brevet

På mogonen rusar en besökare in och säger med händerna uppsträckta att det är tre poliser utanför som har dragit sina tjänstevapen (I förrgår misshandlades en polis av en cyklist, så här händer saker. Den våldsamme cyklisten övermannades av förbipasserande.)

Var ute och åt på restaurangen Meze, en vidbränd fiskgratäng, men oliverna är goda. Träffade en gammal trevlig låntagare mitt på ett övergånsställe som jag kände igen från ett par år sedan.

-Hej, är du kvar? Frågar hon mig.

-Ja, hej hur är det? frågar jag.

-Ja det är bra, jag kämpar på.

Fem minuter senare i låneexpeditionen.

-Kan vi få skriva ut, vi har med oss papper? Frågar en flicka.

-Nej vi gör inte så, det är bläcket och abonnemanget som kostar.

-Vi kan inte skriva ut i datasalen för de har bara McIntoch.

Fem minuter senare. Flickorna är nästan gråtfärdiga.

-Kan jag få låna om böckerna jag har, alla till samma datum.

-Ja det fixar vi... Okej, skriv ut de där sidorna, ni ser så ledsna ut.

Tio minuter senare en ung kille kommer in i t-shirt och en cardigan.
-Ursäkta att jag är sen, men min lägenhet brann upp i natt. Ska jag ersätta boken?
Killen lämnar fram en bok i kriminologi med svedda kanter och som luktar rök.
-Nej, det kan jag inte ta betalt för... Hur har det gått med dig?
-Ja det är inga människor skadade i alla fall.
Fan vad blödig jag är...

Fem minuter senare flickorna kommer tillbaka med en chokladask. Hasselnöt, det är jag allergisk mot, där får jag mitt straff.

Sedan kommer ett näbbigt mail från ett grannbibliotekatt artiklar kostar 80 kronor och jag sagt att det var gratis. Jag är en usel människa som inte håller reda på saker och ting.