Julkortet från Gävle
Scannade på förmiddagen, sedan kom magikern och talade om att allt som scannats skulle samlas i en fil. På eftermiddagen var det julskål på Centralbiblioteket. Det var tal och julkörsång. El Maestro (ett katalogiseringsorakel) läste några sidor ur Mumindalen. Talade lite med kollegan William Ralph Dean (namnet är fingerat) och han hade hittat min blogg. Ve och fasa, men han verkade ta det med ro.
När jag skulle gå iväg till en lugnare plats kom en höjdare:
-Klas kan jag få prata med dig lite.
Vad har jag nu gjort? Skall jag deporteras schavotten?
Vi går genom en lång vit gång som i en kulvert på Beckomberga. Men höjdaren ser glad ut, men hon ser ju alltid trevlig ut. Jag går in på hennes rum och sätter mig mitt emot henne.
-Klas jag bara undrar hur det går med scanningen?
Aha, då har väl några sidor klibbat ihop sig och det har blivit kaos? Eller också är det min blogg?
-Det är många uppsatser, Ettusentvåhundra stycken.
-Tretusen tvåhundra uppsatser allt som allt.
-M. Trivs att jobba med dig.
-Jag trivs att jobba med honom också.
-Och så undrar jag om du skulle vilja jobba med kulturvetenskap? Det är ett institutionsbibliotek som ska läggas ner.
-Okej då.
Jag fick ett julkort från en gammal vän från Gävle, en pensionerad bibliotekarie.
(Jag skickar fortfarande en massa julkort och skriver lite. Skulle kunna tro att en del tänker "shit nu får jag ett julkort från Klas igen... honom har jag ju inte sett på tio år. Var fan bor han nu egentligen? Nu måste jag ju skicka ett till honom...)
Min kompis från Gävle skriver så fint att jag vill citera lite från julkortet:
"Om jag förstått det hela rätt arbetar du i ett bibliotek utan böcker en skrämmande utveckling. När vi talade med varandra i telefon hänvisade jag till Fahrenheit 451. du sa atrt böcker tar eld vid 451 Fahrenheit. Böcker är verkligen ett brinnande ämne. Allt skall ske via datorer numera. Barn sitter vid datorer redan innan de kan läsa".