Böcker har ett liv
-Är det ledigt här, frågar jag en tjej på treans spårvagn. Hon pudrar sig i ansiktet och har spridit ut sig med sin ryggsäck och en Dagens Industri och en Dagens Nyheter. Hennes ljusa hår är alldeles vått. Hon har väl nyss gått upp. Hon jobbar väl på någon bank. Klockan är halv åtta.
-För två sekunder sedan var det tomt i vagnen, motvilligt tar hon sin väska och sina tidningar och lägger i knät och fortsätter pudra sig och se på sig själv i en spegel.
-Men nu är det fullt, sa jag.
Tjejen pular ner sina tidningar i sin fulla ryggsäck.
-Kan jag få besvära dig, jag ska ha av här, sa hon impertinent vid Östra Nordstan. Jag reser mig och släpper förbi henne utan att säga någonting. Jag är ju bara en gammal fossil.
Suck. På jobbet startar jag datorer, hämtar post och fortsätter gallra. Stoppar ner ett tiotal historieböcker i en plastpåse som Nina (namnet är fingerar) skall få. Vi tycker bibliotekets utan tvekan mest hängivna sympatisör och försvarare ska få något som tack för kampen.
Fortsätter att slänga gamla dammiga donationer och kapslar. Plockar ur böcker på Kc (svensk historia) ur bokhyllan och tar ur lokala databasen. Även ifall böckerna försvinner ur lokala systemet så finns de kvar i en nationella databasen (Libris). Personligen tycker jag inte om gallring för jag tycker böckerna har ett liv i sig. Tar ur "Parliamentary reform in Sweden 1866-1921" av Douglas V. Verney ur systemet.
Då och då dyker det upp böcker med status tillfälligt förkommen, men nu fem i tolv kommer de till rätta. Till exempel "Sveriges statsfinanser 1719-1809" dyker plötsligt upp.