och Gudhem. När vi kommer fram till Bjurums kyrka visste jag att det inte var långt kvar till vårt mål. Efter höjden där vi brukar se på tranorna vid Hornborgasjön. Strax där efter står en skylt som det står Dagsnäs julmarkanad och en skylt där det står i rött Julmarknad. Vi kör en lång bit in tills vi stoppas av två vakter. Vi betalar 60 kronor per person och dirigeras sedan ut på en frostig åker.

   Dagsnäs slott ligger praktfullt intill Hornborgasjön med en magnifik. Själva Marknaden är i en röd ladugård som ligger till höger. Vi fortsätter fram till huvudbyggnaden där de har en restaurang. Kristina backar eftersom de inte har något vegetariskt, men Gösta och jag slår oss ner och beställer en viltfärs, på Hjort fick vi reda på senare, med tranbärssås, potatis och julmust till. Det var utsökt gott och trevlig personal.

  Till slut stötte vi på vi Kristina när hon gick och sonderade terrängen i den ladan där de hade julmarknaden. Vi hittade henne där hon stod och tittade på gardiner. På nedre våningen var det, halsband, tomtar, tavlor och snickeri. Vid ett ställe där de sålde några små tavlor började plötsligt två kvinnor och en man sjunga Stilla natt. En trappa upp hade de ett kafé och försäljning av mat. Jag smakade på skorpor, köpte sill och en julkorv, köpte två marsipangrisar och en marsipancigarr på Breutigams. Men det är en trängsel som i ett sillstim. Jobbigt att knuffas och trängas, men Kristina trivs som fisken i vattnet i trängseln. Först försvann Kristina och när jag hittat henne var Gösta borta. Kristina placerade mig utanför marknadsladan med alla kassarna med sylt, korv, en tomte och så vidare och så sprang Kristina runt och letade efter Gösta. Jag anade att Gösta hade gått ut och fotat på omgivningen kring Hornborgasjön. Jag stod och huttrade och såg på en ljus ponny som lunkade fram med en vagn med barn i. Flickornas ögon strålade när de såg på hästen. En lite kille gick omkring och ropade på "pappa".


Efter en halvtimme kom Kristina och Gösta. Vid Bjurum såg vi en ensam övervintrad trana som flög över vägen. Vi stannade som vanligt till vid Falbygdens ost. Det var så mycket folk där att vi inte tog någon fika som vi brukar. Däremot köpte Kristina enbärsdricka och ost. Det var vitt av frost och snö vid sidan av vägen när vi körde hem. Vi hörde på Purple Rain av Prince på P5 på hemvägen. Gösta berättade vilket djupt intryck Jimi Hendrix Purple Haze gjorde på honom gjorde på honom första gången han hörde den. Då berättade jag om Putte

och Olle som spelade In the In the Ghetto för mig och Sweet Hitch Hiker med Creedence Clearwater Revival, och jag glömmer det aldrig fast jag bara var i tioårsåldern.


Fartglad bussförare

En ganska händelsefattig dag uppe på Campus Linné. När jag hämtade posten träffade jag Ginger Baker (namnet är fingerat) när han var ute och rökte. Det var roligt att träffa den här sympatiske datateknikern igen.
  När jag skulle stänga så kom vaktbolaget sent igen, men jag hann precis med tåget hem. Det var väldigt pladdrigt på tåget med unga tjejer som skulle hem och se på teveprogrammet Idol.

Vid niotiden dök även Gösta upp hemma. Det är alltid avkopplande och trevligt när han kommer på besök och vi får höra lite hiskeliga historier från bussförarlivet. Den här gången berättade han om en kvinnlig bussförare som blev så arg att hon i full fart körde över refuger och sladdade och sedan skällde ut en passagerare för att han stod ivägen.

Inget England i fotbolls-EM

Trångt på tåget idag. En äldre man tappade en låda till en handdator. Då fick jag möjlighet att visa att jag inte är en sur och grinig ensling. Jag kröp på golvet under stolarna och lirkade fram fodralet.


Startade upp biblioteket ensam. Nu vill journalisthögskolan ha upp sina böcker till studietorget. Undrar om de får plats efter att ha fyllt studietorget med spanskaböcker? I går fick vi en man hit som skulle skanna alla uppsatser. Han hade ganska många krav. Han ville ha kaffe serverat, stolen var obekväm, han ville ha egen telefon på rummet, datorn stod fel i stort sett ingenting var bra. Och vi som är vana att fixa allt själva och stå ut med nästan ingenting.


"Blodsjukdomar och endokrina sjukdomar" från 1950, har aldrig hört talas om endokrina sjukdomar?


Vår högsta chef kom på besök och undrade hur det gick med scanningen. Plötsligt vill Journalisthögskolan ha sin böcker upp till Campus Linné. Om jag inte minns fel så var det från början tänkt att bara vara ett studietorg utan böcker?


Jaha, stackars Steve McLaren får redan avgå från engelska landslaget efter förlusten mot Kroatien. Svennis är faktiskt englands bäste tränare i modern tid!


De tre italienska utbytesstudenterna kommer hit och ockuperar genast tre datorer, de sitter som tre nunnor vid datorerna. Här bemöter vi alla vänligt.

Efter jobbet skyndade jag mig till tåget. När jag kom till Alingsås cyklade jag till gymmet Sportlife. Det var fullt med folk där och jag kände inte en kotte. Därefter cyklade jag till ICA och handlade och sedan kastade jag i mig lite mat. Nu skall jag se min favoritserie Ett gott parti, där Loa Falkman spelar en fantastisk, lite fumlig, partiledare som heter Theo. Ett gott parti får migh att tänka på den gamla favoriten Pang i bygget.


Kolja och gröna oliver

På tåget var en trevlig lugn rutinerad konduktör som liknar Ravanelli till utseendet.

Tillbaka på mitt gamla jobb. Har kommit till gallring av avdelning V (medicin). "Mentalvård eller människovård i dagens Sverige".

Åt lunch på Meze. Kolja med svampsås med oliver och tzatziki till. Servitören var sprallig och det muntrade upp.
-Jag skulle vilja ha kolja idag, sa jag.
-Kolja, det ska bli, fisk, det gör du rätt i, sa servitören som liknade John Travolta i Greace.
Två gånger kom han och frågade om det smakade bra. När jag gick ut vinkade han hela vägen när jag gick uppför trappan.

Efter jobbet gick jag och tränade på gymmet i Alingsås. Kände mig som en mygga som fastnat i en myrstack.

Sverige gick till fotbolls-EM, men de måste nog spela bättre om de inte skall få åka tillbaka nästan direkt. Värre var det för gamla England. De förlorade mot Kroatien med 3-2 hemma på Wembley. Kroatien är ett oerhört bra lag så det var för sent ändå att ordna så de kom till EM. Visst kommer jag att sakna Three Lions i EM, men jag känner lite skadeglädje också eftersom Svennis behandlades rätt illa av engelska pressen.

Behaglig musik i mörkret

En lång dag på nya jobbet på Campus Linné med många låntagare. Morgonrutinerna funkade ganska bra. Jag såg dock inget av solen idag och det är deprimerande. Nu skall jag i alla fall slå mig till ro och och lyssna på en gammal favoritskiva med Crosby, Stills & Nash , samtidigt som jag läser "En berättelse om kärlek och mörker" av Amos Oz. Tycker det är intressant med självbiografier. På jobbet katalogiserar jag noveller och poesi på spanska. I morgon får jag kanske reda på hur jag lyckats med det.

Como esta usted?

Tog ett tidigare tåg. Åkte till och med före Kristina och brevbäraren hade inte kommit när jag gav mig av. På tåget satt bara en och annan sömndrucken individ. I Göteborg kom jag på fel spårvagn och det tog tio minuter längre tid än vad det skulle ha gjort. På jobbet fungerade inte nyckeln. Och jag var fruktansvärt kissenödig och vart skulle jag vända mig? Bläddrade i mina papper efter någon att ringa, men så ett tu tre gick dörren upp. Sprang in och satte igång datorerna, tömde bokinkastet, räknade besöksräknaren, räknade kassan. Hann sörpla i mig lite kaffe innan jag öppnade.

En surmulen dam kom in och ville boka två grupprum. Hon blev ännu trumpnare när jag visade mig väldigt osäker på hur du bokade grupprum. Det visade sig att hon inte kunde boka två grupprum. Jag blir så nervös och glömmer allt om en person är grinig.

 Men städerskorna  var trevliga.

-Buenos dias.

-Buenos dias, svarar jag osäkert.

-Como esta usted? Frågar hon

-Bien gracias, svarade jag.

Jag önskar att jag kunnat säga något mer.

Sedan kommer det in en bjässe som definitivt hade indianskt ursprung. Han frågar om jag också talar spanska.

-Hablo solamento un poco.

Jag hade en väldigt bra spanskalärarinna som var väldigt sträng. Hon hette fröken Assarsson.

Kallt och mörkt idag. Såg inte solen.


-Var har ni gjort av uppsatserna i journalistik?

-Det beslutades väl att de skulle skannas in.

-Men var finns de?

-De finns väl där ner i Haga.

-De ska flyttas hit, vem ska göra det?

Annars var det nästan bara uppställning av spanskaböcker i röran i hyllorna. Och nu har jag fått i uppgift att katalogisera böcker på spanska. Jag känner mig så liten när jag är ny på en arbetsplats och allt är nytt. "A life spent making mistakes is more useful than a life spent doing nothing". (George Bernard Shaw)

Nu skall jag sätta mig och äta en Gorbys och lyssna på Traffics gamla LP "Traffic" med Steve Winwood på sång.


Konsten att leva i nuet

En relativt lugn dag, har hela tiden tänkt på att leva i nuet och inte grubbla över måndagen. Cyklat och handlat lite, lyssnat på John Lee Hooker och Gustaf Mahler. I och med att jag blir äldre vill jag ha mer rogivande musik. Jag gick med i Facebook, men jag tror inte jag kommer att hålla på så mycket med den. Men det finns ju många möjligheter till kontakter. Läste Göstas blogg som han alltid har uppdaterad.
  Tränade lite bröstövningar på det nya gymmet . Pyramiden är nog trevligare, men det är ett stort gym med gott om plats. Det var ett par plusgrader så vi passade på att sätta upp belysning på balkongen.

  I går såg jag thrillern "Don´t say a word" med Michael Douglas i huvudrollen. Den var riktigt spännande. Nathan Conrads Michael Douglas) dotter kidnappas sedan följer en rafflande jakt på dottern och hennes kidnappare.

Drömde mardrömmar om ett studietorg

Det var mulet på morgonen. Redan vid halv tiotiden cyklade jag ut och slängde skräp. Därefter cyklade till fiskaffären och köpte en stor torsk och en laxfjäril. Ringde Gösta som höll på med sin blogg . Tycker hans blogg är rolig med alla fina teckningar. Sov dåligt på natten, grubblade över det nya biblioteket, eller studietorget. Det är klart att det skrämmer iväg studenter om de direkt möts av en massa böcker på spanska om latinamerika. En tom läsesal och en tom datasal finns en trappa ner. Tidningar finns inte och tidskrifterna står på en balkong en trappa upp. En psykologstudent var inne och var mycket upprörd. Vi konstaterade bara att psykologens bibliotek avvecklas. Tänker på alla våra samhällsvetenskapliga böcker som slängts och som studenter läste.

"Alla fyra breda väggarna i biblioteket var täckta av hopträngda men välordnade böcker, vackert bundna volymer, rad på rad av blåa, gröna och svarta band med relieftryck i guld eller silver. På många ställen var det så trångt att man fick ställa böckerna i dubbla rader på en tungt lastad hylla. Där fanns skrifter med utsirade gotiska bokstäver som kom mig att tänka på torn och spiror, och en hel avdelning med heliga judiska böcker, Talmudskrifter och bönböcker och lagsamlingar och midrashiska kommentarer."/.../"Till och med golvet var täckt av travar med böcker som ibland låg öppna med pärmen uppåt, ibland fulle med bokmärken, medan andra hopade sig som skrämda får i de höga fåtöljerna som var avsedda för besökare eller till och med på fönsterbrädorna, medan en svart stege som kunde flyttas omkring i biblioteket längs en mellanskena gav tillgång till de övre hyllorna som klamrade sig fast under det höga taket." (Amus Oz, En berättelse om kärlek och mörker s. 56)

Det spöklika biblioteket

Debut på Campus Linné. Det kändes konstigt att gå och ställa upp nya böcker som ingen läser. Det var spöklikt tomt under dagen. Och alla dessa böcker på spanska från Latinamerika. En och annan student från Journalisthögskolan hälsade på mest av nyfikenhet. Två stycken kom och lämnade tillbaka böcker.
  Det var mörkt när jag gick ner till spårvagnshållplatsen.
  Nu skall jag koppla av med en deckare av Camilla Läckberg som går på TV.

Alla pratar om Facebook

På jobbet var bara Sonja (namnet är fingerat) och jag här. Pratade med Nina (namnet är påhittat) det vill säga Rättshaveristen. Halva dagen. Hon hade suttit och skrivit så många resningar att hon hade ont i ryggen.

-Det här är ett bra bibliotek. Sitter jag på andra sidan gatan så pratar de så mycket att jag inte kan arbeta,

Vid lunch gick jag och åt med två kollegor från ekonomiska biblioteket. Vi tog lunchen på gamla Tai Shanghai. Såg att den gamle hovmästeren snåt sig i handen. Jag åt en tre rätterslunch med coca cola att dricka.

-I morgon är jag där. Det är lite oroväckande för de har bara spansk litterattur... eller litteratur från latinamerika.

-Spansk litteratur? Ho-Ho-Ho. Har ni ingen litteratur för psykologistudenter eller journalister?

-Nej.

-Så de får läsa böcker på spanska? Ho-Ho-Ho-.

-Ja, gamla böcker om latinamerika...

-Har ni inga kursböcker?

-Jo vi har ett par stycken... Det är meningen att böckerna skall transporteras i bil genom staden. Studenterna får beställa böckerna från centralbiblioteket. Biblioteket x ska köpa kursböcker år oss. Förr gick vi igenom litteraturlistorna själva och köpte kursböcker.


En student från journalisthögskolan som varit här mycket kom på besök.

-Hur är det?

-Det är bra, bara lite tråkigt att gallra... här ser ut som en rivningstomt... 55000 böcker ska bort.

-Det är tråkigt, det som var så bra här. Vem har bestämt detta?

-Det är Nat Lofthouse (namnet är påhittat).

-Hur går det med din blogg förresten.
-Ah jag skriver lite när andan faller på. Har du börjat blogga?

-Nej jag håller på med Facebook.

Fan, jag trodde det var hon som varit inne och tittat 38 gånger härom dagen?
-Man blir väldigt utelämnad där eller? Det man skriver där är kvar för all framtid eller?

-Ja, det är det väl... men man träffar olika gamla bekanta... det finns till exempel en grupp för Linköpingsuniversitet.

Jag vet att hon också har läst i Linköping.
-Det var en rolig tid... Det var där jag började läsa... nej, Marieborgs folkhögskola först förstås... fick mång goda vänner i Linköping. Sedan har jag läst lite i Göteborg, Stockholm och Borås, men Linköping har jag bäst minnen ifrån.

-Till och med min mamma är med i Facebook.

Det är en gråmulendag och mörkret lägger sig som en pannkaka över Göteborg.


Digitalisering av uppsatser

Hostade så det rann från ögonen på tåget.


På jobbet var det mörkt och kallt om fötterna. Gallrade hela förmiddagen. Tog ner en sopcontainer till magasinet och bara hivade tidskrifter. På eftermiddagen kom tre digitaliseringsexperter från centralenheten. Eftersom vi först int fick igång datorn, eller skärmen, så kom det även en fjärde person. Innan hon hann komma tryckte jag på strömbrytaren och då startade allt.


Han som skall skanna uppsatser gör mig lite nervös. Jag vet att han var författare i Iran för många år sedan. En hyperkänslig person som direkt sade att han inte ville vara här. Det var nog mitt fel för jag var lite stressad för en lärare hade precis ringt om en uppsats han ville att jag skulle lämna i hans postfack. När jag förstod att här krävdes att jag var lite lugnare ändrade han sig. Sedan bjöd jag honom på kaffe också tillsammans med alla andra som var här.

-På fredag ska jag upp till Campus Linné... tyvärr, sa jag.

-Säg inte tyvärr, sa en chef.

Fönsterputsaren och sjukhusbesöket

-I can´t understand why the snow causes so much trouble when it happens every year. Jag hör en engelsman bakom mig på perrongen I Göteborg kommentera den svenska vintern.

-It is the west coast where it is problem, sa hans svenske vän.


Det snöade i Alingsås och Göteborg.

Det dyker upp vissa tankar ur minnets labyrinter. För många år sedan började jag skriva en magisteruppsats om författaren och journalisten Axel Liffner. Jag blev inte klar tyvärr med den uppsatsen, andra saker kom emellan. Han var en fantastisk sympatisk människa. Han berättade mycket för mig bland annat berättade han om arbete. Han berättade om en fönsterputsare som var nöjd med sin lott i livet. "När jag putsat rutorna och det är rent och snyggt, då är jag nöjd", berättade fönsterputsaren för Axel. Det är samma här, när datorerna är startade och det ser prydligt ut då är jag nöjd.

Vid lunchtid åkte jag till Östra Sjukhuset för en årlig undersökning. Läkaren var emellertid sjuk så jag fick vända tillbaka.
-Läkaren x är sjuk, jag försökte ringa hem till dig men det var ingen som svarade, sa sjuksyster.
-Nej, jag var nog på jobbet, sa jag.
-Ja du var nog på jobbet ja, sedan försökte jag ringa mobilnumret.
-Det är inte mitt nummer, det känner jag inte till, sa jag.
Service verkar inte vara Östra sjukhusets starka sida. Hade hon varit lite smart hade hon ringt min arbetsplats. I växeln hade de direkt hittat mig. Men de var väl inte så intresserade av att hjälpa till. Dessutom skickades jag hit och dit till olika dörrar och trappuppgångar.

När jag kom tillbaka till jobbet var Nina (namnet är påhittat). Hon var väldigt upprörd för alla resningar hon måste skriva.
-Men det bryrsig ju inte B. om.
-Vem är B. Är det det här företaget?
-Nej B. är en korrupt advokat!

Höhässjor

Samma gamla gäng som brukar stå på perrongen vid samma gamla stolpe stod där och huttrade i kylan och mörkret som vanligt. Det var minusgrader och is på pölarna. Valentin var faktiskt inte på plats och delade ut City Göteborg. Jag hann precis på nians spårvagn. Vid Nordstan höll en lite rundlagd mörkhårig tjej på att gå på en grå man som rusade av spårvagnen. Han bad inte ens om ursäkt utan låtsades som om hon inte existerade. Hon stod stilla och blickade inåt vagnen. Hon hade ett smycke piercad i undetläppen. Sedan såg jag att hon hade grå kritstrecksrandiga byxor som var för långa och släpade i golvet. Antog att hon köpt dem begagnade.


På jobbet var jag ensam på morgonen. Startade de slitna datorerna, satte upp bokningsskyltar och kokade kaffe.

Senare kom vår lilla datatekniker som gillar opera. Hon uppgraderade alla databaser.

Fryser om fötterna. Är förkyld och hostar och snuvar, men jag vet inte hur man gör för att sjukskriva sig? Eller jag har inte mod att ringa. Men lite rosslig i halsen ska jag väl klara. En kollega till Kristina avled i helgen. Han blev bara 61 år och var hur pigg som helst, men på natten mellan lördag och söndag fick han lite ont i bröstet och någon minut senare var han död. Livet är så skört. Vi måste vara rädda om varandra. Tänker på tiden som varit. När jag var barn fanns hässjerajor och jag åkte på ett skakigt hölass som drogs av hästen Brunte. Min barndom är antik.


Det snöade små snöflingor när jag cyklade hem från stationen.
 
Hemma bytte jag PPM-fonder. Gjorde mig av med Kina och bytte till Baring flobal resources och Gustavia Greater russia. Vet inte om det blir bättre men jag tror Kina är osäkert för tillfället.
Studenter frågar fortfarande om vi skall avvecklas och om vi köper böcker.


-Om man har med sig en egen dator, finns det sådant här göteborgsnätverk så man kan koppla upp sig här.

-Jag har inte provat själv, men jag har hört studenter som har sagt att det går.


Fånga det innevarande ögonblicket

Var hos min syster i går kväll. Min 81:åriga faster Kerstin var där också, hon arbetade som bibliotekarie i sitt yrkesverksanna liv. Nu håller hon mest på med politik.

  På morgonen idag har jag cyklat till Bonbon och lämnat igen dvd:n "a Perfect stranger", en skräpfilm vi såg i går kväll. En fullständigt meningslös thriller med Bruce Willis. Sedan cyklade jag till Ica och köpte bröd. Den pensionerade kranföraren satt på sin rollator och solade sig, det kändes tryggt.

  Jag cyklar i staden, det tar emot att ta bilen. Pratade om kusiner vi aldrig träffar igår när jag träffade min syster. En bor i Shanghai, en annan har bosatt sig i Paris, en tredje har gift sig och flyttat till Helsingborg och startat ett företag.

Nu försöker jag varva ner med skivan Viva av Roxy Music. Det är roligast att lyssna på Paul Thompson i den gruppen egentligen. I kväll ska vi på operetten My Fair Lady, Detta trots att jag känner mig lite trött. Min kompis Gösta har ringt flera gånger och förklarat hur jag bäst kör till operan om jag skulle göra det.

"Fånga det innevarande ögonblic ket som det enda du har. Och kom ihåg... att önska sig, hoppas och ångra sigär de vanligaste och farligaste sätten att unvika nuet. (Waynd D. Dyer Älska dig själv s. 38) 

Morgon med Mahler och klarblå himmel

Lyssnade på Gustaf Mahlers underbart vackra och rogivande tredje symfoni på morgonen.

Var på invigningen av Campus Linné igår. Det var många viktiga personer där. "Visst är det fint Klas?", "vad tycker du om det Klas?" Frågade chefer. Jag sade att det var fint. Men det var dåligt med böcker för journalister och psykologer. Dessutom rusade jag in där glad i hågen för jag pratat några ord på spanska till vaktmästarna. "Förstår du vad vi säger?" Frågade en dam från sydamerika när de pratade på spanska insemellan. "Jag försöker höra vad ni säger. Jag läste spanska i gymnasiet för många år sedan. Entiedndo solamento un poco." Farligt nu tror ju alla jag kan spanska, men det kan jag inte påstå att jag gör.

På morgonen idag har jag pratat med Gösta i telefon, kört till Bälinge sopsorteringsstation och till stan.
 
Solen skiner och jag vadar i nerfallna löv.

Mahlers tredje symfoni är så underbart lugn och vacker som suger sig in i själen och jag nästan glömmer tid och rum.

Soppköket

På natten drömde jag att jag stod och trängdes ute bland en grupp trashankar med skäggstubb, knotiga händer och som stod med koppar och sträckre fram en mugg för att få lite soppa. Alla trängdes för att komma först med att få en skvätt soppa.

När jag gick upp vid femtiden hade Kristina satt på "Hours" med Philip Glass på CD:n. Fantastiskt lugn och vacker musik. En bra början på dagen med denna rogivande musik. Mörkt ute. Satte fast den hoptejpade baklampan på cykelns pakethållare och försökte spänna fast framlampan. Stod och huttrade på perrongen i duggregnet. På tåget är det alltid ett gäng kvinnor som åker med och pratar hela tiden. Släppte förbi dem idag när jag steg på. Mitt emot mig satt en man som liknade Franco lite, som han såg ut på spanska frimärken. Till höger om honom satt en man som vänligt flyttade sin väska när han såg strömmen av folk som gick på. Han liknade Harvey Keitel.
   "Jag kommer klockan nio och då tycker jag vi börjar spela in direkt", sa han.

Det luktade fuktiga kläder på tåget.

På jobbet hade hade jag fått mail om byte av tjänster på Campus Linné.

Den vänlige mannen som liknar Emile Heskey var inne och letade efter en bok som är skriven av en person i huset. Den fanns inte i Göteborg.

De italienska tjejerna som suttit här och sökt på dator hela hösten var här. Bra att de trivs här.
"Det ödesdigra 1930-talet" av Åke Thulstrup, tas ut ur systemet. Tvivlar på att någon lärare tar den.

En tekniker stormade in med en dator och en skanner på en kärra. Nu är det tänkt att vi skall skanna uppsatser. Sedan försvann han lika snabbt som han kommit.

Det är tråkigt med alla containrar med böcker som står här. En journaliststudent var inne och rotade efter papper samtidigt som hon talade i mobiltelefon. Nej, det är inte mycket kvar av biblioteket nu.

Bibliotekariens bön

Frost på fönstren på morgonen, Kristina vill alltid ha öppet fönster på natten. Sov oroligt, det är aldrig speciellt trevligt med begravningar.


Var först på jobbet och startade upp datorer och ställde upp böcker. När Sonja (namnet är fingerat) kommit begav jag mig upp till Campus Linné där jag fick instruktioner om det nya biblioteket. det var en massa nya regler som var nya för mig. Väl tillbaka på hemmaplan kände jag mig som fisken i vattnet, känner mig hemtam på biblioteket där jag jobbat i sju år. Nina, Rättshaveristen, (namnet är påhittat), var här. Hon var rasande på allt möjligt, hon satt och skrev så tangenterna på tangentbordet darrade.


Annars höll jag bara på med att ta bort poster ur lokala databasen. Om någon månad kommer allt att försvinna automatiskt. "Nyrekryteringen till de högre ämbetena 1720-1809" av Ingvar Elmroth tas ur systemet och ställs upp för att någon forskare eventuellt kan tänkas vara intresserad av den. Visade boken för Nina som genast började läsa den. Hittade också boken "Början till slutet. Laga skiftet och torpbebyggelsen i Östergötland 1817-65" av Kalle Bäck. Han var min lärare ett tag på Kulturvetarlinjen för många år sedan.


Hela tiden är det frågor från studenterna om vad som händer med uppsatserna. En del årgångar digitaliseras och resten skall finnas på respektive institution bli svaret.

Minnen från ett liv

I sex år har jag varit på gymmet Pyramiden och igår var sista gången jag var där. Det var egentligen ingen annan än Anna i receptionen och Sebastian som jag hälsade på. Martin, Lasse och Muhammed ett var inte där, lite trist, men sånt är livet. Kände förstås igen alla som var där, men jag har alltid varit lite utanför kompisträningen. Sebastian tränade biceps och skrattade gott med en kompis som ser ut som sångaren Donnie i rockgruppen Sha-na-na-. Då var det mer sorgligt att säga hej då till Anna. Så jag försökte förklara varför jag slutade.

-Jag hoppade inte du skulle stå i receptionen idag... Jo, förresten jag hoppades att jag skulle få säga hej då till dig.

Sedan går jag in och gör min bröst och benträning. Det är stimmigt och alla redskap är upptagna till att börja med. När jag skall gå så står ingen i receptionen. Tänker att jag kan smita ut snabbt som osynlige mannen.

   Men så ett tu tre hörs en röst från lite vid sidan av.

-Hej då Klas... och vi ses, sa  Anna.


"Historiska studier. Tillägnade Nils Ahnlund 23/8 / 1949"  från 1949, den boken gallras. Trist, för för mig är böckerna som något levande. Alla tankar i böckerna som satts på pränt genom mycket och omsorgsfullt arbete.


På eftermiddagen var jag på begravning. Det var journalisten, författaren och före detta journalistläraren Per Dackén som gått bort. Kyrkan var proppfull och där fanns flera kända journalister. Det är tråkigt med begravningar. Jag börjar lära mig psalmerna som sjungs vid begravningar utantill.

Böcker har ett liv

-Är det ledigt här, frågar jag en tjej på treans spårvagn. Hon pudrar sig i ansiktet och har spridit ut sig med sin ryggsäck och en Dagens Industri och en Dagens Nyheter. Hennes ljusa hår är alldeles vått. Hon har väl nyss gått upp. Hon jobbar väl på någon bank. Klockan är halv åtta.

-För två sekunder sedan var det tomt i vagnen, motvilligt tar hon sin väska och sina tidningar och lägger i knät och fortsätter pudra sig och se på sig själv i en spegel.

-Men nu är det fullt, sa jag.

Tjejen pular ner sina tidningar i sin fulla ryggsäck.

-Kan jag få besvära dig, jag ska ha av här, sa hon impertinent vid Östra Nordstan. Jag reser mig och släpper förbi henne utan att säga någonting. Jag är ju bara en gammal fossil.


Suck. På jobbet startar jag datorer, hämtar post och fortsätter gallra. Stoppar ner ett tiotal historieböcker i en plastpåse som Nina (namnet är fingerar) skall få. Vi tycker bibliotekets utan tvekan mest hängivna sympatisör och försvarare ska få något som tack för kampen.


Fortsätter att slänga gamla dammiga donationer och kapslar. Plockar ur böcker på Kc (svensk historia) ur bokhyllan och tar ur lokala databasen. Även ifall böckerna försvinner ur lokala systemet så finns de kvar i en nationella databasen (Libris). Personligen tycker jag inte om gallring för jag tycker böckerna har ett liv i sig. Tar ur "Parliamentary reform in Sweden 1866-1921" av Douglas V. Verney ur systemet.

Då och då dyker det upp böcker med status tillfälligt förkommen, men nu fem i tolv kommer de till rätta. Till exempel "Sveriges statsfinanser 1719-1809" dyker plötsligt upp.


Det bländvita huset

Mörkret hade sänkt sig över Alingsås och lönnarnas löv hade fallit av.


Det var en lång trappa upp till en stor byggnad, till vänster låg ett litet hus. Dörren var låst, men en grabb öppnade åt oss. Därinne fanns böcker på spanska olika våningar. Vi gick upp för en trappa och satte oss i en soffa. Därefter var det en föreläsning om rutiner för beställning av lånekort. Vi skall serva 3000 journaliststudenter, psykologstudenter och global studies.


Den enda boksamlingen som fanns där var egentligen bara iberoamerikanska. Det skulle finnas kursböcker som referens för Samhällsvetenskapliga fakulteten som referens. På en ensam hylla stod några enstaka böcker.

Inredningen var bländvit. Om någon ställer sig på kö tar det en vecka innan personen lånat boken får reda på att den kommit. (På det lilla kvartersbiblioteket där jag är nu ringer vi direkt). Alla böcker skall finnas på filosofiska fakulteten och skall beställas därifrån. Kursböcker beställer någon på ett annat bibliotek.


Kom tillbaka till mitt gamla bibliotek på eftermiddagen, men jag fick direkt gå tillbaka till det nya studietorget för jag hade glömt glasögon och kollegieblock. där var det full rulle. Nina, eller Rättshaveristen, (namnet är påhittat) hon var ilsken och klagade på fan och hans moster. Gjorde två fjärrlån på stående fot. Inga böcker att låna ut andra än Iberomarikanska och en massa regler och inga om ämnena som studeras. Men det är nya tider och det är bara att acceptera.

Idag var det skönt att komma hem från allt vimmel.


Mozart och Onsalakorv

Bra början på dagen med att spela Mozarts flöjtkonsert 1-4 och sedan går det som en dans att göra frukost. Onsalakorven finns i ganske små skivor och smakar just korv, inte cognacsmedwurst eller salami.

Hittade boken "Västerlandets idéhistoria 1800-1950" av Gunnar Eriksson i bokhyllan. Vi hade den som kursbok när jag läste Idéhistoria på Kulturvetarlinjen i Linköping. Så här står det om Henri Bergson angående tiden som alltid varit något oundvikligt och ibland oroväckande. "Rummet uppfattar han som en behållare i vilket skeendena utspelar sig, uppbyggd av en rad punkter som kan genomvandras i olika riktningar och där man kan ta sin utgångspunkt godtyckligt och sedan nå olika punkter. Det är tiden som Bergson förvandlar till något märkligare. Den har bara en riktning, den arbetar sig obevekligt framåt åt ett enda håll." Men han fortsätter och berättar om två olika typer av tid: "I det sammanhanget finner Bergson det nödvändigt att göra en distinktion, som visar hans kritiska attityd till naturvetenskapen, en skillnad mellan vad han kallar vetenskaplig tid och upplevd tid." (Västerlandets idéhistoria 1800-1950 s. 241) "Ett av de förhållanden som gör att tiden inte liknar en linje är att man aldrig kan förutse vad som ligger framför, man kan inte peka ut framtiden längs den tänkta linjen, ty där kan alltid inträffa någonting helt annat än man räknat med." (Ibid. s.241)
   Det här är ju lite av filosofins tröst. Visst rör sig tiden rakt framåt, men det sker något på vägen. Till exempel fick jag Multipel Sklerosis, men tack vare styrketräningträning och medicin har sjukdomen blivit bättre och jag går bättre.

Till detta skulle jag vilja avsluta med den underbara boken "Älska dig själv. Eller inte sämre än man gör sig" av Wayne D. Dyer, en bok som alltid ligger vid mitt nattduksbord.
"Det finns ingenting att oroa sig för! Absolut ingenting. Du kan tillbringa återstoden av ditt liv, från och med nu, med att oroa dig för framtiden, men hur mycket du än oroar dig så kommer det inte att förändra ett dugg. Kom ihåg att oro definieras som handlingsförlamning i nuet som en följd av saker som ska eller inte ska inträffa i framtiden. Du måste vara mycket noga med att inte förväxla oro med planering för framtiden." ("Älska dig själv. Eller inte sämre än man gör sig"  s. 128)


Inne i kyrkan i Gruntvig

Fahrenheit 451

Tränade på ett nytt gym   i går i Alingsås. Det blir nog att jag testar det ett tag. Efter att ha besökt olika gym i 17 år anser jag mig känna till lite om styrketräningslokaler. Okej, det är billigt och ligger bra till. Musiken de hade var alldeles för hög och struttig, hårdrock blandat med disko. De hade bara en station för bänkpress, bara en smithmaskin och så vidare. Med tanke på att det var så mycket folk var det för få maskiner. Golvet i duschrummet var alldeles för halt och det fanns ingen tvål. Förstår att Pyramiden  är ett alldeles speciellt bra gym och även Hälsostudion i Alingsås är bra. Men det blir väl bättre efter ett tag.


På jobbet slängde jag böcker och statistik. Hittade en bok från 1938 som hette: "Report of court proceedings in the case of the Anti-Soviet "bloc of rights and Trotskyites". Heard before the military collegium of the supreme court of the U.S.S.R". Bland annat förhörs Nikolaj Bucharin , Krestinsky och Rykov. Personer som Stalin påstod vara kontrarevolutionära. Bucharin avrättades 1938. Tror jag skall spara den boken trots allt.


Fahrenheit 451 är tempraturen då papper självantänds

Igår såg jag en grabb med en axelremsväska med ett idolporträtt av Mao Tse Tung på. Tiotals miljoner kineser dog under hans vanstyre.


Härligt att lyssna på Händels "Zadok the Priest" samtidigt som jag tar bort böcker ur lokala databasen.

Boken med den kryptiska titeln "Innovationsförloppet ur kronologisk synpunkt" av Torsten Hägerstrand från 1953 är osprättad. Den har faktiskt ändå lånats ut en gång!


Om människor med högt EQ

År ut och år in står jag och väntar på tåget på perrongen. Vid Drottningtorget delar Valentin ut sina tidningar. Han är snabbare än alla andra, men så har han rutin också. Ser att han har en trave tidningar över armen och sedan har han en tidning i vardera handen och blixtsnabbt byter han till en ny när han har lämnat en. Dessutom ser han vänlig och trevlig ut. Jag har sett någon gång att någon tjej gått fram och kramat honom.


En besökare har skickat ett fint vykort till Sonja (namnet är påhittat) och beklagat sorgen när hennes man dog i cancer. Det var faktiskt Nina (namnet är påhittat) eller Rättshaveristen. Hon är lite udda men hon har ett högt
EQ   Fick ett mail från Derek Hales på morgonen, han ville göra ett omlån på en bok. Det är alltid roligt att höra ifrån honom för han har vass humor.  Tänker på min blogg från igår. Imperialismen och kolonialismen är delvis grogrunden till terror. Kriget i Irak och Afghanistan är alldeles urbota dumt och tokigt. Men samtidigt var ju Mao och Stalin med flera 1900-talets värsta massmördare.
 
Carl Palmer kom in och sade att det inte skulle bli någon hämtning den här veckan heller av återvinning.

-Det är då skit också med det här nya åkeriet som inte kommer.


I går var jag och fikade med min kompis Gösta. Han har också hög EQ. Han hade just gjort ett prov som alla bussförare måste göra nu. Det handlade om att köra och om hur föraren bäst bemöter passagerare i olika situatuioner.

Plockar bort Statistiska meddelanden ur lokala databasen. För sju år sedan hade jag ett väldans jobb med att lägga in dem i olika filer, eller fält i databasklienten. Men nu åker allt bort.

B. kom på besök. Det är en solskenshistoria. Han är inte riktigt f'ärdig med slutuppsatsen, men han har redan fått jobb. Han satt här timme ut och timme in. Han kommer förresten från Somalia för många år sedan. Jag tänker på detta eftersom det skrivits så mycket i GP om somalier. B. är oerhört ambitiös och alla tycker bra om honom. Men han är ju färdig nu.