I sista minuten från Detroit
-Soon you sits in my lap, sa en lång mycket irriterad herre när Kristina sträckte sig fram för att ta sin väska som kom på bahagebandet.
-We are in a hurry, sa jag reptilsnabbt. Men jag ångrade att jag inte sade "Try not to be rude an unpolite to the lady".
-I am in a hurry too, sa den långe tölpen från Detroit flygplats.
När vi fått vårt bagage sprang vi vidare mot gaten. På vägen dit fastnade vi i en kontroll.
-We are in a hurry, we dont have time to do a lot of things, sa jag.
-Take of your belt... and take of your shoes, sa vakten då.
Snabbt som sjutton tog jag av bälte. Jag höll nästan på att tappa byxorna när jag linkade iväg till den sista passkontrollen.
När vi kom fram till kontrollen fick jag tjata, böna och be för att vi skulle kunna komma med planet. Kontrollanten snackade först om att vi skulle ta sista minutenplanet pa morgonen därpå. Men då hade vi inte kommit med båten till Puerto Rico. En kvinna rekommenerade oss att springa hela vägen till Gaten, och vi hoppade pa precis nar planet skulle stänga.Hon sa då att vi kanske skulle kunna hinna. Det var säkert en kilometer i en lång gång fram till vår gate. Efter alla kontrollstationer fick vi springa, eller jag haltade.
-Jag är kissenödig, sa jag.
-Gå på toaletten du, vi hinner inte med planet, sa Kristina.
-Jo, vi måste jag håller mig, spring Kristina, sa jag.
Vi hann och jag somnade som en utslagen snigel på planet.
Vi hade alltså avgången för vår båt att passa dagen efter en natt pa hotell i Ft Lauderdale - en kort natt, ca 4,5 timmars sömn bara.
Jag blev lycklig när jag såg en svart man i Miami som hade en skylt som det stod "Royal Carribean" på. Det är oss han väntar på! Jag ville krama honom, men han såg inte så glad ut. Han hade väl fått vänta i flera timmar på grund av förseningarna.
Han ledsagades ut i den varma kvava natten i Miami i Florida. Han visade oss till en taxi som körde oss till Westin hotel i Fort Lauderdale. Ett ganska enkelt hotell som låg mitt i en rondell.