En aura av elektricitet
Snuvade hela vägen till jobbet. Mest inre tjänst, är på Ö nu av de gamla dammiga böckerna i magasinet. Jag katalogiserar författningssamlingar på frakturstil från Österrike som dessutom är ingrodda av damm. Det är väl möjligt att det här gallras när biblioteket läggs ner? Det blir ungefär som en isskulptur.
Benny är i alla fall glad som en lärka, han behöver ju inte bekymra sig eftersom han går i penion om några månader. I november ligger han kanske på en strand vid Mauritius och njuter sitt otium och läser propositioner och lagrådsremisser?
Rätt vad det är hörs ett gällt larm från låneexpeditionen. jag rusar dit för att se vad som händer?
"Där ser du, folk tror mig inte, men här ser du beviset, jag utstrålar Statisk elektricitet. Alla datorer kollapsar bara jag rör mig". Benny står i lånexpeditionen och ser lite vilsen ut.
Vid fikat kommer Benny förbi, han missar aldrig att berätta vad han ska någonstans.
"Jag går till Vaktmesteriet för att binda några uppsatser."
"Ja, vad bra, då vet vi var du är, vi ses", det är mitt standardsvar, men jag tror aldrig Benny har lyssnat.
När arbetsdagen var över kom Göte på besök. Vi gick på vårt stamställe Pasta Panini. Han satt i och för sig långt ifrån mig bakom en pelare för att inte smittas av min snuva. Vi pratade om gamla tider då jag körde buss. Vi kom överens om att se några fotbollsmatcher i sommar på krogen Whoopsy Daisy.
Var inte "Whoopsy Daisy" uttrycket Hugh Grants rollfigur använde i filmen "Notting Hill" när han snubblade eller spillde? Ett fjantigt sätt att säga "tusan!" alltså. Vad är det där för en krog egentligen?