brevet

Lever nästan med arbetet, lyssnar bara lite på en skiva med en bok av Dickens, en bok som jag köpte i York i somras.

-Men tjenare det var längesedan, sa en rakryggad man i 40-årsåldern.

-Ja det måste ha varit flera år sedan. Vad gör du nu?

-Jag ska guida på Universeum.

-Jag ska hålla på med hydralteknik på båtar... det är min första dag idag.

På de här pendeltågen mellan sju och åtta är det fullt med folk som ska till sina arbeten. Tyvärr har City Göteborg lagt ned och det är tråkigt. 

Det gick ju ganska bra på nya jobbet igår, nya uppgifter att lära sig. Men idag är jag tillbaka på Campus Linné. Det betyder att jag måste ta ett tåg tidigare för att hinna till arbetsplatsen.

Trasslade lite med låset igen för att komma in. Ösregnade och blåste när jag stod och fipplade med nycklarna. Har hört lite skräckhistorier om kollegor som inte kommit in till arbetet. Det är skönt när jag väl är inne på studietorget och kan börja med alla morgonrutiner. Att öppna för studenterna är också en pers. de står och väntar bakom ryggen på mig när jag håller en instruktionsbok i ena handen och fumlade med låset.

Under rasten stt jag och läste instruktionerna om rutinerna på biblioteket. Jag erkänner, det var jag som spillde kaffe i pärmen.

Upptäckte att min kalender inte vrit så fullklottrad sedan jag körde buss.
Jag måste passa mig när jag svarar i telefon. Är väl påverkad av Charles Bukowskis "Postverket".
nn ringer.
-Är x där?
-Nej.
-Vet du var hon är?
-Nej.
-Har du hennes telefonnummer?
-Nej... Men jag kan kolla upp det... det är lätt.
Vilken miss, nu trampade jag på en öm tå. Varför sa  jag  tre sista orden "det är lätt", det var ju helt onödigt. Det blir tyst i telefonen några sekunder.
-Nej det kan jag göra själv.