Att köra sitt race

Höll på hela förmiddagen med att belägga några fjärlånebeställningar åt en lärare. Datorn för lokala databasen har klappat ihop plus en internetdator.

Rättshaveristen körde iväg en student som satt sig på platsen hon alltid sitter vid. Jag blev lite konfys, hur skall jag hantera situationen?

-Låt det vara, hon sitter inte här så länge ändå, sa Sonja.

Hon har med sig eget grått extrafint papper som vi petar in i skrivaren. Det måste vara fint papper så det inte kastas i papperskorgen direkt.


Vi plockar ihop en biblioteksdonation, allt skall skickas till ett privat bibliotek. Skrev ett brev som var ogenomtänkt och blev fel. Blev påmind om andra yrkesgrupper som har det dubbla i lön och har städhjälp också. Studenterna är i alla fall trevliga. Rutinerade Hugh Hopper (namnet är påhittat efter Soft Machines bassist av ingen orsak alls egentligen) är i alla fall en humörhöjare.

Det känns som biblioteket självdör. Har sagt upp riksdagstrycket, bibliotekets aorta. Här säckar datorerna ihop. Inte ett öre satsas på biblioteket mer. (Men det är fullt med studenter och det är fantastiskt. Vi försöker vara snälla och trevliga).

Nåja, man får "köra sitt race i livet", som Gösta brukar säga.


Gösta ringde och frågade om vi skulle fika. Men jag kände att jag behövde träna bort lite frustration som attackerar mig med jämna mellanrum. Solen skiner och det är härligt ute men jag måste träna på gymmet och träffa Zac (namnet är påhittat), Martin (vet inte vad han heter egentligen.) och Tord (vet inte vad han heter men han kommer från Gävle, så kan kalla honom Tord efter Tord Lundström)


Men jag lyckades med en sak i alla fall, jag lyckades koppla Sonjas (namnet är påhittat) dator till en skrivare.

(I morse var det en av mina favoritkonduktörer. Han säger klart och tydligt att han kommer och smyger sig inte på bakifrån.)

Allmänt | |
Upp