brevet

Ganska kyligt att cykla till stationen. Och kallt att vänta på perrongen. På sätet bredvid mig på tåget satt en ung man som var indränkt i deodorant eller om det var rakvatten?

Tog tvåans spårvagn till Handelshögskolan, på spårvagnen såg jag en forskare som kommer från Paraguay. På vägen till Studietorget Campus Haga träffade jag en kollega som skulle till KTB. Han hade en röd mössa som såg ut som en tomteluva.
-Så du är tillbaka till syndernas plats, sa han.
-Ja.
-Det var väl slöseri att lägga ner ett väl fungerande bibliotek.

På studietorget växlade jag några ord med de trevliga städerskorna. De hade inte fått någre nycklar så de kunde städa toaletterna eller lunchrummet. Innan studietorget öppnade tog jag en kopp kaffe. Då kom två lärare jag kände från Socialt Arbete. När klockan blev nio kom studenter till grupprummen. Det var oklart vad som var grupprum ett och två Så jag sa att grupprum ett var längst bort. De måste ju ha någonstans att sitta. Roligt att träffa alla trevliga studenter igen.

Men det är ganska ljust och trevligt här. Kunde inte ställa upp dörren in till Studietorget som det var tänkt. Ringde vaktmästare Ronny (alias Carl Palmer). Han låter lite tvär när du talar med honom, men jag vet att han är kunnig i sitt ämbete. Så jag tvekade inte med att ringa honom och fråga:
-Vaktmästeriet Ronny, sa en sträv stämma.
-Ja, tjenare Ronny, det är Klas som ringer. Jag undrar hur jag ställer upp dörren?
Fan lät jag för hurtig där?
-Menar du med kort och kod? undrade Ronny.
-Nej hur jag ställer upp dörren så det syns att det är öppet? sa jag.
-Det finns inget sätt utan ni får ställa emellan någonting.

En halvtimme senare kommer Ronny instolpande på studietorget. Han ser lika cool ut som vanligt.
-Jo det ska gå att ställa upp den med de här knapparna. Har du en stege? Ja det står en där ser jag.
Sedan följer ett väldigt knäppande på knappar.
-Det är rätt fantastiskt det här med hur dörrar öppnas och går igen.
-Ja det är det, jag skulle vilja veta hur man gör sådant här, sa jag.
-Det behöver du inte veta, sa Ronny.
(Tänkte härom dagen på att jag får broschyrer i brevlådan från Ica. I broschyrerna står det precis det jag brukar köpa och det står att leverantörerna är tacksamma för att jag gillar deras produkter. Den där soppan jag brukar köpa är väl så där god, men den är billig. Jag skulle gärna vilja veta hur det går till när det registreras vad jag brukar köpa. Glass brukar jag visst köpa också står det i reklambroschyren. Glass skulle jag ju trappa ner på. Jag väger ju 77 kilo. Men Ronny har rätt. Jag är en enkel människa och behöver inte veta allt.)

Att sitta här på studietorget påminner om när jag satt kyrkvakt i Betlehemskyrkan här i Göteborg för många år sedan.