brevet

Det var en konduktör som jag faktiskt retade mig lite på. Hon bad om att få se på biljetterna. Sedan stod hon och jiddrade med några hon kände. Jag kunde ju inte somna om utan satt där med biljetten. På spårvagnen var några döva ungdomar. De har ett intressant sätt att kommunicera på. De kan ju inte höra ljuden som de ska beskriva med händerna.

Var först på jobbet och tände ljusen och startade datorerna. Sedan kapslade jag in tidskrifter, gjorde om några detaljer på webbsidan och fortsatte med Samhällsvetenskapsuppsatser. ”Solstrålen” haffade mig när jag höll på att fixa en låntagardator. Hon ville visa en dansk hemsida om folkbibliotek.

-Jättesnällt av dig, men just nu har jag så mycket att göra att jag inte hinner läsa. Tack i alla fall.

Åt lunch på en Thairestaurang. Det är alltid lite teater. En ur personalen sprang ut på gatan efter en flicka som glömt en påse. När hon i kassan såg mig pekade hon på maten och sa något till en tjej i köket. Sedan tog hon min tallrik och gick ut i köket och fyllde på mer mat. Innan jag gick tillbaka till jobbet pekade hon på kaffebryggaren. Jag tackade dock nej för jag hade bråttom tillbaka till jobbet. Gart Hudson (dvs Born Rebel) var där, skägget yvigare än någonsin.

Stax innan stängningsdags ringde min kompis Gösta och undrade om jag inte kunde åka ut till honom på Hisingen och se på hans dator. Alltid spännande att åka ut till Wieselgrensplatsen. Stod som packade sillar i femmans spårvagn. Skrikande barn, svettdoft och förortsspråk och armbågar. På Wieselgrensplatsen tittade jag efter krogen Whopsy Daisy. Hos Gösta var det trevligt som vanligt. Lyssnade lite på Deep Purple innan vi satte på hans nya dator.