Som ett sillstim av folk
På biblioteket drog jag bort kort ur kortkatalogen som redan fanns i lokala katalogen Gunda. Ett tidskrävande jobb som är tämligen enahanda. Men det är väl bra med full sysselsättning så jag kan betala skatt till vård skola och omsorg. Skatten går väl också till löner åt folk i offentliga sektorn. Får tänka på att studenter lättare hittar böcker och kan förkovra sig. Kunskap i böcker är ju kunskap för livet.
Min närmaste chef har sagt att jag inte behöver hälsa på folk som går förbi min plats. Hon menar att jag helt kan koncentrera mig på mina arbetsuppgifter. Ibland är det emellertid svårt att inte hälsa.
-Hallå Klas, säger en tjej tydligt och klart pålitligt och förtroendeingivande. Jag har ju jobbat med henne uppe på Campus Linné när det begav sig.
-Hallå säger jag till en sävlig rutinerad katalogisatör.
Han tittar lojt på min utgallrade korthög.
-Jag har nog lagt in en del av de här böckerna?
-Har du skrivit katalogiseringen på korten?
-Nej det var före min tid.
Lyssnar på en bibliotekarie som gnolande promenerar till sin plats vid datorn. Hon är väldigt kvick i munnen och det kommer ofta kvicka repliker från damen. Speciellt så här på fredagseftermiddagen.
-Oh! Jag har en miljon säger de! Nej, jag är visst den miljonte besökaren? Men vad fasen jag kan inte komma ur det... nu står det att jag ska ringa inom fem minuter... nu står det att jag kan vinna en miljon om jag skickar 3000 kronor.
Försökte hinna med ett tåg som gick fem. På Drottningtorget såg jag en kille med lila hår och i skinnjacka som det stod Asta Kask på på ryggen. På perrongen dit tåget till Alingsås skulle gå var det knökafullt med folk. Satte mig först på pendeltåget. Efter tio minuter hördes en röst i högtalarna "Nu ska snart tåget gå, så fort personal kommer", sa en röst i högtalarna. Då anade jag att denna personalen var med på det försenade tåget från Nässjö. Sagt och gjort trängde jag mig ut på perrongen där Nässjötåget gled in. Det var nästan lika mycket folk på perrongen som i Bejing juni 1989 och jag fick knö mig fram till mittenvagnen och följde en alingsåsare. Jag nickade och hälsade på honom. Vi fick båda plats på tåget eftersom de ovana pendlarna trängde ihop sig i första vagnen. Så småningom blev det fullt även i mittenvagnen och folk fick stå.