Om en intervju med SEB-chef

Lyssnade på Cellokonsert av Joseph Haydn på morgonen. Underbart kontemplativ och samtidigt uppiggande musik.
 
Hörde också Lasse Bengtssons intervju med  Annika Falkengren  på morgonen. Jag tyckte hon var sig bra och hon förklarade att hon tyckte synd om alla bankanställda. Det är ju så här att mitt i bankkrisen höjer bankcheferna sina löner. Anställda varslars aktieägarna får ingen utdelning och så vidare. Lönerna ser för jäkligt illa ut.
  Hon förklarade det med att det att det inte var bonusar utan reallöner, men nu stoppas dem. Tur de hade henne nu och inte någon arg, för hon förklarade rätt bra. Men för vanliga enkla jobbare är det ju hiskeliga summor de har som lön. Jag hörde att hon kände sig pressad. Hon talade en bred stockholmska i början. Folk som känner sig pressade brukar ofta gå tillbaka till sin barndomsdialekt under press. Ju längre Bengtssons fina intervju pågick ju mer avslappnad blev hon. Efteråt satt hon kvar en stund och lyssnade på 4000 år gammal kinesisk musik. Men visst ser det mycket illa ut med de nhär sanslösa lönehöjningarna när folk får gå från sina jobb. De verkar leva i annan värld långt vanliga människor som får vända på alla slantar. Jag såg att hon kom in i en elegant Volvo och parkerade utanför teve fyras lokaler.
Samhälle | |
Upp