brevet

Läser Karen Armstrongs bok Buddha nu. Det är alltid spännande och läsa om buddhism och lidande. Här ett litet exempel ur boken:
"När väl en munk hade funnit sitt verkliga själv förstod han också på ett djupare plan att smärtan och döden inte var sista ordet beträffande människans villkor. Men hur skulle munken finna självet och vinna befrielse från det ändlösa kretsloppet samãra?" /.../ "Som vi har sett betraktade man inte tiggarmunkarna som odugliga parasiter utan som hjältemodiga pionjärer. De vördades också som rebeller. Liksom Upanishadernas vise förkastade munkarna trotsigt den gamla vediska tron." (Karen Armstrong Buddha s. 53).

  Det är alltid intressant att läsa om Buddhism och lidandet och smärta som något fint.

  När jag handlade idag så han jag öre en tant till en kö. "Nähedu" sa hon, jag flyttade mig snabbt till en längre kö. Jag kände ett styng av obehag när hon sa det. Jag sa inget fast jag tänkte sagt att det spelar ingen roll, jag har tid. Positivt blev i stället att jag kom i en kö med en trevlig kassörska. Jag vet att de har ett tufft jobb, men är ändå sympatiska. Ett leende och en hälsning gör mer gott i själen än vad de kan ana.