Jag var aldrig på Nalen
På jobbet satte vi igång verksamheten. En finlandsvensk tös ville ha litteratur om den nya lagen mot mobbning. En lärare i statsvetenskap kom ner. Han bugade åt en elev som är här varje dag:
-Nej, det är jag som ska bocka och skrapa med foten och buga, sa eleven.
Sedan tänkte jag på Megafånens blogginlägg om att bli gammal. Såg att Bodil Malmsten tagit upp samma ämne. Gick igenom Haga och åt lunch på Tai Shanghai.
Hörde ett samtal mellan hovmästaren och en kund.
-Sa du till mig, eller till personalen, sa en gråhårig herre till mannen som serverade.
-Nej jag sa till personalen.
-Du jag börjar bli gammal och hör dåligt, sa mannen i snickarbyxor.
Förr fanns det en massa rockklubbar i området. Nu finns det inga vad jag vet. Men ungdomar känner kanske till om det finns klubbar med modern musik? Lika mossigt som att jag inte vet vad som spelades på Nalen. På punktiden spelade Grisen skriker på Sprängkullen, Pouges på Errols, Sham 69 på Vågen, My Bloody Valentine på Grottan och så vidare.
Visst märks det att jag blir lite äldre. Såg en tjej som cyklade med en mobiltelefon i ena handen och zickzackade mellan bilar. Det hade jag aldrig klarat. Men jag har väl lugnat ner mig lite grand.
En mörkhyad kille som är här ofta och verkar så ordentlig och pluggar mycket. Men han luktade cigarrettrök. Det trodde jag inte, men det kommer säkert att gå bra för honom.
En stor besvikelse var att Born Rebel har rakat av sig sitt fantastiska skägg och klippt av håret. Då kan jag ju inte kalla honom för Garth Hudson längre, snarare Jaap Stam.