En solig vårdag och några minnen
Råkade läsa några gamla dikter. Hade det inte varit för min svensklärare i gymnasiet hade jag förmodligen aldrig upptäckt dem. På den tiden så tyckte jag nog Kellgrens "Melodi" var bäst. Här om dagen fick jag syn på Erik Gustaf Geijers "Odalbonden" och den tycker jag nog mer om nu när jag är äldre. Jag minns att jag tyckte den var tråkig. Erik Persson tragglade de gamla dikterna. Sedan när jag läste svenska på Komvux hoppade läraren helt över romantiken... Men han på Komvux gav mig bättre betyg. Läraren nämnde inte Esaias Tegnér, Atterbom, Stagnelius eller Geijer som är så bra.
/.../
Ej buller älskar jag och bång.
Vad stort sker, det sker tyst.
Snart märks ej spår av stormens gång,
av blixten sen den lyst.
Men tyst lägger tiden stund till
stund,
och du täljer icke hans dar.
Och tyst flyter böljan i havets
grund;
fast regnbäcken skrålande far.
/.../
( ur Odalbonden, Lyrikboken s. 259)
Jag ser det som att han menar att det vanliga är att du arbetar och lever liknöjt lugn. Sköter sitt jobb och lägger stund till stund. Kellgrens "Melodi" är också fin. "Du som av skönheten och behagen en ren och himmelsk urbild ger. Jag såg dig och från den gången jag endast dit ser." (början på dikten fritt ut minnet.)
Det var en oförglömlig resa till Kambodja 1995. Efter bara ett par dagar i Phnom Penh tog jag båt till Siam Reap. Jag tror inte jag tittat på bilderna sedan jag kom hem för femton år sedan.
På väg över Ton-Le-Sap sjön till Siam Reap
Ägarna till det lilla familjehotellet i Siam Reap. Visa i mitten och Mrs Mom längst till höger.