brevet

Äntligen är dagen över som jag sett fram emot med viss förväntansfull oro, men samtidigt med viss entusiasm. Det är alltså studenter som redan läst sin grundkurs och skall fortsätta att vidareutbilda sig. De här studenterna är nyfikna och mycket tacksamma så länge allt fungerar... Jag har dem varje termin och det brukar vara uppmuntrande.

Hade undervisning idag, men jag skall inte tro jag får någon hjälp med tekniken. För flera månader sedan anmälde jag för vaktmästaren Carl Palmer (namnet är påhittat) att jag ville ha projektor och dator och Internetuppkoppling för att visa databaser. Jag var där tidigt och hämtade post och då fick jag beskedet att jag inte kunde få låna projektor och dator.

-Nä, du får låna från institutionen du undervisar för. Jag har ringt dem och de fixar allt... du behöver bara gå dit och sätta igång.

   Det var som fan. Vill han att det skall gå åt skogen för mig?

 Eftersom jag varit med förr så ringde jag först teknikern på den berörda institutionen, men han var på kurs. Sedan ringde jag vaktmästeriet på institutionen, men de hade aldrig hört talas om någon som skulle låna en dator och inget var bokat. Fick ett namn till en lärare. Sökte upp läraren men hon kände inte till något om dator och projektor.

-Man ska aldrig lita på en vaktmästare, sa hon.

 Eftersom jag började bli förtvivlad tog hon med mig till fikarummet. Där hittade hon en bestämd institutionssekreterare som jag uppskattar mycket. Hon följde med mig till ett förråd och letade fram en dator och en projektor som jag kunde låna. Eftersom jag misstänkte av erfarenhet att det skulle bli så här så var jag i god tid. En halvtimme senare var allt uppkopplat. När studenterna kom hade de ingen aning om hur tumultartat det varit innan. Jag tror studenterna blev nöjda ändå med PhsycINFO, Social Citation Index, Pubmed, Socialstyrelsens författningssamling med mera. Jag tycker undervisningen gick bra och hade fantastiska, trevliga och vetgiriga studenter.