brevet

Det är alltid en pärs att göra något så enkelt som att tanka bilen. Det var mycket bilar på Statoil och jag hamnade bakom en röd raggaribil med en massa svartklädda glada raggare runt. Jag bromsade in vid en station där det stod 95 oktan blyfri och diesel. Då blev jag ju förbaskat stressad.
-Kristina, kan du komma ut, jag kan inte få upp tanklocket?
-Ja, men nu har du vridit åt det för hårt igen.
Fan jag vet inte om det är diesel.
Jag går in för att betala.
-Hörru jag står där vid automat nummer 13. Det luktar diesel, tror du jag tankat diesel?
-Nej, det har du nog inte, automaterna står bredvid varandra, sa den söta londa flickan i kassan.
När jag kör därifrån får jag köra en millimeterkörning mellan raggarbilen och en bensinpump. De vinkar och skrattar. Jag vinkar tillbaka och skrattar.

När jag kom hem satte jag på Captain Beefhearts gamla LP Strictly Personal. När jag slog upp namnet Don van Vliet i Google läste jag att han förmodligen har nervsjukdomen multipel sclerosis, alltså MS.