Gick och slog dank
-Vad vill du ha till lunch? Fisk? fågade Kristina?
-Jag vill ha en semla.
-Ja, skyll inte på mig om du får hjärtinfarkt... hjärtinfarkt går i arv och din pappa var 55 när han fick sin första infarkt. Jag vill ha dig kvar, sa Kristina.
-Men jag har ju semester, sa jag.
-Du hittar alltid på någon förevändning för att få äta glass eller semla. Jag vill inte att du får hjärtinfarkt.
Jag tog i alla fall en promenad till gymmet. Det var isigt och halt att gå. Där var inte mycket folk, några pensionärgubbar och flera cyklande tjejer.
-Hallå där, sa en äldre herre som jag aldrig sett förrut.
Jag tror det går långt tillbaka till min lärare "Ägget" i mellanstadiet det här med att vara lite fånig med att hälsa. Vi var alla rädda för honom, men han brukade faktiskt hälsa på mig när jag gick på grusstigen hem från Mössebergsskolan. Han vars vrede alla barn i Falköping fruktade. Han hade hårda nypor och slet i vårt hår när han blev arg på någon av oss. Men det var då det. Idag skiner solen. Det finns fortfarande mycket jag måste lära mig i livet.
-Hallå, hallå... så du fick tag på ett sådant där långt skåp, sa jag till den vithårige mannen, ett sådant skåp får jag aldrig när jag tränar på kvällen, då är de alltid upptagna, sa jag.
-Jag tränar aldrig på kvällen. De här höga skåpen är alldeles för smala, sa den äldre vithårige mannen.
Jag är gammal och haltar, men jag är inte vithårig ännu.
Efter en stunds tvekan så gick jag på hemvägen in på Orion och köpte en extra stor semla. Sedan gick jag hem och lyssnade på Emerson, Lake & Palmer . Det räcker att lyssna på dem så känner jag att allt fett försvinner från magen.
Min kompis Gösta flaggade igår för att han skulle skriva i sin blogg om Procol Harum och Spencer Davis Group . Hoppas han blir klar med projektet snart.