Fem spanska tegelstenar

Började senare på jobbet. Människorna som åker vid åttatiden är betydligt piggare och ser inte lika gråglåmiga ut i ansiktet. På spårvagnen stank det kiss. Alla passagerarna försökte flytta sig så långt ifrån kisstolen.

På får jag hjälpa till mycket, det vill säga i den mån jag kan. När någon skriver ut måste hon veta vilken dator hon använt och sedan skriva det i skrivaren för att det skall fungera. Ibland fungerar det inte ändå.

Annars har jag mest sysslat med katalogisering. Fem band, osprättade, om Pellegrini 1846-1946. Vart och ett på mellan 400 och 800 sidor.
Bibliotek | | Kommentera |

Jag gör så gott jag kan

Regn och mörker när jag cyklade till stationen. Mössa och vantar blev genomblöta. När jag gick från spårvagnshållplatsen fick jag syn på vaktmästare Carl Palmer (namnet är fingerat), han jobbar jämt. Nu höll han på att trassla med sladdar till en adventsljusstake.


Startade upp biblioteket. Sedan satte jag igång att scanna uppsatser, det är ganska fascinerande att se när de kommer upp digitalt och placeras i en fil och är redo att läggas in i en databas. Dock blir de synliga för allmänheten först när författarna godkänt att deras alster blir synliga på internet.

-När blir uppsatserna klara för att se på nätet, frågar en student, blir det till jul?

-Nej det är 3200 uppsatser som skall digitaliseras och de får göras i tre steg. Nu är vi bara två steg. Scanning, föras in i databasen och ringa skribenten för att få den godkänd att läggas ut.


Vilket liv egentligen, lever med arbetet. På natten tänker jag på arbete. Ska jag digitalisera eller samla ihop all Nordicommaterial och skicka till Campus Linné. Men där var ju bestämt att det bara skulle vara spansk litteratur och ett exemplar av kursböcker? Nå, saker och ting kan ju ändras, det får bli scanning. Hoppas inte jag gör helt fel.

En del går förbi lånedisken utan att titta som vi var luft eller ingenting. Okej då så där jag väl luft då, men det är okej att inte vara den osynlige mannen.


Nina, (namnet är påhittat efter en Östtysk punksångerska) Rättshaveristen, är tillbaka och det är roligt. Hon är bibliotekets ivrigaste förespråkare och sympatisör. Hör när hon småpratar för sig själv borta vid datorerna.

-Vad gör du? Frågade Nina.

-Petar bort stöldskyddet, svarar jag.

-Om jag inte haft så mycket att göra för ett halvår sedan så hade jag kunnat hjälpa till med detta, sa Nina.


(Samtidigt som jag åt lunch läste jag artikeln "Bevare oss om permafrosten smälter", permafrosten på den sibiriska tundran. Det låter ganska hotfullt " Med de årliga utsläppen från fossila bränslen idag innehåller cirka 7 miljarder ton kol, varav en dryg femtedel kommer från transportsektorn, kan man bara försöka föreställa sig konsekvenserna av om 1000 miljarder ton kol långsamt börjar sippra ut i atmosfären". (DN s. 14 29/11-2007)

Bibliotek | | Kommentera |

Som att sätta ihop pizzakartonger

Ägnade morgonen och förmiddagen åt att scanna in uppsatser i PDF. Sonja fick ett mail från en hög chef som undrade om jag inte kunde ta hand om litteraturen för journaliststudenterna? Hon sade emellertid att jag hade fullt upp med att scanna de 3200 uppsatserna. Härligt att se gamla studenter som kommer tillbaks. Igår hade vi en före detta student som skrev sin magisteruppsats här. han skulle egentligen hålla ett föredrag på handels, men han ville se platsen där han suttit och skrivit så många timmar. Han var chockad över att biblioteket såg ut som en rivningstomt.
 
Jag minns att jag för ett par år sedan skrev ett brev till min gamle svensklärare i gymnasiet från vid pass 30 år sedan, jag skrev att jag var en nonchalant och usel student. Jag skrev också vad jag borde gjort och hur jag borde skrivit uppsatser. Jag fick ett glatt brev tillbaka där han var glad att jag hört av mig... Mitt brev var ju tänkt som en syndabekännelse, eller en bikt. Kanhända att gamla elever ofta vill återuppleva gamla minnen? Eller som jag bara bikta mig och säga att jag nu tycker jag var en dålig elev.

Börjar få in tekniken nu hur jag tar bort stöldskyddet för att kunna scanna. Det är som att sätta ihop pizzakartonger, fast här tar jag bort för att kunna scanna.


Det regnar ute. Hösten kom sent och med våldsam kraft.

Bibliotek | | Kommentera |
Upp