brevet

Är färdig med Amos Oz läsvärda bok "En berättelse om kärlek och mörker" och har börjat på den underhållande boken "Damernas detektivbyrå" av Alexander McCall Smith. Den handlar om Botswanas första kvinnliga detektiv.

Igår såg jag en gripande filmatisering om Marie Antoinette.

Filmen som visades på TV i går kväll gjorde riktigt starkt intryck på mig.  Det var en film om Marie Antoinette (född 1755 i Wien giljotinerad 1793 i Paris). Jag vet inte mycket om henne, i mina historieböcker stod det egentligen bara att hon var Drottning av Guds nåde i Frankrike. Hon hade faslig otur egentligen. Som barn förflyttades hon från Österrike till Frankrike för att gifta sig med den tafatte kronprinsen Louise Auguste. Hon blev direkt hemmavarande i slottet Versailles utanför Paris. Hon fick inte se någonting av folket eller hur de breda lagren hade det. I filmen var det först när pöbeln kom och skanderade sina glåpord mot kungahuset som hon såg folket. 1793 klippte de av henne håret och hon fördes baklänges i en kärra till avrättningen. Marie Antoinette som inte visste något om var som försiggick utanför slottet Versailles. Hon visste inte att folket svalt samtidigt som folket i hovet levde lyxliv.

   Efter revolutionen började ett skräckvälde i Frankrike där folk avrättades på löpande band.
    Så småningom kom Napoleon och drog ut i strid och fransmän dog som flugor ute på slagfälten.

   Ingen kan försvara lyxlivet i Versailles, de borde i tid lyssnat på folket. Men det här skräckväldet fruktansvärt. Åter igen är demokrati det enda vi känner till som fungerar skapligt.