Däckarna
På spårvagnen låg en svart schäfer vid mattes fötter. Den hade sorgsna ögon, men det var rogivande att titta på hundens lugna bruna ögon.
På jobbet hinner jag precis till ett morgonmöte. När dörrarna öppnas strömmar ett lämmeltåg av studenter in och intar sina platser. Mitt bland allihopa kommer Rättshaveristen med och bänkar sig framför sin favoritdator.
En mörkhyad man med ett brätt leende går förbi. Alltid lika trevlig.
-Hej hur mår du? frågar han.
-Bra.
Han sträcker fram handen och jag skakar hand med honom. Det ger en viss känsla av harmoni och förtroende mellan människor att ta i hand. Jag kan förstå invandrare som ofta tar i hand.
Rättshaveristen kommer och är mycket upprörd.
-Har du sådant där EU-körkort... Det finns ett sådant där chips uppe i högra hörnet. Det betyder att de alltid vet var du är.
En annan låntagare kommer till disken.
-Kan jag få ta henne emellan? frågar jag.
Rättshaveristen får en missnöjd min men nickar.
-Du jag som är ett offer, fortsätter Rättshaveristen, kollar de. Men grovt kriminella, de bara låter bli att komma till rättegången så slipper de undan.etc etc...
Tipsa Rättshaveristen att hon kan lämna körkortet hemma när hon är ute i skumma ärenden...Själv fastande jag i en poliskontroll häromdagen. En surmulen äldre polis med mustasch anmärkte på att jag en bit längre bort stannat på ett olämpligt ställe och släppt av folk, sedan fick jag blåsa i alkoholmätaren och åka vidare utan att visa körkort. Det låg förresten hemma på köksbordet, men jag hade nerver av stål och höll masken fint.