brevet

Fullt på tåget när vi åkte hem. Det var ungdomar som nog firat midsommar någonstans. En tjej satt med ryggen mot mig och pratade med sin engelske pojkvän. En gammal dam med käpp satt bredvid Kristina, hon gick av vid Floda. En korpulent kille med rakt råttfärgat låg längst in och sov på sidan. Du såg hans mage. På golvet nedanför sig hade han en violett systembolagspåse med några persedlar i. Jag hörde honom yra:

-Nej jag gjorde inte fel.

-Vad menar du frågade jag?

-Jag är djävligt trött på det nu, men det är ju alla böter jag fick.

-Varför då?

-Alltså det var ju fest? Det är ju alltid fest när jag åker till Danmark och träffar mina kompisar. Det är ingen ursäkt, men jag måste ju gå på krogen när jag är i Danmark och träffar vänner. Dessutom hade jag snackat i ett halvår i lunchrummet i Göteborg om den här matchen och sagt att svenskarna inte skulle ha en chans. Tala om att jag var uppladdad inför den här matchen. Du vet, man liksom eldar upp varandra. Du vill liksom göra allt för laget. Har du varit på någon fotbollsmatch?

-Ja.

-Då förstår du kanske. Först åker jag till Köpenhamn, träffar vänner, jag är glad som en lärka. Jag blir full som en stupränna, matchen börjar, alla börjar sjunga. Plötsligt är det 3-0 till motståndarna. Sedan börjar Danskarna komma tillbaka och det är fullständig extas på läktarna. Då kommer en idiotisk back ur hemmalaget och klipper till en svensk, helt meningslöst för det var inte ens farligt. Domaren blåser straff till Sverige och utvisning på en av våra backar. Kan du förstå att då brister allt. Livet går i krackelerar. Jag är full som en stupränna och då tappar jag ju alla hämningarna. Och kompisarna hejar på. Jag måste bara in och klippa domaren för att rädda? vad ska jag säga lagets ära. Jag kan inte tänka klart, har du varit dyngrak?

-Det var längesedan.

-I vissa situationer glömmer man huvudet? Jag sprang in på plan och klippte till domaren. Det gick åt helvete för laget. Missar EM. Kan du förstå att världen rasade för mig. Och dessutom alla böter jag fick. Dessutom kan jag inte visa mig i mitt älskade Köpenhamn något mer.

-Ja du, livet är brutalt, sa jag klappade honom på axeln och klev av tåget.