brevet

Cyklade i mörkret till stationen. Cykeln är en sliten damcykel men det känns som det är en nära vän och jag tittar en gång extra på den innan jag stiger upp på perrongen. Tåget kom precis sju. Det var så fullt att folk fick stå i vagnen. "Är det ledigt här? Toget är fullsatt", hörde jag en man säga till en tjej till höger om mig. Han sa precis vad jag sagt förrut.
   Vid Göteborgs centralstation hann jag kasta mig på en spårvagn nummer tretton.
-Jag jobbar på kirurgen... jag har jobbat i nio år där och jag är äldst där, sa en leendes ljushårig tjej till en annan vårdpersonal. Hon har ett viktigt jobb på Sahlgrenskas kirurgavdelning.
   Vi har alla våra uppgifter i livet. Idag drog jag bokkort och sorterade in operaprogram i kapslar, program som sedan ska sorteras in i rummet med okatalogiserat. Men det är väl en uppgift för samhället att hålla så många som möjligt sysselsatta så samhällsmaskineriet fungerar.

 Jag pratade lite med en arbetskamrat som snart går i pension.
-Du kommer inte från Göteborg eller... du talar någon dialekt... Norrland... kommer du från Hälsingland? frågade jag.
-Hå-hå-hå, nej det e ju södra Sverige, nej jag kommer från Norrbotten.
-Kommer du kanske från Boden?
-Hå-hå-hå, nä jag kommer längre norrifrån, jag kommer från Kalix, men jag har bott största delen av mitt vuxna liv i södra Sverige, sa arbetskamraten, så ställer han sig närmare mig och säger lågt: "vet du att Den Onde talar alla dialekter, men när han kommer till Kalix talar de så obegriplig dialekt att han måste använda tolk.

Även på hemvägen var tåget så fullt att folk fick stå. Kristina har inte kommit hem för hon ringde från Skövde och sa att hennes tåg var 40 minuter sent.