Då satte jag nästan semlan i halsen
På jobbet hade hämtade jag på det knepiga b-huset. Gammalt material som är uppställt lite ovanligt. Jag hade hjälp av rutinerade R. tack och lov.
På eftermiddagen hade jag en beställning till okat (okatalogiserat material) som ligger långt in i kulvertarna., men jag hade redan tagit upp allt Åhlens & Holm igår.
Vid lunch frågade någon om någon på biblioteket hade journalistutbildning? Jag sa ingenting för min utbildning är ju så gammal och jag har aldrig arbetat som journalist. Men utbildningen kan vara bra att ha kanske? Men T.T. som frågade är hygglig, men det är jobbigt att åter ta upp mina gamla utbildningar som aldrig lett någonvart.
Till eftermiddagsfikat hade vår arbetsledare I.A. köpt semlor, så det var lite festligt.
-Du får säga till när du känner dig redo för att hämta böcker själv i B-huset? sa han rätt var det var.
Jag svarade honom inte, jag visste inte vad jag skulle säga jag blev alldeles mållös? Jag ensam i katakomberna bland alla gamla acta böcker där det är skrivet smått i skrivstil i ena hörnet vad som önskas. Rena rama spökhuset. Samlingarna där böckerna finns är som en labyrint och jag måste leta på karta vart jag ska gå. Jag satte nästan semlan i halsen. Men någon gång måste jag försöka. Kapten Gerard på Idefjord sa "chansa aldrig" när jag som sjuttonåring styrde åt fel håll med skärgårdskryssaren Idefjord. Jag styrde inåt idefjorden i stället för ut åt Strömstadshållet.
Låter mycket symboliskt- labyrint, katakomber- spännande!