Pensionären på Korsvägen

Fullt i vagnen på morgonen. Träffade min pendlarkompis Katja på perrongen. Jag stod längre fram på perrongen än jag vanligtvis gör.
-Det brukar gå att få plats här om man knör, sa Katja.
Sedan slank hon in först. Jag spanade in en plats som nog kunde bli ledig.
-Det är måndag, och jag tror tåget blir fullt, sa jag till en dam som placerat sina väskor på sätet bredvid.
-Vi har åkt sedan 23.35 och det är först nu det kommer på folk, sa damen.
Då skulle jag naturligtvis tagit mod till mig och frågat varifrån hon startat i natt för sju timmar sedan? Sundsvall? Gävle eller kanske Västerås?

På förmiddagen satt jag bara och drog kort. Rensade Java i datorn. Tog en kopp kaffe. Växlade några ord med Hans.

På eftermiddagen var jag på Studietorget i Haga. Eftersom det regnade tog jag tvåans spårvagn från Korsvägen. När jag skulle ställa mig och vänta på spårvagnen fick jag syn på en pensionerad kollega från åren i Haga som stod och väntade på spårvagnen andra sidan. Eftersom jag hade fyra minuter på mig skyndade jag mig till andra sidan och han mötte mig på halva vägen. Såg att han hade händerna i sin rockficka så han ville inte ta ihand. Skulle precis ge honom en klapp på axeln:
-Nej, inte den armen, jag har ont i den, sa min gamle kollega.
-Men hur är det? Är allt bra, frågade jag. Jag hade ju trots allt jobbat med honom i nästan åtta år.
-Ja, jag ska opereras nu, jag har ont i varenda led.
Vilken himla otur. Han som hade så många planer efter pensioneringen.
-Det var därför jag slutade för jag hade så ont. Men det var inte så bra arbetsförhållanden heller på slutet tyckte jag.
Bara någon minut kvar att prata med honom, så jag sa inte emot. Jag minns att han kunde det mesta om Riksdagstrycket och Svensk författningssamling.
-Nu kommer min spårvagn, jag måste gå, men jag önskar att allt blir bra. Det var jätteroligt att se dig och jag tycker det var roliga år som vi arbetade tillsammans Dick.
   Han var sig precis lik och han hade samma gröna vinterrock.

Det duggregnade när jag satte mig på spårvagnen till Handelshögskolan. På Vasagatan såg jag journalisten Kjell Wigers gå förbi. Såg en skymt av honom i filmen "Luftslottet som Sprängdes". För många år sedan gick han på samma gym som jag.

På studietorget i Haga hann jag precis äta en Dafgård kycklingfärdigmat. Under tiden som jag åt läste jag en artikel av Isobel Hadley-Kamptz i tidskriften "OmVärlden". "Bloggen använder yttrandefrihet på riktigt. Den senaste vågen av utveckling på nätet har realiserat de gamla demokratiska idealen. Bloggen medför att alla med datorhar möjlighet att använda yttrandefriheten på riktigt." (OmVärlden, 2009:6 s. 24)

Lyssnade på några unda damer som stod i dörröppningen till Studietorget. De pratade bland annat om att de ville studera utomlands i minst ett år.
-Om två år är jag 21 år, då är jag inte så ung längre, sa en av dem.
Kors då? vad gjorde jag när jag var nitton? Körde buss och gick omkring och undersökte Göteborg.

Sedan ringde jag till London... Skulle ringa till en kvinna och berätta att hon glömt sitt kårkvitto. Hon hade ställt om telefonen till London.

Det är vackert med alla ljus i centrala Göteborg. På tåget hamnade jag bredvid en ung man jag kände igen. Har försökt hälsa några gånger, men han verkar inte så pigg på att hälsa.

göteborg
Gård i Haga i Göteborg 1980

 


Sorterar bilder och funderar på samhällsekonomin

Igår gjorde jag lite nytta när jag körde till sopstationen i Bälinge och hämtade en matta som Kristina tyckte behövde tvättas. Och tankade bilen vilket känns bra att ha gjort på en bensinstation med bra utrymme att parkera.

Idag har jag varit tidigt uppe och scannade. Alla tysentals bilder måste läggas in i foldrar som döps. Det är vackert väder. Jag bör hjälpa Kristina att sätta upp julprylar inför första advent. Jag vet inte varför de svartvita bilderna blir röda när jag scannar negativ?

fiskar i kosterfjorden
foto Lars Petersson
Ute och fiskar vid Kosterfjorden 1978, det vill säga på den tiden det fanns fisk.

idefjord
foto Lars Petersson
Här arbetade jag som skeppsgosse på Idefjord ungefär 1977 tror jag det var. På den tiden var det billigare i Norge. Det gick två båtar till Halden. Idefjord och Silverfjord. I åkte många över för att se på Fredriksstens fästning där Karl XII blev skjuten.

hytten
foto Klas Petersson
Här är en bild på hytten där jag sov. Vi gick och lade oss vid tvåtiden och väcktes ungefär sex på morgonen. Jag minns att det gick bra för det var bra kamratskap mellan alla i besättningen. Att det är bra stämning är viktigt på alla arbetsplatser.


Tänker på SAAB. Det är inte bra för Trollhättan men du måste ju sälja produkten som produceras? Det är lätt för mig att säga som har jobb och har inte kunskapen att starta upp ett företag. En bok som jag tycker mycket om är "Vår Ekonomi" av Klas Eklund, så här skriver han i upplagan från 2007. "Det finns inga snabba genvägar till minskad arbetslöshet. Den enda långsiktigt hållbara vägen är den som består i att genom en förnuftig ekonomisk och facklig politik skapa förutsättningar för enskilda företag att producera mer varor och tjänster till priser som gör att de är konkurrenskraftiga, samtidigt som de täcker sina kostnader." (Klas Eklund, Vår Ekonomi 11 uool.,  s. 125 f.)
   SAAB måste alltså täcka sina kostnader. Göra sig fri från GM och satsa på miljöbil?


Jag såg filmen "Luftslottet som sprängdes"

Jag tycker den tredje delen av Stieg Larssons milleniumtrilogi, "Luftslottet som Sprängdes" , var mycket bra. De 2,5 timmarna gick fort, ingen död sekund. Jag tycker de hade fått ihop det bra. Men jag tror den blir bättre om du läst boken. Det är ganska snabba kast och miljöbyten. Jag har läst boken två gånger och visst är det en del spännande historier som saknas. Till exempel när en städare smugglar in en mobiltelefon i en lufttrumma när Lisbeth Salander ligger på Sahlgrenska sjukhuset. Saknade också mer ifrån när Erika Berger fick arbete på en stor tidning och blir förföljd och hotad. Datahackern "Plague", en av Lisbeth Salanders datakompisar minerar förföljarens dator så den kraschar om han försöker öppna några besvärande bilder.
   Däremot håller jag inte med de som påstår att slutet var fel. Det var ju aldrig meningen att Mikael Blomqvist eller Lisbeth Salander skulle få ihop det? Blomqvist var ju äldre och kär i Erika Berger (Lena Endre) eller superkvinnan Monica Figuerola.
"Luftslottet som Sprängdes" är en suverän film tycker jag. För den som läst boken blir den ännu bättre.

Tufft i kollektivtrafiken

På morgonen när jag ska till jobbet ser jag alla spårvagnarna komma farande åt olika håll, som en sörja med grodyngel. Folk går hur som helst och har bråttom till sina arbeten. Jag brukar titta på förarna och tycker de är fantastiska som styr fram vagnarna och ofta är i tid. 

   På jobbet i förrgår hörde jag några kollegor som kom ur en hiss diskutera en artikel i GP antar jag om en förare som inte släppte på en passagerare utan körde. Sedan fick han stopp i en växel och släppte inte på då heller.
   Jag har inte kört spårvagn men jag har kört buss i Göteborg. Det här var i början av 80-talet. Jag minns att vi hade fått tillsägelse från ledningen att inte släppa av genom framdörrarna utan bara bakdörrarna. Det var bara påstigning genom framdörrarna. Jag tror hållplatsen innan Klareberg på Hisingen hette Lillkärr Norra. Jag minns att jag stannade och släppte av de flesta genom bakdörrarna, men det var två jag hänvisade till bakdörrarna. Deras buss de skulle med stod på Klareberg. Det blev nästan lynchstämning mot mig så jag gav naturligtvis upp och släppte av dem.
   Jag kan tänka att Spårvagnsföraren förhöll sig till regler. Eller det troligaste var att han låg efter i tidtabellen. Och det har jag också lite historier om när jag till exempel missade en färja för jag var sen.

bussförare Leif
foto Klas Petersson
Min finske bussförarkompis Leif i en Scaniabuss vid Volvo Torslanda i början på 80-talet.

Nu för tiden är det ju ännu fler som åker än när jag körde. Och nu har jag läst att en del kastar sten på bussar och spårvagnar!

 

 


Stimmigt på gymmet

Tåget var sent på morgonen. Banverket hade släppt förbi ett godståg igen som fick stopp vid Floda.

Jag hälsade med ett högt och tydligt "Hej" till en kollega när hon kom. Hur högt ska jag säga hej utan att verka påträngande? Bör dock alltid hälsa tydligt. Den här osäkerheten har jag haft enda sedan tiden i skolan i Falköping.

På morgonen hade jag ett samtal med min chef. Jag kommer att börja med periodika. Vilken överraskning, verkligen oväntat.

Efter fikat beträttade jag det för kollegan Hans. 
-Hoppas de inte tröttnar på mig efter en vecka? sa jag.
-När fick du reda på det? frågade Hans.
-I morse.
-I kväll är det el classico, sa Hans.
-Du menar Barcelona Real Madrid?
-Ja.
-Hoppas Real Madrid vinner.
-Nej, jag hoppas Barcelona vinner.
(Drog lite kort någon timme.)
-Nu ska jag gå och träna, sa jag till Hans.
-Det syns inte på dig att du tränar, sa Hans.
-Nej, jag tränar bara för att hålla mig i form... du borde träna, du har ju när till gym, sa jag.

Nej du ska aldrig oroa dig för saker och ting, för du vet inte vad som händer nästa stund.

På tåget lyssnade jag på Dan Browns "Den förlorade symbolen" på hemvägen. Jag tränade bara i 40 minuter. Skyller på att det var för stimmigt och inga jag kände.
   Telefonen ringde hela kvällen, eller två gånger i alla fall. Reklam och felringning.

 


Talade i mobil i kassan

Regnade när jag cyklade till stationen. Fick skoskav av gummistövlarna. Tårna var blodiga när jag tog av mig skorna. Men vad sjutton, det är bara att bita ihop och gå vidare. Måste bemöda mig om att leva för stunden och ta till vara ljusglimtar i tillvaron.

Jag skulle vilja läsa allt jag hittar på i bibliotket. Ställde upp några gamla böcker i gamla samlingen: J. Velander hade skrivit några små skrifter om "Svensk rättskrivningslära" från 1800-talet. Ställde upp en bok om Riddarliv och en annan som hette "Matematik för miljoner". En om trädgårdsodling från 1800-talet: "Praktisk afhandling om vilda träds såning, plantering och skötsel..." 
  Med åldern blir jag mer och mer intresserad av historia.

Sedan blev det bråttom till dansken som klipper mig. Vi pratade lite om resor till julmarknader i Tyskland.
Sedan hade jag tur. Fyrans spårvagn kom in till Berzeligatan nästan direkt. Vid stationen stod Nässjötåget och skulle precis gå. Konduktören skulle just kliva på.
-Ska du med? frågade han.
-Ja, sa jag med andan i halsen. Jag kastade på en liten stol som var ledig, som jag kunde se den enda lediga platsen på vagnen? En kvinna som läste Sidney Sheldon satt till höger om mig och till vänster en man som lyssnade på sin mp3-spelare.

Efter att ha bytt till sommarskor hemma så cyklade jag vidare till Ica för att handla för helgen. På Ica träffade jag min Iranske kompis från gymmet. Vi han inte prata så mycket för jag hade bråttom hem till gröten.
  När jag stod i kassakön såg jag att den unge mannen framför mig pratade i mobiltelefon hela tiden och sedan nästan lämnade han fram två skrynkliga hundralappar. Han talade något slaviskt språk. Nonchalant tycker jag. Jag gav henne det mildaste leendet och ställde alla varorna rätt så hon enkelt kunde scanna av dem.

hellsgate
Från Hells Gate nära Routoroa på Nya Zeelands nordö 1989. Har ställt min minoltakamera på en sten och fotograferar mig på plats.

Trist med företaget SAAB. Får försöka hitta på något annat, men ett företag som inte går med vinst är dömt att gå under. Bygga järnvägar, tåg och elbilar kanske? Men det är svårt att starta upp ett nytt företag.



Tycker om Dan Browns böcker.

Idag var det inget regn, men för att inte råka ut för att gå med blöta fötter hade jag regnkappa och gummiskor.

På jobbet skickade jag ut beställningar från Rörposten. Det känns märkligt att skicka beställningar till olika våningar. Sedan måste jag lita på att någon hämtar dem så jag kan gå till en bokhiss, hämta böckerna. Sedan lassar jag dem på en vagn och kör dem till olika ställen. Många kommer till fjärrlåneavdelningen, en del placerar jag i lådorna för filialerna, eller helt enkelt lägger dem på en vagn för uppsättning till dem som hämtar böckerna på biblioteket.

  På vägen hem lyssnade jag på Dan Browns "Den förlorade symbolen" på min mp3-spelare. Jag är mycket förtjust i Den Browns böcker. De griper tag direkt och jag vill nästan inte sluta. På tåg lutar jag mig gärna tillbaka och lyssnar på en uppläst bok. Den här blandningen av fantasi och verklighet engagerar mig.

   Men nu ska jag se på Halv åtta hos mig så jag kan berätta för Kristina vad det blev för mat idag?

Svensk Författningssamling är inte Riksdagstryck

Regn och mörker när jag cyklade till stationen. Såg inte den Svarta Prutgåsen, trots att jag vet att flera sett den spatsera i mörkret. Tåget var fullt till sista plats. Fick lyfta upp en väska och en kasse på hatthyllan för att få en plats. En flicka sov tungt samtidigt som hon hade hörlurar på sig.

   På arbetet drog jag kort i ett par timmar. Blev färdig med en låda.
-Är det säkert att du vill låna Yoijimbo? frågade Hans.
-Ja visst. Är den seg och tråkig?
-En timma och 45 minuter tror jag.
-Tror jag tycker bättre om Pang i bygget? sa jag.

Det ösregnade när jag gick ner till Studietorget i Haga. Det läckte in i skorna som om jag gått barfota.
  
   Under de timmarna jag satt i Haga frös jag något fruktansvärt om mina fötter. Blöta strumpor och blöta skor. När det bara var någon minut innan stängning kom en
professor från Statsvetenskapliga ner.
-Har nu gammalt Riksdagstryck här, frågade han.
Blir genast nervös.
-Nej, vi har inte så gammalt här, sa jag.
Vi går längs väggen med böcker.
-Vi har Svensk Författningssamling som är gammal, sa jag.
-Men det är inte Riksdagstryck, sa professorn.
Nä, nä, efter att ha suttit och frusit om fötterna hela eftermiddagen så var jag inte så skärpt.

Tittade lite på min första hemsida . Den var förfärligt omogen. Var tvungen att ta bort lite. Men den visar ju lite på hur jag levde förr så jag låter den vara kvar.

nya zeeland
foto Kim Spolén
Så här såg jag ut på 70-talet. Militärskjorta, keps och grekiskt halsband.


När jag träffade Cecilia Malmström

Det var ett par år sedan kollegan Dick och jag flanerade utanför gamla Hagabiblioteket med en sedan flera år pensionerad kollega. Plötsligt möter vi Cecilia Malmström i poppiga, färgglada kläder.
-Hej Cecilia... har du träffat Klas? Han är en snäll kille.
-Nej det har jag inte gjort, sa Cecilia med ett leende.
-Har du Klas träffat Cecilia? frågar min kollega.
-Nej, jag har väl hälsat en gång på ett politikermöte... men hon minns ju inte mig förstås? stammade jag.
-Klas är jättetrevlig, sa min kollega.
-Men lägg av nu, skrattade Cecilia Malmström.
Dick och jag fortsatte vår promenad någonstans. Sannolikt till Sociologiska institutionen?

Det var på Hagabiblioteket jag började med Blogg.se. Vi fick en uppgift att skriva om en dag på vårt arbete. Jag tyckte det var synd att bara skriva om en dag.

Tåg och buss-minnen

En förskräckligt lat och lugn Lördag. Skrev snabbt in ett inlägg i min blogg om klassisk musik . Cyklade till gymmet på morgonen. Lördagspasset är härligt för det är mest medelålders gubbar som jag som tränar. Tränade rygg och axlar. 
   Efter gymmet cyklade jag direkt rill Ica och köpte juice och fisk. Hamnade i en kassakö med en ny flicka i kassan. (Men det är ju helt klart att det inte är lätt att vara ny. Jag minns när jag var ny bussförare och hamnade på tvärs med 40-bussen över Eklandagatan. Jag missade att jag skulle ta till vänster vid Bergsprängaregatan och upp på Victor Rydbergsgatan.)
   Hela eftermiddagen scannade jag gamla bilder. Det är rätt spännande att få dem i olika filer och sortera dem.

falköping
Tågolycka vid Floby station på väg till Falköping från Göteborg 1977.

 


Ett rörpostbrev

När jag som mest höll på att plocka fram böcker från plan ett till två fick jag en rörpost som inte var en vanlig beställning: "Hälsningar från Tindra" stod det. Märkligt. Så medan jag varit på möte har min gode vän och kollega Fredrik varit här... Snabbt tog jag de sju våningarna upp till plan sju. Dammig och trycksvärta på händerna. Däruppe stod E.H. och log under tiden som han plockade ut böcker ur bokhissen. Han sade direkt att det var han som skrivit meddelandet i Rörposten.

  Innan avdelningsmötet på morgonen var det full fart med hämtning av beställningar på plan ett till fem. Hämtade kaffekoppar till konferensrummet. Mötet var intressant. Såg att H. bet på naglarna och gäspade. Men efter 30 år är han lugn och erfaren. Få kan hitta och hämta böcker så snabbt som han och få kan ställa upp böcker i de mest obskyra hörn som han. 

  På informationsmötet pratade x om övergången till Dewey. NN. undrade om det skulle vara bra att ändra den gamla uppställningssignaturen också? Någon pratade om omflyttning av arbetsplatser. Någon annan talade om nya databaser. Vår arbetsledare i magasinet visade statistik från hur mycket som lånades ut och under vilka dagar det lånades ut. 

   På Fredagsfikat kom Tindra och Fredrik och hälsade på. Det var fest nästan hela tiden då:
-Säg farbror Klas... Kan du säga Klas... Kan du säga Hans då?
-Häää.
Nej det gick inte. Men det verkade kul med alla glada gubbar som åt tårta tyckte kanske T.

På tåget hem fortsatte jag läsa "The Collector" av John Fowles. Jag längtar efter att läsa något roligare. Den kidnappade flickan har så många dystra tankar. Allt eftersom tiden går i fångenskap blir hon allt mer desperat och förändras som person. Mannen som kidnappat henne är iskall och förstår ingenting av kärlek eller ens intresserad av sex. Han vill bara ha henne nära. "He's not human; he's an empty space disguised as human" (the Collector, John Fowles s. 223)
   Men i början står det så här om kidnapparen: "My father was killed driving. I was to. That was in 1937. He was drunk, but Aunt Annie always said it was my mother that drove him to drink. They never told me what really happened, but she went off soon after and left me with Aunt Annie, she only wanted an easy time." (Ibid. s. 11)

fjäril
Fjäril fotograferad på Sydkoster 1978.

  


Asfaltsbubblan

Asfaltsbubbla
Gammal Wolksvagen som stod parkerad utanför Valand i Göteborg.

Wolksvagen vid ett träd
Asfaltsbubblan står här till allmänt beskådande. Året är 1979 enligt mina anteckningar.

Tittade på
Göstas nya intressanta inlägg där han skriver om Kafkas Slottet.

 


Doft av gamla folianter

Precis när väckarklockan ringde drömde jag en behaglig dröm om när jag drog upp potatisar ur jorden vid en lantgård vid Mösseberg i Falköping.

Det spöregnade och blåste när jag cyklade till stationen. Såg ingen Svart Prutgås i mörkret, bara mörka skuggfigurer som cyklade till sina arbeten. Såg en kvinna kom vandrande i ruskvädret. På perrongen var det mest mörka människogestalter. En man med flint pratade lite, men ingen svarade honom.

   På jobbet växlade jag några ord med städerskan O.. Hon åker till jobbet fem minuter över fem på morgonen. Det är ungefär så dags som jag kryper ur sängen.
  På jobbet hämtade jag böcker på plan ett till fem. Här finns gamla folianter längst ned men nyare populära böcker på plan 5a. Tog fram och lade in nio böcker om meterologi på 30-talet, en bok om Ludvig XIV. Pillade fram en fotokopia av Johannes Thomas Bureus, "Monumenta danica certiori lectioni restituta ab absente" ur en knytkapsel.

Min fågelintresserade kollega sa att den Svarta Prutgåsen var kvar i Lillån.

Det ösregnade när jag begav mig hemåt. Hann precis med 16.47 tåget. Bra, eftersom jag inte visste att Ica skulle stänga tidigare. Jag bytte bara till en torr mössa sedan cyklade jag och handlade för helgen.
-Det är en bondgård idag... han som är VD, ropar Kristina. Nu måste jag sluta för Kristina vill att vi ser matprogrammet "Halv åtta hos mig" tillsammans.


Gamla bilder från Haga

Mörkt och regn när jag cyklade till stationen. Började med att hämta böcker på plan sex till nio. Det känns ganska bra att vistas bland böcker. Då och då ser någon intressant bok. 
   På eftermiddagen ställde jag upp böcker. Efter att ha gått runt i någon timme och är tillbaka vid ursprungsplatsen ligger där lika många böcker till.
   På gymmet hälsar jag på fler och fler. Rygg, axlar, biceps och balans.

   Under en rast pratade vi lite om bilderna i bloggen från gamla Göteborg. Inte hade jag någon aningom att mina gamla bilder från Haga. Jag minns när jag stod i en källare och framkallade svartvita bilder. Det var svårt att sluta belysa, framkalla, fixa, skölja och torka. Kommer väl aldrig att göta det igen under mitt liv?

Göteborg 1979
Östra Hagaskolan 1979.

Haga i Göteborg 1979
Gick in på en gård med målningar i Haga. Boken "Freak" om Freddie Wadling beskrivs gamla Haga en hel del.

gård i Haga
Det här är från den tiden då jag gick omkring i Haga och forograferade. Här en stol som står på en rivningstomt.

Ta vara på det lilla ljuset på dagen

Var på katalogavdelningen på morgonen. Växlade några ord med Hans om filmen "Blues Brothers". Jag tycker den är bäst när Cab Calloway sjunger Minni the Moocher .
   Det går lite framåt med kortdragningen, jag gjorde klar en kortlåda.
   På eftermiddagen var jag på Campus Haga. Hjälpte till lite med att ordna ett lånekort och med utskrifter. Fick frågor om vilket kort de skulle använda för att skriva ut på de olika skrivarna.

gata i Haga
Haga Nygata i Göteborg 1979.

Trettio år sedan jag tog studenten

Idag har det varit mulet. Innan jag gjorde frukost skrev jag lite i en annan blogg om klassisk musik på . Har mest varit inne och scannat samtidigt som jag lyssnat på Anna Janssons bok "Först när givaren är dör. Det är tusentals bilder att systematisera och hålla reda på. Tycker boken är ganska bra. Känns okej att lyssna på den efter efter Rooslund & Hellströms djupa Finnegans hämnd.

studenten 1979
(foto Lars Petersson)
1979 på torget i Falköping. Min kamrat Kim och jag skulle åka till Karlsborg och göra värnplikten efter skolan. Sedan flyttade Kim till Stockholm och jag till Göteborg. När jag fyllde 50 kom Kim och hans familj hela vägen från Stockholm på mitt kalas.
på logementet(foto Björngren)
Sitter på logementet på F6 när jag gjorde lumpen.


Var lite dåsig igår när jag körde till Norsesund och firade min systersons 21:årsdag. Även ifall han är en vuxen man nu är det en väldigt trevlig tradition. Varken Kristina eller faster Kerstin kör så det blev jag som fick köra. Jag hade tagit svininfluensavaccin och blev lite vimmelkantig dagen efter.

 

 


Bussen till Kippholmen

Ringde Gösta på morgonen. Vi pratade om bussar. Nummer 22 var Kippholmsbussen. Den hade ratten på höger sida, när du skulle växla fick du dubbeltrampa. Det var en lastbil som byggts om till buss.

Vet inte om det var vaccineringen som gjorde att jag kände mig dåsig idag. Var uppe och tog ett pass på gymmet på förmiddagen. Det är alltid uppiggande men idag var jag lite vinglig. Jag höll på att trilla omkull när jag skulle hänga upp en 25-kilosvikt.
   När jag kom hem hade Kristina rullat ihop en matta som hon ville köra till tvätteriet. Så det var bara att lägga in mattorna i bilen. Det var som i en bikupa med bin fast med bilar. Men jag trixade mig fram till affären som låg på en gatstump. Under tiden talade med butiksinnehavaren så körde jag in på en liten gård och backade försiktigt ut på gatan. Det var vägarbete på gatan så jag var tvungen att köra in lite på den där gården.
  När vi kom hem var jag så trött att jag lade mig att sova.

Kippholmsbussen
Kippholmsbussen vid Kippholmen i början på 80-talet. Fick dubbeltrampa på kopplingspedalen för att byta växel. Någon gång hade jag med mig min nya Minolta kamera som jag skaffade efter Olympusen och Exaktan. Tur var väl det så Kippholmsbussen blev förevigad. Bussföraren fick köra bussen in på lantgårdar och genom trånga passager. Jag var ganska nervös första gången jag skulle köra den från Eketrägatan och till Kippholmen.


När jag först kom till Göteborg och Haga

Självporträtt
När jag kom till Göteborg igen 1979-80 så gick jag runt i Haga och forade. Här har jag nog ställt min gamla Exaktakamera på en sten och fotograferade mig själv med en halvformatsOlympuskamera tidsinställd avtryckare.

Mitt i Haga
Så här kunde det se ut i Haga mitt i Göteborg 1979. Bilden är tagen utanför Hagagruppens lokaler.

Mitt i Haga 1979
Kring Haga Nygata fanns mängder av Antikaffärer.

Haga 1979
Gamla Haga var på väg att rivas redan då.
  Men det var speciellt med alla krogar och jag glömmer aldrig rockklubben Sprängkullen som låg där Universitetet har sina lokaler nu. Där köpte jag singlar med Grisen Skriker, Bruset och Göteborgs Sound. Högst upp var det en rockklubb där jag bland annat lyssnade på IS9 och Attentat. (Bilden är dock inte från Sprängkullsgatan utan Haga Nygata tror jag).
hagaskolan
Har för mig att den här gatan heter Haga Östergata som den såg ut 1979. Nu är allt rivet och det har byggts nya fina bostadshus och en annan kategori av människor har flyttat in. Jag minns när jag var ny i Göteborg och gick in på krogen Sven Dufva i Haga. Folk dansade på bordet och dörrvakten halsade brännvin från en flaska han hade i en vit plastpåse.

Svininfluensa och gräsklippning

Fredag den 13:ånde tänkte jag på hela dagen att det var idag. Det var mörkt när jag cyklade till jobbet. På tåget fick jag plats, men det var många som inte fick. Inne från en kupé hörde jag en skräll som en tallrik gick i golvet. Konduktören var en lång rutinerad man med mustasch. Det kändes tryggt.
   Jag hade tur och det kom precis in en spårvagn nummer tretton. Jag trängde mig bakåt och gick på en av dörrarna bak i vagnen för att inte trängas i onödan.

  På jobbet hämtade jag böcker på plan ett till fem. Innanför lönndörren på plan fem hämtade jag en Liggfoliant. En gammal avslutad högerextrimistisk tidskrift. På plan 4a hämtade jag upp sju kapslar med tidskrifter och körde upp till plan sju. Tänkte omedelbart på de sju hungersåren i Egypten i Gamla Testamentet och de sju dödssynderna och de sju personerna som alla dog i Stig Dagermans roman "De dömdas ö". Men det gick i alla fall utan några värre incidenter. Jag skärpte mig. Efter lunch hade jag hämtning och uppställning i gamla B-huset. Satte in några pyttesmå kärleksnoveller från 1700-talet i en kapsel. De var inte större än postitlappar.

   Vid tvåtiden åkte jag till Alingsås. Det snöade och var kallt. Fick en bra plats lite vid sidan av på tåget. Det gick smidigt att cykla till Sörhaga Vårdcentral. Tror jag fick sitta och vänta i tjugo minuter för att komma in till en sjuksyster. Det var inte så farligt, jag spejade och spanade för det var ju ändå fredag den 23:ånde. Sköterskan var trevlig. Men nu blir jag väl sjuk av medicinen?
-Jag vet faktiskt inte om du behöver en eller två sprutor? Du kan väl tala med din läkare, sa hon.
-Ja tack, sa jag
Nä det behöver jag nog inte. Det ver tillräckligt dramatiskt att ta en spruta.

Tog vägen förbi apoteket och hämtade medicinen. Apotekaren var trevlig och pratsam. Hemma så var Kristina redan hemma och städade och hon värmde glögg och det var härligt denna mörka, kalla fredagen den 13:ånde.

gräsklippning
foto: Lars Petersson
E.H. hade sett en gammal bild på mig i min blogg och han sade att jag var lik mig? Kan det varit denna bilden på mig som han såg? Här klipper jag farfars gräsmatta. Jag började tidigt arbeta. Jag fick kanske ett öre, eller kanske till och med en femöring.

   
   

 

 

 


Indisk mat

Lyssnade några minuter på J J Cale innan jag klädde på mig och cyklade mot stationen. Glömde bort att titta efter den Svarta Prutgåsen , tänkte mest på att ljusen skulle fungera på cykeln. Tåget var fullt till sista plats. Men jag skyndade mig att tränga mig på och haffa en plats.

På jobbet började med att dra kort.

Vid nio var det möte. Det var rapport från en konferens om digitalisering. Biblioteksrådet sade att det kommer att hända mycket på universitetsbiblioteket. Till exempel finns det planer på att bygga ett Samhällsvetenskapligt bibliotek vid Samhällsvetenskapliga fakulteten.

På eftermiddagen var jag inryckare på Campus Haga. Åt lunch på på trevliga indiska restaurangen New Dehli. De är Sikher som har restaurangen. Jag ser det för att en del har stålarmband. De är trevliga och serverar god mat. Sikher blir ofta livvakter, soldater eller busschaufförer fick jag reda på när jag var i Indien. De har mannamod och är snabba på att fatta beslut.

livvakter
Indiska presidentens elitsoldater i New Dehli. Bilden är tagen på Kristinas och min resa till Indien 1999.

På Haga började jag med att laga en häftapparat, printa ut en artikel åt en lärare och sedan skriva en rapport om Chalskonferensen jag var på i september. En ung kvinna frågade om hon kunde skriva ut åtta kopior på en gång? I sista minuten ringde en student och frågade om han glömt ett par skor i ett grupprum?

Det var knappt jag hann ta min torsdagsträning. En flicka skulle skriva ut en text precis när studietorget skulle stänga. Men jag måste hålla humöret uppe, det är det viktigaste.

Hann gott och väl till gymmet.
-Ska du ut och springa på löparbandet... jag förstår att du är långdistanslöpare eftersom du tejpar brösten, sa en ung man i omklädningsrummet till en något äldre man.
-Ja, sa mannen.

Pratade med min kraftige kompis som jag trodde var Kurd. Men som så ofta på gymmet var han från Iran.
-Det här är min far... han pratar inte svenska och inte engelska, bara persiska, sa han.
Jag tog i stället och bugade mig och den allvarlige gamle mustaschprydde mannen förstod hälsningen  och bugade han också.




Svart Prutgås i Alingsås

Hade rörposten på förmiddagen. Skickade tyvärr beställningar till 5a som skulle till 5b. Har kanske lite för bråttom när det är en tjock hög med beställningar.
   Pratade med en trevlig kollega som är gågelskådare. Han hade faktiskt varit i Alingsås och sett på en
Svart Prutgås som fanns i Lillån under Hemvägen. Den Svarta Prutgåsen är mycket sällsynt.

När jag cyklade till Ica efter jobbet tittade jag under bron, men det var stilla, mörkt och tyst där.

 


Vilse i kulverten

Det är mörkt ute, men inte så kallt. Igår var jag på Campus Haga. Det är bara datorer där nu, inga böcker att låna. Bara lite Riksdagstryck som ingen läser.

Hjälpte en lärare, B, att beställa några böcker som hon behöver för en bok. Det är väldigt roligt att kunna vara behjälplig med sådant. En storvuxen student var lite sur för jag inte hade hans lösenord till Kursportalen. Han hade något lösenord skrivet på en liten lapp han rivit av.
-Tack för hjälpen, sa han när han gick. Undrar varför?
Träffade Martin som jag minns som en bra kamrat på den tiden jag tränade på Pyramiden. Nu läser han till Socionom.

En mörk dag att cykla till jobbet. I. är tillbaka efter att ha bilat genom åtskilliga stater i södra USA. Intressant berättelse. Det var åtta filer åt ett håll på vägarna. Och det gick inte att hålla sig på höger sida hela tiden för plötsligt stod det "Keep left".

Gick långt bort i en kulvert förbi Hum.fak och fortsatte i kulverten till Okat. Det doftade plast från alla rören i taket. Det var en verksamhetsberättelse som jag ställde tillbaka.

Hämtade böcker från plan ett till fem idag. Fick mapp med kartor över gamla Göteborg som skulle till kartrummet. Gick förbi ett mörkt rum med Gamla okatalogiserade böcker. Det var Hvidtfeltska samlingen. Tittade lite på bokryggarna. Olaus Magnus stod det på en.

Några tänkvärda ord på vägen:
"När du ser tillbaka på ditt liv på ungefär samma sätt som Tolstojs Ivan Iljitj gjorde, då ska du upptäcka att du sällan ångrar något du har gjort. Det är vad du inte har gjort som kommer att plåga dig. Budskapet är därför klart. Gör det! Lär dig att uppskatta det innevarande ögonblicket." (Wayne W. Dyer, Älska dig själv : inte sämre än man gör sig s. 38 f)

Efter jobbet hade jag ett härligt pass på gymmet. Växlade några ord med en man jag brukar prata med. Han kanske är Kurd?
-Du blir kraftigare, om ett år ser du ut som Schwarzenegger, sa han.
Knappast, jag är alldeles för slö och har inte gener för det. Men han ville väl vara snäll. Tror hans pappa var med den här gången. Jag tror inte de pratade Farsi med varandra så han är inte iranier då. Nej snarare ser jag ut som en sparris.
-Nä, knappast, men du ser redan ut som Schwarzenegger, sa jag.


Att vara tonåring i Falköping

Sitter och scannar många bilder från Falköping. En sådan här mulen dag kan jag passa på att hämta några bilder från Falköping på 1970-talet.

cykel på bil
Min klasskamrat Anders (1) cyklar på sin bil. Han var tidigt en affärsman och köpte och sålde bland annat bilar. Den här fina bilen minns jag att han körde till skroten. Jag tror bilden är tagen 1977.

chopper
Min klasskamrat Anders (1) chopper. Någon motorcykel hade aldrig jag. Jag var med en gång till knutteklubben, men där fick jag inte vara. Jag hade ju bara en lite monark moppe.

västerås
Här lyfter Anders (1) ur min väska. Här är vi i Västerås. På bilden också en tjej som Anders (1) med väskan hade ett kort förhållande med. Varken Anders eller Anders gick vidare på gymnasiet. Båda startade egna företag och sist jag hörde något från dem så arbetade de med samma företag.

tågolycka
I gymnasiet fick jag nya vänner. Kim bodde i Broddetorp och håller numer på med något datorsystem.

Klas i Falköping
Här sitter jag hemma med en skiva av Bob Marley i knät. Varken punk eller reggaemusik var populärt i Falköping bland mina klasskamrater.
Hårdrock, som Budgie eller rock n' roll, här med Bill Haley  skulle det vara, musik som kunde spelas i raggarbilarna. Skivan Exodus med Bob Marley hade jag köpt begagnad på Fälts antikvariat.

 

 


Skriver om Kristina

En studentvakt sade en gång ”att jag skriver fint om Kristina” i bloggen. Hade inte tänkt på det, men det är väldigt smickrande om det är så.

kristina
Kristina ser på Kapybaror på Bahamas


"Kärleken har som kännetecken, som den skarpsinnige kan iakttaga och den kloke kan upptäcka. Det första av dem är det ihärdiga betraktandet – ögat är själens vidöppna port, som låter dess hemligheter utforskas, som låter dess innersta tankar komma till uttryck som gör dess fördolada egenskaper synliga." (Ibn Hazm, Om kärlekens kännetecken ur Essyer s. 26.)

Och sedan om du nämner namnet ofta så tänker du på något som personen gjort eller sagt. Det är som i en bok om något upprepas är det något viktigt.

 

 


Slut på svininfluensavaccin

Var rörpostmästare på förmiddagen. Det gick väl sådär, jag skickade några beställningar till 8a som skulle till 5a väst. På eftermiddagen hade jag hämtning och uppsättning på plan 1a till 5a. Jag hann faktiskt innan jag åkte till Alingsås. En vänlig kollega hade sett på internet var jag kunde vaccinera mig och vilka tider jag kunde vaccinera mig på. Eftersom jag tillhör en prioriterad riskgrupp tyckte de att jag skulle skynda mig. Speciellt Kristina säger hela tiden att jag måste vaccinera mig mot svininfluensan.
   På tåget till Sörhaga vårdcentral träffade jag en trevlig gymkompis. Hon var klar för dagen på sitt jobb på SKF. Hon berättade vad hon gjorde men jag minns inte riktigt? Det var något tekniskt, projektering och montering av kullager.
   Nåja, jag cyklade snabbt till vårdcentralen. Utanför på dörren var det klistrat en lapp "VACCIN SLUT" fullt med folk satt det där. De satt som packade sillar i trappor, på pinnstolar och på golv.
-Vaccinet är slut... det finns inget mer... du får komma tillbaka någon annan dag, sa en man med myndig stämma och ett Rödakorsetemblem på kavajslaget.
  Ja de kunde väl ha börjat med att ändra på hemsidan. Det stod ju bevisligen fel på hela sidan. Det var mycket irriterande och jag som hade fått gå tidigare från jobbet.

Falköping
Kristina tycker ibland jag tycker jag stökigt hemma. Men det är inget mot hur stökigt jag hade det i Falköping. Här jag 18 år och sitter utanför mitt rum. Tycker mig se boken "Biljard klocka halv tio" på det runda bordet. Jag ser också tröjan "Pinball Wizzard" och en bild på Pete Townsend ovanför min säng. Jag tror inte jag kom igenom "Biljard klockan halv tio". Jag hade läst "Katarina Blums förlorade heder", "En Clowns åsikter" och några till av Henrich Böll men "Biljar klockan halv tio var trögare.

 


Ett hus i förfall

En stressig morgon. I GP stod det att det skulle bli fem centimeter snö på morgonen. Tack och lov kom det ingen snö. Fem i sju körde jag med sommardäck till Däckarna där jag förvarade däcken. En Skoda var före mig. Dävksbytet var färdigt tjugo över sju. Sedan flöt det på bra till stationen. Jag hade grönt ljus hela vägen. Hann precis med tåget som gick 7.29.
   Idag satt jag mest och drog kort. Pratade lite med Hans. Under tiden som jag drog kort lyssnade jag på de andra som diskuterade övergången till Dewey Decimal System och hur det ska gå till att märka om böckerna. Vid fikat pratade jag med Hans som läst min blogg om det Gamla Huset som ruttnade nedifrån.
-Jag har aldrig hört talas om att ett hus ruttnar nedifrån, sa Hans.
-Jo det var så att huset saknade grund, så det fick fuktskador och ruttnade nedifrån. men till slut kom grävmaskiner och gjorde sista jobbet.
Gamla Huset
Gamla huset i dess glans dagar då det var helt och fint. Pappa har berättat att både Vilhelm Moberg och Torgny Segerstedt bjöds då och då på middag för länge sedan. Pappa berättade också att Torgny Segerstedt hade två stora hundar.
   Bilden är tagen innan jag tillbringade några barndoms somrar där. Det var innan det började växa gräs och träd på taket och det var hål på taket. Så länge huset var helt så gick det att klättra upp på taket från vinden. Sedan kom det in möss, fladdermöss, myror. Pappa berättade att det till och med sprang möss över sängen när de lagt sig för att sova.
gamla huset från sidan
Det var tråkigt när huset förll ihop Här lekte vi barn och hade roligt. I köket fanns det en vedspis, på golvet i matsalsrummet ställde mamma filbunke för att stelna. Vatten hämtade vi en brunn. I en vrå hittade jag gamla frimärken, som tyvärr försvann när huset rivdes. Det fanns fyra kakelugnar i huset. Den fjärde upptäckte vi först när pappa rev en rutten vägg. Innanför väggen var det ett rum med bord och stolar och en kakelugn. Det var verkligen ett lönnrum.
Huset faller ihop
Nu har huset inte så många år kvar. Nu växer det trän på taket och allt rasar. En stupränna bara faller av. Mögel sprids på fönstren och huset ruttnar nedifrån.
Utvandrarna Vilhelm Moberg
Men den här finns kvar i alla fall. En förstaupplaga med Utvandrarna av Vilhelm Moberg där han tackar för senast.

 


Tänker efter efter en natts sömn

Den här arga kvinnan igår. Hon åkte på ungdom, hon måste ha varit 17-18 år, hennes barn två år. Hon måste alltså fått barn när hon var 15-16 år?  Och hon berättade, eller skrek, att hon var ensamstående. Alltså måste pappan ha lämnat henne direkt? Hon var ju så ung och ensam med ett litet barn. Och hennes desperation gick ut över hela svenska samhället. Hon kan inte haft det så gott ställt ekonomiskt heller. Ingen ursäkt, men en förklaring till hennes uppträdande. Hon fick ju hela vagnen mot sig.

Den lugne konduktören

Det var riktigt kyligt att cykla till stationen. Det var inte så mycket folk så det var lätt att få plats.

Jag ställde upp böcker i öppet magasin. Mellan nio och halv elva ställde jag upp kursböcker.Det räckte inte med en vagn utan jag fick köra flera lass. På eftermiddagen hade jag gamla samlingarna. Bland annat hämtade jag Meda av Euripides borta i kulverten i Hum.Fak.

På hemresan var det ett hiskeligt ståhej. Jag kom i god tid och fick en plats. En kvinna med barnvagn kom i sista minuten. När konduktören kom blev det ett himla liv.
-Jag visar inte biljetten förän du har gett mig en plats... det är din skyldighet att ge mig och mitt barn en plats, sa kvinnan.
-Vill du boka en plats får du göra det innan. Det är ungefär 300 personer på tåget som kom före dig, sa konduktören.
-Det är ditt arbete att ordna en plats åt mig.
Så håller de på och munhuggs i tio minuter.
-Om du inte betalar, så är jag tvungen att ringa polisen som kommer och hämtar dig vid Alingsås.
-Ja ring du polisen, sa kvinnan med barn.
Tillslut reser sig en dam och erbjuder sin plats. Någon biljett hade hon inte, men hon halar fram en peng.
-Och jag är ungdom också, sa hon när hon fått biljetten.
-Ja då vill jag ha din gamla biljett och så måste jag se ditt pass, sa konduktören.
-Gud ska straffa dig och din familj, sa hon då.
Alla pendlarna berömde honom sedan för hans lugn och att han hanterade den arga passageraren så bra. Hon försökte nog få honom ur balans och till slut säga "åk gratis då".


Nyttigt att cykla

Lång kall dag. Tåget var sent. Det märks när några är borta. Det kom drösvis med beställningar till gamla samlingen i B-huset. En beställning borta i kulverten till Hum.fak. En indisk roman som verkade intressant. Jag hann inte göra allt jag skulle där.
Ska jag ta influensavaccinspruta nu eller ej? I december gör jag det med jobbet. 

   Hälsade på en kraftig, trevlig iranier på gymmet. Men han är inte så säker på språket.
-Tränar balansen nu, sa jag.
-Det är bra, det är bra... sa han.
-Det blir ett kort pass för låset till cykeln har gått i baklås.
-Det är bra att cykla, nyttigt att skjuta ifrån.
Det gick sådär att träna. Tänk om jag inte skulle få upp låset till cykeln?

Jag kom hem samtidigt som Kristina.
-Det är lilllördag idag, så då tar jag en glass...
-Men det är onsdag som är lillördag, idag är det tisdag. Men du äter glass varje dag. 356 dagar om året, sa Kristina.
Tänk att jag kunde missta mit så. Ville väl muntra upp mig efter en jobbig dag. Min farfars far dog i diabetes.

farmor och jag
Jag och min farmor Elsa går och funderar på sakernas tillstånd.



   

 

 


Föräldrafritt i Falköping

Här är några bilder jag tog i Falköping på 70-talet. Minns att min pappa hade ett rum i källaren där han framkallade bilder. 
  
Falköping
Utsikt från mitt fönster på Aspängsvägen i Falköping 1979. Tiden går fort, vintrarna var vackra i Falköping och det var mycket snö. I flera timmar åkte jag skidor på Mösseberg.

min systers kaktusodling
Tittar på min syster Gunillas kaktusodling.

Pokerkväll
Föräldrafritt hemma på Aspängsvägen och då brukade mina busiga kompisar Anders och Anders dyka upp. Vi spelade poker, drack öl och lyssnade på Deep Purple och Bachman Turner Overdrive. Tänka sig att jag har en bild från 1979. Hela världen låg framför mig och det kändes som om tiden var oändilgt lång. Jag trodde allt var möjligt.

Minnen från ett Göteborg som inte finns längre

De här bilderna är från där tiden jag gick ensam omkring i Göteborg och kände mig rotlös.

Eketrägatan 1981
Utanför en antikvariebutik i Haga 1981.

tunnel vid Eketrägatan 1981
Under en tunnel vid spårvagnshållplatsen vid Eketrägatan på Hisingen. På den tiden var det många manifest målade här och var i Göteborg.

haga
Östra Hagaskolan i Haga 1981

Arendalsvarvet
Här stannade jag till med min buss. Förmodligen kom jag från Götaverken och var på väg till Arendalsvarvet. På den tiden var det väldigt många som jobbade på på varven. Minns bussar som var överfulla med passagerare som stod på kö på Arendalsvarvet för att komma med bussen. Om du inte var i tid eller stod i rätt fålla på Arendalsvarvet var det alltid någon som blev uppretad.

Olskroken rivs
Här rivs gamla Olskroken i Göteborg. Har för mig att jag stod uppe på en kulle vid Redbergsplatsen.