Pensionären på Korsvägen

Fullt i vagnen på morgonen. Träffade min pendlarkompis Katja på perrongen. Jag stod längre fram på perrongen än jag vanligtvis gör.
-Det brukar gå att få plats här om man knör, sa Katja.
Sedan slank hon in först. Jag spanade in en plats som nog kunde bli ledig.
-Det är måndag, och jag tror tåget blir fullt, sa jag till en dam som placerat sina väskor på sätet bredvid.
-Vi har åkt sedan 23.35 och det är först nu det kommer på folk, sa damen.
Då skulle jag naturligtvis tagit mod till mig och frågat varifrån hon startat i natt för sju timmar sedan? Sundsvall? Gävle eller kanske Västerås?

På förmiddagen satt jag bara och drog kort. Rensade Java i datorn. Tog en kopp kaffe. Växlade några ord med Hans.

På eftermiddagen var jag på Studietorget i Haga. Eftersom det regnade tog jag tvåans spårvagn från Korsvägen. När jag skulle ställa mig och vänta på spårvagnen fick jag syn på en pensionerad kollega från åren i Haga som stod och väntade på spårvagnen andra sidan. Eftersom jag hade fyra minuter på mig skyndade jag mig till andra sidan och han mötte mig på halva vägen. Såg att han hade händerna i sin rockficka så han ville inte ta ihand. Skulle precis ge honom en klapp på axeln:
-Nej, inte den armen, jag har ont i den, sa min gamle kollega.
-Men hur är det? Är allt bra, frågade jag. Jag hade ju trots allt jobbat med honom i nästan åtta år.
-Ja, jag ska opereras nu, jag har ont i varenda led.
Vilken himla otur. Han som hade så många planer efter pensioneringen.
-Det var därför jag slutade för jag hade så ont. Men det var inte så bra arbetsförhållanden heller på slutet tyckte jag.
Bara någon minut kvar att prata med honom, så jag sa inte emot. Jag minns att han kunde det mesta om Riksdagstrycket och Svensk författningssamling.
-Nu kommer min spårvagn, jag måste gå, men jag önskar att allt blir bra. Det var jätteroligt att se dig och jag tycker det var roliga år som vi arbetade tillsammans Dick.
   Han var sig precis lik och han hade samma gröna vinterrock.

Det duggregnade när jag satte mig på spårvagnen till Handelshögskolan. På Vasagatan såg jag journalisten Kjell Wigers gå förbi. Såg en skymt av honom i filmen "Luftslottet som Sprängdes". För många år sedan gick han på samma gym som jag.

På studietorget i Haga hann jag precis äta en Dafgård kycklingfärdigmat. Under tiden som jag åt läste jag en artikel av Isobel Hadley-Kamptz i tidskriften "OmVärlden". "Bloggen använder yttrandefrihet på riktigt. Den senaste vågen av utveckling på nätet har realiserat de gamla demokratiska idealen. Bloggen medför att alla med datorhar möjlighet att använda yttrandefriheten på riktigt." (OmVärlden, 2009:6 s. 24)

Lyssnade på några unda damer som stod i dörröppningen till Studietorget. De pratade bland annat om att de ville studera utomlands i minst ett år.
-Om två år är jag 21 år, då är jag inte så ung längre, sa en av dem.
Kors då? vad gjorde jag när jag var nitton? Körde buss och gick omkring och undersökte Göteborg.

Sedan ringde jag till London... Skulle ringa till en kvinna och berätta att hon glömt sitt kårkvitto. Hon hade ställt om telefonen till London.

Det är vackert med alla ljus i centrala Göteborg. På tåget hamnade jag bredvid en ung man jag kände igen. Har försökt hälsa några gånger, men han verkar inte så pigg på att hälsa.

göteborg
Gård i Haga i Göteborg 1980

 

Bibliotek | | Kommentera |

Sorterar bilder och funderar på samhällsekonomin

Igår gjorde jag lite nytta när jag körde till sopstationen i Bälinge och hämtade en matta som Kristina tyckte behövde tvättas. Och tankade bilen vilket känns bra att ha gjort på en bensinstation med bra utrymme att parkera.

Idag har jag varit tidigt uppe och scannade. Alla tysentals bilder måste läggas in i foldrar som döps. Det är vackert väder. Jag bör hjälpa Kristina att sätta upp julprylar inför första advent. Jag vet inte varför de svartvita bilderna blir röda när jag scannar negativ?

fiskar i kosterfjorden
foto Lars Petersson
Ute och fiskar vid Kosterfjorden 1978, det vill säga på den tiden det fanns fisk.

idefjord
foto Lars Petersson
Här arbetade jag som skeppsgosse på Idefjord ungefär 1977 tror jag det var. På den tiden var det billigare i Norge. Det gick två båtar till Halden. Idefjord och Silverfjord. I åkte många över för att se på Fredriksstens fästning där Karl XII blev skjuten.

hytten
foto Klas Petersson
Här är en bild på hytten där jag sov. Vi gick och lade oss vid tvåtiden och väcktes ungefär sex på morgonen. Jag minns att det gick bra för det var bra kamratskap mellan alla i besättningen. Att det är bra stämning är viktigt på alla arbetsplatser.


Tänker på SAAB. Det är inte bra för Trollhättan men du måste ju sälja produkten som produceras? Det är lätt för mig att säga som har jobb och har inte kunskapen att starta upp ett företag. En bok som jag tycker mycket om är "Vår Ekonomi" av Klas Eklund, så här skriver han i upplagan från 2007. "Det finns inga snabba genvägar till minskad arbetslöshet. Den enda långsiktigt hållbara vägen är den som består i att genom en förnuftig ekonomisk och facklig politik skapa förutsättningar för enskilda företag att producera mer varor och tjänster till priser som gör att de är konkurrenskraftiga, samtidigt som de täcker sina kostnader." (Klas Eklund, Vår Ekonomi 11 uool.,  s. 125 f.)
   SAAB måste alltså täcka sina kostnader. Göra sig fri från GM och satsa på miljöbil?

Samhälle | | Kommentera |

Jag såg filmen "Luftslottet som sprängdes"

Jag tycker den tredje delen av Stieg Larssons milleniumtrilogi, "Luftslottet som Sprängdes" , var mycket bra. De 2,5 timmarna gick fort, ingen död sekund. Jag tycker de hade fått ihop det bra. Men jag tror den blir bättre om du läst boken. Det är ganska snabba kast och miljöbyten. Jag har läst boken två gånger och visst är det en del spännande historier som saknas. Till exempel när en städare smugglar in en mobiltelefon i en lufttrumma när Lisbeth Salander ligger på Sahlgrenska sjukhuset. Saknade också mer ifrån när Erika Berger fick arbete på en stor tidning och blir förföljd och hotad. Datahackern "Plague", en av Lisbeth Salanders datakompisar minerar förföljarens dator så den kraschar om han försöker öppna några besvärande bilder.
   Däremot håller jag inte med de som påstår att slutet var fel. Det var ju aldrig meningen att Mikael Blomqvist eller Lisbeth Salander skulle få ihop det? Blomqvist var ju äldre och kär i Erika Berger (Lena Endre) eller superkvinnan Monica Figuerola.
"Luftslottet som Sprängdes" är en suverän film tycker jag. För den som läst boken blir den ännu bättre.
Film | | Kommentera |
Upp